Vive le France !

En liten utflykt till 08 under föregående helg kräver nästan ett litet inlägg. Efter att ha lagt en heldag på älvsjömässan med "trädgårdsfokus" så när vi ankommit till hotellet så knäcktes en pava R&L Legras BDB (givetvis direktimporterad via vinkelbrax, 24 EURO). Gröngul med rik mousse så ser den synnerligen inbjudande ut i glaset. Doften frisk, kraftfull, med vinteräpplen som dominerande ingrediens. Smaken är stor och strukturerad med äpplena nävarande, avslutningen har knivskarpa syror på ett oerhört snyggt sätt. Riktigt ren i smaken. Den dricker man gärna mer utav !!. En liten promenad till gamla stan och ett besök på "grill ruby" där en 300 grams Sirloinbiff med lite tillbehör inmundigades. Som måltidsdryck valdes Cote du Rhone "mon coeur" av JL Chave årgång 2011. På krogen är det som alltid svindyrt men den finns i beställningssortimentet för 145 SEK vilket måste betraktas som ett mycket bra pris. Vinet då ? Kompakt blodrött vin, köttig doft men även ett floralt inslag i form av rosdoft finns närvarande i den intensiva boqueten. Smaken är riktigt bra ! Klart överraskad av intensiteten och komplexiteten hos detta vin. Mycket mörka frukter som vinbär, björnbär tillsammans med kraftfulla tanniner rullar runt i gommen. Lite ungt för min smak egentligen, men ändå fenomenalt gott. Detta vin tål nog säkert minst 10 år i källaren. I Rhonedalen får man mycket karaktär för pengarna. Kan bara rekommendera en beställning. Enda anmärkningen är att de håller på med massa hokuspokus eco/bio/krav/sustainable m.m.

2 x Gott+

årets första vårsoliga altanstund möttes med Gonet Sulcova Grand Cru extra brut, 16-17 € ungefär. Varmt och skönt mot väggen och en inbjudande gyllengul färg i glaset. I doften ett minne av Gonet:s källare, lätt röd äppelmust och söt citrus. Smaken torr och frisk med grape, lemon, gula plommon, fransk nougat och en ständigt närvarande delikat päronton. Inte så mycket bubbelaktivitet i glaset för dagen efter en stund, men ändå en fin mouss i mun. Vinet är riktigt trevligt och fräscht, men har ändå inte riktigt den där snygga genomarbetade nyanserade champagneprofilen, som upplevs ur resans hemmaprovade viner från Hernoux och Hebrart.  Betyget blir Gott+ och det här är bara en variant i sortimentet från Monsieur Gonet.
Till kvällens kalvstek a la Morberg öppnades Principe Corsinis Le Corti 2011, 129 SEK. Vinet är ungt och spänstigt och bjuder i doften en ren frisk körsbärsbaserad frukt med mentoldrag mot smått syltig bakgrund och lätt krydda. Mot välgörande syra och viss stramhet i beskt tecken matchar  i smaken ett mörkare försiktigt balansspel av mörka körsbär och ett potpurri av skogsbär i variation av mogna blåbär och syrligt lingon. Inte så mycket djup och bredd, men ett gott omhändertagande av aktiva komponenter ger ett välpolerat intryck och i kvällens linje betyget Gott+.

Kontraster i Champagne

Som övriga bloggare knappt kan ha missat så var tre Braxar och en möbelman på utfärd med stort bagage till Champangne för några veckor sedan. Vis av tidigare erfarenheter av live-blogning från vindistrikt höll vi en låg profil för att inte få skäll igen.
Hur som helst startade äventyret med många timmar i bil så vi var inte framme i Reims förrän runt midnatt. Då är de flesta kök stängda men inte det på Sherlock Pub
Rätten ovan kallades Croque Sherlock och gav onekligen lite flashbacks till pizzerian i Lamhult med hamburgare på pizzan. Och korvarna är inte danska. Men efter 12 timmar i bilen går det mesta ned. Och frammför allt när det sköljs ned med dricka från President de Gaulles favoritchampagnehus.
2002 Drappier Grande Sendrée försvann ned i struparna som nattens måltidsdryck. Det var en mogen ganska bra champagne, lätt oxiderad med tydliga toner av bokna röda äpplen. Korken, som numera ingår i korksamlingen är fortfarande kraftigt champinjonformad så den hade nog inte hängt med länge till.
Champagnen som kommer från Champagnes södra utpost i Aube består av 55% PN och 45 % Chardonay i alla fall om vi ska tro Richard Juhlin.
För förutom att hans senaste bok innehåller i princip samma text om odlare som alla tidigare böcker, fel adresser och lite annat tveksamt kallar han vår Champagne för Grande Sandrée. Det gör inte Drappier...

Efter den närande måltiden försvann de fyras gäng ut i den vimlande Reimsnatten. Där upptäckte vi bland annat att även franska ungdommar krökar svinar och spyr. Men inte vi medelålders mogna män. Vi fortsatte natten med lite Champisprovning på en champagnebar. Tre buteljer hann vi med. Vilka de exakt var är lite otydligt så här långt efteråt men gött och bübbligt vad det! De stängde strax efter tre i alla fall. Och efter dryga fyra timmars sömn på Hôtel Crystal var vi redo för nya äventyr, men de tar vi en annan dag.

 

Tillägg

möbelmannen telepaterade över lite bilder från Champagnebaren så nu blev det lite tydligare...

NV Gobillard et Fils Blanc de Blanc Brut

 NV Deutz Brut Classic

NV Mumm Cordon Rouge Brut



Släpp loss det är vår

En kort uppsamlingsblogg från gångna lördagen, då malaroarnas.dricknu stordryckesherrar samlades för gräsänklings session.
Startade upp med Marc Hebrart Special club 2009. En ståtlig tuff skumpa med tydlig karaktär, mustig frukt mot perfekt avvägd syra och för skumpa ett enastående  långt efterhäng. Ett härligt bubblande uttrycksfullt generöst vin med vintermuskler och Las ville köpa diwekt.
En halv flaska Argiano Brunello 2008 gick i Gemmas viltgryta (det skulle inte snålas skrev Sigrid) och resten hamnade i herrarnas strupe. Instämmer med tidigare blogg i ämnet att vinet är lite tjurigt och kantigt nyöppnad, men rejäl luftning mjukar upp betänkligt och fram strömmar utvecklad småsöt mörkfrukt och ger ett balanserat helgjutet intryck.
Casanova di Neri Brunello 2007 är av något elegantare och stramare slag än en luftad Argiano, frukten inte riktigt lika mörk i tonen, mer röda körsbärsstänk, men matchade Gemmagrytan på ett förtjänstfullt sätt.
We all love Antica Terra och numera går vi även och köper Botanica, men har aldrig smakat. Var väl dags att stilla nyfikenheten och bredda erfarenheten, så 2010 åkte fram. Var det ett slösaktigt rov att gå lös på denna yngling? Nej, även om vinet kan ligga i källaren många år till, så är det redan i sån elegant harmoni. Välbyggt ut i varenda hörn. De röda sommarbären har ett större klassiskt spelrum i en mjuk stilfull ton i jämförelse med vad vi noterat i instegsAntican. Den sköna och stabiliserande mörkare undertonen av plommon och mörka körsbär finns även här, om än i mer begränsad omfattning och med en fräsch dirigerande syra blir det väldigt propert och snudd på perfektion. En smaksak vad man föredrar. InstegsAntican med sin maffiga rikedom i samklang eller vackra delikata Botanica.
Vi avrundar i småtimmarna med Marc Hebrart BdB och efter denna långa fantastiska vinkväll är både kraven höga och omdömet sänkt. Vi sitter i källaren med fötterna på vinlådor och i upplevelse av en ungdomligt syrlig champagne vrålar sonen om det inte är dags att skruva ner snart, tänk på grannarna! Jo, det är sant, får återkomma om BdB, men den var riktigt god på plats. Tack för sällskapet och tack ljuva vin!
Ungefärliga priser och betyg:
Marc Hebrart Special club, 25,50 € = Stort
Argiano Brunello, ca 150DKK (tilbud) = Mycket gott (efter viktig luftning)
Casanova di Neri, 389 SEK = Mycket gott
Antica Terra Botanica, 699 SEK = Stort
Marc Hebrart BdB, 16-17 € = vet inte riktigt?

Hernoux!!

en fantastisk Defender-import. En pinot noirbaserad Mailly champagne i grand cruläge med årsproduktion av 20000 flaskor. En initial citrusfrisk doft rundar snabbt av mot djupare vinteräpple i inbjudande mustig karaktär. I smaken tar den ungdomliga syran ett friskt och spänstigt kommando, men landar balanserat med tilltagande temperatur i mötande frukttoner av mjuka mogna gröna äpplen, gula plommon, söt citrus för att sätta avslut och tona ut i en kexig stabil rödmustig äppleton. Vinet väcker nyfikenhet av vad som händer under flaskmognad och det finns utrymme för ett intressant spelrum i fruktutveckling mot den syrliga grundstrukturen. Det kändes lovande och fräscht på plats, men nu är jag mer övertygad. Minns inte exakt, men det var inte mycket vi betalade för detta charmiga vin (13€?) och det blir ju nästan som en stöld mot gästvänliga Mme Hernoux. 300 SEK tycker jag minst är ett rimligt pris och för att det är ett vin som ska bli intressant att följa utvecklingen på sätter jag betyget Mycket gott. Och för att uttrycka sig lite mindre snobbigt: Fan va gott det var ikväll till laxlasagne.

The Champagne Rover

Vakuum

efter storslaget i Byarum har det blivit som ett vakuum på vinfronten och det har känts nästan lite meningslöst att blogga om vardagliga ting. Vad är det för mening, när man inte har en Latour hemma? Bara att rycka upp sig och på sistone har jag köpt några lådor bruksvin, som också gör att det känns fylligare i vinskåpet och trevligare att titta på, när det inte gapar så tomt.
Den enklaste varianten i samlingslåda från Simonsig, Cabernet Sauvignon Shiraz 2012, runt 80:-?, är ett enkelt generöst vin. Mycket blå frukt, men simmig struktur och det fulkryddiga, solmogna, aussiestylade Shirazbidraget faller inte riktigt mig i smaken, men på det hela taget är det ett hyggligt vin för pengen och hittar säkert mycket bättre sin plats några veckor fram ute på altanen ihop med den rykande grillen. Betyg Drickbart. Jag tror Cabben står sig bäst alena i Simonsigs viner och en sån variant ligger också nere i skåpet + Tiara förstås.
Nu har jag druckit Piccolominis Montecucco sedan 2006 och här på bordet står senaste utgåva 2010. Brunello i all ära, men jag måste säga att Montecucco är nog det kvalitetsstabilaste vin som jag smakat från Piccolomini. Rejält utpumpad mörk fin len frukt ur Sangiovesen  i smakrikedom av mörka plommon och körsbär, blåbär och mjuka kryddor med finessrikt avvägd syra och tannin. Ett klart fynd för 150:- och betyget Mycket gott.
När jag senast drack De Loach 2009 har jag för mig att jag nämnde "något inställsam" i bloggen. Med en tids flaskmognad måste jag säga att det intrycket förstärkts ytterligare när jag smakade den igår kväll. Ett rostat sötmoget potpurri av jordgubbar, hallon och smultron. En del mörkare stramare undertoner skapar viss tyngd och motbalanserar de gladhågade söta bären en del på ett för vinet gynnsamt sätt. Fruktsyran är riktigt pigg och ger vinet en välkommen fräschör, så att inte söttonen får härja allt för fritt. Balansen klarar sig på håret, men så mycket elegans bjuder inte vinet på. Det är generöst, men inte riktigt min style av Pinot Noir, lite för mycket gräddigt smicker. Betyget Gott.