Veuve Ambal Organic, 119 riksdaler, var nog en av de sämre Cremant Bourgogner jag smakat. Lite besk å stram å något fattig fruktighet, men fräsch tydlig smaklig citrus.
Ner i grytan för höstens 1:a högrev fick sista Liszkayen gå. Kvar var Cabernet Sauvignon 2009. Behovet var bara 2 dess, så det fanns lite kvar att smaka på under bestyren. Drar mig till minnes några besvikna bloggar ang. Liszkay och pga det kanske jag förvänta mig nåt eländigt, men jag upplevde faktiskt matlagningssipparna som helt ok och blev positivt överraskad. Samlade smakupplevelsen gav en något lätt utvecklad mörk god cabernetfrukt, fin syra, schysst markerat styrande tanniner och en måttlig fatkrydda i bra samklang. So far so good och jag uttryckte inte nåra större klagomål vid spisen. Utan jämförelse duger det gott.
Härligt välfyllt glas med bra glöd! Till intag av grytan: Piaggia Il Sasso Carmignano 2012, 199:- med 20% CS, 70 Sangiovese och några stänk Franc och Merlot. Allt är relativt som han sa och då går det upp ett och annat ljus. I bouqueten bjuds en härligt tät blommig körsbärsfrukt med viss kryddspets. Hela smakupplevelsen har mer skärpa, frukten är ungdomligt tät, men ändå elegant finare, det bjuds körsbär, slånbär, mörka plommon, lätt smidig krydda, mjuka men ändå välgörande tanniner och avslutas med ett schysst ganska varaktigt halvstramt mörkt frukthäng. Både
frun och jag är väldigt nöjda och med det måttliga priset blir det en självklar rekommendation. Finns på SB och vinet blir troligtvis bättre med ett eller två år i källaren.
Inlägg
