Så, då var det "äntligen?" slut på högtidsdagar, långa tal, julbord och intensivt festande. Efter denna märkliga och udda november en helt vanlig lördag med fokus på vin. Nåväl, på sista/senaste 50-årsdan flirtade jag och framförallt Las en del med Sandhamns seglarhotells sommelier och vi fick en och annan goding framstucken vid sidan om.
Efter påminnelse från södra Braxen om belgisk Italienimport inventerade jag hyllorna och fann La Lecciaia Brunello di Montalcino 2005. Den som spar han har. Ett riktigt härligt vin! En stadig mörk kryddig bouquet med drag av saftigt mörka körsbär. Med näsan långt ner i glaset kommer i bakgrunden en blåbärig skogsdoft med barr och lite mynta.
Smaken är finSangiovese med mogen karaktär. Ett tufft fylligt anslag med mogna körsbär, kryddor och örter i behaglig bakgrundsharmoni. Mogen fruktighet som går på lina mellan djup och närvarande tanniner.
Vinet passade inget vidare till italiensk pepprig citruskyckling och zucchinitagliatelle, men jag är väldigt glad att vinet fanns kvar efter maten. Då växte det rejält och bjöd upp till en strålande Brunelloshow. Glittrande scennärvaro och rikligt stabilt. Tror att årgången av detta vin är väldigt bra att dricka nu. Den kostar 28 Ewro och med hyfsad kurs blir det väldigt prisvärt.
Som bloggsällskap smuttar jag nu på Terreno Riserva 2009 Chianti Classico, som ni smaka hos Ane. Det är väl ändå en riktigt prisvärd juvel för måttliga 139:-. Intensivt fruktig med framlyft Sangiovesisk elegans när det smakar som bäst. En dunderkombo av generositet med Toscanskt klassiska toner. Det är kul när det är billigt och bra.
Kvällen inleddes annars med Thierry Perrion Brut Tradition som matlagningssällskap. Även för den med sitt Ewropris på 14,50 blir det nästan lite löjligt billigt med nuvarande kurs. Mmm, man blir så lycklig när det är billigt och gott.
Inlägg
