Utan Tuborg Grön i KBH

Ulf och jag var på utflykt till Köpenhamn i fredags. Två timmars intensivt vindrickande på Börshuset när Philipson Wine hade vinmässa. Ja, gratis var det ju inte, vi var ju i Danmark, men man fick en del för de 300 DKK som biljetten kostade. Svårt att sammanfatta allt men på topp måste man nog placera Chateau d'Yquem 1990, nästan oljigt med en fantastisk russinsötma och ett långt häng. Både Ulf och jag tog en påtår där... Sedan får man väl också nämna La Landonne från Guigal, 2002, inte så illa det heller. Det var så att man tyckte att den Sassicaia 2007 som vi också drack var lite tam.... Så rullade det på, Chateau Le Bon Pasteur (Michel Rolland) 2005, Cantemerle, Lafon Rochet o.s.v. Riktigt gott var också Delamottes Blanc de Blancs från 1999, även deras rosé var god. 2008 Riesling Grand Cru Schlossberg Weinbach, Alsace, 2005 Chablis Grand Cru Preuses La Chablisienne och 2006 Barolo Marcenasco Renato Ratti bör nämnas. Efter ett trettiotal smuttar var vi faktiskt ganska nöjda så vi ratade värstingbaren med Guigals andra Cote Rotie-gårdar m.m. Det får ju inte bli för mycket av det goda, eller hur?

Mer skaldjur

För att lyxa till det en smula käkade vi hummerpaté och romsås vid borenstranden. På något sätt måste vi fira att hösten äntligen är här. Det är dessutom hummerpremiär imorgon. Vinet är en 2009, för 85 :-, alkohalt 12%. Detta var tilltalande friskt vin med dofter av frukt och blommor. Smaken nimmer om persika och eftersmaken är fin för att vara ett så här billigt vin. Detta är inget som ska lagras, men nu är det prisvärt. Firman Tommasi finns i Venetien och namnet känns inte helt obekant, förekommer nog på någon Valpolicella. Vinet är gjort på Pinot grigio, chardonnay och garganega.

Sektmöte

Ikväll har vi ätit en fullmatad krabba naturell. Till detta plockade jag fram en flaska sekt. Inte den där hiskeliga smörjan som är gjord av obekant importerad druvjuice som man kan köpa för en billig penning. Jag valde Winzer Sommerach Silvaner brut, en bussig Frankenbekant. En sån här pava utan årgång får man hosta upp 199 svenska pengar för. Detta är inte ett alternativ till Champagne, detta är Sekt och Sekt är inte Champagne. Vinet är prisvärt, helt annorlunda doft från andra mousserande viner. Silvaner är ju en druva som inte röner någon större framgång någonstans utan just i Franken. Detta tror jag nog gäller Sekt också, en lite blyg ton av violer och rosor, vinet doftar halvtorrt eller ännu sötare, men det är knastertorrt, tillsammans med krabban och rostat bröd finner jag ett trevligt bett i smaken som hänger kvar med en angenäm eftersmak. Färgen är gul med ett litet skimmer av en åldrande grön nyans, Jag vet inte när vinet är skördat, inte alls hur länge det legat på flaska, men det ska nog inte sparas mycket längre. Bubblorna är relativt små och många, skummet stiger inte som i en champagne, och som sagt doften är totalt annorlunda. Men det var gott.

På att igen ba

Ingen mening att sitta här å hänga läpp. Det är ju trots allt bara helg en gång per vecka. Till kvällens matförberedelse av Spenatfyllda kycklingfileer med kryddstark polenta (en riktig hit förresten) tog jag sällskap av en Veronese, Picaie 2006, för ett inköpspris av 129:-. Druvblandning av Corvina, Cabbe Såvv och Merlot och med den vetskapen kan man förstå resultatet. En dunkel doft möter mig med inslag av tobak, plommon, krydda å choklad. I smaken får jag först fram en behaglig kryddighet i kombination med russin, mörka körsbär som sedan klingar ut i sträv viol. Efter det händer inte så mycket mer. Trots den mörka och lite dystra karaktären, så har inte vinet nåt större djup, utan jag upplever det till slut som rätt enkelt, lättillgängligt och okomplext. Ett OK vin att laga mat till. Undrar hur det är att äta mat till?
Väl till bords hade jag väl egentligen inte tänkt mig italienskt i mina tankar tidigare i veckan, men eftersom anrättningen var av sådant slag tog jag fram en Ciacci Piccolomini d'Aragona Rosso di Montalcino 2007. En lite enklare Piccis men mycket spänstigt friskare än matlagningsvinet. Ljus färg. Bärig och kryddig bouquet som är ett bibehållet tydligt inslag i smaken. En elegant fruktig, smultrontouchig balans präglar hela upplevelsen. Det var en jämn fin smak sa frun och det är ingen oäven sammanfattning. Ett enklare stuk än de Piccisar man är van vid, men elegansen finns där och 169:- är ett bra pris.
Jaha, då är det dags att samla ihop sig och fullgöra sin demokratiska plikt. Ska det bli en Tegelvägg eller vilket huve ska man rösta med?

Vin och döda fåglar

Grågås, Kanadagås, Det nygifta paret bläsand. Spendrups lastbilsöl, Willi Schäfer 2009 Graacher Domprobst Riesling Kabinett, 1998 Taurasi Mastroberardino, 2007 Chateau Kefraya.

Så kan det gå när vuxna killar gör saker tillsammans i Östergötland.

Vi har inte lyssnat på Sinnes utan på Harry Brandelius som berättat om Gamla Nordsjön som svallar och brusar. Kultur och inget annat. Även lite Jonny Cash som sjunger One. Bra grejor liksom vinet. Vår vän 1998 Taurasi är förresten mogen och bör nog inte ligga allt för länge på Er hylla.

Som synes ovan har vi köttet till hösten Bourgogne klart!

Bödlarna i Bondorlunda

Öl och vin på Kungens ö

Äntligen tjejmiddag. Det är bra grej för Las å mig. Då kan vi rå oss själva, inget tal om att ni dricker för mycket, laga god mat och pröva oseedade vin. Som sällskap till matlagning prövar vi lite bira. Som start NO Harvest Ale, men det är ju numera ett beprövat kort och behöver inte så mycket kommentarer. Ett stabilt fylligt öl som slinker ner lika lätt som det erbjuder mycket smakrikedom och kraft. En ny bekantskap från NO är för dagen Brown Ale. Knäckig, citron, apelsinskal i en alkoholsvag förpackning som gärna nog behövt lite mer klös. Men annars bra balans, klassiskt smakrikt Aleig och som alltid från NO trevligt sällskapligt njutbar. Nästa test från höstproduktionen, Slottskällarens Höstlager mörk lager. Nja, hoppa den, rätt blaskig och det känns som man fått en hel Örtagård i käften. Dä va en konstig öl, jag drack den aldrig meee..eer, den ölen la jag neeee..eer.
Så till vinet, en överraskningarnas kväll. Las hade på Azorerna inhandlat en Cortes de Cima 2007, Portugal, med en i vårt tycke härlig och intelligent druvblandning av Syrah, Tempranillo, Cabbe Såvv, Petit Verdot och Touriga Nacional. Varför intelligent? Jo om du möts av en fylligt ungdomlig, spänstig, fruktig, generös och en välsinnat inbjudande bouquet med vaniljkaraktär som bara ropar: Ta mig mig vidare. Ärligt talat blev jag så begeistrad av doften att jag stannade där en lång stund. Så till strupen, en bibehållen generositet, blåbär, plommon, fruktig, mjukt avrundad och en sann njutning till kvällens råstekta pära, fläskare, anka, svamp och nysyltade bönor och kantareller. Efteråt stannar plommon, russin om än i något begränsad tid. Vin är underbart, ett sånt här vin kan vi aldrig köpa i Sverige, men vi borde tipsa nån importör.
Nästa kvällens bidrag från Ganges: Gianni Voerzio Barolo 2004. Ett årligt inslag i standardsortimentet, men 04:an gav förstås vissa förväntningar. Fantastiskt tydlig bouquet igen! Kan det månne bero på Riedelglaset?? Har vi för bra glas? Doften ger mycket körsbär och björnklister. Smaken i början mycket sträv, uppkäftig, frän, spetsig, mycket karaktär men inte så mycket harmoniserad njutning. Hoppsan! dricker vi denna för tidigt? Nja, med lite luft och tålamod kommer smygande en ståtligare mognad med uttrycksfullare körsbär, bestående bitande kärvhet men i kombination med plommon, torkad frukt och en alltmer tilltagande värmande kryddighet. Efter mycket musik sitter vi nu och njuter av och respekterar Sinners, detta ultimata rockband och vad kvällen mer erbjuder får vi eventuellt upplysa i en senare blogg. Källarn är ju rätt full and so are we. Öland blir om de flesta kan 8-9/10 då efter kräftskivans förlag 5-6 visade sig ligga mitt iveckan.
Varma fredagshälsningar från Las å Ganges

Merlot i glaset

Jag är ingen merlotfan, kommer antagligen inte att bli om vinet inte kostar svindyrt. Trots detta försöker jag att svälja en flaska med nämnda druva varje år. Idag la jag några skivor lammstek på webern, blandade till en tzatziki och fixade till en potatisgratäng. Vinet Montana reserv melot 2007 från Hawkes bay, nya zeeland är jäst för lamm. Fullständig harmoni, smakerna om dom inte gifte sig så var det iallafall en mycket lyckad förlovning. Färgen är rubinröd, som en banturodnad. Doften är mycket angenäm. Jag minns morsans kasslerresor till Helsingör på 60-talet, hon hade med sig en plåtburk med stenhårda florsockerbeströdda fruktkarameller till mig och min bror. Den doften återupplivades ikväll, jag tror till och med att det var dom mörkt lila karamellerna som doftade så här. Smaken följer nog doftmönstret med tillägg av lite vanilj. Det här vinet kostar nånstans runt hundra spänn, och det är definitivt prisvärt. Trodde aldrig att jag skulle skriva det om en melot. Anledningen måste vara inblandningen av dom 4% Mallbec som ingår. Jag är positiv, men lagra inte, drick nu. alkoholhalten är 13,5%.

Svingott

Förra året delade hasse och jag på en låda 2007 Marsanny från Tryffelsvinet. Genom åren har jag och Bourgogne haft ett rätt svalt förhållande. Det stora flertalet av mina möten har varit med sursnipiga viner som inte gett mersmak. Någon enstaka gång har det varit bra men nä.

Men hur som helst delade vi en låda. Och jag vet att hasse tjuvsmakat lite på någon av sina.

På kvällen meny stod egenskördade gås och andbröst som hittades vid lite frysstädning. Och till fågel ska man ha pinot. Och det var gott. Mycket gott! Efter lite tips från Tryffelsvinet öppnades vinet redan vid lunchtid och glöffas över i en karaff. Här kom ett litet problem. 1000 små eländiga bananflugor gillade pinot. men det gick att lösa med lite lock. Gottgottigottgott var det och biodynamiskt därtill. Tänk så bra det kan bli!

Jag vill bara dansa.

Kvalens kväll!

Idag har det varit mussel och fiskkok i Knalleburg. Musslorna kokades i Breuers standardriesling sauvage. Detta var kvällen då jag skulle välja vilken av mina favorit rieslingar för strax över hundralappen som är bäst. Jag sippade på Allendorfs Jesuiten garten för 109:- och Ovantalade Breuer för 115:-. Breuer har mer syra och är lite friskare men Allendorf är balanserad och finstämd. Jag tog hjälp av frun, men hon tyckte bägge var läckra. Detta är ett dilemma som är svårt att lösa. Jag kom att tänka på KSMB som sjöng. Dom tappra röda vill befria oss från dom blå och de vackert blå vill befria likaså och de mitt emellan vill befria båda två men jag vill bara dansa. på torsdag ska jag och sönerna se elitseriepremieren mellan DIF och HV. Det kommer att bli fajt och ytterligare meningsskiljaktigheter om vilka som är bäst. Men jag säger som KSMB!! JAG VILL BARA DANSA.

Ha det gott önskar broder Las.

En tår från Marche

I somras (Juni) berätta Las för mig att han knäckt en Lacrima di Moro d´Alba Superiore 2007 ur Velenosilådan. Det var ett konstigt och skumt vin och han såg inte helt belåten ut med vad han upplevt. Efter det har jag aldrig vågat hala fram en flaska till fredags- eller lördagsmiddan. Ikväll sa dock frun att hon avvaktar vin och ser fram mot en lördan. Såg då min chans till ensamkonsumtion och kan pröva vad jag vill. Till entrecote, färsk fettuccine blandad med pesto, rostade pinjenötter, parmesan och tomat/mozzarellasallad åkte korken ur, färgen violettröd. En doft av nyduschad blondin, parfym och sommaräng nådde mina sensorer. Smaken väldigt ungdomlig och kaxig, blåbär, svart vinbär, viol, saftig, choklad, en gnutta vanilj och en behagligt medgalopperande krydda. Den ungdomligt bäriga karaktären hänger med en bra stund efter varje sipp. En noggran tandborstning måste avsluta denna kväll och det beror inte enbart på Groven. Vet inte detta vins potential, men står det ut i min källare kan jag mycket väl tänka mig en intressant upplevelse om några år. Något av en distraherande, svårfångad upplevelse initialt, men med luft och tid växer det och till slut tycker jag riktigt bra om denna tårfyllda druvbekantskap. En udda spelare i Velenosigänget, ett skumt vin med en skum druva, men jag vill ge det en chans.

Just a deadly zin

Amerikansk i glaset vid Borenstranden. Ett sånt där vin som man blir kluven inför. Tydliga toner av bär och kryddor, balanserade tilltalande smak, också här av bär, lagom hårt ekat och mjuka tanniner. Detta lät ju bra, varför blir jag då kluven inför det här vinet. Det är lite Obama över det, vilda planer, motsträvig omgivning och lite för svagt, för att inte bara bli en parantes.

Det lovar gott, men i slutändan är det bara dom som gillar karaktärslösa viner som går på det här. Alltför gles doft, eftersmaken så gott som obefintlig och som krydda på moset, omdömet från frun. Det här var ett gott rödvin, jag som bara gillar vitt (vad var det jag sa). Druvblandningen är 80% zinfandel, 13% petit verdot, 3% Sangiovesi, samt (precis som Obama igen) 4% okänt ursprung. Vinet vinner definitivt inte på att lagras, det har heller inte varit bättre förr. Alkohalten är 13,5% och årgången är 2006. Som ni kära läsare förstår kommer jag inte att köpa det här vinet igen om nu inte frun frågar efter det där goda vinet som passade så bra till maten och till choklad?

Don't mess with the US

Äntligen Fredag, slutflängt med bilen och kräftburarna i sjön (sista legala helgen i Vättern denna säsong). Innan detta passade jag på att inhandla ett antal Albet i Noya som enligt broder Las hade röd prislapp vilket stämde. Det som var lite komiskt var att Vadstena systembolag hade det högsta antalet flaskor i hela länet innan inköp. Hoppas nu att det är så gott som ryktet förtäljer.
Inspirerad av sista livets godas amerikännska recept provades "Macaroni and cheese" tillsammans med ett par wurstar. Inget för viktväktande män och ganska så trevligt att inmundiga, Till detta skulle man dricka Harlan estate tyckte artikelförfattarna. Jag valde Beringer Knights Valley 2005 Cabernet Sauvignon istället. Kostade 199 kr och var riktigt gott. Boqueten var mycket bärig främst körsbär men även lite svarta vinbär fanns där. Smaken kändes mjuk och mogen (men enligt proffsen skall den tåla en hel del lagring). Bären hittade man även här, plus en del pepprighet och spår av fatlagring. Eftersmaken snurrade på ett tag i munnen och var behaglig och god men inte jättelång. Om den finns kvar i beställningssortimentet skall jag nog beställa en till för att se hur den utvecklas, så bra var den.

Naturen är god!

Hej och hå!

Idag vaknade jag med ett ryck klockan 08.30. Min ambition var att vakna mycket tidigare för att med fliströja och svampkorg kunna konkurera med alla flitiga mykologer här i Knalleburg. Men till min förvåning visade det sig att skogen var nerlusad av svart trumpet. Två timmar senare med stela knän och ömmande rygg kan jag konstatera att det här kommer ta tid att rensa och att jag sällan lämnat kvar så många godingar i mossan. Naturen är God!

I fredags tjoffade det i telefonen jag hade fått mail. Eftersom jag aldrig utnyttjar denna funktionen på telefonen själv är det inte så ofta man får mail oftast är det systembolaget som talar om att varan inkommit eller telefonbolaget som berättar om de senaste möjligheterna. Den tredje som beser mig med mail är City Gross för där är jag scannerman. visst var det så, City G förkunnade att nu gick det bra att införskaffa pappas scans oxfile för 199:-. City Gross är god! På väg till nämda affär kom jag på att det vore gott med musslor så jag svängde in på bolaget i Bromma för att köpa riesling. Det visade att de reade ut Albert y Noya för 63 riksdaler, detta bubbel som var så prisvärt redan för 79:-. Jag ringde Ganges och vi köpte upp återstående buteljer. Systemet är gott??

Nog om detta dravel, Bordeuxprovningen som Ganges redan har recenserat var toppen och tung. Vill bara inflika och rekomendera Angelus(60% merlot och 40% cab fr), Pontet Canet och prisvärda Les Fiefs de Lagrange. Ikväll har jag sugit på en Rosso di Montalcino från Piccolomini. vinet som släpptes i augusti för 169:- och är av 2007 års modell. Ibörjan var vinet något spretigt och lite tunnt för sina 14,5% men växte och ihop med lukten utav förvälld svart trumpet vågar jag ej verbalisera dess storhet. Tja nyktert sätt så är detta ett vin som blir bättre med tiden och gör sig nog bättre till svamp och vildgris än röding. Ikväll så spelas det imperiet och just nu är det tonårs jesus, så bra som det kan bli.

Ha det gott bröder tutar eder broder las bakom trumpeten.

Från fransk orgie till italiensk drake

Prövade en kväll som denna en butelj från höstsortimentet, Dragone 2008, från Lento, Kalabrien för 79:-. Druvblandning av Gaglioppo, Greco Nero och Nerello. Låter ju rätt vackert och elegant om man läser det med lite italienskt tonfall. Lite sjungande, inbjudande, nåväl, bouquetn var rätt blek med pepprigt inslag, svart vinbär och torkad frukt. Smaken bränt kryddig, körsbär, mjukt avrundad och väldigt lättslunket genom strupen. Även färg var lite blek i tegelnyans. Tja, va la inte så pjåkigt till en Tacospaj. Inte så dåligt heller att någorlunda tillfredsställa gamle Ganges enbart ett dygn efter en fullständig vinorgie av Bordeauxproduktioner som Las och jag hade glädjen att ta del av. Ca 22 slott (eller hur många va dom egentligen?) presenterade sina 09:or ihop med referenser av tidigare årgångar. Herrejävlar!!, så mycket bra vin har jag aldrig druckit på så kort tid. Från amerikansk västkust är man nu också såld på fransk dito. Det är bra med provning ibland. En kort sammanställning på några utstickande personliga favoriter bland de röda från kvällen:
Branaire Ducru, if you like it spicy,
Camensac, friskt, spänstigt, harmoniskt och lågbudget i sällskapet, 207(07)/209(09)Euro/ 12 fl. före moms
Clerc Milon, if you like it soft,
Dme de Chevalier 04, rejäl, distinkt frukt, plommon, balanserat medspelande krydda, elegant rik bouquet! och kanske den man betrakta som mest prisvärd, 502 (04)/ 657 (09) Euro/12 fl. 09:an verkar ha potential
La Clemence 09, föll för parfym och vanilj i bouquet, intressant
Gazin 99/09, Wow, komplett och välbalanserad som Chevalier men dyrare, vaniljdrag i den unge
Haut Bailly 07/09, jävligt snygg representant på andra sidan bordet, men tyckte också vinerna hade en snygg balans och harmoni i en fruktig, snällare, diskretare förpackning, eller stod jag gärna där en stund och filosofera, nääää, måste skynda till Las som hade lite försprång, L:Ganges, nu måste vi hinna med de dyraste
Leoville Poyferre, 09:an var så jäkla generös och vänligt varm
Montrose 00/09, mäktigt, mycket mäktigt, kraft och elegans i samma slag, jag är impad
Pichon Baron 2006 och Petit Village 2001, Village för halva priset, då skulle jag välja den
Vid det här laget börjar vi bli lite sletna, en lång vandring med många intryck och koncentration och omdöme börjar svikta, vi klunkar vatten och spottar och fräser och drar i oss lite sötevin som avrundning, men det var en givande kväll en bra bit in på sista hälften.

När torsdag blir fredag blir torsdag?

Bil ska ju inte köras med alkohol i blodet, därför har vi flyttat fredagen till torsdag. Kött och vitvin, kan vara helt okej om köttet är ljust, det var det idag. Skinkstek, gräddsås, potatis och brysselkål fick sällskap av ett vin gjort på 80% Garganega, 15% chardonnay och 5% Trebbiano. I Veneto finns firman Anselmi som gjort detta. Vinets namn är San Vincenzo, druvorna skördade 2008. Detta är ett friskt fruktigt vin med äpple och citrus i doften. Smaken är frisk och torr med en liten bitterhet. 13% Alkohol finns i buteljen, Priset är strax över 90 spänn. Jag finner vinet lättsamt o trevligt, det skulle komma mer till sin rätt om vi serverat skaldjur idag, men det var helt okej till grisen. Nu när jag sitter här och skriver några rader hänger smaken kvar av vinet, och det smakar som alltid bra. Vinet tror jag skulle klara ett år i en skaplig källare, men det blir nog inte så mycket bättre