fredag 30 december 2016

En vit kväll mellan jul och nyår

en minnesvärd solig stund från höstens champagneresa var på Collard-Picards uteservering utefter avenue de Champagne. Några Braxar och jag delade på en Collard-Picard Cuvée Prestige. Vi njöt i eftermiddagssolen och jag köpte med mig några flaskor hem. Första korken gick igår och jag tycker fortfarande det är härligt vin. Bara färgen har en inbjudande vacker gyllengul ton. Det är sensuellt nötigt med lätta stänk av brioche och gräddkola. Till det bjuds fin frukt med djupa undertoner och samspelar med fräsch citrus. Sen har vi syran som är rejäl, men inte i mitt tycke alltför provocerande.

Då hörs från frun längre in i huset, en bit från köket...Det här är för syrligt, för dåliga bubblor och det är fel glas, finns det nåt annat? Du kan ta mitt. Jaja lilla gumman, jag råkar ha en Marc Herbrart Selection på kylning också. Frun: Såja, det här det var nåt helt annat det förstår ni, jag dricker detta till maten. Jaja, Herbrart är Herbrart, det ska erkännas, perfection, balance et elegance, men jag vill nog ändå hävda att jag gillar Collard-Picarden mycket. Visst, avvakta ett par år, så blir det säkert ännu bättre.
Upptäckte också att det går göra utmärkt Riesling i Barolo. Tyckte Borgogno Langhe Riesling Era Ora 2014 (199:-) var riktigt trevlig. I bouqueten är det härligt druvigt och fuktigt stenigt och med lätta pärontoner. I smaken blir det friskt pärlande krispigt och torrt. Bjuds en bred fruktpalett med lime, citrus, gula äpplen och mjuka päron. Lite smörigt och oljigt som grädde på moset. Väloljat fruktigt med skärpa i syra och mineralitet känns som bra balans i mun. Klart godkänt.
Jaja, han är en prisvärd stjärna.

måndag 26 december 2016

Julvinare

Förutom diverse skumpa förstås, i konsumtionslägesnivå från Braxenmötet (grundläggande daglig näring), har 2 rödingar konsumerats under juldagarna. Till eftermiddagens TV- och chokladservering, fick jag för mig att smutta på en Amarone som sällskap. Inte så tokigt kanske och med fördel till de mörkare bitarna. Amarone har jag inte gott om, men hade sparat en Tommasi 2003 som kom hit som julklapp för ett antal år sen. Nu är inte Amaroneerfarenheten så stor, bortsett från besök hos grannarna, (där genomgången kan bli grundlig), men jag vet att jag förr kunde uppskatta just en Tommasi. Nåväl
nosen bjuds en bläckig, men mogen bouquet, det är tätt i frukten och allmänt mörkt. Visst smakmässigt i grunden är det torkade toner, men också vitalare fruktrikt och tätt stabilt med associationer till såväl mörka körsbär, som björnbär, blåbär och mogna plommon. Finns också ett mintigt inslag som piggar upp och lyfter en fräschhet i fruktrikedomen. Vinet kommer nyanserat rikligt i starten och bjuder på fint torkat frukthäng, men har en tendens att tappa något i mellanregistret då frukten blir lite kall och stum för ett ögonblick. Nästa:
Pian delle Vigne Rosso di Montalcino 2013 (149:-) från Antinori är ett mycket lätt vin. Så pass lätt att jag får svårt att hitta något att uppskatta. Visst, nu är detta en RdM, men sån här lättviktare har jag aldrig träffat på. Bouqueten är ungdomligt somrigt bärig och som körsbärssaft. Har dock en trevlig ekavrundning i doften som för tankarna mot vissa Pinot Noirkreationer. I smaken är tanninerna lovande pigga och fina, men möts av allt för svag frukt. Det är lättsaftigt och ganska tunt och funkade inte alls till flankstek, rotfruktsgratäng och chevrekräm. För mig funkade det inte efteråt heller. I så fall får jag börja om med bättre valt tilltugg och säkert med fördel, sval temperatur. Kanske som svalkare i annan årstid med helt andra förväntningar? Hursomhelst är detta något helt annat än vad jag är van vid från producenten.

fredag 23 december 2016

Rioja dan före dan

till timjankryddad fläskfilé och honungsognad pära å brysselkål var denna Rioja helt fantastisk. Den var helt fantastisk även i provsmakning före maten för den delen. Jag ryckte fram en gammel Le Altanza Reserva 2004 ikväll å kära nån vilken stämning den bjöd på. Fin rekorderlig bouquet...moget, katrinplommon, lite kålpudding och lite lätt glöggsött, men även spänstiga toner av mörka körsbär och dov stabil mörk frukt.
Intrycken går igen i smaken, den håller vad den lovar i doften, men trots mogna toner finns det en fräsch livfullhet i den mörka balanserade frukten som håller ihop bra inkluderande en ungdomlig täthet av blåbär och plommon. Tanninerna är moget återhållsamma, men etablerar sin plats och en levande tranbärsaktig syratouch är säkert bidragande till den ändå pigga karaktären i fruktsvallet. Hänget ger mest en lätt svagsöt mogen ton och det hänger definitivt med en stund. Det här var nog en av mina mer lyckade tajmingar av lagringsdugligt vin. Inte en da för tidigt, inte en da för sent - som en SMÄCK! Ja, nu finns det väl inga Braxar som sitter på en sån här pava, men bortsett från några dippar efter 04 från producenten, så kan säkert ett reservainköp när det dyker upp vara en god investering för avvaktan till ca 12 års ålder :). God Jul alla ni många ca 3 som läser den här bloggen! :)
Som en liten extra notering, kan jag konstatera att Gatinois, är det champagnebesök jag ångrar mest, varför köpte jag inte mycke mycke mer??, satan va bra det är!

måndag 19 december 2016

Ett annat tips...

För anhängare till kallvuxen Pinot kan denna mystiskt prissatta pinne starkt rekommenderas! 139 SEK får ses som mycket måttligt pris. Får bara hoppas att den är jämn i kvaliteten.
Anhängare av sötsvullna murriga viner, eller överlagrat gammelvin kanske finner Beckers vin lite ungt, tunt och snipigt. Men inte jag!
https://www.systembolaget.se/dryck/roda-viner/becker-family-9544001

 
Den uppmärksamme läsaren kan säkert se nedan att ett storasyskon, Spätburgunder "B" från Becker skymtar mellan de smärta och helskärpta grabbarna på sommarprovning nedan :)

lördag 10 december 2016

Fyndtips

...för er som gillar supertoscanare. Crognolo 2013 innehåller enbart Merlot och Sangiovese och måhända saknar man en skarp dirigent och ryggradsskapare i form av Cabbe, men vinet fräschas upp av en livfull syra mot den mörka rika frukten inbäddad av charmigt mumsig skickligt integrerad fatkrydda. Priset 199:- håller bra i internationell konkurrens och gillar man denna snyggt styrda generositet med rustika inslag finns det ingen anledning att chansa å låta den samla damm på hyllan, utan här snackar vi med fördel om direkt konsumtion när beställningspåsen är hemburen och rocken hängts av i hallen. Mycket gott och riktigt bra vin! Beställ 90373!
Kan även slå ett slag för samma årgång av Spinettas Ca di Pian, men här är det mjukare och saftigare och måhända inte lika färdigt. Förvisso inga bråkiga tanniner, men noterbara, och heller ingen bångstyrig ung syrafeeling men det är kanske inte att förvänta hos en Barbera. Det är ett snällt och lent vin och det smakar gott. Frukten håller en ganska djup och tät stil idag och därför kan en tids flaskutveckling mot mognare frukttoner vara intressant att följa. För dagen verkar bara 2012 finnas i vårt sortiment och det kan ju vara nåt att testa.
+ bonusbild från fullständig härlig sommarprovning

onsdag 7 december 2016

Rhinospinettan håller måttet

Spinetta Langhe Nebbiolo 2013
Spinettas lågprisalternativ (cirkus 180:-) som biter sig fast i Systembolagets sortiment. Vi har väl tyckt att kvalitén har åkt lite upp och ner genom åren, och ibland har det hänt att vinet åkt in i tunnlar för att dyka upp som så mycket bättre några år senare. Årgång 2013 är redo att korka direkt, dock. Mörkt, mustigt, kraftigt med en god portion mörka bär i smaken, tillsammans med tanniner i en helt schysst balans. Gott och prisvärt i vintermörkret.

måndag 28 november 2016

Testad och med beröm godkänd!

Vissa måndagar får Vinkelbraxar dricka skumpa
Dags att prova den oprovade Extra Brut BdBn från Margaine.
Riktigt bra grejor!

Annat bubbel

Man kan ju inte dricka champagne jämt (eller det kan man kanske?). Hur som helst har jag botaniserat bland äckelhyllan på Bolaget, bland rekorderliga "cider" av konstiga bär, den ena sockersötare än den andra. Men man kan skåda ljuset, åtminstone ibland, när Systemet på traktorvägen tagit in några äkta cidrar från Normandie. Då är det bara att shoppa loss.

Senaste bekantskapen, Cidre de Normandie av storfirman Boulard, som för mig mest är känd för Calvados. Och visst kan man känna ett visst släktskap, smaken är ganska kraftig, med toner av väl mogna äpplen och med en touch av bitterhet som ökar på tyngden ytterligare. Gottis till några pannkakor, eller som det är framför TV:n.

fredag 18 november 2016

En vinare som håller måttet

Jag blev lite orolig när jag läste broder Anders kommentarer över detta vin för ganska länge sedan, så jag bestämde mig för att vänta och se om vinet ändå inte kunde öppna sig med lite extra dagar på hyllan. Nu var det dock dags för Argiano Brunello di Montalcino 2008. Enligt Vivino får man ge 500 spänn för en flaska numera. Så mycket betalade vi inte för några år sedan när vi handlade dessa på Philipson Wine i KBH. Nu är vi lite olika, Anders och jag, på flera olika vis kantänka, men vinmässigt har jag fått intrycket att A är mera amerikansk i sin smak, mera punchy, och då är detta vin kanske inte någon höjdare. Det är inget kraftpaket vi talar om. Men doften är härlig, mycket mogna toner av allehanda mörka bär som går igen i en ganska försiktig smak av lagringstoner som ändå stannar kvar länge i gommen. Subtilt kanske man ska kalla det, och sådana viner står nästan på rödlistan numera, efter Parkers härjningar. Det passade min smak bra, men man ska inte försöka matcha det med alltför kryddstarka maträtter, det vore synd på den finstämda smaken.

Ungerskt otyg

Jag och sPunk är inte överens om denna torra Tokaji Szamorodni eller en sandahl är sämst. Men är man sist eller näst sist i serien åker man ju ur i vilket fall...
Nä kul att provat. Gör inte om det!
Szamorodni lär betyda det blir som det blir. Denna blev torrt sherryliknande
Kul men ogott

torsdag 20 oktober 2016

Dyr-Scavino gör tamt budgetval.

I senaste släppet kom det ett gäng viner från Paolo Scavino, bl. a. den ikoniska barolon Bric del Fiasc för många pengar. Den var slutsåld när jag kom till skott, så det fick bli Langhe Nebbiolo 2014 istället för 149 spänn. Samtidigt köpte jag ny årgången av Spinettas motsvarighet för ungefär samma pengar.

I glaset ser Scavinon ganska ljus ut, smaken är kärv, lite kartig, här talar vi inte om någon fruktighet, precis. Vet inte om jag tycker att den är värd priset, skulle vara nätt och jämnt i så fall. Den kanske behöver ligga några år till? Får återkomma om vem som vinner Langhe-bataljen i år, Spinetta eller Scavino?

lördag 6 augusti 2016

Kretenska kvalitetsprodukter?

Al-karaff och den syran som är i de lokala vinerna bör vara Highway to Alsheimer!
Raki är bara så jävla hemskt
Hälsar en ljusröd Braxabroder från Aiga Rumeli

tisdag 28 juni 2016

Vidgar vinvyerna

Srbij vin!
Helt OK!

Sabreringspremiär

...med nya köpesabeln gick av stapeln på midsommarafton. En Gonet Sulcova 2002 Magnum fick stå till tjänst, men den smakade inte sämre för det. Smakade riktigt bra gjorde även Lagras & Haas 2008 Magnum, Altanza Salvador Dali 2004 och Piccolomini Brunello 2010 denna överraskande vinrika afton. Men dagens första, Pommery Cuvée Louise 2002 och den allra sista, Antica Terra Ceras 2012, låg på en exceptionellt hög, på gränsen till tårögd nivå.

Toppklass!

fredag 17 juni 2016

The end of the world, eller åtminstone slutet på Alsace.

Det är härmed bevisat att Strasbourg är värt en vinresa där det ligger, i slutklämmen på det avlånga Alsace. För något år sedan tog kollegan och jag ledigt från konferensen, lämnade skuggan av Parlamentet och begav oss ut i vinfälten medelst kommunbuss. Jäklar vad det osade jäst i stugorna! Nu njuts resultaten av turen i Sofiaparken. Nämligen Sussenberg Riesling, 2010 från firma Bechtold. Detta är inte prestigepjäsen, den sparar vi till senare, men man kan konstatera att en högkvalitet-riesling som får några år blir fantastisk. Färgen är guldgul, doften osar av petroleum och nystrukna lakan. Smaken har fortfarande en äpplig friskhet som följs av skiffertoner och en lätt bitterhet mot slutet. Och smaken hänger fint och länge. Många plus, hästar och solar till den! Går att hitta emellanåt om man gräver djupt i specialsortimentet.

onsdag 15 juni 2016

Att rocka med stil...

Vinlogen hade lite överraskande 2 fullvärdiga medlemmar på besök i Norje under Sweden Rock (SRF). I detta fulölsparadis hade logens utsända lite stilövningar. Dock uteslöt vi sabrering pga knivlagen. Men vem vet vad som händer nästa år...
Observera hur bra glaset passar mellan standardhälsningsfingrarna på SRF hos vår figurant!
Det kan också nämnas att en magnum Hernoux alltid är för liten!

söndag 15 maj 2016

2 goda mellovin

Ganges bjöd på Vilmart Grand Cellier d´or 2008. Vacker färg och doft, lite gyllene i tonen och nosen bjuds en fin mustighet och parfym i något djupare och generös stil. Initialt välsmakande rund frukt med äppelmustighet och bakomliggande citrus, men ganska kvickt tar en rätt rejäl syra lite för mycket av befälet och de tyngre tonerna får ge vika. Det samarbetas inte riktigt och möjligtvis är detta i tidigaste laget även för en Cellier. Efterföljande Herbrart Selection har det mesta på plats och har en helt annan harmoni och balans. Det blir tydligt i så omedelbar jämförelse.
Las bjöd på Bergström Cumberland Reserve 2014, 349:-. Härligt tydlig varm och läcker Pinotbouquet. Mycket och bestämt och nosen blir glad. På kanske klassiskt Oregonmanér är bärfruktpaletten i smaken bred och täcker hela skalan mot djupare, blåa toner. Det är stiliga nyanser i fruktshowen och samtidigt "ungdomligt?" tät koncentration vilket ger ett pampigt resolut intryck. Måttligt framträdande syra, avsaknad av stramhet och mjuka "fatorsakade?" linjer gör dock att vinet tappar lite spänst och ger utrymme för tilltagande sötbäriga inslag. Lite synd, men frukten är suveränt god och det hänger vackert med i eftersmak.

lördag 14 maj 2016

Helt allround

om man vill gynna tryfflarna, varför inte gynna dom med denna trevliga sicilianare. 165:- är helt ok för denna grillvänliga, höstvänliga, overall anpassningsbara och lyckade Nero d´avola. Fin mörkfruktig, blommig bouquet med pigga körbärspraliner och choklädig avrundning. Ingen chock för nosen, respektabelt försiktig, men lockande. Smaken är fruktigt generös med övervägande mörkbäriga inslag, lagom kryddig och uppvisar en balanserad pondus som kan ge både grillkväll och höstgryta ett trevligt sällskap. Har en så där lagom styrande stramhet som ger flexibilitet till kombon med måltiden. Riktigt bra och passar bäst till köttiga måltider, skänker passande exklusiva inslag till grillkvällen och ett fullgott alternativ till höstgrytan. Ligger bra till i tiden.

fredag 13 maj 2016

Gött Italienskt plonck

Zenato Bardolino- inget världsklassvin men gött Italienskt för en knapp hundring köpt på Supermarco i Köpenhamn
Bra grejor!

lördag 7 maj 2016

En bild säger mer än...

Det här är precis lika gott som det ser ut! 2011 Van Volxem Scharzhofberger Riesling Grosse Lage. 22,50€ hos Weinhaus Porn 2013. Vit sparris, dock ej från Tyskland, efter en mycket givande ledig vecka på Öland.
Om vi nu ska diskutera ett Magic Mountain för Riesling vet jag var jag tycker att det ligger. Och inte ligger.
Den här damen stod vid vägkanten i Södra Kronoberg i måndags på väg upp mot Nässjö förresten

torsdag 5 maj 2016

Pinot i solnedgång - kvalité

Utemöblerna på plats, blicken mot himlen över grantopparna, luften blir långsamt svalare, koltrastarna flöjtar, en stund för sig själv och då blir det nåt magiskt i sällskap med denna ljuva druva. Kanske ett rätt ordinärt vin iofs, men har läst lite schyssta omdömen om det och i stunden känns den pigga unga syran mot den rundare mångsidigt fruktiga botten riktigt gött. Stretchar hela vägen från lingon till mörkare bär, snyggt. Den tilltagande kvällssvalkan mot glaset gör ingen skada, funkar lika bra. Långt bort från den grå vardagen - kvalité.

söndag 1 maj 2016

Spanska slänter

Nu har jag druckit gott vin. Det var ett tag sedan jag fick sån där känsla att det smakade lite mer än "det gamla vanliga" men det här var riktigt trevligt. Doften är stor och inbjudande, mest körsbär, kryddväxter och en schläng choklad visar sig och lovar en hel del. vinet är mustigt mörkt och hade en hel del sediment i bottenregionen vilket jag lämnade till änglarna. smakmässigt så blir man mer än nöjd. Jag tyckte detta var ett stort vin som var lagom gammalt att konsumera i nuläget, men det tål nog en tids lagring ytterligare. Det man finner i smaken är de mörka bären inte bara körsbär utan även plommon, fikon. Lite medelhavskryddväxter typ lavendel, rosmarin, timjan sticker upp i den komplexa smaken som är så där härligt lång och behaglig. Det här är lillebrorsan från Priorat, storebrorsan heter TOCS och bör då vara ytterligare ett snäpp vassare.. Årsmodellen av detta var 2011 och släpptes för drygt ett år sedan och kostade då 177 SEK vilket känns som ett bra köp. Det kanske är ett "Parkervin" (15,0)men det finns en hel del finess i detta mustiga vin som gudskelov är väl utjäst och inte har nån restsötma att tala om.

Spätburgunder ist ein nette traube!

Bra tyskt rött för 159:- Lätt friskt och rekommenderas. Framför allt saknas tonen av tysk gympadojja! En liknande rekommendation vore omöjlig för ett par år sedan. Frågan är vad som förändrats mest? Tyskt rött vin eller vad VinkelBraxar föredrar?
Finns på Bolaget

fredag 29 april 2016

Soave is good shit.

Hittade den här flaskan på Systembolagets hylla för små partier och högg direkt. Soave är ett ganska hett distrikt i Italien, om man vill hitta prisvärda vita viner med mycket karaktär. Denna, La Froscà från firman Gini, är mera åt lätta prestigehållet med sina 159 kronor. Massor av pärondoft och en fyllig, fin smak med karaktär. Perfekt att fylla upp bakom middagsmaten. Och det bästa: bara 12,5 procent alkohol, vilket visar att det är möjligt att göra smakrika viner utan att fuska och blåsa upp dem till 14,5% alkohol. Köp Soave innan alla andra begriper storheten och priserna rusar!

Och om ni tvunget måste ha mera procent kan ni testa Musse-flaskan till höger, en schysst Italien-import med alkomuskler. Jag använde den till att laka ut smak ur citronskal, därav färgen.

torsdag 28 april 2016

Lycklig av bubblor, strålande tider

ett år äldre och självklart ska det firas med lite goa droppar. Sista flaskan Launois Quartz och det verkar inte hänt speciellt mycket över tiden. Fortfarande bitter, stram och tjurig, but I like it, sjuperfräscht. Stackars Gonet Sulcova Grand Cru 2006 kändes nästan som en sötbomb i kontrast. Men när den väl fick ta befälet i munnen tycker jag den håller stilen riktigt bra. Fin mustighet och mouss med varaktig syra som håller allt bra på plats. Go. Det börjar gapa tomt i champagnesektionen, men ska erkännas att jag fyllde 2 hål med finfina Perrier Jouët Grand Brut idag från beställningssortimentet.
Titta vad jag fick!, något oseedat, så nu ska det knäckas halsar. Å lite kompisar på bloggen har kommit tillbaks, strålande bubblande tider.

onsdag 27 april 2016

Merlot heute abend



Nja det vita okazriesling var bättre än Heimanns Merlot Men klart bättre än Kaspars alster! Cabben skippades dp den var söt :(

måndag 25 april 2016

Återresa utan Sandahler

Lika snabbt som överraskande beslutades i går att VinkelBrax omgrupperar till Budapest i tjänsten innevarande vecka.
Kan meddela att aftonens Olazriesling för 480 HUF/dl på restaurang väcker en del smakminnen. Rätt bra skit för 35 SEK glaset faktiskt! Mil bättre än Tragic rain och allt vad de heter...

söndag 24 april 2016

Ljust vin i vinterrusket

vad är det för väder vi har?, men tänkte vi skulle unna oss att dricka och äta lite gott för att fira bröllopsdag efter en fysisk gårdsstädningsdag. Charlier & Fils Special Club 2004 och Louis Roederer Vintage 2008 är 2 riktigt bra skumpor i olika stil och mognad. Når måhända inte sådan höjd som förra veckans Perrier Jouët avseende elegant träffsäkerhet, men mycket njutbart. Charlier är inhandlad i 3-pack Special Clublåda som släpptes nån gång förra året (har jag för mig) och snittpriset/flaska var ca 400:-. Louis finns att köpa för 549:-.
Charlier har en härligt mycket god mognad. Nosen bjuds en djup parfymerad äppelmustighet med inslag av päron och gräddkola i en lätt smörig något söt ton. Starten i smaken är blommigt mustigt moget, men friskar effektivt upp i riktning mot citrus för att runda av med en fräsch grapebeska. Efter hänger en fastklistrad lång god citrusfrukt. Det är generöst men ordnat.
Louis har på ett helt annat sätt framtiden för sig. Bouqueten är i förhållande till Charlier försiktig med notering av citrus och mineral. Smaken är finstämt balanserad och mer permanent med lätta touchar av päron, krusbär, söt citron, apelsin och nötter mot mineralbotten och elegant syra. Vintage 2008 kommer stå pall ett bra tag och ett intressant vin att följa utveckling på.
Så till torskrygg fick Georg Breuer Riesling Sauvage 2014, 115:- och Brocard Chablis Sainte Claire 2014, 149:-, den otacksamma uppgiften att efterfölja dessa goda champagner. Men det funkar förstås bra ändå till måltiden och GB har en härligt torr örtig friskhet med både söta och strama frukttoner, kombo av både grönt och tropiskt. GB gick i sin helhet åt till måltiden, men Brocard fick jag förmånen att eftersippa på och den vann min uppskattning för den i mitt tycke något annorlunda Chabliskaraktären. Bouqueten är mjukt mineraliskt friskt fruktig med lite komplettering av fuktig kofta eller källare. Smaken har mycket karaktär med syrlig fruktighet, smörig rundhet och rätt rejält med krydda. Det är citrus, gröna äpple, vinbär och lite härligt ungdomligt pärlande i generös något tuff förpackning.

fredag 22 april 2016

Dyr Bolognese

Jag hade verkligen velat ha fel den här gången. Allt har hittills pekat på att vi inte var riktigt vid våra sinnens fulla bruk den där höstkvällen vid Balaton när vi hälsade på hemma hos Sandahl. Var det allt skitvin vi hade fått i oss innan? Massa orena alkoholtunga vitvinsbomber, och vi hade ju åkt långt, så vi försökte verkligen hitta positiva tecken. Och så kom vi då till Sandahl mansion och blev satta framför ett stort provningsbord i ett smakfullt inrett hem, och en pöjk från Värnamo deklarerar sin stora vision om att rensa upp i vinträsket på kullarna. Blev vi förförda? Eller var det så att de viner som bjöds verkligen var krispiga och goda? Vi köpte visst hela lagret av flaskor med konstiga etiketter till 200-300% av de priser som vi hade sett hittills.

Sedan har uppvaknandet kommit. Och baksmällan. Väl hemma har det visat sig svårt att hitta stunsen i de viner vi testade på plats. De har i bästa fall varit drickbara, men långt ifrån värda sitt pris.

Så, idag var det dags igen. Denna gång vore det väl tusan om man inte skulle kunna hitta tillbaka till den magiska känslan på de Ungerska kullarna för några år sedan? Återigen magplask. Denna gång Laundry hanger från Sandahl, Welsh Riesling 2012. Färgen blek, aningen guldfärgad. doften påminner om det man drar i sig på vinden i en gammal sommarstuga; dammig. Smaken kort, dålig syra, alkoholen tar över, dålig balans. Värt 300:- ? Tror inte det. För de pengarna får man toppviner i Tyskland. Det blev en dyr köttfärssås och en dyrköpt erfarenhet.


söndag 17 april 2016

Utsökt bubbel

Perrier Jouët Grand Brut, inköpt i charmiga Epernay för några år sen och finns tydligen att hitta på bolaget för 399:-. Det får anses som ett mycket rimligt pris. Tiden i källaren har kanske bidragit med ytterligare gynnsam utveckling och det erbjuds fin prestanda från producenten utan att vara fantastiska Belle Epoque. En elegant och generös bouquet av mustiga äpple och blommiga toner. En riktigt bra balans i smaken med äppelmustighet och blommighet, välordnat styrt av fin tydlig syra och diskret mineralitet. Några rullningar i munnen och det mynnar vidare i riktigt god citrusfrukt. En läckert snygg och frisk champagne och sannolikt det bästa jag druckit i år.

lördag 2 april 2016

Cavatips

MIM 2011, en riktigt bra Cava för 99:- och jag skämtar inte. En glädjande positiv överraskning med ett fint grapeigt bite. Fin understödjande frisk fruktighet med citrus och gröna äpplen och honungsstram touch. En riktigt uppfriskande sak och t.o.m bubblorna hänger med, stark rekommendation som bruksbubbel.
Å så lite passerade påskvin:
Beaumont des Crayeres 2003, 289:- väckte nyfikenhet pga av sin ålder, direktkonsumera en mogen champagne var mitt mål och den smakade mogen vinteräppelmustig champagne med päronsplittinslag, men med förekommande mineralisk skärpa, helt ok tyckte jag,
en Andreas LarssonMedocblend fick göra sällskap till lammsteken, Chateau Tour Seran, 2009, 245:-, bjöd på mjukare fatiga linjer och stalligt mörkmogen karaktär. Fin frukt, men möjligtvis var den lite väl snäll och jag saknade lite matanpassad styrsel.
Un Jour, Cahors, 2008 från källaren. Ja, den är för jäkla bra. Pampigt mörkfruktig, tät och lagom stram. Bra välsmakande skjut i den Malbec:en.
La Riva Barbera d´Asti, Alfiero Boffa, 2011, 159:-, upplevdes som ett mångsidigt mycket trevligt barberavin. Mycket nyanser i frukten från än det mörka och än det rödlätta hållet. Men det passerar lite snabbt och jag saknar en lite lugnare stabilitet. Det händer mycket i början, men mynnar något entonigt. Finns ändå en tendens och potential i detta vin som jag uppskattar och möjligtvis ska det hyllvila nåt år till.

söndag 13 mars 2016

Gammal bekant och helt nytt från 2012

Det var riktigt länge sen jag prövade en årgång av Marchese Antinori Chianti Classico, Tenuta Tignanello och med denna 2012 kan jag fråga mig varför. Ett riktigt gott generöst vin med måhända lite publikfriande karaktärer, men vad gjorde det? Tyvärr verkar den inte finnas i SB sortiment just nu och jag har ingen notering av vad det kostade. Troligtvis ska den väl säljas under 200:- i alla fall, så fler än konsulter bör ha råd :). För nosen är det ett rejält körsbärssting, något smörigt rostade fat, mörka bär med djupare botten, lite marsipan och mulligt fruktigt, sicken fet skjuts för en Chianti. Smaken bjuder förvånansvärt bra täthet med mörk charmig intensitet och lite mjölkchoklad. Mörka körsbär, plommon och slånbär tas om hand av en milt rostad fatton, bra dirigerat av en finkänslig tannin- och syrastruktur. I en bra mörktonad finish och efterhäng samsas plommonkompott och lite kärvare slånbär. En sån här tar jag gärna med mig hem igen om den dyker upp i hyllorna. Möjligtvis öppnades denna årgång i något tidigt läge eller åtminstone hade den förutsättningar att klara sig ett bra tag till. Peppoli var ju faktiskt också toklängesen jag drack, kanske dags att pröva?

Fick också möjlighet att testa ytterligare ett glas av ett oprövat Sardinienvin från Nebbiologillande producenten Muscazega. Colli del Limbara 2012 är tänkt att hamna ca en femtiolapp lägre än den jag bloggade för ett tag sen. Här behövs mycket luft märkte jag, nyöppnat var den helt fattig(sluten) i bouqueten och smaken bjöd ett sjujävlar tanninbett (Nebbiolons närvaro behövde inte ifrågasättas :)). Ställde glaset åt sidan nån halvtimma och då hann det öppna upp. Nu lyfter ur glaset en rätt tung körsbärsparfym, lite plommon, kommer fuktigt multna löv och en smygande torkad fruktton, men det finns t.o.m i doften fortfarande en kärvhet, charmigt för nebbiolodiggarn. Smaken upplever jag fortfarande något gles, lite tam och osynkad med en viss metallisk känsla, men visst finns där mörka körsbär, röda plommon i stram förpackning och frisk syra. Lite mer framträdande frukt och mjukare linjer behövs tycker jag, men kan säkert av inbiten nebbiolovän vinna uppskattning. Med ännu mer luftning och kanske 2 glas även vinna mig. Bouqueten är på plats.

fredag 11 mars 2016

Arbetarvin

...till kapitalistmat (dottern bjöd på Wallenbergare), en utmärkt fredagskombo. Toscanska Brancaia TRE 2013 a 129:-, där TRE står för en mix av druvor 3-5 i världsrankingen enligt min mening, dvs Toscanatypiska Sangiovese, Cabernet S och Merlot. Ger i bouqueten en fattonad trevligt ren saftfruktighet med inslag av körsbär och svarta vinbär. Smaken bjuder ett välavvägt tanninbett med ungdomlig fräsch syra som möter en lätt pigg frukt av svarta vinbär, röda körsbär och lingon. En viss rostad varm ton inflikar och spelar snyggt med och summarum upplevs vinet leverera en lätt frisk frukt som gynnas av det mörkare svart vinbärskomplementet. Finishen är glesare med stram syrlighet mot mörkfruktig bakgrund. Vinet är klart godkänt för sin prisklass.

torsdag 10 mars 2016

Konsultvin

Har inga rappande polare vad jag vet, så jag får ty mig till vinimportörernas tips i jakten på den goda Pinoten.
Vår vän på slätten kallar vin över 200 SEK för konsultvin och detta tips på 2011 Volnay från Fernand & Laurent Pillot via Bristly  passerar den gränsen med 21 SEK. Riktigt bra grejor! Bra nu (nej inte kollat kl 10:15 en jobbtorsdag utan i går kväll...) efter lite luftning och ett par dar i kylen. Kanske ingen långliggare då korken är förvisso ganska lång, men gjord av sammanpressade korkbitar. Men varför spara något så gott?
Kan beställas här för 221 SEK/butelj.
Bilden är förresten med tacksamhet stulen från Finare Vinares blogg.

måndag 7 mars 2016

Rapparvin

Fontanafredda Barbaresco, 169:-. en rekommendation från Petter i något utskick, trodde jag. Men efter lite förvirring och eftersökning insåg jag att Petter beskrev 2011, flaskan jag hade i min hand var en 2012. Uppenbarligen är vi inne i ett årgångsbyte. Strunt samma, det här va rätt bra skit ändå för den penningen. Det bjuds en mjuk kryddig doft med elegant torkad frukt och lätt parfym. Rätt diskret ändå, inget kaxigt lyft. Smaken accar upp med röda körsbär och bra syra omhändertaget av krydda, örter, lite ledur och fin torkad frukt med viss jordgubbstouch. Det kompletterar med ytterligare lager av en lätt saftig mjuk frukt med ungdomlig intensitet och ungt fruktig varande eftersmak. Allt möts hela tiden av ett sånt lagom härligt tanninmotstånd. Jodå, det här är fortfarande prisvärt.

söndag 28 februari 2016

Oh yeah

9 år var uppenbarligen bara början för en Ojai Syrah 2007. Blev smått impad och överraskad av den spänstiga kraften och den rena frukten. Fruktmässigt finner jag inte så mycket mognadstoner, men att den legat till sig något avspeglas i bra integrerade fat, balanserad krydda och markerade men finstilta tanniner, väl förpackat i ordnad harmoni.
Behövs inga djupa sniffar, utan lyfter välvilligt mot nosen med klar klingande parfymerad blommighet, mörka körsbär, tätt och intensivt med ung mörk frukt och en lätt ekton. Smaken ger en spänstig fruktighet med visst djup och självsäker tyngd, blåbär, björnbär, mogna körsbär, choklad och en parfymartad skärpa. Det skjuter på bra hela vägen från nos till finish.
Följde för kvällen Allt om vin-Larssons instruktioner till Bouef Bourguignon 2.0 och den kombon var helt till belåtenhet. Behöver inte vara Rhonedalen, går lika bra med Santa Barbara. Jag tycker det var ett riktigt gott alert vin både till och efter maten, men ska man säga nåt negativt är det möjligtvis avsaknad av småcharmiga murriga toner. Det här blev mer som en klinisk stabilitet, utan lite crazy sidospår, men kan säkert utveckla sådant med tiden.