Ja, nu var det ett tag sen och jag har ägnat en stund till att studera det lilla anteckningsblocket av minnesanteckningar. Dessa är inte alltid helt tydliga eller lättlästa och det är svårt att helt minnas vad som mött strupen för flera veckor sedan, men med reservation för spontana upplevelseyttringar tar jag ändå tillfället i akt att lattja lite med en förmedling i bloggen.
För att glida så långt tillbaks som mitt tidigare något ofokuserade intag av Nils Oscar Kalaspåsköl vill jag nu hävda att varumärket Nils Oscar trots allt förvaltas väldigt väl. Som kalasare ofta är, är den tobakistisk, den har den här tonen av gammal torr Ljunglöfs i egen silverdosa. Den är besk och den är karamellisk och den smakar förbannat bra i både läge som sillsällskap och som törstsläckare. Den är snäppet vassare än traditionella kalas, något fylligare och något intensivare.
För några veckor sen donka jag en bubblande Lacheze Brut, 2008, Cremant de Jura, 99-:. 100% Chardonnay, men jag fick mer förnimmelser av Sauvignon blanc. Inte så oävet, men heller inte så upphetsande. Lite modest ridande med initial fruktighet för att utmynna i citrus och lime. Jag vill inte påstå det är prisvärt. Mmm, så minnesnotera jag då, men efter denhar offentliggjorts som Best value 76-100 Gold i Vinordic. Där ser man. Nja, jag har nog en rätt god minnesbild av den där krabaten ändå och hur man höjer den till favorit i denna snåriga prisklass har jag svårt att förstå. Min personliga Gold i den prisklassen kommer här en bit ner, men då i kategorin Rose´.
Sen sist har jag druckit en gammal Peter Lehmann Barossa Semillon från 2004 som hamna här på Ekerö av misstag. Tyckte det var lite spännande, för ingen vettig människa hade väl tänkt sig att dricka detta vin i denna ålder. Att vinet varit länge instängt visade sig med all tydlighet i både doft och smak och kapsylklicken kom nog som en befrielse. Men, efter att de påtagligt källaraktiga tonerna lagt sig växer en acceptabel karaktär fram. När dimman av sugga och jävlig sunk klingat av och vinet fått lufta ut framträder faktiskt en viss oblyg spänstighet. Syrligt och väldigt torrt men med mogen fruktighet. Honungsmak och citrusaktigt blommigt. Ja, återigen, så notera jag då, men så här i efterhand va det väl inte någon fantastisk upplevelse, men ändå roande att det fanns liv och jag blev inte dålig i maggen. The power of capsule, va vet jag?
Det känns som länge sen nu, men för några helger sen var jag åter på mitt lager av sexiga Josetta Saffirio Barbera dÁlba 2007. Jag fatta ju aldrig att det var ett vin som behövde åtminstone lite tid i stiltje när jag köpte det å donka på men fick en upplevelse av extremt ungdomlig karaktär i strävhet och saft. Nu´rå, jodå, helt med i matchen och drickbart. Doftar en del björnklister och en mycket djupbottnad, moget?, blödande, murrig körsbär med en lätt ekighet. Det kryddiga inslaget är lätt och metalliskt och med sinande volym i glaset mer örtigt och med rekyler av plommon. Smaken är spänstigt intensiv, men med mjuk botten och pulserande fruktighet. En örtig salviaton och ett stilsamt charmerande drag av chark. Vinet är rikt och charmerande och inget talar emot att det kan ha positiv utveckling till bortåt 2015. Ett riktigt jäkla bra vin!
Fram mot nutid har jag smakat på en av Bierzos stoltheter i form av Petalos 2008. Ungt, men fräscht, stramt och fruktigt och galant uppfriskande. En sann njutning idag, men förmodligen rejält mycket bättre om vi ger det lite mer tid. Det här är ett riktigt schysst vin som kräver all respekt och har förmodligen en av vinvärldens absolut klatschigaste etiketter.
En höjdarupplevelse från påskhelgen som jag måste lyfta fram är Louis Bouillot:s Cremant de Bourgogne Rose´. Precis en sån Rose´som Ganges vill ha den. Lite bitter och tjurig, elegant diskret touch av bär i form av smultron och spänstigt bubblande. Lätt bärsötma i friska toner och ett riktigt kap för 99-:. Ett givande sätt att komma billigt undan. Gold Value!
Mer bubbel, Bianchi, från Argentina, reapris för 79:- och inte alls oäven. Frisk, syrlig och torr och med lite brända brödtoner initalt ger tillfredsställelse även om bubblor och spänst kvickt klingar av i snopet glas. Ingen fantastisk kvalite´, men överraskande fräsch om man konsumerar någorlunda fort.
En återgång till beprövat kort för några år sen är De Saint Gall Brut Rose´ för i detta sammanhang måttliga 249:-. En riktigt prisvärd skumpa som ger belåtna miner med sina härstamseleganta toner och bestämdhet. Lagom integrerad jordgubb i linda av nougat och stilsam avslutning av grape. I relation till priset kan ingen bli besviken. Väldigt prisvärt!
I snabb kontrast vid detta tillfälle hastades även Rotari Rose´ mot strupen. Man kan väl säga att spaggarna gör inget dåligt jobb, men i direkt jämförelse blir det ett naknare intryck, svalare och utan samma djup, men i tilltagande glömska av vad som mött strupen tidigare blir acceptansen större och till slut finner man tillfredsställelse av vad som finns i glaset. Det är sämre i direkt jämförelse, men har ett innehåll som ändå får hjärnan till ett välvilligt mottagande.
Spunken, du är inte ensam om din Montecuccoinvestering, Grabbarna Ekerö är svaga för samtliga Piccos skapelser . Min upplevelse av tidigare årgångar är att detta är den lägst prissatta elegans man kan få för dessa pengar. Brukar vara så himmelskt gott och fridfullt balanserat i klockrena toner. Brukar i ungdomen va snabbt med på noterna. Jag förstår lite vad du menar och håller till viss del med dig när det gäller 08. Karaktären är något mer oorganiserad med jämförelsevis ungdomlig fruktighet, men ändå tilltalar den mig och jag tycker inte den har något nödvändigt lagringsbehov. Diskret bouquet kan diskuteras, vinets styrka är kanske inte bouqueten, jag håller med, men jag är ändå inte besviken över vad jag får. Sluten vill jag nog absolut inte kalla den. Personligen förknippar jag nog inte detta vin med grillning, utan snarare en fräsch pastalunch. Vi kan komma överens om att avvakta lite (men inte för länge), om jag får ha några flaskor kvar vill säga, för familjen stormälskar detta vin och uppenbarligen oavsett årgång.
Har nyligen druckit Zenatos Merlot 2008 och nu med tillägget Garda på etiketten. Det här är däremot en italiensk grillare av rang. Mörkfruktig och generös och det känns inte som det är någonting att vänta på. Donka på och njut till den svedda entrecoten. I eftersmaken framträder ekiga tobakssöta toner med örtigt inslag och en gnutta fräsig espresso.
I nutid sällskapas jag av Wisby Påsköl. Kan kanske tyckas som passe´ att skriva om påsköl, men jag är väldigt förtjust i jul- och påsköl överhuvudtaget och passar alltid på att inhandla det som finns kvar efter helgerna. Just om Wisby kan man säga att det är en rätt klassisk mörk lager, men överlag rätt diskret i karaktären. Frisk beska är väl det mest positiva med svaga toner av citrus och örter.
Inlägg
