Langhe Nebbiolo - Ett försök till intern konsumentupplysning

Det var ju ett tag sedan jag skrev något här. På vinfronten har det varit fokus på Tysk riesling, Spätburgunder och en och annan skumpa. Och något annat också tror jag

I början av året i samband med lite vinomflyttning noterade jag att det var ont om en annan favorit i kylen: Nebbiolo.

Beställningssortimentet på Bolaget skannades av på Langhe Nebbiolo och sex buteljer beställdes. För  något sådant som Nebbiolo på flaska finns inte på det lilla Blekingska bolaget jag har tillgång till… Där bor det mest roseboxar å sånt. Och en flaska köptes i vårt södra grannland.
Att korka ur alla på en gång kändes som det kunde bli lite tungt i huvudet så planen blev att öppna dem nästan en i taget Typ en var tredje-fjärde dag. När det var ungefär en tredjedel kvar i första buteljen öppnades nästa för att kunna jämföra i alla fall två åt gången. Och så vidare. Som en stafett på något sätt. Och jag har haft lite hjälp med några av dem.
Jag kan också konstatera att bra Lange Nebbiolo både närmat sig och passerat 200 SEK. Minns i ett rosenskimmer när en riktigt bra fredagsvinare kostade under 100 SEK.

I detta test kostar den billigaste 119 SEK och den dyraste 269 SEK

Så här kommer resultatet från den Blekingska juryn. Vi börjar från slutet och förkortar Lange Nebbiolo till LN

Sämst, för jag väljer att använda det begreppet är testets billigare men även en av de dyrare. vinerna

Frattellis 2016 LN Leunin kostar 119 SEK och är bolagets standardardnebbe tydligen. Hittade inte någon typisk Nebbiolo i varken doft eller smak. Nä domen blir flasktappat boxvin. 

Sen kom en tråkig överraskning. Rivettos 2016 LN för 235 SEK gav ett slätstruket och tillrättalagt intryck. Lätt drag av etylacetat i doft, och en ganska söt tanninfattig smak utan syra och ryggrad. Men helt OK dag ett. Samtliga andra flaskor klarade utan problem minst tre dygn öppnade och igenkorkade i kylen. Rivetto var döende dag två. Och död nog att hamna i vasken dag tre. En riktig besvikelse eller som jag brukar säga: Riktigt dåliga grejor!

Nu hoppar vi upp ett par steg på kvalitetsstegen!

Renato Rattis 2016 Occhetti LN är den tydligast ekade LN i testet. Kraftig, bra frukt, och som sagt ekad, fast inte oangenäm på något sätt. Ett bra vin. Kan kanske bli lite mer typisk med några år på rygg 199 SEK

Produttori del Barbarescos 2017 LN för 179 SEK är typisk på många sätt. Här finns både lite rosor, nypon, tobak  och tjära i doften, härligt sträva tanniner som lägger sig som en hinna i munnen. Och en bra syra i ryggraden. Perfekt till en ragu!
Bägge de här två vinarna är bra grejor!

Tre viner hamnar på pallplats, och det här är riktigt bra grejor alla tre

Pio Cesare 2015 LN är en gammal klassiker som håller hög kvalitet, och med sina 165 SEK det näst billigaste vinet i testet. En klassisk Nebbe med alla komponenter på plats! Färg, doft, frukt, syra, tanniner...

Comm. G B Burlotti är en gammal favorit som det är enklast att hitta i Danmark. Burlotti 2017 LN är riktigt läcker! Även i denna finns allt på plats! Och om man gömmer nån flaska åldras den stort men de brukar vara svårsparade. Denna flaska köpt på Supermarco i Köpenhamn i helgen när SydBraxarna var över sundet. 245 kostar den där, men går även att beställa från Atomwine.dk för 215 SEK inkl frakt. Köp rekommenderas! Om denna eller nästa är bäst i test låter jag vara osagt. För båda är riktigt bra grejor!

2017 Elio Grasso Gavarini LN är riktigt bra, det är det inga tvivel om. Lite googling ger att Grasso klassade ner en hel del Barolo som hamnade i just 2017 Gavarini LN. Det är också det dyraste vinet i samlingen med sina 269 SEK. Men om jag ur minnet jämför den med en La Spinnetta för nån tia till så är detta bättre grejor. Allt finns på plats och den behövde en rejäl luftning för att komma helt till sin rätt. Och det brukar ju båda gott för att lagra ett par år.

Så hur sammanfatta? Fratelli och Rivetto kommer jag att undvika. Burlotto har jag redan beställt ett knippe från Atomwine. Pio Cesare är mindre komplext in än Grasso, men kostar å andra sidan en hundring mindre och lagerförs väl på många bolag. Om man som vissa Braxar gillar (över)lagrat vin är nog Grasson ett säkert kort som säkert har bra lagringspotential. Så det beror väl på plånbok, sammanhang och smak

Men att fem av sju Lange Nebbiolo är bra vin är kul.

En lugn lördag i Blekinge

Ibland är det skönt att ta det lugnt, dvs inte leka konsult. Och idag är en sådan dag. Eller lugnt? Tvätta, städa, stryka i och för sig men det är ju inte direkt något spännande. Har även hunnit med att mata höns och kläcka vaktlar då Ellen är i väg och tävlar Fälttävlan i Skara.
Åter till mer manliga aktiviteter... Någon timma utmed Mörrumsån med nye kameran gav i alla fall lite bilder

Om jag nu hittat rätt i Svenska Trollsländeguiden bör detta vara en mindre sjötrollslända. Sådana var det gott om.
När vi ändå pratar om vad man finner i naturen så börjar Kalle Kantarell komma upp i Blekinge. Och Kantarellmacka kräver nebbiolo. Så den sista flaskan av vårt gemensamma Prebenköp för ett par år sedan, 2006 Barbaresco från Produttori del Barbaresco korkades upp. För att inte bli allt för långrandig sammanfattas den med OK men känns lite trött. Till logens vinnekrofiler meddelas att det är dags att öppna första flaskan nu. Till oss andra som gillar mer spänst meddelas drick nu om några finns kvar. Men på det hela så känns inköpet som värt prebenmönten.

 Hemkommen till Vinkelg infann sig ett ryck att försöka få en mer brynt ton på kroppen. sagt och gjort, ut på balkongen och av med skjortan. Att sola är farligt kan man ju läsa både här och där men då jag hört att Champagne gör det nyttigt, så då gjorde lite 2006 Gonet Sulcova mig sällskap. Riktigt bra grejor! Men oj vad snabbt det går att gå från blekfet till rosafet. Tänk om det var lika lätt att bli bleksmärt...

Till lite smörstekt rödspätta öppnades sedan en 2007 Chablis Grand Cru Les Clos från Domaine Guitton Michel. Köpt på plats för 220 SEK 2011. Korken var nästen helt genomfuktad och det kan man ju tycka är lite klent för ett vin som enligt odlaren kan sparas i ytterligare sex till elva år.
Men över till innehållet som förövrigt matchade smörstekt rödspätta, hollandaise och färskpotatis alldeles utmärkt.
Ett djupgult vin med en frisk och lite smörig men lite instängd doft. Efter lite Power-snurr i glaset framträder dock en frisk mineraltouch med inslag av söta tropiska frukter. I munnen ett torrt men fylligt vin som spänner över hela spektrat från torrt till fruktigt. Det är bra häng men frukten klingar av först och lämnar ett ganska stramt mineraliskt vin. Kanske inte Grand Cru klass om jag jämför med Fevre eller Louis Michel, men ändå ett bra vin. Bra grejor!
Det blir nog inget köp nästa gång i Chablis ändå.

Inget bra idag...

Ute faller feta snöflingor över Vinkelbrax terass. Utlöser inte direkt några glädjeskutt. Inte heller det sista av helgens vin som mestadels blev sås.
Den sista buteljen av 2006 Barbaresco från Produttori Del Barbaresco öppnades i söndags. Trött är väl en bra sammanfattning. Ite mycket spår kvar av det en gång spänstiga vinet. Kvar är väl bara en lite platt syra.. Nä pöjkar, har Ni några kvar så låt dem inte bli äldre.



Lite spretigt från Blekinge

Öhh, var börja? Vi börjar teoretiskt...

2014 års utgåva av Hugh Johnson´s Pocket Wine Book har iochförsig varit i Vinkel Brax ägo sedan strax innan våra Germanska äventyr. 8,90£ kostade den då på Amazon.co.uk och är nu sänkt till 6£. Vad säga? Ett säkert kort, och som för vinkel Brax del betyder mest med kapitlet Bordeaux. En billig försäkring mot de värsta bottennappen och en god sammanställning av drick-tids-rekommendationer . Saknar dock info om Caspar Killer och Liszkay under Ungerns viner. Vad det betyder är upp till läsaren...


En doft av Champagne är en ny 2,5kilos historia av vår Svenska champagneguru Richard Juhlin. Här är VinkelBrax mer kluven. 369 SEK från Adlibris. 8000 provade champagner utlovas. Har hunnit läsa ett par kapitel och läst mycket om Richards näsa, att hans nya dam heter Ragni och luktar gott , att han klantade bort ett guld i Karlskrona och lite annat kuriöst. Egoboost kallas det visst i blog-världen. Vad det kallas i konsultvärlden passar jag på.

Som vardande ägare till Champagneguiden och Tretusen Champagner upptäcker jag dock att, i mina ögon, jag läst allt för många texter om champagneodlare förut. Kom igen nu Juhlin, koka soppa på en spik anstår inte en världsauktoritet, i alla fall om Du vill var kvar på toppen! Trevlig läsning? Ja. Nyskapande? Nej. Men som en uppdatering av tidigare alster? Ja, kanske men jag ber att få återkomma efter mer ingående studier. Och förresten är Gonet-Sulcovas hus i Epernay renoverat sedan snart 10 år... Så vad är resten av texten värd?

Praktikaliteter
Öppnade ett svindyrt vin i går. 2006 Produttori di Barbaresco. Ett säkert kort som dock igår doftade som det allra bästa salubrin. Tjoho ner i vasken.
Följde upp med ett inköp från Österikevistelsen. Gott sist både i Österrike & Ungern. Lite väl mycket ek tyckte undertecknad igår och öppnade en fulöl istället innan jag somnade gott.
Idag dricks varuprov efter ett besök hos massamannen på Senoren. massamannens gamle chef vinlangaren bosso-Rosso hade langat över lite fin-barbera.

 

2007 Villa Giada Barbera d´Asti Nizza Dedicato... är gott. Det är finversionen av Suri, ett tidigare bloggat Barberavin från bosso-Rosso. Ett mörkrött sötfruktsdoftande vin. Svalt syrligt och fräscht men med stigande temperatur kommer fathanteringen smygande. Med lite mindre fat-toner hade detta fått full pott då det är friskt, fruktigt och fräscht. Och matchningen med en stensoppsrik köttfärssås var mycket bra. Så sammanfattningsvis bra grejor.

Glädjande aktivitet på bloggen förresten! Behövs så här i ålamörkret som ligger tungt över nejden, men som inte bör få fäste i själen!

2006 Barbaresco från Produttori Del Barbaresco.

....funkar fortfarande. Det är inte ett tungt vin, men det är gott, ganska stramt med mycket olika smakintryck (eller "komplext" som det väl heter...). Jag undrar om det blir bättre? Kanske mera plommonaktig, men jag gillar när man för en gångs skull hittar ett vin med lite tanniner i. Sällsynt i dessa dagar!

En söndag i Åkeholm

Ute faller snön och på ÅkeholmsBrax har slutligen den 46 årsringen fallit på plats, både i och runt kroppen.

Detta uppmärksammades med en lite bättre söndagmiddag än vanligt. Årets lammfiléer från de lokalodlade lammen som betat på ogödslad mark vändes snabbt i grillpannan och fick vila lite i ugnen där redan en krämig potatsigratäng stod och puttrade. En stjärnaniskryddad kraftigt reducerad rödvinssås satte pricken över i:et.

Till detta dracks en 2006 Barbaresco från Produttori Del Barbaresco.

Vinet kommer från de lådor som hämtades hos Preben Philipson i februari månad. Hörde att några andra braxar redan smygöppnat några men har inte hittat något bloggat om dessa. Så håll i Er nu kommer det:

Eftersom det är en relativt ung Nebbiolo åkte korken ur redan på söndagsmorgonen och vinet hamande i karaff. Doften och även smaken var då rejält knuten. Under dagen fick karaffen ett par rejäla varv och sakta men säkert börjad dofterna komma! Röda bär med hint av hallon, en lätt påminnelse om tjärat rep och lite rosdoft. Ganska typisk Nebbiolo med andra ord. En relativt klar tegelfärg men inga tydliga mognadstoner i kanten. Smaken är välbalanserad med mer strävhet än frukt, ett bra kryddigt häng där smaken fyller gommen länge efter att strävheten klingat av. Frukten kommer med sälskap av kryddor och lite lakrits. Helt klart mer ett matvin än ett snackevin. Och ett vin helt i min smak! Och tillsammans med maten blev det en fullträff! Nebbiolon blommade ut tillsammans med gratängen och stjärnanisen i såsen!

Boren rekommenderade sin sydafrikan till ett sällskap där vinet skall vara välgjort men maten viktigare. För att spinna vidare på det, är detta ett vin som tar mer plats och kanske inte är lika lätt att uppskatta för alla. Jämfört med senaste inköpet Le Difese, som nog är i samma fack som Boren beskriver, är detta en större upplevelse för mig.

Trots sin ganska ringa ålder fanns det en knapp matsked fällning i buteljen. Så det är inte utan att undra hur strävt ett fatprov på plats på Kooperativet är? Det lär nog stama i tandköttet i alla fall.

Enligt Mr Parker Jr är detta ett 92 poängsvin som har drickfönster mellan 2011 och 2031. Tillverkaren rekommenderar drickfönster mellan släppdatum och 2020. För 12o SEK inkl gebyr ser jag detta som ett fynd.

Själv kommer jag att avnjuta mina resterande fem buteljer med jämna mellanrum, men 2031 låter lite länge att vänta. Å andra sida hoppas jag att den 67:e ringen fallit på plats då. Så vem vet?