Monologen fortsätter...

 En oerhörd aktivitet här på Vinlogens blog nu för tiden. Hur som helst så blev det lite lokal utplockning ur kylen sista helgen i Augusti. 

Först ur en Pol Roger 2008 BdB som letade sig in i kylen för ett par år sedan. Spänstig ren och vinös är väl en enkel beskrivning. Första mognadstonerna började komma lite grand, men håller många år ytterligare. Riktigt bra grejor!

En nykomling från Rheingau blev det också. Chat Sauvage Pinot Noir. Precis som August Kesseler gör man mer Burgundisk pinot. Bra grejor inköpt i DK för en knapp dansk tvåhundring. 

Till det grillade lammet korkades en Bordeaux från vänstra stranden upp. 2014 Ch Phelan-Ségur. Trots luftning var denna till att börja med rejält knuten. Blommade dock upp och blev riktigt balanserad och bra. Typ 60% Cabernet S och resten Merlot. Köpt i Frankrike för ett par år sedan. Och Bordeaux är alltid lite tillbaka till rötterna. Bra grejor!  

En annan av Braxarna, eller om det är en av sönerna till denne, har lakat ur ett par analkörtlar från bäver och gjort sin egen bäverhojt. Låter gott va? Jag passade på den;)

Påskpyssel på hemmaplan

Champagnen får vänta för aktieägare och direktörer agiterar Aftonbladets ledarskribent idag. Har bara en kommentar: Det skulle du sagt liiite tidigare...

Som en lite starter på påskaftonens påsklunch med den närmaste familjen blev det den en butelj Gatinois Brut Réserve. Majoriteten Pinot Noir, med lite bubbelstöd från Chardonay. Utsökt, och passade även mycket bra till den sushi vi började med. Bra grejor.

Till den grillade lammytterfilén grävde jag fram en mörk skönhet från Pauillac, 2010 Réserve de la Comtesse. Detta är andravinet från Château Pichon-Longueville Lalande om någon undrar. Det såldes av Tryffelsvinet en kort period i Sverige, men denna butelj är köpt på Cora på väg hem från Champagne 2016 för 42€. 89 Parkerpoäng när det begav sig. Karafferad i ett två timmar före lunch.
Största delen Cabernet S med en hel del Merlot, och nåra skvättar Cabernet Franc och Petit Verdot
Mörkt som synden precis som en Pauillac ska vara. Mängder av svarta vinbär i näsan och lite andra mörka frukter. Smaken är spänstigt, med diskreta tanniner och rejäl syra. Bra häng men inte något uppseendeväckande. Ett välgjort vin värt sina pengar! Med den syran klarar den ett antal år till på rygg, men som vanligt med risk att frukten viker ner sig samtidigt. Bra nu och Bra grejor.

Sedan när disken var diskad och lugnet lagt sig hoppade korken ur, ur en av de berömda fylleköpta buteljerna från Stormästarens lantegendom 2016 för en dryg trehundring. När BraxenSyd hade provning häromsistens föll Amerikansk Pinot många på läppen. Klart mer svullen än en normal Europeisk pinot men långt från vulgär!. Mycket mörkröd för att var Pinot och med en söt ljuvlig pinotdoft. Bra syra och tät frukt, mer kraft än elegans men gott! Mycket gott! Mycket bra grejor.

En liten vinprovning i karantäntider

Många nya ord är det. Covid19, Social distansering och statsepidemiolog.Planer som måste ändras, resor som inte blir av och ett samhälle i spänt vänteläge. Vadgöradå? Extramöte med BraxenSyd förstärkta med Pi3. Provningen genomfördes enligt Folkhälsoinstitutets allmänna råd med god luftväxling och minimal fysisk kontakt. Inga killkramar här inte!
Till det väsentliga...Lite utgrävningar från källare och en del nyköp. Genomgående minst bra grejor även om vi spred vilt över stilar och ålder.

Utan någon speciell ordning...

1. 2012 A. Margaine Special club. Fortfarande ung spänstig med rejäl syra. Klarar många år till på rygg beroende på hur mycket mognadstoner man vill ha i den. Mycket bra grejor
2. 2014 Adelsheim Breaking Ground. Vital och välgjord amerikanare. Mycket bra grejor
3. Vina Ardanza Reserva 2010 Selection Especial, Ett prov av den låda som köpte och splittdes mellan några Braxar. Mycket dill och syra. Många års lagring rekommenderas. I dagsläget bra grejor.
4. 2005 Château Cantenac-Brown, Margaux. En sista flaska av de tidigare ganska kantiga och barska buteljerna. Som vanligt med Bordeaux en fantastisk doft, Svart vinbär, cigarrlåda, lite våt lövskog, läder. Alla klassiska markörer. Djupt djupröd färg. Smaken som vanligt torrare än doften. Fortfarande mer kantigt än elegant. Bra syra, fortfarande lite tuffa tanniner. Ett bra matvin som säkert håller 10 år till och trots ålder var korken som ny. Mycket bra grejor!
5.  2005 Château de Malle. En precis lagom stor halva Sauternes till efterrätten blev det. Mycket bra grejor som fortfarande var vitalt i syran och med en lite avrundad elegant mäktig sötma.
6. 2010 Châteauneuf-du-Pape Domaine de la Côte de L´Ange. En mycket vital och trevlig Grenache-dominerad GSM. Ett av kvällens lättdruckna vin och kul med en Ch9dP som inte syltar ihop på 10 år! Mycket bra grejor
7. 2018 Roero Arneis, Bruno Giacosa. Egentligen vårt vita lunchvin som vi passade på att prova lite av. Mycket bra grejor av en spännande druva. Det blir mer av detta! 
8. 2017 Monsanto Chianti Classico. En annan vinsläpp som kom med på ett hörn. Ett lysande vardagsvin som kanske inte riktigt stod upp i konkurrensen. Men bra grejor är det.

Det blev ju lite att skölja ner för tre personer. Men alla flaskor var inte fulla från start, och det var bra slattar kvar i de flesta. Så sammanfattningen är mycket bra vin denna sista lördag i mars 202o

Källarstädning 180218

 

 

 

 

 

1990 Grand Vin de Château Latour



En del blogginlägg skriver jag med vördnad. Detta är ett sådant. På trettondagsafton bjöd vår Lundaboende Brax VinkelBrax till Lund. När jag skred in i hemmet stod det en 1990 Château Latour på bordet... Öppnad och försiktigt luftad.
Det var spännande att följa vinet under ett par tre timmar under mycket städade former. Givetvis med en klassiskt lovande Bordeauxdoft och en stram torr initial smak. Efter en kort stund kom det ett mycket bra och mer fruktigt häng som höll i under flera minuter.
Efter nån timma i glaset började lite källartoner slå igenom i både doft och smak, men då fick vi ju en anledning att fulla upp en ny liten sipp. Mycket njutbart på alla sätt
Ett oerhört vitalt vin efter dryga 25 år på flaska!!!  Det görs mycket bra vin på många håll i världen men detta är på något sätt svåröverträffat när alla komponenter är på plats.

Om nu någon har någon eller några sådana här på lager så börjar det bli hög tid att njuta. För det är det det handlar om. Vinet som sådant klarar säkert ganska många år till, men kvällens exemplar hade ca 6-7 mm kvar av opåverkad kork. Resterande delar var väl genomfuktade, men jag vet inget om det egentligen är ett problem. Sen tror jag å andra sidan att vinet har peakat, det blir nog inte bättre utan går med värdighet vidare mot dösidan. För det finns väl inga vin-nekrofiler i vår loge?
Tack Arne för en minnesvärd vinupplevelse!!!

 Två halverade kalkonfiléer tillagades och avnjöts med kokepära, gräddsås, bryssel- och rödkål samt äppelmos. Fantastiskt gott och det blev nog ca 1,5 kg kött kvar till akademiska lunchlådor. Till denna mat konstaterade vi att 1990 Ch Latour passade bra.

Som komplement dracks även ett Adelsheim Pinot Noir, vilket i sig är ett mycket bra vin men hade denna kväll ett övermäktigt motstånd från en allra största Fransk storebror.
Och till en mästerligt tillagad Tarte Tatin sippades lite sötevin från Fransk-Tyska gränsen,
2008 Sundel Gewurztraminer, Vendange Tardive Vin de Glace. Den var blommig, söt och blommig och lite blommig åt pelargonhållet. Det blev det kvar av det vinet.
Och idag blev det lite fågelskådning och undertecknad kunde för andra gången denna veckan studera svartnäst islom. En bra trettonhelg.

Tiderna förändras

Ska försöka låta bli att skriva ännu en nostalgisk årskrönika men kan i alla fall konstatera ett par saker så här på 2017 års näst sista dag.

1. Detta är det 81:a inlägget på vår gamla blog i år. Det har inte skrivits så många sedan 2011. Än är det liv i den gamla vinlogen Braxen!
2. När jag höll till i Lund fanns det studenter som varje gång det kom ut en ny tryckt systembolagskatalog uppdaterade sitt kalkylark i föregångaren till Excel för att se att listan med APK, alkohol per krona, inte förändrats. Bilden här vid sidan av visar ett fynd i glasinsamlingen efter att jag lånade ut vinkelg till dotter med kompisar. Ser ut som APK inte är det viktigaste längre... Organ-Vegan-Tysk sekt! I flaska som påminner om tyska jinnsabyxor med klorinfläckar
3. Jag dömer ut NV Black Tower Sparkling ICE Organic and Vegan utan att ha smakat på den själv. Om någon i Braxen vill prova så lovar jag, drabbad av en plötslig nyårsgodhet, att betala flaskan. Bevis kommer dock att krävas före utbetalning
4. Själ sippar jag på en skvätt NV Gatinois Aÿ Grand Cru när jag skriver detta. Fullständigt självsäker på att den smakar bättre än den avbildade sekten. På alla tänkbara sätt.
5. Allt Tyskt är dock inte skräp. Det finns motsatens med i nästan lika fula flaskor. Det är något svårförståeligt med Tysk design och färger. Husen är rejäla och grå, köken är strikta och funktionella i ek eller bok. Sen går de loss fullständigt på vinetiketter och slipsar... Den Tysklandsinterna DHL-transporten till Flensburg från August Kesseler i Assmanhausen innehöll mycket trevligt och det går ju alltid att karaffera årgångsPinoten som levererades med rosa etikett och rosa foliemössa. Den är inte avsmakad men väl instegsmodellen Pinot Noir N á 12€ buteljen inkl frakt. Mycket bra! Riktigt bra grejor! Minst lika bra som en village-Bourgogne till mindre än halva pengen.
   
   
    
6. Jag kan inte låta bli att avsluta med en lätt retuscherad  bild (sorry hasse)  på de två bre-axlade idolerna från vårt besök i Assmanhausen 2012. Lika gamla, lika långa, lika ...

Köptips

Ganska ofta handlar inläggen om viner som för länge sedan försvunnet ur sortimentet på monopolet eller är köpta i någon obskyr källare i ursprungslandet. Men inte detta inlägg.
Idag fredag släpptes Camille Giroud's standardbourgogne 2015 på bolaget för 189 SEK.

Och det fanns i skrivande stund kl 2345 kvar att beställa. Gör det om Ni har lite tålamod och några 200-lappar att avvara!
Mycket ungt, eken har inte helt integrerats, även om den börjat, och vinet behöver idag en rejäl luftning i karaffen. Doftar redan ljuvligt och har bra stoppning! Och
jag tror att detta kommer bli riktigt bra om det får vila en höst eller två. Så slå till på  96670 om Ni nu tror att jag är ett sanningsvittne i frågan.

3 ronder i lördagkvällen

Ja, så blev det visst när vi var färdiga, men det var i och för sig inget jag planerat på något sätt. 2 bubbel, 2 ofärgade och 2 röde och alla av olika årgång. Mansons var på besök och jag fick förstås inspiration att ränna lite till källaren, men en cava, Recaredo Terrers Brut Nature Gran Reserva 2010 för 199:- väckte min nyfikenhet i butik och plockades med från lördagshandlingen.

Den och Diebolt BdB 2008, Frankrike mot Spanien, får bli 1:a ronden till laxmousse. Diebolten var i riktigt fin form nu, fin mustighet med päronton i framkant, brioche och en skarp (i betydelse effektiv) syra som håller ordning på torpet.
Gran reservan kom lite otacksamt efter i ordningen och upplevdes först lite blek, men när sinnena börjar släppa Dieboltens förträfflighet växer en trevligt proportionerlig Cava fram med en torr elegans mot den spanska druvmixen. Går dock inte konkurrera med Diebolten som var Grand nu och ronden går till Frankrike.

Ofärgad rond: Lorenzon Clos des Barraults 2014 från Mercurey, södra bourgogne mot Sauvignon Blancvänliga Sudsteiermarks Sattlerhof 2012 till fisksoppa. Frankrike mot Österrike. Förstnämnda ger ett tropiskt djup med citrusfruktig spänst, trevlig elegant syra och liten krämighet med honungspräglad grund. Riktigt schysst och den här kommer klara sig ett bra tag till. Lorenzon var förvisso också generöst poängsatt av LG, men om jag inte missminner mig var även Sattlerhof en gammal rekommendation. Mer klassisk sådan då, för den här var lite vulgär tycker vi. Väldigt varmt sötfruktig och intensiv, så knappt SB:n gick att känna igen. T.o.m gräset blev sötpräglat. Bortom elegans, men mycket och tätt. Nja, den vågar jag nog inte spendera på igen, ronden åter till Frankrike.

Sosserond (blint för Mansons): Nittnaus Burgunder Bombe 2013, Österrike mot Elgin Oak Valley Pinot 2009, Sydafrika, till strupen (förresten, frun kom nog med nån liten ostbit). Prismässigt, nånstans mellan 250 - 299 för båda. Gällande Elgin var det en absolut rekommendation med en tids flasklagring för bästa njutning, men nu var den ju 8 år. Kan förstå det, för den var rätt ekrik vilket behöver sätta sig med tiden. Men förbaskat god och en något mörkare Pinotvariant, men ändå klart druvbekant med rödbäriga inslag, generöst och öppet och en fin balans med ekkryddan.
Känna igen druva till bomben var däremot inte lätt och väl medveten om min egen begränsning kunde jag erkänna att det skulle vara svårt att hamna rätt blint. När man vet blir dock den klassiska druvkaraktären bekant i den långa hängande eftersmaken. Annars är det ännu mörkare och fruktigare, men på ett ståtligt balanserat sätt och med en yngre syra som friskar upp. Riktigt gott och något udda, men tilltalande och jäkligt kul helt enkelt. Här var den klart tuffaste ronden, båda var riktigt goda, men en liten fördel till Bomben och Österrike om inte annat för det intressanta underhållningsvärdet.

Lite kort om påskmiddagens viner

Kings Ridge Oregon Willamette, 2015, var en ny trevlig bekantskap som togs i baren före maten och sedermera en skvätt i maten, således användbart vin :). Lättklunkat och tämligen fullmatat på alla fronter. Bjuder till med raka rör och smakar gott, men har förstås inte de eleganta linjerna och spännande fruktnyanser som exempelvis en dyrare Antica kan bjuda på. 149:- tycker jag är väldigt prisvärt.
Övriga 3 är flaskor som har legat i källaren ett tag. Gaja Dagromis från 2007 behövde en stunds luft, men kom sedan fint på bred front. Det är klassiska inslag med strama nypon och rosparfym, men också en tilltagande varm mörktonad frukt med fin avrundande krydda. Desto mer luft, desto större balans och njutning. Mycket gott!
Malbec och Cahors och många skakar på huvudet. Men Un Jour har alltid tilltalat mig och denna Chateau La Reyne, 2009 gjorde mig inte heller besviken. En mörkt lilatonad färg, nästan svart, kan verka avskräckande, men faktum är att den mörka violpräglade frukten blir riktigt finstämd i munnen. Med tilltagande luft blir fatkaraktären tydligare och balanserar fint med fruktens blåbär och mörka plommon samt lakrits. Mörkt och tätt, men med hyfs kan man säga, och nej, jag har ingen huvudvärk idag. Man behöver inte vara rädd för Cahors :).
Torre Muga 2010 Rioja är en mycket oklassisk sådan. Man nästan häpnar över den rena klara frukten, som är på gränsen till klinisk. Flaskan anger 75% Tempranillo, 15% Mazuelo, 10% Graciano. I början känns fruktstunsen med sina främst mörka, men även röda toner nästan lite hård, stram och ensam. Men med luftning framträder även här faten som rundar av och mjukar upp till en riktigt god balans. Ja, dessa 4 fick mig positivt inställd till vad jag mötte, men rejält med luftning var viktigt för att inse helhetens charm. Jag kan varmt rekommendera allihop. Dagromis är ju årlig i begränsad upplaga, Cahorsen är köpt på bolaget, men finns nog inte just nu. Just denna Torre Muga är köpt i Madrid, men reservavarianten som också brukar dyka upp på bolaget  har varit riktigt bra och varit fyndklassad i A o V.

Mad Alsatian dog.

Tänkte korka upp en av de Alsace-rieslingar från Bechtold som jag köpte när jag var i Strasbourg för ett tag sedan. Jag kollade inte så noga, och blev lite förvånad när det blev rött i glaset. Visstja, jag köpte ju någon av hans Obere Hund Pinot Noir också! Denna flarra från 2011 minns jag att producenten själv höjde när vi stod i hans provningsrum och testade. "Complexity" minns jag att han sa. Och ja, det stämmer nog, på sitt sätt, Sommaren 2011 borde ha varit varm och go, med tanke på koncentrationen. Djupröda blir de nog aldrig, dessa kallodlade pinoter. Sådana här rödvinare ska vara lätta, inte surt snipiga, men ändå ha tillräckligt med smak för att det inte ska bli vattenblask av det hela. Och detta uppfylls av vår Obere Hund. Ett vin man kan dricka mycket av. Och dyrt var det inte heller, drygt 11 Euro.

Ett annat tips...

För anhängare till kallvuxen Pinot kan denna mystiskt prissatta pinne starkt rekommenderas! 139 SEK får ses som mycket måttligt pris. Får bara hoppas att den är jämn i kvaliteten.
Anhängare av sötsvullna murriga viner, eller överlagrat gammelvin kanske finner Beckers vin lite ungt, tunt och snipigt. Men inte jag!
https://www.systembolaget.se/dryck/roda-viner/becker-family-9544001

 

Den uppmärksamme läsaren kan säkert se nedan att ett storasyskon, Spätburgunder "B" från Becker skymtar mellan de smärta och helskärpta grabbarna på sommarprovning nedan :)

Konsultvin

Har inga rappande polare vad jag vet, så jag får ty mig till vinimportörernas tips i jakten på den goda Pinoten.
Vår vän på slätten kallar vin över 200 SEK för konsultvin och detta tips på 2011 Volnay från Fernand & Laurent Pillot via Bristly  passerar den gränsen med 21 SEK. Riktigt bra grejor! Bra nu (nej inte kollat kl 10:15 en jobbtorsdag utan i går kväll...) efter lite luftning och ett par dar i kylen. Kanske ingen långliggare då korken är förvisso ganska lång, men gjord av sammanpressade korkbitar. Men varför spara något så gott?
Kan beställas här för 221 SEK/butelj.
Bilden är förresten med tacksamhet stulen från Finare Vinares blogg.

Pinot, varför ändra ett vin(n)ande koncept

Pinotdrickandet på Vinkelgatan fortsätter. Senaste veckan har varit ganska tung men ändå innehållande en lättnad, och är det inte då man ska ägna livet åt eftertanke, god mat och gott vin?
2013 Bourgogne Rouge Oka från Arlaud har jag nämnt tidigare. Och nu har jag även smakat det. Även detta riktigt bra grejor. Jämfört med det andra fyndvinet år 2015 som Herr Jamais nämnde är detta lite mer fruktigt, elegant, mer silkigt men rejält syradrivet. Men utan att bli sursnipigt! Till entrecotê med jordärtskockstomp ( de du sPunk :)) sitter det som pitten i Greta. Om man nu får säga så nu för tiden då det är viktigt att var ytligt politiskt korrekt i sociala medier.
Riktigt bra grejor, finns fortfarande ett smärre antal på bolaget i Söderhallarna. Ska någon Tjockholamre dit i närtid. Ring mig innan...

Nu börjar det likna något...

Cuvée Margot visade ju sig vara nära nog ett bottennapp, så det var dags för VinkelBrax att inhämta lite extern rådgivning från det offentliga rummet.
Michael Jamais kan ju ibland vara lite egocentrerad i sina alster men hans vinkompetens är oomkullrunkelig. Och speciellt när det gäller Bourgogne.
I sin blogg Cafe Rotsunda summerade han sitt vinår 2015 och utnämnde två bästa röda budgetvin:
2013 Bourgogne Rouge Oka från Domaine Arlaud samt
2013 Bourgogne Rouge från Domaine dÁrdhuy
Och efter lite trixande på bolaget i Karlshamn lyckades jag beställa några av varje. Med tanke på tidigare erfarenheter av det lokala Pinot-sortimentet var det inte så mycket tveksamheter. Jamais har ju förkärlek för DRC och liknande prisklasser men i detta fall kostar båda förslagen 199 SEK. Och det är ju som sPunk säger i konsultprisklass.

Domaine dÁrdhuy 2013 Bourgogne Rouge, bra grejor? Nää det är riktigt bra grejor! Det har ju kanske inte riktigt den finess och finstämdhet vi hittar i riktigt högklassig Pinot från Bourgogne men detta är ett lysande bättre vardagsköttvin.
Fortfarande beställningsbart på Bolaget med nummer 74313 Passa på! Starka köprekommendationer från vinkelBrax!

Bottennapp

förmodligen det sämsta vin jag bloggat. Jag brukar inte vara gnällig och brukar kunna hitta nåt positivt, åtminstone en gnutta belåtenhet i nåt sammanhang, men det här har bara varit otrevligt sen jag hitta den nere i skåpet för nån vecka sen. Saint Clair Pioneer Block 2010 från Marlborough, Nya Zeeland är förmodligen inköpt till nån önskad vinprovning, men det var väl en salig tur att det blev inställt och att jag slapp presentera härliga Pinot Noir i detta förstörda skick. Dessutom begärs hutlösa 179:- när det finns till försäljning. En saftig gummibetonad kvalmighet utan någon som helst styrning. Jag saknar tanniner, jag saknar fruktsyra och jag saknar t.o.m. fat. Åtminstone nåt som kan sätta lite piff och ge dimension. Finns enbart nån form av syltig varmfruktig körsbär och bara stråk som förknippas med Pinot Noir. Senast till försäljning fanns 2012, men det finns inga problem med ålder i sig, den här har bara varit endimensionellt kass sen den släpptes. Varning för detta, men ska tilläggas att jag druckit riktigt bra Pinot Noir från Nya Zeeland. 

Lyxigare Bourgogne

och då har jag inte firat loss med rött eller ofärgat, utan smakat på mousserande 2009 Crémant de Bourgogne Grand Lys, 229:-. Ett något högre prisläge än normalt i sortimentet, spännande och 100 Pinot Noir minsann.

Bouqueten är försiktigt sval, men bjuder rikligt innehåll av bröd och citrus, päron och gröna äpple med visst mustigt drag, blommor och en något örtigt/gräsig ton.
Fin livlig mouss och det finns påtaglig mineralitet, bra syra och det smakar grape, desertpäron och röda äpple.
Den som söker finner riklighet i såväl bouquet som smak, men vinet har en återhållsamt stram prägel och utmärker sig mest för sin finstämdhet och balans. Beskrivs utvecklad i SB, men är inte riktigt vad jag förknippar med en utvecklad Pinot Noir. Balansen ja, men fruktutveckling har säkert mer att erbjuda med några års flasklagring och för mig är upplevelsen ändå primärt ungdomlig. Nu vet inte jag i världens utbud om jag kommer lägga 229:- på en Bourgogne igen, men det är inget att ångra om en flaska hamnat hemma. Det här är gott och friskt.

Reasonably priced wines on the day of Ingrids

oj, vilken trevlig brukspinotta, slank, polerad, fint kryddigt bärig, frisk, befriad från överdriven californisk ekmisshandel, naken, öppen å fräsch å för måttliga 121 blir det en klar gangesrekommendation, trevlig överraskning eller har jag fått för lite Pinot i sommar?

årgångsbyte inga problem, hög lägstanivå från denna gigant (99:-), vitt från Rhone blir bara bättre å bättre i ganges gom

mmmmmmmmmmm va gott, dessa viner har jag fått för billigt, generös Diebolt å vacker Herbrart

VinkelbraX springer på rea - På bolaget...

När de ljuvliga tonerna av vinprovningen försvunnit ur primärminnet är det dags att gå på att igen!

http://ohmansmatovin.com/2015/02/25/allt-ska-bort-pinot-noir-fran-oregon-slumpas-ut/

Efter att ha läst ovanstående inlägg härom dagen skred jag till verket och beställde ett dussin. Och nu sitter jag här och sippar på en Delinea 300 Pinot Noir från Willamette Valley i Oregon. En dryg faktor 15 billigare per butelj än när ganGes skojjade till det med andra viner från samma område, en sen kväll på Öland.
Tja vad säga om vinet då?
Inte helt otippat tydligt Pinot Noir-färgat, doften typisk för kallvuxen PN - ger lite A Kesselervibbar i doftminnet. Smaken? Ja, kanske inte det fylligaste jag smakat senaste tiden men komponenterna som ska vara där finns där. Kommer bli ett alldeles utmärkt lätare kött & grillvin så länge det lagret räcker. Hoppas att flaskvariationen inte är för stor. Men i så fall blir det utmärkt rödvinssås till grillen :)
För 49 SEK på bolaget! Vad säger man? Bussigt bärigt superfynd som Jogging-Bill, eller 4 schoolar som Fritte? Finns det fortfarande att beställa så gör det säger VinkelBrax
Anledningen till prissänkningen från 101 till 49 SEK/pava är tydligen att vinet avlistats från ordinarie sortimentet. Allt enligt Öhmans blogg. Så det kan bli ibland! Undrar när de avlistar Salon?

55 årsringar

Så var då födelsedagsmiddagen avklarad. Som den gambler jag är lyfte jag ur källarvalven en butelj som vinmakaren påstår ska drickas inom 5 år. 2007 Sancerre Les Baronnes Rouge, 100% PN. Vad har då 7 år gjort på den här näpna skapelsen? Visst jag är vinnekrofil, men detta var inte på något sätt ett dött vin, tvärtom den kändes väldigt spänstig trots att färgen skvallrade om något annat.
Sällan har jag druckit ett vin där tonen av vitpeppar varit så dominerande, bären finns nånstans i bakgrunden, Smaken är inledningsvis lite stram men vinner på att luftas. Vinet är så där äckligt läskande så jag vill häva., mycket inbjudande frukter, framförallt hallon.
Färgen är brunröd i en ljus ton som skvallrar om ålder. För knappa 200-hundringen tycker jag att detta var ett bra köp, 5-7 är inga problem för oss nekrofiler. Ni pedofiler där ute ska kanske dricka inom 5 år. Nu måste vi se när kroaterna mosar mexarna

Willamette Lemelson

Tror det var efter champagneprovningen på Kulla jag hade med mig och öppnade en Lemelson Thea´s Selection Pinot Noir 2007. Förutom mina egna glupska klunkar fick säkert en och annan Brax en provsmakning när vi minglade vid grillen. Såg att jag sparat en flaska, som vi provade igår.
Den bjuder nu en tuff uppstudsigt örtig och nästan mörkfruktig bouquet med lättare bakgrundstoner av röda vinbär, hallon och fatig källare.
I 1:a gomkontakt med liten besvikelse i smaken har tanniner en viss övervikt mot mörka bär. Det blir något svalt och jag saknar djup, men syran är moget fint placerad. Dock i finish och eftersmak lyfter en mycket välsmakande tättonad nebbioliskt associerad fruktbalans. En 229:-ers Oregon Willamette klarar 7 år, men den lär inte bli bättre. Nu är betyget Gott. Glad fortsättning!

P.S. Har druckit några Hernoux champagne från resan nu och jag njuter bara mer och mer för var gång. Det är helt galet för 13 €.