1990 Grand Vin de Château Latour



En del blogginlägg skriver jag med vördnad. Detta är ett sådant. På trettondagsafton bjöd vår Lundaboende Brax VinkelBrax till Lund. När jag skred in i hemmet stod det en 1990 Château Latour på bordet... Öppnad och försiktigt luftad.
Det var spännande att följa vinet under ett par tre timmar under mycket städade former. Givetvis med en klassiskt lovande Bordeauxdoft och en stram torr initial smak. Efter en kort stund kom det ett mycket bra och mer fruktigt häng som höll i under flera minuter.
Efter nån timma i glaset började lite källartoner slå igenom i både doft och smak, men då fick vi ju en anledning att fulla upp en ny liten sipp. Mycket njutbart på alla sätt
Ett oerhört vitalt vin efter dryga 25 år på flaska!!!  Det görs mycket bra vin på många håll i världen men detta är på något sätt svåröverträffat när alla komponenter är på plats.

Om nu någon har någon eller några sådana här på lager så börjar det bli hög tid att njuta. För det är det det handlar om. Vinet som sådant klarar säkert ganska många år till, men kvällens exemplar hade ca 6-7 mm kvar av opåverkad kork. Resterande delar var väl genomfuktade, men jag vet inget om det egentligen är ett problem. Sen tror jag å andra sidan att vinet har peakat, det blir nog inte bättre utan går med värdighet vidare mot dösidan. För det finns väl inga vin-nekrofiler i vår loge?
Tack Arne för en minnesvärd vinupplevelse!!!

 Två halverade kalkonfiléer tillagades och avnjöts med kokepära, gräddsås, bryssel- och rödkål samt äppelmos. Fantastiskt gott och det blev nog ca 1,5 kg kött kvar till akademiska lunchlådor. Till denna mat konstaterade vi att 1990 Ch Latour passade bra.

Som komplement dracks även ett Adelsheim Pinot Noir, vilket i sig är ett mycket bra vin men hade denna kväll ett övermäktigt motstånd från en allra största Fransk storebror.
Och till en mästerligt tillagad Tarte Tatin sippades lite sötevin från Fransk-Tyska gränsen,
2008 Sundel Gewurztraminer, Vendange Tardive Vin de Glace. Den var blommig, söt och blommig och lite blommig åt pelargonhållet. Det blev det kvar av det vinet.
Och idag blev det lite fågelskådning och undertecknad kunde för andra gången denna veckan studera svartnäst islom. En bra trettonhelg.

FrenchGermanFrenchGer...

Ett bra bevis på att Alsace håller, hela vägen ner till Strasbourg. 2014 smet en kollega och jag från konferensen en halvdag och landade med hjälp av lokalbuss i en av de närmsta vinbyarna. Med hjälp av guideboken "Vinguide Alsace" av Lundabon (?) Per Warfvinge letade vi oss fram till Herr Bechtold, som visade sig vara en trevlig prick, trots att vi kom mitt i skörden. Hans Pinot noir har jag redan skrivit om, om man väljer rätt år så är den mycket njutbar, men det är förstås rieslingen som enligt mig är höjdaren. Här Engelberg i Grand Cru-läge från 2012. Avslöjande petroleum i doften, Mineralig lång, god, fyllig smak, inte så framträdande syra, har fått den här stilen hos Leon Beyer tidigare. Perfekt som matvin. Till och med en känsla av sötma i smaken, har karln tyska släktingar? Ytterst njutbart, och priset på plats, 15.50 Euro får väl kallas väl prisvärt, med råge!

Mad Alsatian dog.

Tänkte korka upp en av de Alsace-rieslingar från Bechtold som jag köpte när jag var i Strasbourg för ett tag sedan. Jag kollade inte så noga, och blev lite förvånad när det blev rött i glaset. Visstja, jag köpte ju någon av hans Obere Hund Pinot Noir också! Denna flarra från 2011 minns jag att producenten själv höjde när vi stod i hans provningsrum och testade. "Complexity" minns jag att han sa. Och ja, det stämmer nog, på sitt sätt, Sommaren 2011 borde ha varit varm och go, med tanke på koncentrationen. Djupröda blir de nog aldrig, dessa kallodlade pinoter. Sådana här rödvinare ska vara lätta, inte surt snipiga, men ändå ha tillräckligt med smak för att det inte ska bli vattenblask av det hela. Och detta uppfylls av vår Obere Hund. Ett vin man kan dricka mycket av. Och dyrt var det inte heller, drygt 11 Euro.

The end of the world, eller åtminstone slutet på Alsace.

Det är härmed bevisat att Strasbourg är värt en vinresa där det ligger, i slutklämmen på det avlånga Alsace. För något år sedan tog kollegan och jag ledigt från konferensen, lämnade skuggan av Parlamentet och begav oss ut i vinfälten medelst kommunbuss. Jäklar vad det osade jäst i stugorna! Nu njuts resultaten av turen i Sofiaparken. Nämligen Sussenberg Riesling, 2010 från firma Bechtold. Detta är inte prestigepjäsen, den sparar vi till senare, men man kan konstatera att en högkvalitet-riesling som får några år blir fantastisk. Färgen är guldgul, doften osar av petroleum och nystrukna lakan. Smaken har fortfarande en äpplig friskhet som följs av skiffertoner och en lätt bitterhet mot slutet. Och smaken hänger fint och länge. Många plus, hästar och solar till den! Går att hitta emellanåt om man gräver djupt i specialsortimentet.

Europatanken

Råkade få en dags ledighet från biologging-konferensen i Strasbourg och begav mig med kommunal buss ut till vinfälten väster om stan. Efter 30 minuter når man Dahlenheim och jag tycker att vinstlotten drogs i och med att vi slank in hos Domaine Bechtold (http://www.domainebechtold.com/). Vi provade oss igenom 10-12 olika Riesling/Muscat/Blanc/Noir/Gewurz och konstaterade att han kan sina saker. Obere Hund är vingården över standardutbudet och Engelberg är Grand Cru-området i närheten Priserna låg på 10 Euro för de lägre klasserna, 12-15 för Grand Cru och kring 20 för Vendange Tardive och annat gott. Värt att hålla utkik efter, eller att kolla in på plats. Bechtolds har ett hus man kan hyra om man vill göra norra Alsace någon gång. En flaska från Hospice Strasbourg åkte med på bilden. Om man är i Strasbourg kan man gå och titta på de gigantiska tunnorna och köpa gamla årgångar.

Vardagsvitt

Jag har inte slutat att dricka vin. Bloggandet har däremot som ni kunnat notera hamnat på en mycket låg nivå. Tänkte att jag skulle råda bot på det nu. Igår kväll stektes fiskfileér som plockats upp ur frysen, till dessa gjorde jag en enkel kall sås av gräddefil, citron och gräslök. Ur källarvalven hämtade jag upp en 2011Fernand Engel Riesling Reserve. Doften var ljuvligt mogen med persika, apelsin och en gnutta honung. Första sippen, munnen fylls av en härligt mogen Riesling, eftersmaken känns lite kantig och bitter. Efter några minuter så har avslutet rättat till sig och jag känner bara att detta är gott dricka. Jag tycker att detta är ett väl prisvärt vin, strax över 120 svenska kronor. Åldern på vinet är perfekt till och med för en vinnekrofil vid borenstranden.

Vill passa på att slå ett slag för förra helgens bästa vinupplevelse. 2009 Obriers de la Peira. De som gillar fylliga alkoholstarka bomber ska prova detta, det är en väl investerad 161-lapp.

Efter pausen blev det vitt...

Har kommit i lite pausläge i bloggandet märker jag. Kanske ger den mätta Mälardalsvärmen för trötta kvällar och brist på inspirationskraft. Man har väl varit rätt idog att förmedla det mesta som mött strupen, men nu har några veckor förlöpt i hemlig dimma. Just nu kommer jag inte riktigt ihåg vad man donkat i sig, men om jag försöker skärpa till mig, så har jag ett bestämt minne av att det var en släktmiddag under förra veckans underbara långhelg. Vi satte en repris i ugnen, som inte släktingarna fått, långtidad, lågtempad örtkryddad fransk rostbiff. Så jävla mör och fin som den blir kan inte någon bli besviken. Jag fick då iden att pröva min nyupptäckta låda. Ja, när jag röjde lite i vinkällarutrymmet för ett tag sedan hitta jag en sexpack med Roger Perrin CdR Cuveé Prestige 2008 under en gammal ölback som jag helt glömt bort att jag införskaffat. Ett riktigt schysst vin som inte är för ungt i karaktären, utan komplettera måltiden på ett riktigt bra och närvarande sätt. En enkel, spänstig, uppkäftig Perrin, som inte har några problem med att konsumeras 2011 och säkert inte ett antal år framåt heller. Skitbra vin! Jag förlängde sällskapsdrickandet med en Montecucco och det blev bara ooh ooh. Ja, vad ska skriva om mer då? Donka återigen en BP BdB på Nationaldagen t.ex. Nu har jag druckit den så ofta, så den euforiska salighetskänslan från 1:a gången, upp på höga moln, gav fullständigt fan i vad Bruno sa på scen, utan helt fokuserad på mitt glas, har väl avklingat något. Kanske inte i extas längre, men jag tycker fortfarande att det är ett förbaskat bra vin. Nu, prissänkt 10:- till 465, TOKFYND!!!!
För att glida in på dags dato har jag återigen bekantat mig med Langlois Cremant de Loire, som anses väldigt prisvärd. Ja, det är den, men den är lite special. Innehållet är Chenin, Chardonnay och Cabernet Franc och jag misstänker att sistnämnda ger mustigheten som ger bas åt skapelsen. Kring sambandscentralen lättar de vita tonerna i svårdefinierade framstötar och med en sammanfattande bild av intaget, så verka frun lite skeptisk, medan jag upplever det som en intressant komposition som skapar en fräck helhet.
Och nu ska jag skriva om det jag verkligen ville skriva om ikväll, Äntligen! Bourgogne:aren Christophe CORDIER Pouilly Fuisse´ 2007. Men, det var väl en riktig liten goding ändå? Färgen är oljigt gul. Doftar fläskigt, smörig Chardonnay. Smakar frisk citrus, gula plommon, krusbär och hallonsylt. I bakgrunden stretar i smaken detsamma som doftupplevelsen, men hålls tillbaka i diskreta, korrekta toner och ger en smakharmoni som jag grymt uppskattar. Den är rejäl och stöddig och matchar väl kvällens foliegrillade Röding. Fan, det var kul att dricka vitt ikväll. Bra komponerat!
Som sällskap till nattens bloggande smuttar jag en Alsace:are med Pinot Gris. Heter Baron Kirmann från 2008, som jag vid tillfälle fått av våra kära grannar. Blir inte riktigt klok på den? Är sötaktig i kylt tillstånd, men efter rumsvistelse blir den dov i karaktären. Släpper inte loss, känns som den ligger och lurar, men kommer inte till skott. Har ingen aning om vilken kvalite´ it´s supposed to be, men efter CORDIER känns den rätt blek och billig och jag hoppas inte grannarna brukar läsa Braxen.
Bärsa: Oppigårds PSA är lite NO-aktig i karaktären och kan varmt rekommenderas till sommaren i grillförberedelse eller rent av som matsällskap.
Vill tacka Åkes-H för att han håller en utmärkt, strålande fjong i bloggen, men Gu vad man saknar ÖG.

En helt vanlig lördag i Blekinge...

En vanlig lördag i Blekinge träffas Ulf och Arne. Vi började med lite skumpa...
Tre bra Champagner men med tre helt olika karaktärer var meningen och det lyckades!



Larmandier-Bernier Terre de Vertus Blanc de Blancs Non Dosage (2007)
En torr rasren chadonnay från Vertus. Tricket med Non Dosage fick vi lära oss i våras var att man måste ha mogna druvor och helst från bra lägen för att det ska bli bra. En uppfriskande blekgul chardonnaychampagne, torr men inte så torr att det drar i käkmusklerna. Mycket bra grejor!
R&L Legras Cuveé Presidence Vielles Vignes 2002 Blanc de Blanc
Även denna champagne en Blanc De Blanc men med helt annan karaktär. Här har vi mognadstoner med åldrande äpplen och rondör. Har utvecklats ordentligt sedan några av oss drack en butelj från samma låda som fördrink extraprovningen på Kulla härom året. Mycket bra grejor
Vilmart 2005 Grand Cellier dÓr
80% Chardonnay & resten Pinot Noir, jäst och lagrad i ekfat. När denna provades på plats i våras var eken närvarande men jämfört med de andra i startfältet märktes den ännu tydligare. En av de första reflektionerna var att glasen luktade skåp men efter ett kort tag satte Fru Åkeholm att detta var något eklagrat. Inte på något sätt obehaglig men tveklöst en matchampagne snarare än en snackechampis. Men ytterst välgjord och även denna mycket bra grejor.

2003 Leon Beyer Cuveé de Comtes d'Eguisesheim

En klassisk petroliumladdad torr mogen Rieseling från Alsace Kan det bli bättre? Även om Tysken börjar få bra stuk på sina torra rieslingar är en torr alsaceriesling ändå snäppet bättre. Speciellt från en sådan producent som Leon Beyer. Mycket bra grejor även detta!

Dock kan man undra vilka svampar Leon har käkat innan han färglade etiketten? Kanske är det det tyska arvet som slår igenom i färgvalet. Det kan ju tyckas ibland att de tappat fotfästet i estetiken men sina hockeyfrillor och mönstrade reklamslipsar
Behagligt påverkade av de vita vinerna laddades Weber med lamm & gris. Och till kött föredras rött! Ibland är det ju så att man vill dölja ett mediokert innehåll med kul förpackning. I detta fall en av de mer bisarra etiketterna med en ufosnubbe på skruvkorken. Men innehållet är absolut inte något snögubbevin.
Bonny Doons 2005 Le Cigarre Volant är ett mycket gott Kaliforniskt Rhônevin på de klassiska sydfransk druvorna med Syrah i spetsen! Bra balans mellan kraft, frukt & alkohol, och inte extra allt gjorde detta till en sann njutning öven detta! Mycket bra grejor

2006 La Spinetta Langhe Nebbiolo som bloggats tidigare har lyft efter en natt i kylen! (Och forsatte att knyta upp sig när slatten försvann i onsdags) Men fortfande för lite pang för pengarna.
Och som avslutning på aftonen visade Jens att han lärt sig göra paj & vaniljsås på hemkunskapen! Till detta och en kopp god Zoegas smuttade vi försiktigt på en 2008 Lenz Moser Trockenbeerausleese.
Genomgående genom kvällen måste vi säga att detta har varit väldigt bra vin.
Vi mår Bra! Det var gott. Åkeholm & Arne!

Säkert kort

Idag lämnades femårsplanen och det blev ett helt annat vin än vad som var tänkt från början. Den enkla anledningen till detta är att dagens vin dracks ur redan förra helgen. Jag tar nu tillfället iakt att dricka ett av dessa viner som förr eller senare alltid kommer tillbaka. Det är fascinerande att se hur snabbt ett år går. Trimbach Riesling, som jag uppfattar som ett återkommande vin under fredagarna har jag alltså inte druckit under bloggens existens. Idag blev det då dags för torriesling, aktuell årgång är 2008. detta är ett friskt vin med inslag av lime och äpplen både i doft ock smak. Vinet har en härlig syra som tilltalar mig. Jag inbillar mig att vinet kommer att bli en större upplevelse om ett år, men det är bra nu. Priset är 115:- vilket jag gärna betalar för det här vinet.

Tacka vet ja kålrot!

Mmmm. En fisksoppa har under några år varit ett stående inslag i familia. Fräs upp tunna strimlor av kålrot, morot och lök med saffran i olja, i med fiskbuljong och valfri firre å spenat och man får nån flashback från 70-talet.
Anura Brut 2008 Sydafrika med Chardonnay och Pinot Noir och Riesling Hugel Alsace 2008. Anuran är nu på extrapris, 119:-, sänkt 30. Har tidigare bloggat om den å gu va tråkig jag va då. Begränsad perception eller har den mognat till sig lite? Visst, den är påtagligt äppelmustig, men nu fick jag ett mer nyanserat intryck av den. Förutom musten en välkomnande druvigt, fruktigt, brödig start, mynnar vidare i honung och nöt för att avsluta i torrt beskare stuk. Jag tyckte idag att den var riktigt god och vad jag uppenbarligen missade i sommardimman var respektfulla små täta fina bubblor som består. Bara en sån sak.
Rieslingen. Krispig och härligt syrlig. Sååå fräsch och perfekt till soppan. Strikt torr. Återhållsamt och kittlande, effektivt och elegant harmoniserar kraften i detta vita guld till balanserad njutning.
Jag vet inte om jag var ovanligt positiv ikväll, efter en ölfreda kanske jag sukta för mycket, men jag tyckte det här var 2 riktigt trevliga vin.

Spargel und Riesling

Tja vad göra. Var idag förbi CityGross för att göra lite inköp av livets nödtorft som juice och rostebröd och lite kött för helgens grillningar. Då såg jag dem. Bleka tyska sparris i storlek som lite mindre, ja ni vet.... Inte kan man lämna dem ensamma och övergivna i kyldisken. Ned med ett par stycken i korgen och snabbt lägga om kvällens meny till Vit sparris med Holandaisesås och kallrökt skinka. Vad dricker man till detta om inte Riesling? Tyvärr råder missväxt på osöt tysk Riesling in kylen så då får det bli ett fullgott alternativ. 2002 Riesling Saint Hippolyte av Marcel Deiss i Alsace. Ett halmgult vin med en lockande komplex mineraldominerad Rieslingdoft. Citrus och, ja helt enkelt Riesling. Och gott var det! Ett torrt moget, balanserat men kraftigt rieslingvin. Detta är nog den tredje eller fjärde årgången jag avnjuter av detta vin och det finns ett särdrag jag inte funnit i något annat vin, en kryddig och kraftig efterklang ganska långt bak på tungan. Inte på något sätt oangenäm men lite speciellt. Jag och Broder sPunk drog en annan butelj av samma vin & årgång för ett par år sedan på vår fisketripp med killarna till Fulån. Då var denna efterklang mer framträdande, men det kan ju också berott på lite undermålig kylning och myggoljan?
Hur som helst är detta ett vin jag gärna köper igen då chansen ges. Detta exemplas lades på hyllan i juni 2005 och kostade då 186 SEK. Gillat av Bill (92p en gång i tiden) men även av mig! Och frun.

Enkel fredag

70-talet går igen i form av Risbomb med ärtor & räkor. Med en chilisåsmajonäs. Helt Ok efter en veckas slit. Till detta ett gott enkelt Pinot Gris från Alsace. 2008 Bestheim Pinot Gris Reserve. Ett ganska okomplicerat smakrikt vardagsvin från den gamla tyska provinsen Elsass för 89 SEK. Eller hur det nu hänger ihop, Alsace-Elsass verkar ju varit populärt att ta över. Kan det bero på vin & kök?

Vinet har bra syra med viss sötma. Bra grejor, kommer köpa igen, om inte annat i hängmattetider. Eller om andan faller på och det kokas lite surkål med choucroute någon dag när resten av familjen är på annat håll...

Alsacefredag

Jag hade i god tid beställt vin till den fiskgratäng som skulle tillredas. Receptet hittade jag när jag sökte efter portugisiska recept. När nu min vita portugis från beställningssortimentet inte hade dykt upp fick jag söka i butikens ordinarie utbud. Till slut fastnade jag för 2007 Michel Fonné Riesling tradition för rimliga 99:-. Vinet doftar citrus och har en lätt typisk gummiton, smaken är stram och torr, tydliga syror och schysst frukt. Det blev en lyckad kombination trots det sena valet av vin. Det är sällan jag blir besviken på torr riesling från Alsace, till skillnad från torra tyska.

Léon Beyer Pinot Blanc 2006

Öppnade Léon Beyer Pinot Blanc 2006 i kväll. Den köpte jag INTE i Alsace, men i Köpenhamn på magasin du Nord. Rea var det, kostade ca 70 SEK. Känns som om den kunde mått bra av lite mera syra, annars en ganska hyfsad PB med pärondoft och en viss tyngd och en liten bitterhet i smaken. Skulle tippa att den funkar t.o.m. med mat där man traditionellt tar till något lätt rött. Någon liten restsötma kan man väl ana. Mr Beyer är välkänd i Alsace, och några av hans kanoner som jag köpte på plats ligger i ett garage i Luxemburg f.v.b. Sverige, bl. a. hans Pinot Noir som är smaskig.