En vit kväll mellan jul och nyår

en minnesvärd solig stund från höstens champagneresa var på Collard-Picards uteservering utefter avenue de Champagne. Några Braxar och jag delade på en Collard-Picard Cuvée Prestige. Vi njöt i eftermiddagssolen och jag köpte med mig några flaskor hem. Första korken gick igår och jag tycker fortfarande det är härligt vin. Bara färgen har en inbjudande vacker gyllengul ton. Det är sensuellt nötigt med lätta stänk av brioche och gräddkola. Till det bjuds fin frukt med djupa undertoner och samspelar med fräsch citrus. Sen har vi syran som är rejäl, men inte i mitt tycke alltför provocerande.

Då hörs från frun längre in i huset, en bit från köket...Det här är för syrligt, för dåliga bubblor och det är fel glas, finns det nåt annat? Du kan ta mitt. Jaja lilla gumman, jag råkar ha en Marc Herbrart Selection på kylning också. Frun: Såja, det här det var nåt helt annat det förstår ni, jag dricker detta till maten. Jaja, Herbrart är Herbrart, det ska erkännas, perfection, balance et elegance, men jag vill nog ändå hävda att jag gillar Collard-Picarden mycket. Visst, avvakta ett par år, så blir det säkert ännu bättre.

Upptäckte också att det går göra utmärkt Riesling i Barolo. Tyckte Borgogno Langhe Riesling Era Ora 2014 (199:-) var riktigt trevlig. I bouqueten är det härligt druvigt och fuktigt stenigt och med lätta pärontoner. I smaken blir det friskt pärlande krispigt och torrt. Bjuds en bred fruktpalett med lime, citrus, gula äpplen och mjuka päron. Lite smörigt och oljigt som grädde på moset. Väloljat fruktigt med skärpa i syra och mineralitet känns som bra balans i mun. Klart godkänt.

Jaja, han är en prisvärd stjärna.

Julvinare

Förutom diverse skumpa förstås, i konsumtionslägesnivå från Braxenmötet (grundläggande daglig näring), har 2 rödingar konsumerats under juldagarna. Till eftermiddagens TV- och chokladservering, fick jag för mig att smutta på en Amarone som sällskap. Inte så tokigt kanske och med fördel till de mörkare bitarna. Amarone har jag inte gott om, men hade sparat en Tommasi 2003 som kom hit som julklapp för ett antal år sen. Nu är inte Amaroneerfarenheten så stor, bortsett från besök hos grannarna, (där genomgången kan bli grundlig), men jag vet att jag förr kunde uppskatta just en Tommasi. Nåväl

nosen bjuds en bläckig, men mogen bouquet, det är tätt i frukten och allmänt mörkt. Visst smakmässigt i grunden är det torkade toner, men också vitalare fruktrikt och tätt stabilt med associationer till såväl mörka körsbär, som björnbär, blåbär och mogna plommon. Finns också ett mintigt inslag som piggar upp och lyfter en fräschhet i fruktrikedomen. Vinet kommer nyanserat rikligt i starten och bjuder på fint torkat frukthäng, men har en tendens att tappa något i mellanregistret då frukten blir lite kall och stum för ett ögonblick. Nästa:

Pian delle Vigne Rosso di Montalcino 2013 (149:-) från Antinori är ett mycket lätt vin. Så pass lätt att jag får svårt att hitta något att uppskatta. Visst, nu är detta en RdM, men sån här lättviktare har jag aldrig träffat på. Bouqueten är ungdomligt somrigt bärig och som körsbärssaft. Har dock en trevlig ekavrundning i doften som för tankarna mot vissa Pinot Noirkreationer. I smaken är tanninerna lovande pigga och fina, men möts av allt för svag frukt. Det är lättsaftigt och ganska tunt och funkade inte alls till flankstek, rotfruktsgratäng och chevrekräm. För mig funkade det inte efteråt heller. I så fall får jag börja om med bättre valt tilltugg och säkert med fördel, sval temperatur. Kanske som svalkare i annan årstid med helt andra förväntningar? Hursomhelst är detta något helt annat än vad jag är van vid från producenten.

Rioja dan före dan

till timjankryddad fläskfilé och honungsognad pära å brysselkål var denna Rioja helt fantastisk. Den var helt fantastisk även i provsmakning före maten för den delen. Jag ryckte fram en gammel Le Altanza Reserva 2004 ikväll å kära nån vilken stämning den bjöd på. Fin rekorderlig bouquet...moget, katrinplommon, lite kålpudding och lite lätt glöggsött, men även spänstiga toner av mörka körsbär och dov stabil mörk frukt.
Intrycken går igen i smaken, den håller vad den lovar i doften, men trots mogna toner finns det en fräsch livfullhet i den mörka balanserade frukten som håller ihop bra inkluderande en ungdomlig täthet av blåbär och plommon. Tanninerna är moget återhållsamma, men etablerar sin plats och en levande tranbärsaktig syratouch är säkert bidragande till den ändå pigga karaktären i fruktsvallet. Hänget ger mest en lätt svagsöt mogen ton och det hänger definitivt med en stund. Det här var nog en av mina mer lyckade tajmingar av lagringsdugligt vin. Inte en da för tidigt, inte en da för sent - som en SMÄCK! Ja, nu finns det väl inga Braxar som sitter på en sån här pava, men bortsett från några dippar efter 04 från producenten, så kan säkert ett reservainköp när det dyker upp vara en god investering för avvaktan till ca 12 års ålder :). God Jul alla ni många ca 3 som läser den här bloggen! :)
Som en liten extra notering, kan jag konstatera att Gatinois, är det champagnebesök jag ångrar mest, varför köpte jag inte mycke mycke mer??, satan va bra det är!

Ett annat tips...

För anhängare till kallvuxen Pinot kan denna mystiskt prissatta pinne starkt rekommenderas! 139 SEK får ses som mycket måttligt pris. Får bara hoppas att den är jämn i kvaliteten.
Anhängare av sötsvullna murriga viner, eller överlagrat gammelvin kanske finner Beckers vin lite ungt, tunt och snipigt. Men inte jag!
https://www.systembolaget.se/dryck/roda-viner/becker-family-9544001

 

Den uppmärksamme läsaren kan säkert se nedan att ett storasyskon, Spätburgunder "B" från Becker skymtar mellan de smärta och helskärpta grabbarna på sommarprovning nedan :)

Fyndtips

...för er som gillar supertoscanare. Crognolo 2013 innehåller enbart Merlot och Sangiovese och måhända saknar man en skarp dirigent och ryggradsskapare i form av Cabbe, men vinet fräschas upp av en livfull syra mot den mörka rika frukten inbäddad av charmigt mumsig skickligt integrerad fatkrydda. Priset 199:- håller bra i internationell konkurrens och gillar man denna snyggt styrda generositet med rustika inslag finns det ingen anledning att chansa å låta den samla damm på hyllan, utan här snackar vi med fördel om direkt konsumtion när beställningspåsen är hemburen och rocken hängts av i hallen. Mycket gott och riktigt bra vin! Beställ 90373!
Kan även slå ett slag för samma årgång av Spinettas Ca di Pian, men här är det mjukare och saftigare och måhända inte lika färdigt. Förvisso inga bråkiga tanniner, men noterbara, och heller ingen bångstyrig ung syrafeeling men det är kanske inte att förvänta hos en Barbera. Det är ett snällt och lent vin och det smakar gott. Frukten håller en ganska djup och tät stil idag och därför kan en tids flaskutveckling mot mognare frukttoner vara intressant att följa. För dagen verkar bara 2012 finnas i vårt sortiment och det kan ju vara nåt att testa.

+ bonusbild från fullständig härlig sommarprovning

Rhinospinettan håller måttet

Spinetta Langhe Nebbiolo 2013

Spinettas lågprisalternativ (cirkus 180:-) som biter sig fast i Systembolagets sortiment. Vi har väl tyckt att kvalitén har åkt lite upp och ner genom åren, och ibland har det hänt att vinet åkt in i tunnlar för att dyka upp som så mycket bättre några år senare. Årgång 2013 är redo att korka direkt, dock. Mörkt, mustigt, kraftigt med en god portion mörka bär i smaken, tillsammans med tanniner i en helt schysst balans. Gott och prisvärt i vintermörkret.