Monologen fortsätter...

 En oerhörd aktivitet här på Vinlogens blog nu för tiden. Hur som helst så blev det lite lokal utplockning ur kylen sista helgen i Augusti. 

Först ur en Pol Roger 2008 BdB som letade sig in i kylen för ett par år sedan. Spänstig ren och vinös är väl en enkel beskrivning. Första mognadstonerna började komma lite grand, men håller många år ytterligare. Riktigt bra grejor!

En nykomling från Rheingau blev det också. Chat Sauvage Pinot Noir. Precis som August Kesseler gör man mer Burgundisk pinot. Bra grejor inköpt i DK för en knapp dansk tvåhundring. 

Till det grillade lammet korkades en Bordeaux från vänstra stranden upp. 2014 Ch Phelan-Ségur. Trots luftning var denna till att börja med rejält knuten. Blommade dock upp och blev riktigt balanserad och bra. Typ 60% Cabernet S och resten Merlot. Köpt i Frankrike för ett par år sedan. Och Bordeaux är alltid lite tillbaka till rötterna. Bra grejor!  

En annan av Braxarna, eller om det är en av sönerna till denne, har lakat ur ett par analkörtlar från bäver och gjort sin egen bäverhojt. Låter gott va? Jag passade på den;)

1990 Grand Vin de Château Latour



En del blogginlägg skriver jag med vördnad. Detta är ett sådant. På trettondagsafton bjöd vår Lundaboende Brax VinkelBrax till Lund. När jag skred in i hemmet stod det en 1990 Château Latour på bordet... Öppnad och försiktigt luftad.
Det var spännande att följa vinet under ett par tre timmar under mycket städade former. Givetvis med en klassiskt lovande Bordeauxdoft och en stram torr initial smak. Efter en kort stund kom det ett mycket bra och mer fruktigt häng som höll i under flera minuter.
Efter nån timma i glaset började lite källartoner slå igenom i både doft och smak, men då fick vi ju en anledning att fulla upp en ny liten sipp. Mycket njutbart på alla sätt
Ett oerhört vitalt vin efter dryga 25 år på flaska!!!  Det görs mycket bra vin på många håll i världen men detta är på något sätt svåröverträffat när alla komponenter är på plats.

Om nu någon har någon eller några sådana här på lager så börjar det bli hög tid att njuta. För det är det det handlar om. Vinet som sådant klarar säkert ganska många år till, men kvällens exemplar hade ca 6-7 mm kvar av opåverkad kork. Resterande delar var väl genomfuktade, men jag vet inget om det egentligen är ett problem. Sen tror jag å andra sidan att vinet har peakat, det blir nog inte bättre utan går med värdighet vidare mot dösidan. För det finns väl inga vin-nekrofiler i vår loge?
Tack Arne för en minnesvärd vinupplevelse!!!

 Två halverade kalkonfiléer tillagades och avnjöts med kokepära, gräddsås, bryssel- och rödkål samt äppelmos. Fantastiskt gott och det blev nog ca 1,5 kg kött kvar till akademiska lunchlådor. Till denna mat konstaterade vi att 1990 Ch Latour passade bra.

Som komplement dracks även ett Adelsheim Pinot Noir, vilket i sig är ett mycket bra vin men hade denna kväll ett övermäktigt motstånd från en allra största Fransk storebror.
Och till en mästerligt tillagad Tarte Tatin sippades lite sötevin från Fransk-Tyska gränsen,
2008 Sundel Gewurztraminer, Vendange Tardive Vin de Glace. Den var blommig, söt och blommig och lite blommig åt pelargonhållet. Det blev det kvar av det vinet.
Och idag blev det lite fågelskådning och undertecknad kunde för andra gången denna veckan studera svartnäst islom. En bra trettonhelg.

Bubbel bubbel bubbel och en strålande röd

Ett härligt bubbelfokus blev det på nyårsafton och mycket intryck förstås. Tänkte jag delger en personlig rangordning av godsakerna:
1) Gonet Sulcova Grand Cru 2002
2) Mailly Grand Cru L´Intemporelle 2009
3) A.Margaine Millésime 2009 BdB
4) Selosse V.O. extra brut
5) Gonet Sulcova Grand Cru cuvee Gaia
Denna lista delades inte helt av gästerna, men jag måste säga att jag är väldigt imponerad av Gonet-02:an. Har blivit några flaskor nu och den håller fortfarande mycket hög nivå. En kraft i frukten och mycket spänstighet gör det här till en stor upplevelse. Så grymt gott och välplacerat i varje detalj. Där fick dom till det! Alla var förstås goda med sin charm, men jag börjar inse att jag är inte mycket till Selossefan. Gott javisst, men blir på gränsen till vulgärt med champagnemått mätt och jag saknar en frisk elegans. Det är lite dovt och dystert tycker jag, men kom bättre till sin rätt till Las hummeranrättning. Cuvee Gaia bedömer jag som för tidig 2017 om det nu kan bli en bättre balans mellan frukt och syra. Det här är en suring nu, men nåt lurar där bakom. Låt vara på hylla.

Den här var finito och gick tyvärr i vasken. Hade jag inte trott efter bedömningen när den kom. Rostbrun och full med fällning. Tråkigt och det var faktiskt 1:a gången det hände mig med innehållet från mitt vinskåp.

Wow, det här är ståtligt både för näsa och gom. Men inte som jag föreställt mig efter bekantskap med Serre Nuove. Det är ju rätt bra tryck i lillebror och hade nog förväntat mig en ytterligare riktig heavy load i denna 08:a mtp på den unga åldern. Men så är det inte riktigt. Visst är det en tät härlig mångsidig mörk frukt av bl.a. körsbär, blåbär, plommon och vinbär, men fokus ligger mer på elegans och i vissa stycken finstämdhet. Tanninerna är fortfarande ganska tuffa, men i den övriga generositeten och uttrycksfullheten lappar det över rätt snyggt ändå. Det är sjukt gott och intrycket är att den väger lättare i munnen än lillebror, vilket jag tycker

gör smakupplevelsen mer fulländad. Visst är det här ändå i tidigaste laget för konsumtion, men efter fadäsen med Azelia Margheria 2006, växte nyfikenheten för premiär av min Ornellaiasamling. Nu vet jag.

Mycket av det goda

Dags för nästa årgångssteg i min lilla Gajasamling och denna gång blev det Dagromis Barolo. Nu gick 2008 ner i strupen och det var en trevlig pjäs.
Bouqueten bjuder mörka plommon och mogna körsbär, torkade frukttoner, "koncentrerad" nypon (har sällan upplevt det så tydligt i fronten), varm lite ettrig parfym, rosor och lite sötlakrits. En rejäl och generös bouquet.
Smaken bjuder mörkt, svart körsbär, torkad frukt med tobakshintar, mörka och röda bär i allians med parfymerad touch och en bakgrundskänsla av fuktiga löv i höstens skog. I detta skjuter in en läcker välanpassad strävhet och en trevligt livlig syra. Fat sätter säkert sin prägel på smakuppfattningen överlag, men i jämförelse med ren yngre nytappad form, känns det mer diskret.
Det här bedömer jag som ett vin i så gott som optimalt dryckesläge. Komplexitet i bouquet och smak. Djup samspelar med pigg elegans. Näsan får en härlig bouquetdos vid varje sipp, som förhöjer totalupplevelsen. Ett vin i både generöst och balanserat läge.
Dyrare Gajor kan vara besvärligare att ta sig an, tjurigare och längre väntan för rätt lagringstid. För en Dagromispeng får man en säker leverans.
Och på bilden ses även en rosé från Bolgheri, bara en sån sak. Kostar 119:-. Den var frisk och syrlig men i sällskap av småsöta mogna jordgubbar i smakbilden. Den var väl ok, eller vad man säger om en rosé?

Power

har öppnat min äldste Nuove i samlingen och får konstatera att även lillebror är ett riktigt power-wine. Bouqueten ger kraftfull mörk vital frukt. Det lyfter tajt så det nästen gör ont i nosen, men det är ändå vackert. Det är nästan man undrar var eken är, som bara ger lätta hintar i tätheten. Den spelar desto större roll i smaken och ger en god och mjuk elegant kryddintegrering. Det samspelar fint och skapar en lätt sötma i mötet med den komplexa fruktkänslan av mörka körsbär, plommon, svart vinbär och blåbär. Det finns lakritstoner och en träffsäker tanninstruktur som i smakbilden skapar mocka, kaffe och choklad. Var befinner sig vinet då? Fruktmässigt är det mer ungdomligt kompakt med bra tryck, men fatkryddan ger en mognadskänsla. Inte utan att jag ser fram mot min samling av storebror mot bakgrund av dessa intryck.Vad som dock grusar helhetsbilden något är en hel del fällning och en försiktig dekantering är att rekommendera.

En vinare som håller måttet

Jag blev lite orolig när jag läste broder Anders kommentarer över detta vin för ganska länge sedan, så jag bestämde mig för att vänta och se om vinet ändå inte kunde öppna sig med lite extra dagar på hyllan. Nu var det dock dags för Argiano Brunello di Montalcino 2008. Enligt Vivino får man ge 500 spänn för en flaska numera. Så mycket betalade vi inte för några år sedan när vi handlade dessa på Philipson Wine i KBH. Nu är vi lite olika, Anders och jag, på flera olika vis kantänka, men vinmässigt har jag fått intrycket att A är mera amerikansk i sin smak, mera punchy, och då är detta vin kanske inte någon höjdare. Det är inget kraftpaket vi talar om. Men doften är härlig, mycket mogna toner av allehanda mörka bär som går igen i en ganska försiktig smak av lagringstoner som ändå stannar kvar länge i gommen. Subtilt kanske man ska kalla det, och sådana viner står nästan på rödlistan numera, efter Parkers härjningar. Det passade min smak bra, men man ska inte försöka matcha det med alltför kryddstarka maträtter, det vore synd på den finstämda smaken.

2 goda mellovin

Ganges bjöd på Vilmart Grand Cellier d´or 2008. Vacker färg och doft, lite gyllene i tonen och nosen bjuds en fin mustighet och parfym i något djupare och generös stil. Initialt välsmakande rund frukt med äppelmustighet och bakomliggande citrus, men ganska kvickt tar en rätt rejäl syra lite för mycket av befälet och de tyngre tonerna får ge vika. Det samarbetas inte riktigt och möjligtvis är detta i tidigaste laget även för en Cellier. Efterföljande Herbrart Selection har det mesta på plats och har en helt annan harmoni och balans. Det blir tydligt i så omedelbar jämförelse.

Las bjöd på Bergström Cumberland Reserve 2014, 349:-. Härligt tydlig varm och läcker Pinotbouquet. Mycket och bestämt och nosen blir glad. På kanske klassiskt Oregonmanér är bärfruktpaletten i smaken bred och täcker hela skalan mot djupare, blåa toner. Det är stiliga nyanser i fruktshowen och samtidigt "ungdomligt?" tät koncentration vilket ger ett pampigt resolut intryck. Måttligt framträdande syra, avsaknad av stramhet och mjuka "fatorsakade?" linjer gör dock att vinet tappar lite spänst och ger utrymme för tilltagande sötbäriga inslag. Lite synd, men frukten är suveränt god och det hänger vackert med i eftersmak.

Smakfull lördag

..som bjöd på ett flertal nya vinupplevelser. Det börjar på eftermiddan med en spontan trevlig provsmakning av ytterligare 2 st potentiella sortimentsviner från Sardinien. Jankara är enligt uppgift en blandning av ett flertal lokala druvor. Har en trevlig pigg bouquet med en grund av mörkare frukt ackompanjerat av en mild fatton, framträdande svarta vinbär och en fin parfym. En lättsam smak av mörka bär med mjuka integrerade tanniner och nätt örtighet. Trots mångfalden av druvinslag eller kanske snarare beroende på just det blir frukten lite stum, något entonig och jag saknar nyanser i skalan. Som om mycket blir ingenting och tar ut varandra, men samtidigt är det någon form av försiktigt finstämd och proper känsla över upplevelsen.
Erema har också en pigg bouquet, men här är det renare frukt, tuffare och tätare. Det är ungt. Det bjuds på söta mörka bär, blåbär och syltade röda bär. Smaken blir initialt ungdomligt saftig med ton mot svarta vinbär i sällskap med söt lakrits, men dirigeras rätt snyggt av en fin fruktsyra och tacksam tanninstruktur. Detta vin växer med tilltagande luft och frukten blir stabilt lugnare i samklang med syra och tanniner. Enligt uppgift kan Erema bli den billigare av de 2, men jag tycker den oekade spänsten faller mig mer i smaken när luftväxlingen dämpat den ungdomliga saftigheten.

Cotes du Jura Chardonnay 2011, 149:-, var en speciell upplevelse, men passar bra till fisksoppa. En dov, mycket diskret doft med viss mineralitet. Ingen fruktig ståtlighet smakmässigt, men charmar med en rund smörighet, stringent sval mineralisk fruktighet och frisk pärontonad syra. Långt ifrån överpumpad chardonnay, men har finstämd kryddighet, örtiga inslag, lite citrus och angenäm mineralsälta. Jag gillar den udda stylen och framförallt till maten.

Till senare kvällens mellomingel blev det 2 nya oprövade bubbel. Cavan Nadal Gran Reserva 2008, 149:- och Louis Bouillot 2012, 149:-. En årgångs-Bouillot minsann, har jag aldrig sett i hyllorna förr och 149 var uppenbarligen siffran för kvällen ser jag nu. Ja, vid detta läge börjar det bli övervikt mot kvantitet, men utan stödjande noteringar upplevde jag dessa 2 bubbel som väldigt olika. Cavan har en tyngre blötfuktig fruktighet av mer utvecklad karaktär, röda äpplen, drag av tutti frutti som tonar ut med en viss sötblommighet. Som jag vanligtvis upplever Cavor vissnar bubblorna fort, vilket inte förbättrar oddsen, då just denna karaktär har stora behov av spänst i munnen, gärna med pigga bubblor och medverkande syra. Annars har vinet en fin renhet i frukten, men saknar skärpan.
Bouillot är yngre, vilket tydligt märks. Här är det svavelskarp mineralitet, elegantare frukt och bra syra. Än så länge nästan lite trotsig och inte helt i harmoni, men tycker gott den har framtiden för sig med ett tags flasklagring.

Sen hade Lasan med sig en öppnad sån här från sin lördagsmiddag. En riktigt vild tuffing med skarpa drag av frukt och krydda. Skulle jag gärna pröva igen, men då till mat.

Gajajul, kaxig yankee och än större intryck

har samlat på mig lite (alla?) Gaja och smakade till helgen de 2 äldsta i samlingen av Ca´Marcandas Magari (2008) och Promis (2009). Båda 2 är väldigt lika i bouqueten med nosvänliga stabila rätt uppkäftiga mörka körsbär som spänner bågen rejält. I Magarin blir smaken lite varierat tunnare med vissa svaga partier, men samtidigt kompletterat med trevliga både mörka och röda toner som har inslag av torkad frukt, choklad och mogen sötma, men också kvicka instick av fräschare frukt. Den går lite i vågor och i vissa tungrullningar känns det riktigt bra, men ska jag vara ärlig, så tror jag inte denna årgång bemäktar så mycket mer och har sett sina bästa dar.

Ett år yngre Promis är mycket spänstigare, den är livligare, har tätare frukt, bra syra, mörka bär, stabilare och utan svaga partier i smaken. Tar ett fast tag, har bra balans, smakar gögött och hänger med hela vägen hem. Nu skiljer det ett år och åren kan ha haft helt olika förutsättningar, men av dessa intryck vill jag inte avvakta för länge med nästa årgång Magari, men känner mig lugnare gällande Promis. Dock ska tilläggas att en mogen kvinna i form av farmor A-M uppskattade Magarin mest. Sen kan man undra var Gaja har tagit vägen och jag får inga svar av Lively wines.

Buena Vista Chardonnay Carneros 2013, 179:-, sitter jättefint med sin smörkola och duktiga fatkrydda till "lysande gul fiskgryta". Trots sådana tyngre smakaktörer lämnas en sval fin chardonnayfrukt öppet spelrum i helheten i kombo med frisk ung syra vilket gör sipparna efter maten riktigt trevliga. Över förväntan.

Vi älskar Nässjö ! ! ! Vi älskar Nässjö ! ! ! trevligt att få se BOIS-mötet dyka upp i SVT:s sportkvart och serieledningen är stabil?.





Nu är jag kanske inte rätte person att uttala detta, men jag känner ändå att stämningen kräver, Marc Herbrart måste göra en av de bästa Rosé som finns, har tjatat om det för, men en sån detaljerad perfektion och balans mellan svala bär, söta bär, syra och mineral känns bara sjukt bättre och mer övertygande för varje butelj, imponerande!

Chardonna..a..a..ay ...Chardonna..a..a..y ...Chardonnay Chardonnay Chardonna..a..a..y

Kvarglömd flaska, Chateau Ste Michelle Chardonnay, Columbia valley, 2012 togs fram som matlagningsvin samt förstås en skvätt i glas för test.
Fett och en pepprigt överdriven irriterande fatkrydda. Smörigt, men med en finare försiktig gul frukt. Den är väl kanske kvävd av kryddan, men är annars det positivaste inslaget i förpackningen. Ett rätt otäckt vin.

Viss skepsis till vald Chablis för några veckor sedan förbyttes i nöjdare uppsyn med dagens Domaine Pinson, Chablis Grand Cru, Les Clos, 2008. En stenig gul frukt, parfymerad mango, slösaktigt med god citrus, pigg syra och mineralisk skärpa. Allt i bra balans med en grön söt örtighet med spår av basilika och te. Ett riktigt gött och inspirerande friskt vin med syrligt grönäpplehäng.

Rapportterapi

denna mellokväll fick Grassackergrillen gå varm med 12-timmars whiskeymarinerad entrecote samt sötpotatis som sedan sveptes i tomat, lök, mynta och lime. Smaka fint, schysst grillmat. Till tilltugg, till maten å brevé maten smakades på följande drycker:

Marc Herbrart Rosé Champagne: ljuvligt slipad mineralitet, stringent hållen bärfrukt och ett överflöd av täta bubblor får elegans- och klassikersökaren att jubla.
Terrapin Moo-Hoo american porter & stout bjuder krämig gräddtoppad choklad. It´s great til the cows come home.
Poliziano 2011, black label: Pondus och självsäkerhet. Mörka frukttoner, bäriga nyanser, choklade, matchande krydda och markerade tanniner är kompisar i fin komplett stadig helhet.
Burkölen Modus Hoperandi är alltid det perfekta amerikanska bidraget till den optimala IPA-karaktären. Stark, söt- och zestfruktig och lagom besk, den sitter där den sitter och den sitter bra.
Argiano Brunello 2008, den gamle tjurskallen för sjuttielfte gången har luftats länge å nu ska jag mellosmaka den: Doftar alltid generöst och speciellt. En täthet med gummikaraktär och med bäriga associationer till Yankee-härkommen Pinot. En del parfym och tyngre blå bär. Riktigt lovande, livligt, men i mun blommar inte captain slow ut, 5 timmars luftning och det är inte riktigt tillräckligt för smakupplevelsen. Startar friskt mörkt och bra, men bleknar i vattnig ensam strävhet och snopet avslut. Jaja, skam den som ger sig och vis av erfarenhet tror jag den smakar rätt schösst innan Måns fått sina poäng. Ha det gött braxar, jag smuttar på med fru Ganges å Mansson,

Fra Mikkeller Til Ponzi

hoo hoo, nästan halvvägs in i julledigheten, det var ruggigt va det går, har en del god mat och goda drycker satt färg på tillvaron. Diverse olika julöl och tacksamma "bruksviner" har slunkit ner och förutom det kan följande vara värda några rader.

Hade sparat en Mikkeler Fra Til i 2 år, för att se om det kan hända nåt med tiden. Här sprudlar svarta toner med påtagligt rökt chark, mörk choklad, kaffe i försiktigt julsöt mörk fruktton, men matchar och avrundar elegant mot en svag pomeranston och välgörande humlebeska. Ett mycket gott kraftpaket. Jag finner ingen större skillnad i hur jag upplevt den tidigare. Den täta portern är till synes oberörd av tidens gång och någon utveckling förutom den ursprungliga komplexiteten är svår att finna. En robust bira.

Chateau Monbrison 2008, 350:-(SB uppgift nu), det var väl hasse som introducerade den i form av 2007 och jag köpte denna dagen efter på vår stadsutflykt vid Lasans vinprovning för jag tyckte den var riktigt trevlig. Dock är jag lite tveksam till prisnivån, för jag har för mig den var något billigare då?.  På Bourdeauxmanér är den först riktigt stram i glaset och det är svårt att bryta igenom den barriären för att tillgodogöra sig smakerna. Middagsgästerna ser lite skeptiska ut, men dessbättre mjuknar den upp rätt kvickt i glaset och släpper fram en härligt sotig svartvinbärsfrukt. Det blir mer elegant med en medelfyllig lätt mörk fruktton och när den tydliga, men väl avvägda kryddigheten kommer på plats börjar det bli riktigt bra och smakfullt balanserat.

Umathum 2009, 199:-, ser man på, en röd österrikare till Las på besök. Spännande att vidga vyerna med för mig helt obekanta druvan Sankt Laurent. Tydligen någon lokal variant av Pinot Noir, vilket går att känna igen i bakgrunden med röda sommarbär. I fronten ligger dock en tyngre matta av blåbärsfrukt, vilket också i doften ger en härlig generös fruktighet med fin krydda. Väldigt mycket fruktnyanser i smaken av både mörk ton och lättare rödbärighet, som också stöttas av en något försiktig rostad ton. Ett intressant vin som helt klart smakar gott och rikligt, men i en för min smak något för framträdande initial saftighet. Tror att vinet både skulle klara och tjäna på något års ytterligare flasklagring.

Ponzi 2011, 279:-, en Willamette Pinot Noir med skruvkork. Klassiskt bredare Willamettedjup ur Pinot Noir:en, men utan österrikarens blåa saftighet. Här är det tydlig kryddig rödbärighet, men också de mörkare kompletterande tonerna, som ger en stabil smakfull kombination. I detta fall har det dock varit generöst med faten, vilket något störande integrerar i bären med en onödigt söt ton.

God fortsättning!

Resultat Braxen årsmöte 2014

hyfsat, men kanske något 50+-svagt.
Exakt en vecka efter den trevliga årsmöteskvällen tillagades i möteslokalen flankstek med rotfrukter och ljummen rödvinsvinägrett (sidfläsk=pancetta såklart). Till det ackompanjerade vi med ett av de inhandlade ifallomattvinerna till årsmötet, men eftersom mötesdeltagarna är så generösa i medhavda godsaker och orken något sinat i 50+-generationen blir det lite bonuskonsumtion kvar. Den största losten i ifallomattkategorin va kanske Blue Eyed Boy, men det får bli 3:e gången gillt, eller hur Las? En extremt tät bomb, men ändå kultiverad, väl värd att pröva på braxarna. Och som parentes kan nämnas att Lasan å ja fick tillfälle för Rallhäger idag, Äntligen!. Ok, åter till syftet, ifallomattbonusen är
CastelGiocondo Brunello di Montalcino 2008. Bouqueten bjuder primär spänstig mörk stickig

körsbärsfrukt mot bakgrund av lakrits, oljig gräddkola, svartvinbärssaft, pepparrot och salvia- och rosmarinörtig kärna. Smaken är glansigt stramt fruktig med en brunmogen brunelloton och härligt mild integrerad kryddighet. Eftersmaken mynnar ut i godkänd längd av sötbrun mild vanilj- och tobaksfärgad torkad frukt. Summarum lite okonventionellt svårfångad och kanske något oplacerat ung, men ändå intressant varierande i riklig repertoar som ger ett sympatiskt helhetsintryck. Vinner stort i matsällskap i intryck av linjeskön brunelloharmoni, men framstår after dinner något mer tjurig. Blindtestbetyg Gott+, men i vetskap om vad och i förhållande till måttlig pris på 299:- Mycket Gott!

För en gångs skull nykter. Fick inte smaka ikväll.










GRATTIS VINKEL!, hoppas det är kul på festen!

En bekant och en okänd

är det månne en fils på bild? Launois Vintage BdB brut 2008 inhandlades i Champagne till måttligare pris och kan fås för 309:- här hemma. Doften är friskt citrusfruktig med minerala drag och florala toner med botten av päron och krusbär, klart godkänd och intressant. I smak en syrlig apelsinfrukt med mineralisk skärpa (lite trevlig Quartzfeeling), men i övrigt något smakmässigt slät utan intressanta nyanser. Summarum en väldigt lätt ton för att vara och förväntas av 08, men etablerar ett päronsplittaktigt sötfruktigt mer ihållande efterhäng, vilket ger en smakfullt avrundad tyngd i avslutet. Kan det var något för framtiden? Ja, när det gäller champagne vet man aldrig och det känns inte uteslutet i kombo av mognadstoner, vinet är allt annat än trött.

Den obekante G.D Vajra Barbera dÁlba Superiore 2011, inhandlades för 172:- i fredags. I doft ungdomligt mörka körsbär och lätta stråk av choklad och lagerblad. I ungdomlig tät frukt får faten ett måttligt kryddigt utrymme med örtigt inslag av rosmarin. I ständig närvaro finns en underton av kåldoft i viss liknelse med vissa humlesorter man finner i ale. Balanserat, trevligt och hoppfullt inför 1:a sipp. Ur den fina bouqueten återskapas tyvärr föga i smakupplevelse. Det blir kantigt, skarpt och onyanserat. Frukten som lovade guld i doften känns vek med alltför dominerande fruktsyra. Inte i balans, men en angenämt dov mörkfrukt i efterhäng. Helgens viner var väl inga höjdare i nuvarande tillstånd och det var bekante Launois Pere & Fils som vann mest uppskattning. 

Affe i pyjamas

så var det dags, sommaren är passé och för att konservera ögonstenens ungdomliga skärpa måste den obönhörligen befrias från vår nordiska mörka sida. Affe vet inte vad snö är och ska inte behöva veta det heller. De släta racingdäcken med pigg ilsket morrande V6:a kan bli svårhanterligt när mornarna är kyliga. Grundlig tvätt, vaxpolering, interiör vask, och skjuts in i vintervila med pyjamas på. En lite dyster stund, ett långt halvår till svindlande färder och vad ska man förnöja sig med nu? Jovars, det finns en hel del, man kan dricka vin, man kan dricka vin varenda dag, man kan åka till Öland, klämma in ett par rarisar och dricka ännu mer vin, man kan ha en Braxenprovning och dricka kopiöst med vin, fy fan, nu blev jag på bättre humör. Förra helgen fick jag en känsla av att vin är nästan som bäst när det blir spontant och opretentiöst, en middag, några gäster och vad ska jag bjuda på att dricka? Inget läge för "seriöst" lagrade viner utan måttligt prisade bruksviner som bjuder upp på ett härligt sätt med mycket karaktär utan att tömma plånboken. Le Tense, Simonsig Tiara och Piccolominis Montecucco, vilka prisvärda höjdare, ett njutbart kalas med schysst kvalité för totalt måttliga 464 spenn.
Som uppladdning och sårplåster för avställning av Affe fick fredakvällen bjuda på frasöverbakad lax på grönsaksbädd med pasta. Till det en trogen Rias Baixas Albariño i form av 1583 2011, 179:-. Vilken vacker gyllengul färg!, men förvånansvärt tillåten uppkäftig ungdomlig syra med tungspettskittel för att vara Albariño. I bakgrunden lurar dock smörigt tropiskt fruktig kraft under kontrollerade former och med 12,5% i alkohol är det väl inte överdrivet senskördat. Vill säga en slank elegant form som jag skulle tillåta några års flaskmognad för att runda av den pigga snörpiga syran. Så här har jag inte fått 1583 tidigare, men jag ser det positivt och som en intressant uppföljning.
Efter att ha klappat Affe på nosen va det dags för mustig högrevsgryta, äntligen mört färdigt kött som jag lyckats misslyckats med ibland, men nu var koket tillräckligt. Hittade en Castello Fonterutoli Mazzei 2008, 299:- i källaren. Now we´re talking Chianti! Vilken fläskig spänst. Sangiovese? Shit va bra! Doftar ungdomligt skarp mentoliskt morelliskt mörka körsbär i tufft primärmörkfruktig stajl med härligt tryck upp i nosen. Smaken är modell tyngre och djup med blåa bär, mogna plommon, vasskantat mörka körsbär, stänk av stram kakao och som försiktigt matchas upp av en välkommen rostad fatton. Mumma och ett utmärkt höstgrytesällskap och självklart något att spara ett par år till. Lite ringrostigt, det va ett tag sen, men fick inspiration av de härliga champagnemiljöerna av vilka några va minnesvärt bekanta och jag kom uppenbarligen ihåg lösenordet :).

Totte rapporterar

Goderafton bröder braxar !

Idag kan jag rapportera från vår reiseleter Totte som kunde berätta att han varit nere med ett gäng masar i våras. Liszkay var snäppet bättre med nya årgångar tyckte han. De hade även fått en rundtur på godset och blivit impade. Vägen dit var om möjligt ännu sämre och de fick inte underhålla den beroende på att den ligger inom naturreservat och inte får lagas hur som helst. Vi fick även en uppgift om vi vill.
Han lyckades väl med skörden och fick fram cirka 200 flaskor och det finns ett fåtal kvar. Han undrade om vi var intresserade att prova och komma med ett omdöme. Jag sa att det vill vi. Flaskan kommer att levereras med bulvan till Stockholm dagen innan Braxen hos Ganges. JanE tar med den dit och sedan provar vi. Blir bra va !

I afton dricker jag Rotari Alperegis 2008 till räkorna.

Inte så märkvärdigt men gott. Ett chardonnayvin med bubblor som luktar citrus (mest gräp), Smaken är illtorr och frisk. Inte så mycket eftersmak, det rullar runt en liten stund men klingar av ganska snabbt. Nästan så att den ordinarie varianten är mer tilltalande. 129 SEK är en rimlig nivå för denna flaska och så får man ju en så fin träkasse när man köper ett trepack.

En kväll med Launois och passé Contacto

Oj, det var rejäla fylliga artiklar nere från Vinkelland och även här har nyss passerat en välbehövlig urladdning till grannskapets förtjusning. Barnen plaskar runt och jag sitter och reflekterar över gårdagens vinintag. Hos Launois var väl inte champagnesällskapet så impade och det var inte heller så personlig presentation som vi normalt var bortskämda med. En del spännande upplevde ändå jag där och fick med mig hasse att dela ett par lådor av Quartz och 2008. Quartzen har jag intagit tidigare på hemmaplan som fick tjänstgöra välkomstdrink när arne var på besök och jag måste säga att jag uppskattar den torra skärpan och läskande friskheten.
Igår prövade jag 2008 för första gången och vinet har lovande komponenter, men som inte konsekvent hittade rätt hela tiden. Det doftar aptitretande citrus och honung. När syran samspelar och intar rätt position blir det med ren fräsch päronton, finkänslig söt mustighet, söt citron och besk grape en mycket välsmakande upplevelse, men jag upplever syran som lite opålitlig i dirigeringen av balansen och stundtals och överraskande lämnas för mycket plats åt de sötare dragen. Eftersmaken är något stramt syrlig, men vinner kraft i kombination av en söt krusbärston. Smakar mycket gott, men instabiliteten får betyget att stanna vid Gott.
Anselmo Mendes Alvarinho Contacto är en smakmässig fullträff till mycket humant pris. Den uppvisade stabiliteten hos det unga vinet kan lätt leda till tro att vinet också borde ha en viss lagringspotential, nu säljs 2012 på bolaget. Jag hittade en 2010 i källaren som intogs till Kalifornisk caesarsallad. Vinet smakar fortfarande bra, men har tröttnat. Har en doft av tropisk multivitamindryck, men är lågmäld. Charmiga smakinslag av söt citrus, päron och nektariner, men frukten är dov. Den normalt alerta välgörande krispiga syran är nu bara lite ospänstigt sur. Det är balanserat, men inte speciellt friskt. Ok, då vet jag det, fina Contacton ska med fördel avnjutas sval direkt i spänstig ungdom.

altanblogg 2014

Nu är det välbehövlig semester. Inledning blev riktigt lyckad. Jag hade på extrapris inhandlat lammytterfilé på Willys. Tankarna snurrade en stund innan jag bestämde mig för att använda dessa till rostbiff. Grillen, låg värme och lång tid för dessa sköra köttbitar. Det blev helt j..la perfa.
Så satans gott o mört kött, serverade till en potatissallad. Jag serverade mig Mont-Redon Côtes de rhone till anrättningen. Ett gott välgjort vin med kryddor, bär o lakrits i doften. Smaken kanske tillför lite fatkaraktär. Vinet är gott och välgjort, denna 105kr upplevelse kan nog frälsa vilken côtes de rhonetvivlare som helst, men för oss invigda saknas en del av spänningen. kan inte sätta fingret på vad det är, det är nog bara lite för tillrättalagt
Efter mat o vin blev det en stunds Powernapp, kl ett satte jag mig på altanen med en flaska Sancerre.

Nu hände det saker i gommen. Helt jävla på topp, skulle inte druckits igår inte heller imorgon, bara nu på altanen 2014, första semesternatten, Henri Bourgoise har skapat ett fint vin. Sällan kommer sauvignondruvan mer till rätt, krusbär o gröna åpplen o inslag av hö o nässlor. En liten fatkaraktär finns också, som ger vinet pondus. Jag gillade detta. Som bäst var nog vinet runt tio över två när måsarna vaknade i sjön.
Sancerre Jadis 2008 är nu enbart ett saknat lik, men den var bra när den levde

En kväll på balkongen

hasse & Vinkelbrax sammanstrålade på balkongen i går för att äta och dricka lite grann
Vi startade med en gammal bekant, 2002 R&L Legras Précidence Vielles Vignes. Den börjar visa klara mognadstoner och lite oxiderade toner. Mycket bra grejor men har kanske i mina ögon varit bättre tidigare. Då värmen var påtaglig öppnade vi en lite nyare bubbel. 2004 Marc Hebrart Rive Gauche - Rive Droite Extra Brut Grand Cru. Har fanns inga oxidtoner utan den var härligt ren och frisk. Riktigt bra grejor!
Till färskpotatis, vitlökssmör och grillad lammytterfilé smakade vi av en trio viner från våra källare

2003 Château Cantemerle var riktigt bra grejor. En bra art-typisk Bordeaux med ca 50% CabS och 40% Merlot och 10% övrigt. God som attan. Riktigt bra  grejor! Ska jag hitta något att gnälla på är det att den legat 10 år i kylen för att nå dit den var. Köptes på primörsläpp på bolaget 2004 för 190 SEK.

2006 Pommard Grands Epenots släpptes på bolaget förra året. Även detta riktigt bra grejor. Mogen och relativt mjuk för att vara en  Båda denna och Cantemerle öppnades runt lunchtid och luftades väl.

Sista röda till lammet var en anna Pommard som hämtades på plats för ett par år sedan. Även detta riktigt bra grejor men ett mer rustikt vin än kusinen från 2006. Klararsäkert 10 år till på rygg Mätta och belåtna, och förvånansvärt rediga i knoppen avslutades måltiden med Svenska jordgubbar, vispgrädde och ett litet glas 2011 AJ Adam Hofberg Auslese

Vinet var självfallet sött men med en bra syra i botten så det känns inte kvalmigt, Jag har tidigare varit lite tveksam till AJA:s viner men detta har blivit klart bättre med två år på rygg! Riktigt bra grejor

Så det var två trötta och mätta braxar som somnade i går. Ungefär samtidigt som Broder dansk drog in sitt bloginlägg...

En kort å gott blogg

Vi fortsätter dricka mycke vin men vi håller på å dö.....och mot den bakgrunden finns det bara en väg, Öka å njut! Italien har förvisso bara 1-1 mot England, men jag tror det löser sig. I denna blogg sviker inte Italia.
Barone Ricasolis Colledilà 2008, 341:-, är en djup och frän Chianti. mörka spänstigt syrliga toner med harmonisk krydda. Fluffig fruktkoncentration med mjuk diskret vaniljavrundning.
Mastroberardino Naturalis Historia 1999, Pris ?, ca 300? Sagolik oväntad spänstighet med riklig aglianicofrukt i balanserad blom. 15-årig italienare, nej, nej, nej, inte en chans, torkade toner javisst, men även knivskarp primär uppkäftighet lirar parallellt. Sist jag drack denna upplevde jag den inte så härligt bra.
Mangiacane Chianti Classico 2009, 210:-, just nu sätter ITALIA 2-1, fy fan va bra!!!. 100% Sangiovese, vilket är nästan svårt att tro. En härligt dyr Chianti som levererar med kvalitetsfullträff. Glöm allt billigt, spendera och få en Toscana som täcker hela spektret av vitala unga mörka körsbär och fruktig klang, torr kryddighet, stram mörk choklad under känslig uppbackning av sötare, torkade toner.
Taurasi Riserva Antica Hirpinia,  pris ? inte mycket mer än 10 €, inköpt på plats av Arne. Glöm allt dyrt, levererar en anmärkningsvärt skön balans av härlig aglianicospänstfrukt och fatkrydda med komplement av stenigt torkade toner. En generös och seriös komposition som matchar entrecote och flankstek från grillen med capresepotatis mycket bra.
Piccolomini Brunello di Montalcino 2004, pris ?, nånstans 350? vid inköp? Class! Elegant balanserat i träffsäker mix av primär och sekundär frukt. Stadig och stolt och levererar struktur med fokus på detaljerad design. Mer genomtänkt Ferrari än spontan Fiat, men för högre betyg och större karismatisk överraskning saknar jag drag av Alfa Romeo. Denna årgång av Piccos Bruno ska drickas i år.
Helt underbara viner och alla får de betyget Mycket gott vilket gör Hirpinia till extremt prisvärd. Jaaaaaaa 2-1 höll sig.