Prisvärda charmtroll

Louis Jadot Couvent des Jacobins 2015 håller riktigt bra nivå för 140:-. En charmigt trevlig generositet för både näsa och gom. En angenäm sursöt feeling, med betoning på sur som riktar upp och håller livligheten i schack. Det kommer mycket på en gång och en viss smörig nötighet rundar skickligt av. Tropiska toner sällskapar sötman och gröna äpple och citrus ligger i den fräscha syrligheten. Det är lite blixtrar och dunder och det levereras respektfull instegskvalité från Jadot. Härligt med bra måttligt prisade vin.

En liten kvartingtungviktare gör inte fortsättningen på kvällen sämre. Tung i dubbel bemärkelse då flaskan till den lille krabaten känns full fast den är tom. Jag hade gärna sett att den känslan varit sann. 375 ml Felsina Berardenga 2013 släpptes för ett tag sen för 100 spänn och det är en riktigt charmig Chianti. Ohämmad leverans skänker en klassisk rejäl körsbärskompott i både bouquet och smak. Sötörtigt och spänstigt i bouqueten som lyfter och öppnar fint. Lavendel och blommig parfym och med stråk av mörk choklad. Smaken har i övrigt en myntaörtig inkilning mot klara glänsande mörkbäriga toner. En alert aprikospräglad syra friskar upp mot frukten och i avslutet stampar rakryggade tanniner in i sällskap med en plommonfruktigt rödmörk ton. Ja, jag är nöjd.

Gammal bekant och helt nytt från 2012

Det var riktigt länge sen jag prövade en årgång av Marchese Antinori Chianti Classico, Tenuta Tignanello och med denna 2012 kan jag fråga mig varför. Ett riktigt gott generöst vin med måhända lite publikfriande karaktärer, men vad gjorde det? Tyvärr verkar den inte finnas i SB sortiment just nu och jag har ingen notering av vad det kostade. Troligtvis ska den väl säljas under 200:- i alla fall, så fler än konsulter bör ha råd :). För nosen är det ett rejält körsbärssting, något smörigt rostade fat, mörka bär med djupare botten, lite marsipan och mulligt fruktigt, sicken fet skjuts för en Chianti. Smaken bjuder förvånansvärt bra täthet med mörk charmig intensitet och lite mjölkchoklad. Mörka körsbär, plommon och slånbär tas om hand av en milt rostad fatton, bra dirigerat av en finkänslig tannin- och syrastruktur. I en bra mörktonad finish och efterhäng samsas plommonkompott och lite kärvare slånbär. En sån här tar jag gärna med mig hem igen om den dyker upp i hyllorna. Möjligtvis öppnades denna årgång i något tidigt läge eller åtminstone hade den förutsättningar att klara sig ett bra tag till. Peppoli var ju faktiskt också toklängesen jag drack, kanske dags att pröva?

Fick också möjlighet att testa ytterligare ett glas av ett oprövat Sardinienvin från Nebbiologillande producenten Muscazega. Colli del Limbara 2012 är tänkt att hamna ca en femtiolapp lägre än den jag bloggade för ett tag sen. Här behövs mycket luft märkte jag, nyöppnat var den helt fattig(sluten) i bouqueten och smaken bjöd ett sjujävlar tanninbett (Nebbiolons närvaro behövde inte ifrågasättas :)). Ställde glaset åt sidan nån halvtimma och då hann det öppna upp. Nu lyfter ur glaset en rätt tung körsbärsparfym, lite plommon, kommer fuktigt multna löv och en smygande torkad fruktton, men det finns t.o.m i doften fortfarande en kärvhet, charmigt för nebbiolodiggarn. Smaken upplever jag fortfarande något gles, lite tam och osynkad med en viss metallisk känsla, men visst finns där mörka körsbär, röda plommon i stram förpackning och frisk syra. Lite mer framträdande frukt och mjukare linjer behövs tycker jag, men kan säkert av inbiten nebbiolovän vinna uppskattning. Med ännu mer luftning och kanske 2 glas även vinna mig. Bouqueten är på plats.

2 x Gott+

årets första vårsoliga altanstund möttes med Gonet Sulcova Grand Cru extra brut, 16-17 € ungefär. Varmt och skönt mot väggen och en inbjudande gyllengul färg i glaset. I doften ett minne av Gonet:s källare, lätt röd äppelmust och söt citrus. Smaken torr och frisk med grape, lemon, gula plommon, fransk nougat och en ständigt närvarande delikat päronton. Inte så mycket bubbelaktivitet i glaset för dagen efter en stund, men ändå en fin mouss i mun. Vinet är riktigt trevligt och fräscht, men har ändå inte riktigt den där snygga genomarbetade nyanserade champagneprofilen, som upplevs ur resans hemmaprovade viner från Hernoux och Hebrart.  Betyget blir Gott+ och det här är bara en variant i sortimentet från Monsieur Gonet.
Till kvällens kalvstek a la Morberg öppnades Principe Corsinis Le Corti 2011, 129 SEK. Vinet är ungt och spänstigt och bjuder i doften en ren frisk körsbärsbaserad frukt med mentoldrag mot smått syltig bakgrund och lätt krydda. Mot välgörande syra och viss stramhet i beskt tecken matchar  i smaken ett mörkare försiktigt balansspel av mörka körsbär och ett potpurri av skogsbär i variation av mogna blåbär och syrligt lingon. Inte så mycket djup och bredd, men ett gott omhändertagande av aktiva komponenter ger ett välpolerat intryck och i kvällens linje betyget Gott+.

Glaset spelar roll....

ja, t.o.m. så det gör mig lite bekymrad. Jag bävar lite inför tanken vad jag kan ha gått miste om under alla vinstunder. Var nog inte riktigt medveten om att själva glaset kan ha sån påtaglig inverkan att lyfta t.o.m. ett kvalitetsvin. Att samspelet mellan glas och vin är så viktigt!! Var som sagt på en workshop med charmtrollen Gaia Gaja och Laetizia Riedel och provsmakade de ömsom mycket stilfulla och ömsom mycket pampiga Gajavinerna, Alteni di brassica 2009, Gaia & Rey 2008, Magari 2009 och sist men inte minst Barbaresco 2008 i Riedelglas ur Vitisserien. Måhända blev jag charmad av presentationen och marknadsföringen, men jag tar åtminstone med mig lärdomen att noga tänka mig för i vad jag häller upp vinet, framförallt när det gäller viner som legat te sig ett tag i källaren. Vi utgick ifrån att ha Alteni i Rieslingglaset, Gaia & Rey i Montrachetglaset, Magari i Cabernetglaset och Barbaresco i Pinot Noirglaset. Sen blaska vi runt i glasen inkluderat ett enkelt skitglas som ofta förekommer vid vinprovningar. Man kan konstatera att ha vin i skitglaset är extremt dålig marknadsföring, om våra importörer vill öppna en marknad för viner de vill få oss att köpa. I jämförelse med befintliga Riedelglas dör vinet fullständigt i de enkla glasen. Jag instämmer i stort med Laetizias placering av Gajavinerna, förutom i ett fall och det gäller den intensivt kryddiga och tungt ekade och kraftfulla Gaia & Rey. Jag tycker faktiskt att det blev lite vulgärt i Montrachetglaset och fann det mycket mer nyanserat och exklusivt i Rieslingglaset. Vinet är så maffigt att det faktiskt tjänade på att dämpa sig lite och vackrare toner blev tydligare i Rieslingglaset. Har även jämfört lite med mina svenska glas och jag måste säga att Riedel har en unik förmåga att lyfta fram en fascinerande mångsidighet hos vinet. M.t.p. mina dryckesvanor känner jag prioritet att anskaffa Pinot noirglaset ur denna serie, som också är alldeles utmärkt till Nebbiolo. Glaset är fantastiskt framlyftande och Barbarescon blev helt sagolik, både gällande intensitet och elegans. Bredvid mig på provningen satt en snubbe som spottade och jag måste säga att det är äckligt snobbigt att spotta dessa goa Gajaviner. Tjejerna spottade inte, Gaia var lite måttlig (inga stora nyheter för henne), men Laetizia drog i sig alltihop, precis som jag och alla andra förnuftiga och vinälskande människor. Trevlig brud!! Lite smått behaglig lullade jag sen runt en stund på övriga mässan. Stopp 1 blev hos Giertz som hade Bourgognetema och jag provade samtliga bubblande Louis Bouillot samt ett antal riktigt trevliga och måttligt prissatta rödingar i form av Jean-Claude Boisser. Favoriterna blev 75354 Savigny-les-Beaune 1er Cru La Domimode 2009, 249:- och 75592 Cote de beaune Les Pierres blanches 2009, 239:-. Stopp 2 blev hos VinUnic, där vi fick möjlighet att testa även Syrahglaset, som inte var med på provningen. Laetizia tittade förbi och det var väl största höjdpunkten där, annars var det mest mediokra förbrukningsviner som bjöds. Stopp 3 blev hos Thompson som hade italienska representanter på plats. De hade vin av blandad kvalité och sökte svenska importörer. Jag kunde tyvärr inte hjälpa dom med det, men det slutade ändå med att jag fick med mig ett prov av en av favoritvinerna hem. Den trevliga italienska damen önskade mig lycka till när jag skulle passera vakterna, men jag hade en stor Riedelkasse med glaskartong, så pavan gick att dölja väl. Stopp 4 blev slutligen hos sommelierelever på Vinkällan som ivrigt förespråkade även en 50-åring som klasskompis. Vid ett besök på Coopen före helgen ståtade "lyx"Casal di Serran, Vecchie Vigne, i hyllorna. Trevligt att den hittat ut i standardsortimentet och om inte annat gav det mig en påminnelse att jag lagt undan en sån hemma. Ser förresten en klar tendens hos Coopen att Brommapubliken förmodligen är ganska krävande i sina vinönskmål. Omfattningen av "exklusiva" viner har tilltagit rätt rejält på Coopen och denna butik börjar etablera sig som, om inte annat, en kvarts Regeringsgata. Riktigt mycket schyssta viner där nu, så Lasan å jag tackar för att vi slipper trängselskatt. För att återgå till Casal:en så surpla jag i mig min 07:a samma kväll jag såg den på Coopen. Det var nog inte riktigt vad jag förväntat mig. Den dofta parfym med inslag av blommor och lim. Nej, ni läste rätt, inte bin. Generellt var smaken något sluten. Det var oljigt, begränsat fruktigt, angenämt örtigt, något pepprigt och stramt och reserverat. Summerat blev det en konstig kombination av saknad generositet samtidigt som den uppstramade karaktären med den fylligt oljiga känslan i samspel med balanserad syra väcker välbehag. Inte alls lika lättillgängligt öppen och tydlig som lillebror, utan mer märkvärdigt svårbemästrad. Behöver den kanske ytterligare tid? I söndags gicks det löst på Negro Bertu Barbera dÁlba 2009 och Felsina Berardenga Rancia Chianti Classico Riserva 2007. Sällskapet var stort i Gräsåker, så volymen/skalle var begränsad och i situationen var det svårt att bilda sig en tydlig uppfattning om intaget. Det var pratigt och tjoigt och mina möjligheter att ta till mig vinerna blev något diffust. Jag kan i alla fall konstatera att Bertun är en mycket välgjord Barbera. Den är behagligt fruktig, har tydlig ekton, en smickrande generositet som styrs upp av en balanserad strävhet. Det är fylligt och snyggt preparerat. Felsinan upplevs i direkt jämförelse som ung och ofärdig. Mycket stramare, men ändå kaxig som en ung välgjord Cabernet. Potentiellt djup, som inte nu går att dyka i, lockar och lockar, men kommer ingen vart. Smakar bra, men stänger dörren när man inte är beredd. Felsinan är urkorkad för tidigt, men det hade jag ingen pejl på, då det bara varit ett spontaninköp vid något tillfälle. Tror Negron kostar ca 23 Euro och Felsinan ca 250:-. Ja, klockan är mycket och jag kommer inte på så mycket mer att rapportera för stunden. Ha det gött i vildmarken,

Setriolo 2009 Chianti

Idag långkokades en gåsagryta med egenskjuten grågås, rökt gåsabröst samt humpenrökt alaspånbogfläsk och lite smått och gott. Det var en ond vind ute som gjorde att -1 grad raskt förvandlades till -8 i köldeffekt enligt väderstationen från JULA. Alltså var det mycket trevligare inomhus och stå och pyssla lite i grytorna.
I fredags var jag och lyfte ut en låda Setriolo från Chianti eftersom jag tyckte att årsmodell 2008 var synnerligen trevlig att ta del av. Lite smuttning i samband med matlagning visar på ett lite tillknäppt vin, inte speciellt tillgängligt men så "slungar" jag inte vin i E-kolv heller utan gillar att vänta ut dem den naturliga vägen. Vinet är ljust rubinrött, doftar körsbär, plommon samt till en början lite mint ! Allteftersom vinet kommunicerar med omgivande atmosfär så mjuknar det upp succesivt och blir alltmer intensivt både i doft och smak. Tanninerna blir tydligare och de hamnar ganska långt fram på tungan vilket tyder på att övriga pavor bör vila ett tag, men är man nyfiken så är man. Gott och rent samt karaktärsfullt idag men kommer säkert bli bra mycket bättre efter hand.

Hälsningar från lervällingen

Det regnar i Blekinge. Jämt. Trots att vi bor på kanten av en grusås är det lerigt. Gå på gräsmattan och Du sjunker ner (Nä detta är oberoende av senaste Braxainvägningen...). Men å andra sidan är det väl tur att det inte kommer som snö då det dräller ner 20-30 mm per dygn...

Det skulle nog ligga närmare en meter om eländet föll som snö.

Men det är ju ingen väder eller gnällblogg detta som tur är.

I samband med att detta bloggades fick jag en flaska Chianti Classico av en av deltagarna och det är den detta kommer atthandla om.

2006 Rubiolo Chianti Classico från Gagliole höll på att hamna i vasken! När korken åkt ur i går både doftade och smakade den tjurigt. Som övermoget körsbärsvin (med det lilla mässingsglaset ni vet) med någon baktung tjurig beska. Men det lossnade lite efter ett par varv i karaffen och efter en natt i kylen och vakuumpump är det riktigt bra faktiskt, även om det fortfarande är lite väl lätt att urskilja den nya franska eken de skryter med på hemsidan både i doft och smak.

90% Sangiovese och 10% Merlot om Ni vill blanda själva. Senare årgångar får runt 90 p av Mr Parker så elegansen har nog fått stryka lite på foten jämfört med kraften. Bra men inte riktigt min bag.

Kan även meddela att årets vintage Port har rests på högkant inför julafon och lammbenet är på väg ner i saltlaken innan rökning.

Nyfiken på Chianti 2008

Det kom ett litet utskick från tryfflarna för en tid sedan där de pushade för en chianti classico som de tyckte var något extra jämfört med andra jämförbara viner i sin prisklass. Jag talade med JanE som var med på noterna så vi gjorde en beställning då Ekeröborna har idel lovord om dessa tryfflar. Vinet skall lämpligtvis konsumeras 2012-2015 enl. beskrivningen på hemsidan. Man kunde dock lufta vinet ordentligt och konsumera i dagsläget. Varför inte vara lite modern och snurra mediat i stort kärl ? Inte en vana jag brukar tillämpa men i afton var det dags. Entrecote ratatouille samt chilibearnaise inmundigades såsom föda. Nu till vinupplevelsen. Ett rubinrött vin rann ner i tulpanglaset och doftade mycket gott. Stor doft med främst körsbär och andra mörka bär. Nu när vinet har varit luftad ett tag tycker jag att faten kommer fram lite tydligare, lite diskret sådär. Smaken är full av kraft med körsbären i täten. Vinet känns elegant och harmoniskt och inte alls ungt och vresigt. Detta är bra ! Eftersmaken känns balanserad men strävheten kommer ända ut på tungspetsen så det är väl som experterna säger, att det kommer utvecklas ordentigt de närmaste åren men det är himla gott i nuläget också. Vinet heter SETRIOLO Chianti Classico 2008 och har som brukligt sangiovesebas 95% och 5 % Merlot. Priset är 145 SEK och alc. 14%. Såg att den var slutsåld, kan väl bero på att de gör 7000 flaskor om året och tryfflarna får ju inte alla direkt. Nästa gång de får hem av detta vin är det bara att lägga in en beställning. (Såg att det fick 92Lgp i pressen.....)

Vinteritalienare

Framåt Lördagkvällen infann sig då vinsuget när all familjelogistik var avklarad och en hämtpizza skulle dunkas ned i matsmältningsapparaten. Sålunda plockades den senast inköpta buteljen fram. En flaska Beni Duilio Castellani Riserva 2005. Buteljen fanns på Vadstena systembolag och kostade 129 SEK och höll 13 %. Färgen på vinet var blodrött men inte så mustigt i tonen utan ganska genomsläppligt för ljus. Det doftar väldigt mycket körsbär om det här vinet, möjligtvis även plommon eller någon annan stenfrukt. Smakmässigt var det ett väldigt friskt körsbärssmakande vin med lite örtighet i bakgrunden. Lite märkligt med smaken som jag först uppfattade som mogen, då kommer tanninerna inrullandes och lägger sig längst fram på tungan vilket då skulle tyda på ett ungt vin enligt gamla kända normer. Jag blir inte riktigt klok på om det är ett bra vin eller inte, men 129 SEK är nog lite väl tilltaget jämfört med mycket annat man kan få för dessa peningar. Förvisso ett tag sen jag köpte och konsumerade ett Chiantivin, men nog skall det smaka mer än detta gjorde.

Gamla vänner kan man lita på!

Det var ju inte helt tomt i bagaget hem från den tidigare beskrivna trippen till Pråmen. En och annan butelj följde med hem.

Två av dem var 2009 Chianti Ruffino för 50 DKK+gebyr, så det blir väl runt 65 SEK. Den öppnades till söndagsgrillningen och hängde med fram till Torsdagen. även om den slaknade lite på slutet. Ett bra stramt sangiovesevin med lite förnimelser av körsbärskärnor. Om detta är ett bra italienskt vardagsvin kan jag tänka mig att ha vardag lite oftare! I alla fall ett par dar i veckan.