Julvinare

Förutom diverse skumpa förstås, i konsumtionslägesnivå från Braxenmötet (grundläggande daglig näring), har 2 rödingar konsumerats under juldagarna. Till eftermiddagens TV- och chokladservering, fick jag för mig att smutta på en Amarone som sällskap. Inte så tokigt kanske och med fördel till de mörkare bitarna. Amarone har jag inte gott om, men hade sparat en Tommasi 2003 som kom hit som julklapp för ett antal år sen. Nu är inte Amaroneerfarenheten så stor, bortsett från besök hos grannarna, (där genomgången kan bli grundlig), men jag vet att jag förr kunde uppskatta just en Tommasi. Nåväl

nosen bjuds en bläckig, men mogen bouquet, det är tätt i frukten och allmänt mörkt. Visst smakmässigt i grunden är det torkade toner, men också vitalare fruktrikt och tätt stabilt med associationer till såväl mörka körsbär, som björnbär, blåbär och mogna plommon. Finns också ett mintigt inslag som piggar upp och lyfter en fräschhet i fruktrikedomen. Vinet kommer nyanserat rikligt i starten och bjuder på fint torkat frukthäng, men har en tendens att tappa något i mellanregistret då frukten blir lite kall och stum för ett ögonblick. Nästa:

Pian delle Vigne Rosso di Montalcino 2013 (149:-) från Antinori är ett mycket lätt vin. Så pass lätt att jag får svårt att hitta något att uppskatta. Visst, nu är detta en RdM, men sån här lättviktare har jag aldrig träffat på. Bouqueten är ungdomligt somrigt bärig och som körsbärssaft. Har dock en trevlig ekavrundning i doften som för tankarna mot vissa Pinot Noirkreationer. I smaken är tanninerna lovande pigga och fina, men möts av allt för svag frukt. Det är lättsaftigt och ganska tunt och funkade inte alls till flankstek, rotfruktsgratäng och chevrekräm. För mig funkade det inte efteråt heller. I så fall får jag börja om med bättre valt tilltugg och säkert med fördel, sval temperatur. Kanske som svalkare i annan årstid med helt andra förväntningar? Hursomhelst är detta något helt annat än vad jag är van vid från producenten.