Visar inlägg med etikett Ribera del Duero. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ribera del Duero. Visa alla inlägg
fredag 6 september 2019
Sparvhöksvin
Spanien har hamnat lite i bakvattnet på senare år. När vi var unga och vackra blev det ibland pengar nog till en Gran Reserva, kanske Conde de Valdemar? Mycket dilldoft och ännu mera vanilj och cederträ. Nu ska allt vara så förbannat fruktigt. Till och med spanjorerna har varit tvungna att förändra sina klassiker för att kunna sälja på den internationella marknaden. Med följd att det blir allt svårare att skilja ett spanskt vin från ett amerikanskt. Eller Australiskt, alla springer åt samma håll. Det finns några som stretar emot, Tondonia och kanske La Rioja Alta, men de flesta skapar druvsaft eftersom det är så mainstream-drickarna vill ha det. Lite synd. Eller mycket synd, det blir svårare och svårare att hitta variationerna. Men de finns. Lite dill var det allt i denna Ribera del Duero, såpass att man nog skulle gissa rätt land i ett blindprov. Och namnet? Jo, så heter sparvhöken i Spanien. Försök inte ens leta efter denna på Bolaget. Tack Stef.
lördag 21 december 2013
Jaha, då har det vänt igen
Naturromantikern vid Borenstranden är lite känslig för det mörker som råder. Därför som traditionen kräver grillades det lamm under årets mörkaste dag. Till detta dracks ett spännande vin, Riojabodegan Roda skulle utöka sina domäner, de sökte med ljus och lykta efter ett bra tempranilloläge och fastnade för Bodegas La Horra i Ribera del Duero. Dom tillverkar två viner här, Corimbo 1 som är det större och bättre vinet, stockarna är över 40 år. Det andra Corimbo som tillverkas av 20-åriga och äldre stockar var det som hamnade i glasen i dag,
Vinet är mörkt, nästan svart, Doften är storartad och komplex, plommon, kryddor, lakrits, choklad och körsbär. Eftersmaken är ung, (min andra flaska får mogna några år) återigen känner jag choklad och körsbär. Ett trevligt och spännande vin som ger mersmak, 249 spänn var inte dyrt för detta vin. Dessutom har jag fått begär efter storebror och kommer att lägga in en beställning om det finns kvar. I morgon är ljuset på väg tillbaka, julsillen är inlagd och tomten är snart på väg så livet känns genast mycket lättare.
God Jul
Vinet är mörkt, nästan svart, Doften är storartad och komplex, plommon, kryddor, lakrits, choklad och körsbär. Eftersmaken är ung, (min andra flaska får mogna några år) återigen känner jag choklad och körsbär. Ett trevligt och spännande vin som ger mersmak, 249 spänn var inte dyrt för detta vin. Dessutom har jag fått begär efter storebror och kommer att lägga in en beställning om det finns kvar. I morgon är ljuset på väg tillbaka, julsillen är inlagd och tomten är snart på väg så livet känns genast mycket lättare.
God Jul
Etiketter:
2010,
Bodegas La Horra,
Bodegas Roda,
Ribera del Duero,
spanien,
tempranillo
söndag 30 oktober 2011
Vivir que wannabe
En direktrapport från den yttre kretsen med prisvärda förslag. I all hast, i det höga tempot som en vinprovning medför fann jag tycke för en måttligt prissatt Ribera i form av Vivir Vivir med 100% Tempranillo. Om jag minns rätt till en kostnad av 139:-. Konsekvensen av Divine´s provning blev en del nyfikna inköp och i sällskap med gårdagens ugnsstekta biff med picklad rödlök och betor samt rotselleripuré (kan det va Ica buffé?) gjorde jag detta val som ackompanjemang. Vinet hörde väl hemma där och kunde säkert så gjort till månget annat. Inga oävna tips från buffen emellanåt. Allt va bra, men rotselleripuré har jag inte gjort för sista gången.
Trevligt att notera att 1:a intrycket består, inte bara en hastig slatt, utan nu i lugn och ro till trevlig måltid och resten av kvällen. Jag betraktar vinet som en överraskande och udda spelare på den spanska kartan. Bouqueten var initialt något reserverad, blygsam och inte så uttrycksfull, men eftersom kvällen var stillsamt lång släpptes mer och mer toner av framförallt körsbär och då av det mörkare slaget och innan flaskan var tom med ett anslag av björnbär. Vinet smakar rent fruktigt och nästan lite strikt med en begränsad fatton. I början även rättså strävt, men luftens växling undanröjer de spåren mer och mer till behagligt integrerad form. Smaken utgår från ett drag av parfymisk prägel med mandel och körsbärsnyanser. Vad man framförallt slås av vid intag av detta vin är renheten och den uppfriskande spänstigheten ur den torra mörka frukten, som avrundar smaken mjukt med djup och konkretion. Vinet är inte komplext, men har en snygg struktur och balans. För mig ett propert vin för att vara spanskt och jag har sällan druckit vin av detta slag från iberiska halvön. Ett väldans prisvärt vin. Några års lagring kan jag heller inte se några problem med.
Prisvärt är också Brecciarolo från Velenosi, som jag tog ett glas från till söndakvällens köttgryta med Coppfyndig gotländsk högrev, men det har jag tjöötat om förr. Vet inte om ni någonsin gått på den rekommendationen, men kan inte låta bli att påminna om att 660:- för en låda 6-pack av detta vin är lite halvsjukt billigt.
Etiketter:
Ribera del Duero,
spanien,
tempranillo,
Vivir Vivir
fredag 17 juni 2011
Nu somrar det

Spanien detta världens bästa fotbollsland som vida överstiger alla andra länder (och klubblag) fick tillhandahålla kvällens vin att kompletera grillningen. Ett vin jag drack för flera år sedan med stort välbehag. Det vare som vanligt bättre förr. Dovröd färg en angenäm boquet med röda bär i första rummet,inte den cigarrlåda det var en gång i tiden. Vinet känns lite glest imponerar inte direkt utan det är vad man får för 89 SEK från Ribera del Duero.
Det har varit lite tunt med inlägg på sista tiden, har inte drucit något speciellt anmärkningsvärt, men det har blivit en hel del ändå.
Kan nämna Motala bryggeris produkter. En lager och en stout som slank ner förra helgen i samband med en studentuppvaktning. Lagern var riktigt bra men stouten kan de fila lite vidare på. Man måste vara medlem för att få ta del av deras produktion sen kostar det 140 SEK/20 flaskor.
Eftersom jag varit på bruket i 25 år så hade vi en liten sammankomst på munken för att fira detta. 5 rätters med ackompanjerande vin plus ett besök i vinkällaren innan. Gosset champagne. Den var inte specielllt flirtig utan ganska "basic", rosén är klart bättre ("provning kullahus") inga andra viner gav några djupare intryck. Bästa smaken var en asgammal konjak som direktimporterats till restaurangen. Fantastika små droppar det där, minst 50 år var den.
Det trevligaste som jag inmundigat har varit Boulder bank sauvignon blanc 2010. Fenomenalt bra vin för en rimlig penning (jag fick det). Jag vet inte vad det kostar men det funkade kanon till fredagsräkor samt eftersläckning. Det var mycket gräs och nässlor samt en fräsch syrlighet som hör druvan till. Eftersmaken rullade runt ett tag och lämnade synnerligen trevliga efterdyningar. Värt att prova mer av. Märkligt att ett vitvin kan lämna bestående intryck på det här viset, men så kan det gå ibland.
Ikväll blir det ingen nattsångarrunda det blåser för mycket. Lev väl bröder !
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

