Sommarfeeling i kylan

Patriarche Cremant de Bourgogne Brut Rosé. En billig alert trevlig Rosé med livliga fina småbubblor. En brödighet i doften samsas med en lätt rödfruktighet. Pigga fräscha röda sommarbär (smultron å hallon) med en lätt sötbärig ton, men ändå med skärpa i smaken. Absolut valuta för sina 99:-.
En välsmakande matchning: Le Tense till örtfylld kalvstek med kantareller och vitlök.

Lyxigare Bourgogne

och då har jag inte firat loss med rött eller ofärgat, utan smakat på mousserande 2009 Crémant de Bourgogne Grand Lys, 229:-. Ett något högre prisläge än normalt i sortimentet, spännande och 100 Pinot Noir minsann.

Bouqueten är försiktigt sval, men bjuder rikligt innehåll av bröd och citrus, päron och gröna äpple med visst mustigt drag, blommor och en något örtigt/gräsig ton.
Fin livlig mouss och det finns påtaglig mineralitet, bra syra och det smakar grape, desertpäron och röda äpple.
Den som söker finner riklighet i såväl bouquet som smak, men vinet har en återhållsamt stram prägel och utmärker sig mest för sin finstämdhet och balans. Beskrivs utvecklad i SB, men är inte riktigt vad jag förknippar med en utvecklad Pinot Noir. Balansen ja, men fruktutveckling har säkert mer att erbjuda med några års flasklagring och för mig är upplevelsen ändå primärt ungdomlig. Nu vet inte jag i världens utbud om jag kommer lägga 229:- på en Bourgogne igen, men det är inget att ångra om en flaska hamnat hemma. Det här är gott och friskt.

Höst å Högrev å Einstein

Veuve Ambal Organic, 119 riksdaler, var nog en av de sämre Cremant Bourgogner jag smakat. Lite besk å stram å något fattig fruktighet, men fräsch tydlig smaklig citrus.

Ner i grytan för höstens 1:a högrev fick sista Liszkayen gå. Kvar var Cabernet Sauvignon 2009. Behovet var bara 2 dess, så det fanns lite kvar att smaka på under bestyren. Drar mig till minnes några besvikna bloggar ang. Liszkay och pga det kanske jag förvänta mig nåt eländigt, men jag upplevde faktiskt matlagningssipparna som helt ok och blev positivt överraskad. Samlade smakupplevelsen gav en något lätt utvecklad mörk god cabernetfrukt, fin syra, schysst markerat styrande tanniner och en måttlig fatkrydda i bra samklang. So far so good och jag uttryckte inte nåra större klagomål vid spisen. Utan jämförelse duger det gott.

Härligt välfyllt glas med bra glöd! Till intag av grytan: Piaggia Il Sasso Carmignano 2012, 199:- med 20% CS, 70 Sangiovese och några stänk Franc och Merlot. Allt är relativt som han sa och då går det upp ett och annat ljus. I bouqueten bjuds en härligt tät blommig körsbärsfrukt med viss kryddspets. Hela smakupplevelsen har mer skärpa, frukten är ungdomligt tät, men ändå elegant finare, det bjuds körsbär, slånbär, mörka plommon, lätt smidig krydda, mjuka men ändå välgörande tanniner och avslutas med ett schysst ganska varaktigt halvstramt mörkt frukthäng. Både frun och jag är väldigt nöjda och med det måttliga priset blir det en självklar rekommendation. Finns på SB och vinet blir troligtvis bättre med ett eller två år i källaren.

2012 Commendatore G B Butlotto Dolcetto d'Alba & Nyårsviner

I går var Sydfraktionen av Braxen över i Dronningens By. Igen. Den stora behållningen med resan var besöket på Supermarco , en supermarket full med Italienska viner & råvaror. Starkt inspirerad av detta rotades Vinkelgatans pastamaskin fram tillsammans med Ravioliramen.
Så till Dolcetton serverades hemlagad Carl-Johanfylld ravioli i tomatsås med parmesan & tryffelolja. Gott... Mycket gott.

Och kombinationen med ett välgjort Dolcettovin var mycket bra. Röd frukt, syra och diskreta fat. Ett drag av marsipan, tre drag lingon och rödavinbär och lite linolja(?). Givetvis en blandning av solvarma mogna mörka körsbär och lite mindre mogna klarbär. Allt i en fantastisk kombination. Allt detta för 109 prebenmönt. Och Italo-Preben fick inga 3,45% gebyr då det langades fram sedlar... Kan rekommenderas å det varmaste. Både vin & kontanter

Det nya året firades in på Senoren med massamannen som numera är konverterad (OBS wellpapp-skämt) till möbelman. Med hjälp av en infanterihuggare lånad av en gammal svärfar övades sabrering under kvällen! NV Clothilde Davenne Crémant de Bourgogne Extra Brut, NV Rosé Saigne från Larmandier-Berner samt 2002 Cuvée Precidence från R-L- Legras. Bra Grejor allihop. Bra huggare! Cremanten falnade snabbare än en champagne kan dock noteras under avgivande av stora blubblor. Allra bäst direkt efter avkorkning. Rosén är vackert djupröd och med tydliga drag av Pinot. Riktigt bra grejor som mognat i ett par år. 2002 Cuvée Precidence var trots kvällen sena timma inte helt 100%. Jag tyckte den glidit i sär på något sätt och var lätt oxiderad och korken var lite halvsaggig. Så den bedöms som flaskvariation av en annars högklassig skumpa det finns mer av.

Kvällen röda var tre som smakades av. En gammal kändis i form av 2005 Esse, en trevlig dansk bekantskap i form av 2011. Ett rikt syradrivet rödfruktigt vin som inte föll alla på läppen. Själv tycker jag det var riktigt bra grejor. Blir nog till att hämta fler i Köpenhamn. Bilden förresten glatt stulen från bloggen Lesrof. Tack.

En annan lite udda fågel, men också mycket bra, var ett annat Köpenhamnsköpt vin 2010 Bourgogne från Tollot-Beaut. inköpt för 175 DKK från den anrika firman Otto Suenson. Tyvärr är det numera slutsålt men ny årgång skall vara på ingång. utan att egentligen veta vad jag talar om skulle jag kalla detta lite Amerikanskt i stilen utan att vara svullet. Togs mycket ungt men kanske en odalre att stifta ytterligare bekantskap med. Bra grejor!  

Förresten slank det ner ett glas 2012 Willi Schäfer Graacher Dompropst Kabinett till lokalrökt lax som lite förrätt. Willi gör inget annat än riktig bra grejor. Men det vet ni väl redan.

 









End of Silence

Krånglande modem har hållit mig borta från etern ett tag och jag känner att cybern saknat mitt kosmiska inslag. Alltmedan tekniken tvingat mig till internetisk tystnad har väl en och annan schysst vinare sett sin tacksamme mottagare. Spontant dyker en Cremant de Bourgogne i form av Patriarche upp i tankarna. En lite tuffare cremis, offensivare presentation än vad som normalt är att förvänta från de namne konkurrenterna. Med sitt blygsamma pris av 85:-, får man se det som ett väl prisvärt alternativ. Jag tror den kvalat in från beställningssortimentet, fanns en dag på Ekerö, men försvann lika fort. I vart fall ett bubbel med lite mer tyngd, tydligt fruktig, ett drag av vingummi, uppkäftig i sin enkelhet och riktigt trevlig i svalt tillstånd.
Oj, för lång tid utan blogg, men kort bakåt i form av förra helgen som blev ganska vinintensiv. Det började med Las och min klassiska alternativmiddag till tjejmiddan på freddan. I kökssamspråket bjöd Las på en Ferrari. Så där direkt inkommen från kylan, efter att dragit av sig vinterförklädnaden, sittandes beskådande Las spisteknik, och lika vackert Ferrariröda som plattorna lyser sitter en frisk, spänstig, kylskåpssval bubbel rätt fint och läskande efter en sketen jobbarvecka.
Till maten hala Las fram en av de få vininvesteringarna under sommarens Thailandsresa. Från South Australia bjöds en rätt högt prissatt Cabernet Sauvignon. Nu kommer jag ju inte i denna freddafröjd ihåg namnet på denna ljuva skapelse, men det var en riktigt mäktig, varmfruktig, tungfläskig kompakt Cabbe, som smakade helt underbart och satt som en smäck till entrecoten och Las får väl sedermera förkunna det korrekta namnet. Själv tog jag med mig ett ex av den mycket måttligt prissatta Brunellon Val di Suga, med (och det är inte helt oviktigt) svart etikett. Mycket fröjd och karaktär i denna favorit från gångna Gambero Rossoprovningen. Snygga välintegrerade kryddor i en generös Sangioveseförpackning, med riktig pondus i Brunellomått mätt. Ja, pöjkar, den kostar 249 och hittar ni en Brunello som är mer prisvärd än denna så betalar jag mellanskillnaden.
Till lördag var det middag hos dottern tillsammans med pojkvän och dennes föräldrar. Jag hade vinansvar och bjöd på Le Volte (merlot gör underverk här, eller hur Boren?) och Meerlust Rubicon. Det gnälls en del på systemets standardsortiment (och jag är en av dom), men det här måste var en av de fetaste ljuspunkter som finns. Riktigt bra vin i sin respektive prisklass (159/229).
I nutid denna freddakväll lät jag gå i nostalgins tecken. När drack jag en Zenato Ripassa Valpolicella senast? Nu säljs 2008 för 179 och jag upplever ett distinkt rakt levererande vin. Okomplicerat, men insmickrande. Kraftfullt, men inte ohövligt. Det är ett schysst vin, inget snack, men jämför man med ovan nämnda Toscanare (Le Volte), som är bra mycket mer elegant och flexiblare och anpassningsbart i alla lägen, så råder det ju ingen tvekan om var jag rekommenderar att man bör lägga sina pengar om man sonderar ett vin från Italien i denna prisklass ur standardsortimentet.

Tripp trapp trull i Earth hour kvällen

Pol Roger, kan det va nåt? Efter en veckas elakt virus är det mycket som är nåt. Innan dagen blev till mörker kändes det frestande att i sällskap med solen smutta en liten skumpa. Pol Roger Extra Cuvee de Reserve för 198:- halvbuteljen doftar gröna äpplen i fruktig omgivning. Ovanligt klumpiga och ojämna bubblor för att vara champis, men smaken bjuder desto mer med frisk syra, citrusspänst, druvfrukt, grönt äpple förpackat i harmonisk avrundning. Smaken känns riklig och kommer på bred front liksom eftersmaken som har vänligheten att stanna kvar en stund med syrlig bas. I nån sorts jämförelse har smaken lika bred rondör som bubblorna är feta och fula. Det var gött i alla fall, äntligen! Igår hade mycket varit gott, men nog märker man att det är champagne alltid.
Blason Crémant de Bourgogne Rosé Brut 2008, 89:-, är en lättsam, lättdrucken bärsöt mouss med Cremant Bourgogne-typiska bittra toner. Så länge den är kall är den fräsch, men med stigande temp avtar friskheten och övergår mot saftig sliskighet.
Vila Santa Reserva Magnum 2008, 229:-, oj vad stor den är som flickan sa. Innehållet är dock inte så stort i upplevelse, därtill är den för smal, men väl stor i jävlaranamma och köttig fruktkraft. Lite för bufflig för min smak och inte helt optimal till kvällens franska rostbiff. Mer passande hade säkert kvällens eftersmuttarvin varit, Simonsig Tiara 2006, 149:- (på den tiden). Vid min senaste provsmakning för 1 ½-2 år sen lovordade jag vinet som väldigt prisvärt. Var ståtligt elegant, sträv Cabernet Sauvignon med stöd av Merlots fruktiga undertoner, en snygg Bourdeaux blend. Nu hade den blivit dominerande ekig, fruktig spänst och strävhet avtagit. Det smakade fortfarande bra, mest Cabernet, det finns prestanda, men den charmiga stilfullheten fanns inte riktigt kvar. Detta var tydligen inget vin som tjänade något på ytterligare lagring.
Ska kanske påpeka att vi hade gäster igår, så ni inte tror jag blivit helt desperat efter virusattacken.
Välkomna tillbaks förresten! Champagneimportörer!

Franskt 14/5

Ja ja , hockeyn är slut och det lär inte bli mer än kvartsfinal för det här svenska gänget, så man får fokusera på annan underhållning i livet. Kvällens "fördrink" Cremant de Bourgogne, Geisweilers blåa. Rätt syrlig, men fräsch och frisk och kall är den en uppfriskande bekantskap, trött efter jobbet en fredagkväll, du piggnar till direkt. Å sen när den ljumnar en aning blir den lite stabbigare å lite brödig. I prisnivå med konkurrenter, t.ex. Rotari föredrar jag den här.
Jag tänkte fixa lite fisk och tog från Coopens nyhetshylla Chateau Haut Mayne från Graves. Det var nog det mest tillintetsägande jag druckit på länge. Fick mest flashback från hemmagjort vin på 70-talet. Jag är blåst på 120 spänn. Visst, det var övervägande Semillon och personligen är jag inte bekväm med den druvan. Tror den behöver mycket omsorg och kärlek och kanske rentav ett annat klimat, tar gärna emot tips av bättre Semilloner. Jag sparar resten till matlagning.
Imorgon tänkte vi bjuda över Söönissarna och då får vi väl skaka fram nåt bättre. På tal om Sööniss fick mig att tänka på Peppoli 2004. Jag tog fram en sån sent 2009 när Söönissarna var här. Det var så så att Knalleburgaren å ja satt i Bromma 2006 och förundrades över denna årgångs Peppolis potential. Ett litet kraftpaket med italiensk finess och Knalleburgaren å ja tittade storögt på varandra, det var helsike vad det smakar mycket.
Vi prata väl inte så mycket mer om det, men jag köpte på mig nåra flaskor å i december 2009 tänkter jag att det kan väl inte klara mycket längre, är ju trots allt bara ett konsumtionsvin från Antinori. Men jag säger bara det, sånt här är kul, billigt är gott, 119:- 2006, åldrad nähä, enastående spänst, vitalt, fruktigt, kryddigt, så riktigt gött, inget tegel i färgen (min källare måste va tillräckligt kall tro?).
Annars var nog den bästa drycken för kvällen en US beer, Brothers Theloniuos, lite väl söt, men stinn och smakrik, kolaknäckig.