En kort å gott blogg

Vi fortsätter dricka mycke vin men vi håller på å dö.....och mot den bakgrunden finns det bara en väg, Öka å njut! Italien har förvisso bara 1-1 mot England, men jag tror det löser sig. I denna blogg sviker inte Italia.
Barone Ricasolis Colledilà 2008, 341:-, är en djup och frän Chianti. mörka spänstigt syrliga toner med harmonisk krydda. Fluffig fruktkoncentration med mjuk diskret vaniljavrundning.
Mastroberardino Naturalis Historia 1999, Pris ?, ca 300? Sagolik oväntad spänstighet med riklig aglianicofrukt i balanserad blom. 15-årig italienare, nej, nej, nej, inte en chans, torkade toner javisst, men även knivskarp primär uppkäftighet lirar parallellt. Sist jag drack denna upplevde jag den inte så härligt bra.
Mangiacane Chianti Classico 2009, 210:-, just nu sätter ITALIA 2-1, fy fan va bra!!!. 100% Sangiovese, vilket är nästan svårt att tro. En härligt dyr Chianti som levererar med kvalitetsfullträff. Glöm allt billigt, spendera och få en Toscana som täcker hela spektret av vitala unga mörka körsbär och fruktig klang, torr kryddighet, stram mörk choklad under känslig uppbackning av sötare, torkade toner.
Taurasi Riserva Antica Hirpinia,  pris ? inte mycket mer än 10 €, inköpt på plats av Arne. Glöm allt dyrt, levererar en anmärkningsvärt skön balans av härlig aglianicospänstfrukt och fatkrydda med komplement av stenigt torkade toner. En generös och seriös komposition som matchar entrecote och flankstek från grillen med capresepotatis mycket bra.
Piccolomini Brunello di Montalcino 2004, pris ?, nånstans 350? vid inköp? Class! Elegant balanserat i träffsäker mix av primär och sekundär frukt. Stadig och stolt och levererar struktur med fokus på detaljerad design. Mer genomtänkt Ferrari än spontan Fiat, men för högre betyg och större karismatisk överraskning saknar jag drag av Alfa Romeo. Denna årgång av Piccos Bruno ska drickas i år.
Helt underbara viner och alla får de betyget Mycket gott vilket gör Hirpinia till extremt prisvärd. Jaaaaaaa 2-1 höll sig.

Nya vinbekantskaper i påskhelgen

 


Jag är storvuxen och måste ha egen bild

Med middagsgäster såväl på påskafton som påskdag erbjöds lämpliga tillfällen att njuta några fler vin. En ekologisk sicilianare, Gulfi Nerojbleo 2009, 171:-, har jag troligtvis smakat på vinprovning, men aldrig köpt hem själv. Doften är fylligt fruktig med inslag av mörka körsbär, blå plommon, lakrits och en kryddton som väger lätt i frukttätheten. Bakom fruktrik matta med samma inslag som i doft + svarta vinbär är det stramt och örtigt kantigt och den integreringen fungerar inte. Det blir 2 spår och den mulliga frukten blir utan stil och nyanserad behärskning. Nja, det här kan möjligtvis rätta till sig med lite flaskmognad och för att det kan finnas en eventuell framtid är jag generös med betyget Gott.
Påskens besvikelse var Vilmart Grand Cellier, premier cru. Sammanfattningsvis en syrlig blekfis, som inte hade mycket att erbjuda varken i stum bouquet eller fattig smak. Jag förutsätter att detta växer efter en "längre?" tid och jag kommer inte öppna nästa flaska en på ett bra tag. Drickbart idag.
I skarp kontrast och fantastisk njutning i varm påsksol står Gonet Sulcova BdB 2002 Magnum. I 1:a hand

fräscht och spänstigt och förvånande sparsamt med konkreta mognadstoner. Färgen är gyllengul och det bjuder vackert i doft och smak i 1:a ledet av parfym, blommor, gula plommon, söt citrus och honung, i matchen, men i bakgrund äppelmust och brödighet. Då Gonet är en duktig och prisvärd vinmakare, men kanske inte den mest prestigefyllde, ger detta en indikation om vilken slagkraftig och stabil årgång detta är. Nästa flaska får nu vila ett tag med de övriga i 02-samlingen. Tack för det lovande beskedet och betyget blir Mycket Gott+.
Några gamla Radici har jag nästan glömt bort och jag misstänkte att 97:an borde inte kunna bli så mycket mer fantastisk. Radici Taurasi Riserva 1997 har en rund balanserad mörk fruktdoft med torkade inslag, varm finstämd krydda och välplacerad fatton. Smaken är harmonisk, det är lugn mörk frukt, russin och fint integrerad krydda. Det är torkade moget söta frukttoner, men det lever kvar även spänstigare renfruktiga nyanser av mörka plommon, mörka körsbär och lite strama drag. Det har satt sig fint och vinet känns riktigt bra nu. Det är på håret att det tippar uppåt, men det är lite för mycket som förväntat och jag saknar lite överraskande finess och riklighet, så betyget får stanna vid Mycket gott+. Glatt avslut!
 

[Annjiko]

Taurasi, Feudi di San Gregorio, 2008, 150:-. Färgen är bläckigt mörkröd. Doftar måttligt välintegrerat fat och korintisk mörk körsbärsfrukt. En anings söt cigarr och en del lakrits stöter fram i den välmatade runda frukten. Det går att skönja en del blåbär och plommon som deltar i fruktpaletten om än i mer dämpad ton. Förutom doftens ingredienser i repris i smaken framträder en tydlig kryddton som är stor och betydande, men inte störande, utan ger ett välkommet komplement. Det är stramt vilket skapar ryggrad. Några års lagring kan ge mjukare och "snällare" tanniner och möjligt ge vinet en ny dimension och göra det intressantare, men också till nackdel om det blir för tamt. Vinet är väldigt gott, men jag stillar mig med betyget Gott, kanske Gott+, eftersom jag saknar elegantare nyanser. Vinet är lite pang på, men välsmakande och trevligt och passar utmärkt till lammstek, fet potatisgratäng och smakstark tomatsalsa. Det här är inte första gången detta vin dricks och jag måste säga att denna årgång sammanfattningsvis är ett fall framåt i jämförelse med upplevelser från tidigare årgångar. 

Biff o Bourgogne

Tjaba vänner,
Idag har det grillats ryggbiff vid borenstranden, 14h i en mustig vitlöksspäckad marinad gav köttet ett trevligt sting och djup. Klyftpotatis o Bearnaise servades till. Eftersom frun går på tunga smärtstillande mediciner sen en tid tillbaka och jag får dela alla flaskorna med mig själv, har jag gått upp en prisklass. Ni vet det där om att strö pärlor för svinen. Idag drog jag en 2006 Savigny-les-beaune från Domaine Pavelot.premiere cru Aux-Guettes.
Vinet är helt klart fint nyanserat och spännande. Först kommer körsbärsdoften, sen en hint av timjan som matchar kryddningen i marinaden. Vinet är moget och ska nog inte ligga så många år till. För priset runt en 270 kr sedel tycker jag att det är prisvärt, men maten kanske skulle varit lite mindre kryddig.

Ursäkta bildkvaliteten men jag är inte överens vare sig med fruns dator eller dotterns kamera.

Vill också nämna vinet som hinkades för fjorton dagar sen. 2001 Terradori Taurasi CampoRe Riserva.
Detta var en härlig kombination av nyslaget gräs, choklad, mint och kaffe. Underbara mognadstoner. Jag gick i spinn på detta vin, eftersom det var källarens sista taurasi blev det genast en beställning. Varken terradora eller mastroberardino finn just nu, så det blev två helt andra puttingar som bunkrades. Jag har inte full koll på vad taurasin kostat, nånstans strax under trehundringen om jag minns rätt. druva är till allra största delen aglianico

Taura si och Taura så

God Fortsättning och trevliga inlägg på det nya året trillar in ser jag. Javisst borde man sammanfatta nyår, men det blir ju så himla mycket på en gång, men vi kan kanske åtminstone redovisa vad vi drack. Blev rätt impad av den täta, kompakta strukturen i en Serpico jag drack för några veckor sedan och fann på bolaget en lillebror, Taurasi Dei Feudi Di San Gregorio 2006, för 150 spänn. Färg mörkt röd. En sällan skådad riklighet i maffigt raffinerat kryddiga toner och en puffig fruktighet med mörka körsbär. En riktig fröjd för näsan att lyfta glaset till. Snyggt och pampigt! Smaken är stram, fruktig och lätt ekig med en begränsad trevlig vaniljton. Jag njuter av vinet. Så långt upplevelsen till måltid bestående av hel ugnsstekt biff, parmesanstänkta bönor, tomat-mozzarellasallad, sötsyrlig balsamicoreduktion och pressad potatis. 2 glas kvar efter maten och jag svänger lite från den uppfattning jag fick först. Bouqeuten är inga problem, den är schysst och great. Men utan tilltugg känns det tyngre och lite besvärligt och inte lika vänligt i karaktären. Den passande stramheten stiger bakåt och formas till en irriterande beska. Av fruktigheten återstår stränga körsbär och kärva kärnor. Det pulserar en vulkanisk tyngd, men utan nyanser. Drick det här vinet enbart till mat, där funkar det riktigt bra, men utan sällskap är jag skeptisk. Sammanfattningsvis ett bångstyrigt vin kan man säga, intressant på sitt sätt, lite ups and downs beroende på läge. Hursomhelst tror jag mig funnit en billigare Aglianico utan risk för huvudvärk, eller ska jag ta en Ipren?

Brask eller slask?

Hemma hos Lasan blev det ju kronärtskocksmos som topping på flundran. Jag tyckte det var riktigt gott så i fredags stal jag hela den rekommenderade anrättningen rakt av från Icabuffen. Rosmarinstekt lammfilé och tomat- och olivkompott skulle göra moset sällskap. En lång marinering av filén gav ett fint resultat och som vin föreslogs något kryddigt och mustigt. Den rekommendationen uppfyllde en Serpico Dei Feudi San Gregorio 2005 mer än väl. 100% power Aglianico med måttliga 13% vol. Kraftfullt, men ändå bra mycket mer stilfullt än de billiga varianter av Aglianico man träffat på, som redan vid första klunken väcker farhågor om stundande hangover. Nån sån oro kände jag inte här väl till bords. Vid dekantering noterades en tät aggressivt fruktig spänst i doften och en mörk nästintill blåröd färg. Jag ruskade kärlet rejält några gånger för att inte skrämma slag på mina gäster. Dessbättre mattades den aggressiva tonen och jag fick en doft i mer djupbottnad balans. Bouqueten var bestående stor och pampig hela tiden och utmärkte sig genomgående mer än smaken. Mycket gott för näsan i snillrikt varierande kryddiga toner, mörka körsbär i mullig famn, lite björnklister och en tillbakahållen fatton. Doftkaraktären återfinns i smaken i huvuddrag. Inte det skjut man från doften kan förvänta sig, men ändå tät och mörkfruktigt mäktig och god. Ett rejält och matkrävande vin med sån power att en flaska räckte gott för 4. Sånt tycker jag är lite häftigt, gott men mycket på en gång. Enligt loggboken betalade jag 349:- och det tycker jag känns rimligt, men inget fynd. Om vinet fått växa ut lite mer, kanske jag värderat det annorlunda. Till lördagen tog jag också den sista flaskan Difese. Passade utmärkt till den ugnstekta biffen, gjorde ett bra jobb till måltiden, men kändes lite mattare efteråt. Frun var däremot helnöjd. Tror det blir altanläge till Jul. En flaska skumpa till solsken och Kalle att läska sig med efter doppet och skinkan.

Positiv och negativ utveckling

Vi börjar med det positiva: För ett år sedan ungefär inhandlade jag några Gudarra Aglianico del Vulture Bisceglia 2005. Jag tyckte då den gjorde ett rätt blekt intryck, tråkigt stram och blommade liksom aldrig ut varken i gom eller näsa. Så här ett år senare fick jag en annan uppfattning. Känner nu en tung kryddig doft, påtagligt inslag av plommon, russin kommer lite senare, en del svart vinbär och en anings björnklister. Smakmässigt är tanninerna mjukare, klart örtig och kryddig och man nås av en härligt tilltalande djup mörk frukt.
Så till det negativa: Gudrun Schyman och bratsvaskning. Jag vill inte vara en tjurig gammal stofil som föraktar nya trender, men vissa saker måste vi behålla heligt. Grundpelare utpå vårt samhälle står stadigt. Vi måsta lära våra barn att:
Pengar eldar man inte upp, det köper man vin för,
Champagne häller man inte ut, det dricker man upp till sista droppen

Aglianico 2008

Idag startade stengrillen ! Som första djur hamnade ett par flintastekar från Dalsjöforskött på gallret en liten stund. En Dugges lager förgyllde väntetiden. Den smakade friskt med en inte alltför påträngande beska. Karamellmalt gjorde den lite extra aptitlig.24,90 SEK Det kan man betala, så mycket karaktär fick man.

Till maten inmundigades Aglianico 2008 från Tenute Rubino beläget nere i Puglia. Ett mörkt rödtjut (helt och hållet gjort på Aglianicodruvan) med blå tunga. I doften gömmer sig en del fat, körsbär lite viol samt obestämda frukter. Smaken är väl överensstämmande med doften mkt tanniner, lite körsbär och andra frukter samt friska syror. Vad skall man då tycka om det ? Smakar rätt bra för sina 79 SEK, mycket karaktär för stålarna men det är ett ganska enkelt vin utan någon nämnvärd eftersmak. Ligger en hel del ifrån Terredora samt Taurasi när det gäller smakupplevelser. Fast visst fan duger det gott till en grisaröv !

Terredora Aglianico 2007

Var på "herrmiddag" i Höör igår och såväl värden som jag hade kommit fram till att Terredora Aglianico 2007 skulle passa det grillade vildsvinet. Schysst rött från Campanien för 89 kronor. Jag gillar Aglianico, lite kraftigare och annorlunda än norditalienarnas körsbärssaft. Parker gav den 87 p, vad nu det är värt ;-) Kolla också in Denna blogg