Le Cigare Volant

Vad kan passa bättre i dessa tider när foliehattar, strålkärringar och knäppgökar  får fritt spelrum på nätet.  Corona sprids ju med 5G-master, låt oss injicera lite desinfektionmedel i lungorna, eller varför inte plocka en siffra ur sitt sammanhang och förklara världens undergång. Speciellt i Sverige.

Till vinet: 2011 Le Cigar Volant, legat i kylen sedan 2016 och blivit riktigt bra grejor. Det här är ett vin som funnits i min kyl i ett par olika årgångar, och även i andra Braxars.

Döpt efter en av de mest efterlydda franska lagarna: Det är sedan 1954 förbjudet för UFOn att landa i vingårdarna i Châteauneuf du Pape. Har aldrig hänt sedan dess. Great law!
Som sagt riktigt gott och välgjort med 37% Mourvèrdre, 34% Grenache, 20% Syrah och 9% Cinsault.
Ska man säga två mindre positiva saker om vinet är det dels att prisnivån blivit lite väl bisarr, 389 för denna, 459 för den slutsålda årgången 2012. Det andra är att vinet nu gått ur produktion enligt nedanstående länk. Det var tider när man kunde köpa detta på hörnet i Nyhavn tillsammans med Bonny Doons övriga viner. Under 200 SEK enligt den gamle listan.

Requiem over the flying cigar

Att fortsätta på inslagna vägar

Broder Dansk bloggar ju om Sardinska viner. Eller Sardiska som importören sade, och inte vill jag vara sämre.
Jag hade ju nöjet att vara med på en vinprovning med enbart Sardiska viner på Ekerö i slutet av förra året. Ett par flaskor blev inköpta, och efter lite invecklade transportkedjor landade de i Blekinge i våras. Nog om detta, över till väsentligheterna

Låt oss börja med vinet: Ett väldoftande,  uppenbarligen varmvuxet vin. djuprött och gott! Välgjort och rent i smaken, som känns bekant på något sätt.
Att jag provat det tidigare räknas inte riktigt då vi blev mycket väl beskänkta på provningen och ännu mer väl beskänkta hemma hos dansken. Så minnet sviker lite men inte helt
Men en snabb slagning i Jancis Robinsons the Oxford Wine Companion ger svaret:
Cannonau= Garnacha=Grenache.
Hur som helst så tyckte jag att etta vinet var det med mest potential bland de röda på provningen, och jag tycker fortfarande det är bra grejor! Det var lite tungt ekat för ett år sedan och eken finns kvar men har blivit lite mer diskret. Viss ton av restsötma och trots det 14,5 vol%. Bra grejor!

Skidvin

Nä luras nu inte av rubriken, är inte i Danmark utan i Norge och plogar backar. Till dagens Pasta med köttfärssås korkades en medhavd 2007 Belleruche Côtes Du Rhône upp från M Chaputier. En Grenache Syraha blandning från en känd leverantör Den passade alldeles utmärkt till maten! Bra grejor! Köptes i Paris på ett snabbköp för 6,50 € vilket inte gör saken sämre. Överlever säkert ett par år lagring till, fick 93p av Parker och hade mått bra av en Ekerö-isk karaff ett par varv som de flesta Grenacheviner.
Eftersom detta bloggas från ett tjyvlånat nätverk i detta data U-land blir detta inlägg kort och koncist.

Finns det bra vin från Kreta?

Jag har för mig att det var Kjell Alinge & Janne Forssell som sa en gång på radio: "Och här skulle vi spelat lite bra grekisk folkmusik, om det bara funnits någon..." Och kanske minns ni den milt sagt syrliga Kretabuteljen som öppnades hemma hos Kell för ett litet tag sedan. Så frågan är om det verkligen finns något bra Grekiskt vin från Kreta...

Under veckan på Kreta i höstas hann jag även med att besöka en Oenoteka, en liten vinsnobbaffär i Agia Marina. På frågan om ett bra vin från Kreta rekommenderade Greken bak disken snabbt Manousakis 2005 Nostos. En Rhônearblandning från Kreta på Syrah, Grenache, Mourvedre och Roussanne. 17€ kostade det organiskt odlade underverket med nummer och allt på buteljen (02844).

Så det var med spänning som denna butelj öppnades för ett tag sedan. Ska jag vara helt ärlig plockades även en resverv-vinare upp vis av tidigare erfarenheter. Men den behövdes inte!

2005 Nostos är riktigt bra vin! Skulle nog utan svårighet lura bort en Brax på blindprovningsäventyr hela vägen tillbaka till Rhône. Moget, bra häng och det enda som skvallrar om solen på Kreta är en lite lätt men mycket angenäm ton av bränd lera och tjärat rep. Men det kan ju var soligt i sydfrankrike också.

Förutom det faktum att Babis Kiriakakis var ansvarig för vinplanteringen är låga skördeuttag, långsam jäsning och franska fat bidragande orsaker til ett gott vin

Så svaret på frågan i rubriken är: Ja! Det finns bra vin från Kreta

Läste förresten i en kommentar om en present från en sjöman, att gratis är prisvärt. Frågan är om den 1,5l PET-flaska vi fick gratis i present av hyrestanten på Kreta är prisvärd. Är det någon som vill bedömma det åt mig är det helt OK. Flaskan börjar dra i hop sig till ett triangulärt tvärsnitt på golvet i källaren så det är bara att höra av sig innan den imploderar fullständigt.

Osso Buco Säsongen är här

Knalleburg Las var igång redan i början av December med Osso B, nu hade tiden kommit till Borenstranden. När jag vandrade in till min köttleverantör i onsdags skakade dom bara på huvudet. Dom hade aldrig upplevt en liknande rusning efter kalvlägg som just denna dag. Nu är ju dom mycket service minded så helgens osso var aldrig i farozonen. Under fredagskvällen kokades kalv med selleri, lök, tomater och vitt vin. När vi så idag inledde vår middag, var första vinet ut Valtea Albariño 2009, detta serverades till hummerpaté med romsås. Färgen är härligt mogen gul som tillsammans med patén får gommen att vattnas. Doften av vinet är en härlig aromatisk fruktig doft där ananastonerna ger mig drömmar om den kommande sommaren. Efter en stund blir äpplena allt mer framträdande och ett stänk lime skänker doftintrycket ytterligare en dimension. Smaken är torr, fortfarande fruktig men med ett trevligt inslag av örter och lime. Syrorna i vinet har nog mattats en del, det här vinet är riktigt bra, men det sjunger på sista versen. Kära vänner håll utkik efter 2010:an när den landar på hyllan. priset jag fick betala för detta vin var mycket måttliga 95:-, har tidigare kostat 119:- jag lovar , det var mycket prisvärt vid den högre summan. Till Osson serverades en Côte du-Rhône, 2005 Domaine de la Renjarde 2005. Vinet väckte mitt intresse då jag fann att familjen Dugas (Chateux la Nerthe) låg bakom, Vinet doftar plommon och körsbär, på nytt vattnas det i gommarna runt Boren, men efter nästa djupa sniff hittar jag en dunst av menthol och lakrits. lakrits är helt rätt, men jag blir tveksam om mentholen verkligen ska höra hemma här. Helt klart är att vinet klaffar till maten, men eftersmaken är väl kort. För priset 96 riksdaler känner jag som så många gånger förr, gott och prisvärt men varför blev det inte parallelle 45 igen. Svaret är enkelt, bloggen. Som den Côtes du Rhône fan jag är kan jag inte med att hålla mig till samma vin, jag vill skriva om nya viner för att inte verka tjatig. Nu är ändå mitt beslut taget, när det vankas CdR för ca hundralappen kommer det att bli Parallellen i fortsättningen. Druvblandningen i Renjareden var Grenache, Syrah, Cinsault, Mourvèdre och Carignan.

Ungdomligt vin till köttgrytan

Södra Rhonedalen har länge varit en favorit jag återkommer till. Till den nötköttsgryta som tillagades vid borenstranden idag blev vinvalet lite pedofiliskt. Eftersom den nedladdade bilden som följer nedan inte visar rätt årgång ska jag direkt berätta att dagens Liracvin är av årgång 2009. Vinet heter Lirac Les Chenaies, kostar en hundrapeng jämt, innehåller 14,5% alkohol.
Färgen är tät mörkt röd. Örtigt och ungt är första doftintrycket, efter en stund är det mer godis, choklad och lakrits. Detta smakar en hel del, på gränsen till vulgärt, tror att det kommer att kännas bättre med två års lagring. Frukten är väl påträngande men frisk. Det finns hopp om att det faktiskt kommer att vara mer harmoniskt om ett par år. Nu när jag sitter med den sista slatten av vinet känner jag en viss kryddighet också. Sammanfattningsvis vill jag påstå att detta är ett prisvärt vin, inte mer och det kommer att må bra av ett eller två år i källaren. Druvblandningen är Grenache 60%, Syrah 25%, och Mourvèdre 15%. Detta blev då årets sista blogginlägg ifrån Borenstranden. Nyårsaftonens viner kommer att var Leth Duett, 69kr österrikare av Riesling och Grüner Veltliner samt Mailly blanc de noir som förhoppningsvis ska matcha morgondagens Risotto med mycket skaldjur. Med tanke på att det blir ris i maten valde jag detta framför någon cuveé eller bdb rishatare som jag egentligen är. Möjligt att det dyker upp en ännu ädlare vin till löjrommen senare på kvällen, men detta kära vänner kommer jag inte att skriva om i bloggen. Gott nytt kära läsare hälsar fiskhitler

En fransk, en spansk och en jägare

En dagenefterrapport i god Borenanda, dock inte före tuppen, snarare när tuppfan lagt sig. Låt se om intrycken är någorlunda kvar, äääh. Till middagsbordet var för kvällen planerat jägarfärsbiff, rostad mandelpotatis och mustig sås med bl.a. schalotten, rejält med grädde och messmör. Det blev riktigt gött och näringsrikt (nyttigt?). Hade tänkt ta en lov förbi bolaget för något trevligt bruksvin, men när det väl blev dags stod klockvisarna på halv 4, så det kunde jag fetglömma, aj då. Vart tog den dagen vägen? Blev hänvisad till källaren och nog borde det gå att vaska fram nåt där. Tidigare i höst hade jag tydligen tagit hem en alkoholraket (15%) från södra Rhone, Domaine du Pesquier Gigondas 2007. Dotter och pojkvän förärade oss också med ett besök till middagen, så jag plockade även upp en Le Altanza Reserva Rioja 2001 för att ha lite att välja och smaka på. Fransosen innehåller 75% Grenache, 20 % Syrah och 5 % Mourvedre. Innan den stackarn fått möjlighet att andas möttes jag av en utspädd syltighet, viol, svart vinbär och den högre alkoholhalten var i detta läge väl tydlig. När den väl kommit till sans i glaset börjar dock en mer nyanserad smak etablera sig. I doften kommer så ett lite hemtrevligt drag av sugga, alkoholen dämpar bort, övergår i fruktigare stil, bjuder upp plommon och lägger till en avrundning i kryddighet och örter. Till maten är dock ett bestående intryck att jag upplever den ha något för ung stil. Annars är den helt OK, smaken hänger med rätt länge.
Altanzan har jag druckit förr. Först på provning, där den var ganska knuten. Eftersom priset var rimligt köpte jag den ändå. Mitt förtroende för Altanza är stort med sin nyskapande Riojastil i fruktfokus. 2009 blommade den ut till överraskande god nivå och sann njutning. Bouqeten ger mörka körsbär och vanilj. Smaken är moget fruktigt balanserad, mjuk och flirtig. Vaniljkaraktär är normalt mycket begränsat, näst intill obefintligt i Altanza, men nu fanns vanilj och rotfruktssötma medan frukten backar tillbaks något mot tidigare. Det här är ett riktigt trevligt vin, men undrar om den inte pika som bäst förra året? Den dänske vinbeställning var visst också på gång, vilket jag först blev varse när jag öppna bloggen. Jag har svarat nu i alla fall.

Château de Campuget Cuvée Prestige Rouge

Första veckan på jobbet efter semestern har varit tung. Jag har drabbats av nån skit som gjort mig extremt trött och orkeslös. Dagens vin var nog den balsam för själen som jag suktat efter. Vinet som är djupt rött och gav läckra reflexer i ljusskenet, serverades till skinkstek som ugnskokats i en blandning av grädde, creme fraiche, soya och sambal

och serverades med nypotatis och groddade solrosfrön. Vinet som var en 2005 är från Costières de Nimes, vid Rhone deltat. Vinet ger mig en tilltalande intensiv doft av bär och frukt, läder känns tydligt, dessutom hittar jag kanel och ett uns vanilj. Smaken är fyllig och kraftfull, bra balans med fattonerna, bra syra och mjuka tanniner. För de 109:- jag pungat upp med tycker jag att jag fått ett prisvärt vin. Det som inte ger det högre betyg är nog att jag tycker att smaken bleknar lite för fort. Vinet är gjort på 50% Grenache och 50% Syrah. Tror att alla braxar skulle uppfatta det som det sydfranska vin det är. Själv uppfattar jag det som ett skolexemplar av ett ursprungstypiskt vin. Vinet är bra att dricka nu men klarar nog ett par år i källaren

Rojalistisk korvfrossa

Idag har det varit korvgrillning med kungligt sällskap. Grillen har laddats med bratwurstar, kabanosser och andra kryddkorvar som ingelstads brännare. Vid grillen hade jag sällskap av princess Ingeborg, en Cotes-du -Rhone village från 2007. Vinet fanns med som sällskap vid grillen och efter maten. Som måltidsdryck serverades fulöl. Vinet är vid första doften och smutten ett knutet oharmoniskt vin som får käften att dra ihop sig. Efter en stund i glaset öpnnar sig vinet och tydliga bär och örtdofter dyker upp bland peppar och lakrits. Vinet är ganska smakrikt och kryddigt och duger väl som ett fredagsvin efter en veckas slit. Priset för en pava är 89:- kr, jag lägger väl hellre till det som behövs för att få en parallelle föttifemma, men ändå, skapligt vin. Druvblandningen är Grenache, syrah och mourvedre, inbördes förhållande är obekant.

några småostar och rosé

Vi köpte några småostar från nederländerna igår. Från vänster en hård getost från Stolwijk, lagrad i 12 månader, I mitten en halvkilos Westzaner gerochte gesmolten geitenkaas från Zaandam och till sist en liten bit rökt ost gjord på kossamjölk från friesland nånstans. Eftersom jag alltid står för vinvalet på fredagarna fick fru borenbraxen bestämma vad som skulle drickas till dessa ostar. Hennes val blev en lite orangeröd historia med en örtig behaglig doft från Côtes de Provence. Rosévinet heter Domaine de la sauveuse kostar 95 SKr. smaken är som sig bör för ett rosé, tunn. dock finns där friska syror som är tilltalande, speciellt efter den andra dagen med 30 plus på termometern. Rosévin till rökta ostarna var inte pjåkigt alls, kanske rent av gör om det någon gång. Vinet är gjort på 42% Syrah, 30% Grenache och 28% Cinsault.

Oj, vad mycket gott det blev

En kväll hos Lassons ger alltid en förväntan av kulinariteter och denna dag blev inget undantag varken gällande mat eller dryck. Dessutom var vi förvisade hemifrån pga dotterns 20-årsparty, så vi uppskattade denna gästfrihet mycket.

Vi började med Calamares Vinho Verde som Las fyndat på Azorerna för motsvarande 39 svenska spänn. Inget under av upplevelse, men en frisk, bubblande fläkt i den heta sommareftermiddan. En rak, lätt smak som läskade effektivt.

Som förrätt bjöds läcker hummersoppa och till det valde vi Bruno Paillard Brut Millesime Assemblage 1999 som blev en mycket lyckad kombination. Tror den passar utmärkt som matchampagne nu. Brunon uppvisar en mogen, utvecklad karaktär och bidraget av Pinot Noir gör sig tydligt gällande. Färgen är djup gul och vinet har en intensiv underbar doft.

Brunon blev tom och lite torra i strupen fortfarande när de sista skedarna av hummersoppan intogs, så vi borde ha en skumpa till. Las tog fram Ruinart Brut 2002. Ett mycket friskare inslag än Brunon, inte samma tyngd, men väl nyanserat och smakrikt och med stor tillfredsställelse när det passerade gommen. Värmen trotsades ytterligare.

Vad blir det nu då? Jo, minsann, välkryddade långkokta oxkinder, pasta, svampsås och hari corts verts, ljuvligt gott. Tycker vi matchade vinvalet bra även här. Hade tagit med Vacqueyras Le Clos 2007. Ett överraskande bra vin, skulle kunna benämna det som en "Rhone Classique". Väldigt smakrikt och i en skön harmoni av förväntade plommon, peppar och chark. En flaska till går det nog åt, Las offrade sin enda Roggio del Filare 2005 och Hoppsan Velenosi, det här var nog mer än vad jag förväntat mig. Ett kraftpaket i fortfarande ungdomlig vagga. Stor doft och riktigt mullig smak, mamma mia. Kan även påpekas att den har måttliga 13,5%. Fantastiskt intressant och njutbart var det nu, men jag kan ana att en flaska av detta vin kan ligga still ett bra tag till och få en spännande utveckling.

Kvällen efter har även lillebror i familjen Velenosi avnjutits, Il Brecciarolo 2006. I jämförelse med Roggio en lättsammare bekantskap, men för sin prisklass har den mycket att erbjuda, 690/6-pack. Ett fylligt vin med schysst häng i eftersmak och härligt kryddig doft med inslag av mörka bär.

2000 Chateau Gibalaux Albero

Ikväll har det grillats entrecôte. Enklaste marinaden med soya, olivolja, rosmarin, salt och peppar. Till denna smörslungades några haricot och klyftades lite svensk vinterpotatis. Vinet som valdes innehåller 33% Carignan, 33% Grenache och 33% Syrah

Efter en timmes luftning av vinet serverades så fredagsmiddagen. Vinet är klockrent till grillat. Det är klara mognadstoner, färgen börjar blekna och det känns helt rätt att dricka vinet nu. Smaken fyller munnen och hänger sedan kvar länge. Den första doften av sumpskog och jordkällare växlar till kryddor, frisk granskog och ceder. Vinet som är från Minervois är väl prisvärt, kostnaden för en butelj är 115 SKr. Alkoholhalten är tilltalande 12,5%. Hade det inte funnits flera tusen olika viner att testa skulle jag gärna dricka detta fler gånger, men jag är för nyfiken på allt annat, för att ha tid och råd. Jag tänker däremot lägga vinet på minnet och försöka få fatt i andra årgångar.

Det blev inte som planerat

Till fredagsmaten hade jag plockat fram en röd nyazeeländare. Eftersom jag skulle hämta frun vid arbetsdagens slut fick jag gå å sukta efter vinet medan jag pysslade runt bland grytorna Vi hade valt en enkel men uppskattad rätt, lammfärsbollar i pita med lite gröna saker och en youghurtsås med spansk peppar och ingefära. Vid kvart över fem kom så smset från systemet att min beställning hade anlänt. Nätbeställning fungerar, nu hade jag tre flaskor som jag inte visste ett jota om. Detta var ett riktigt impulsköp bara för att testa nätmöjligheten. Vår föreståndare i butiken berättade glatt så att hela kön hörde att detta var butikens första leverans av en nätbeställning. Skit samma, jag bytte ut nyazeeländaren mot en fruktbomb med ansenlig alkoholhalt från Minervois. 2006 Le Grenache de Villerambert Julien, 125 pix kostade detta vin med 14,5% alkoholhalt. Doften av vinet var som att stiga ut en tidig höstmorgon, fuktigt vinstilla och dofter av fallfrukt och multnande löv, en föraning om en död vit årstid i antågande. Ni förstår, detta drömmer jag inte om i maj. Vinet klarade av hettan och syran från såsen, men när maten var slut fanns det bara huvudvärk kvar i flaskan. Det har bloggats tidigare om viner med för mycket av det mesta, detta är ett sånt vin, Parker skulle nog ge ganska högt betyg, men i Borenbraxens källare finns ingen plats för dylika vin. Det har lagringspotential, säkert blir det bättre om två tre år. Har i en tidigt blogginlägg skrivit om 2006 la bastide blanche från Bandol som kostar ungefär samma summa och som också har hög alkoholhalt men som också har en viss finess.

Födelsedag vid borenstranden

Så har då lillknodden blivit tonåring. Familjefirandet kräver inga välbalanserade viner precis. jag tror att nästan vad som helst hade funkat som dryck idag, men själv har jag ju minimikrav. Vi käkade lammfärspaj, till detta valde jag ett Cotes du Rhone, 2007 Parallèle 45 från Jaboulet. Detta är ett klockrent fynd för 99:-. Mycket balanserat, kryddigt och gott, finner nog lite frukt och lakrits oxå. Trots sin ungdom vinner nog inte vinet mycket på lagring, detta köper vi, för att ta fram till årets grillsäsong. Druvblandningen är 55% grenache och 45% syrah

Bandol

Lördagsmiddagen som bestod av en mustig lasagne fick La bastide blanche 2006 som följeslagare. Detta är ett mustigt alkoholstarkt vin (14,5%) gjort på mourvedre och grenache. Vinet är bra, riktigt bra. Peppar och örter i doften, smaken är lång och behaglig. Vinet passade också utmärkt till maten och vinet kan med fördel läggas i källaren ett par år. Eftersom familjen är sjuk fick jag dricka vinet utan sällskap, så tack vare min berömda karaktär kan jag se fram emot ett par glas i dag också. Ett vin för 129SKr, ska man njuta länge.