Lördagsmiddans viner - kort resumé

Ett lyckat framplock till champagnemingel och middag som jag var helt tillfreds med.




Pierre Peters Réserve Oubilée BdB, den gamle supercuvéen med en salig årgångsblandning. Las och jag fastnade för den förra året på provning. En härligt mogen mustighet, men ändå bakomliggande spänst. Mycket bra.
Duval Leroy 2002 BdB. De senaste 02:orna i måttlig prisklass jag tagit ur min samling har varit lite trötta, men ändå en intressant oxidpräglad komplexitet och välsmakande på sitt sätt :). Här var det dock åter en pigg 02:a. Hela paketet hänger med och ihop. En livlig fruktighet och fin syrabalans och en frisk fläkt efter Pierre Peters. Överraskande god!
Gaja Ca´Marcanda Magari 2010 tycker jag ligger i bra dryckesfönster. Mörk körsbärsfrukt som sätter rejäl ton, men samtidigt behagligt avrundad i fin ekbalans. Trevligt omfamnande.
Piccolomini Brunello 2009. Bra klös i frukten med stabil ton, men också en stramare historia och däremellan är inte riktig synk. Kanske lite mer krävande än efterföljande 10:or som jag upplever rikare med en generösare öppenhet. Klart god och bättre till än efter mat.
Slutsmutt med Poliziano Vino Nobile 2013 kan inte bli fel. Det är ett trevligt och prisvärt gott vin (199:- nu 2014). Men man märker att det är ett enklare vin än de 2 föregående, med en inte lika stabil struktur, något fladdrigare i frukten. Också yngre och allt är relativt, tar man den stand alone blir man säkert helnöjd.
Kvällens favorit? Tja, svårt, men Duval Leroy var vass nu.

2 prisvärda

Tro nu inte att jag gör så här i kvantitativt syfte, för så är det verkligen inte. Inte så kvalitativt heller, men ändå. Förvirrad som jag är glömde jag bort moussen. Man kan inte glömma bort moussen!, är ju viktigast av allt. Säger man b får man säga a. Det fanns en lördageftermiddag också och då tog vi an Pierre Peters Cuvee de Reserve med enbart Chardonnay. Jag tycker det var en riktigt bra champagne. Så där grapefräsch och uppfriskande. Citrusstänkt och lyckobringande. Med en stomme av elegant frukt.
Sydafrikanska Miller´s mile, även den en ljusglimt ur vintersortimentet har jag klassat som ett prisvärt alternativ. Rätt spänstig, fruktig och med karaktär av äpple. I direkt kontrast som nr.2 efter Pierre ska jag erkänna att den gjorde ett ruffigt intryck, men när jag druckit den stand alone har jag ansett den väl värd sina 79:-. Nu lovar jag att skona er från fler inlägg idag.