Årets julport blev den för tillället enda vintageporten i kylen. 1991 Cockburns Vintage Port, inköpt 1994-04-28 på Bolaget för 198 SEK.Efter att ha dekanterat av en dryg halv deciliter drägg på julaftons morgon blev den för första gången avsmakad till lite kraftigare ostar på julaftonskvällen runt Karl-Bertil-tid.
Färgen börjar så smått gå över åt det brunröda hållet och så långt allt bra. Tyvärr var det en väldigt framträdande finkeldoft som blev det första intrycket när nosen försvann ner i glaset. Kanske är Åkeholmsbrax lite skadad av sin tidigare karriär som spritkokaringenjör, med detta var en direkt flashback till mina gamla finkelavskiljningsexperiment jag gjorde i mitten av 90-talet. Så här har nog Farbror Cockburn skvätt i lite fulsprit hösten 1991. Mina erfarenheter av Vintage Port är väl inte direkt något att skryta med men jämför jag med minnet av en väldigt god Quinta do Bomfim förra året finns vissa markanta skillnader.
Förutom 5 & 6-värda alkoholer i bouqueten finns tydliga brända toner, så mer år melass/mörk sirapshållet än russin. Smaken är betydligt torrare men det skall tydligen vara en huskaraktär för Cockburn. Men även i smaken kan man skönja fulspriten, speciellt om man smakar av vinet kallt. Så vad är slutsatsen förutom att Åkeholmsbraxens doftminne spelat honom ett spratt och kastar tillbaka honom till ett driftlab i nordostskåne? Ja dåligt vill jag inte säga att det är men ett betyg är väl att det fortdfarande den 5 januari finns ungefär en tredjedels flaska i kylskåpsdörren och till skillnad från förra året avstår gärna Frun. Halvbra. Nä, om jag bestämmer mig för att det skall finnas Vintage Port i min kyl springer jag nog inte efter Cockburn. Och nog inte helpannor heller även om det är hållbart i kylen.
Inlägg
