Back to normal

Så, då var det "äntligen?" slut på högtidsdagar, långa tal, julbord och intensivt festande. Efter denna märkliga och udda november en helt vanlig lördag med fokus på vin. Nåväl, på sista/senaste 50-årsdan flirtade jag och framförallt Las en del med Sandhamns seglarhotells sommelier och vi fick en och annan goding framstucken vid sidan om.
Efter påminnelse från södra Braxen om belgisk Italienimport inventerade jag hyllorna och fann La Lecciaia Brunello di Montalcino 2005. Den som spar han har. Ett riktigt härligt vin! En stadig mörk kryddig bouquet med drag av saftigt mörka körsbär. Med näsan långt ner i glaset kommer i bakgrunden en blåbärig skogsdoft med barr och lite mynta.
Smaken är finSangiovese med mogen karaktär. Ett tufft fylligt anslag med mogna körsbär, kryddor och örter i behaglig bakgrundsharmoni. Mogen fruktighet som går på lina mellan djup och närvarande tanniner.
Vinet passade inget vidare till italiensk pepprig citruskyckling och zucchinitagliatelle, men jag är väldigt glad att vinet fanns kvar efter maten. Då växte det rejält och bjöd upp till en strålande Brunelloshow. Glittrande scennärvaro och rikligt stabilt. Tror att årgången av detta vin är väldigt bra att dricka nu. Den kostar 28 Ewro och med hyfsad kurs blir det väldigt prisvärt.
Som bloggsällskap smuttar jag nu på Terreno Riserva 2009 Chianti Classico, som ni smaka hos Ane. Det är väl ändå en riktigt prisvärd juvel för måttliga 139:-. Intensivt fruktig med framlyft Sangiovesisk elegans när det smakar som bäst. En dunderkombo av generositet med Toscanskt klassiska toner. Det är kul när det är billigt och bra.
Kvällen inleddes annars med Thierry Perrion Brut Tradition som matlagningssällskap. Även för den med sitt Ewropris på 14,50 blir det nästan lite löjligt billigt med nuvarande kurs. Mmm, man blir så lycklig när det är billigt och gott.

2012

Gott Nytt År på er för det 1:a. Nytt år, nya friska tag och den festliga Nyårsafton är passerad. Men innan vi kom så långt har väl mellandagarna förlöpt med måttligt vinintag, men ur Bubbels låda har vi nu också testat Thierry Perrion´s Cuvée Prestige. Jag tyckte även denna var riktigt bra och i förhållande till det pris (ca 200) vi får betala, får man betrakta detta som ett riktigt fynd!, sett med svensk prissättning. Bubblorna är små, men inte så täta. Doften bjuder upp rätt stort med innehåll av honung, äpple och frisk citrus. Den direkta första smakupplevelsen ger en spänstig syrlighet, som initialt något kväver andra nyanser, men efterhand växer äpple och must med en del jordkaraktär fram. I jämförelse med den andra Perrionen är inte Cuvéen lika balanserad och man upplever inte samma direkta riklighet. Däremot är den tuffare och inte så diskret och jag tror några års lagring kan vinna utrymme i att skapa angenäma smaknyanser och locka fram det som ligger där och lurar.
Enligt tradition och före den stora festen brukar jag och frun ta en liten champagnelunch. I år testade vi Deutz Brut Classic för 339:-. Inte alls oäven, en lätt champagne, med fokus på frisk syrlig citrus. Men harmonisk, lugn och fin. Lite propert blygsamt vacker i tonerna, med efterhand kompletterande smaknyanser av kex och nötter mm.
Sen kom den stora raketkvällen med en orgie av fantastiskt goda viner, men sittande här utan underlag och tompavor, blir det svårt att förmedla någon vettig blogg, så jag får väl skicka den passningen ner till Knallet.