VinkelBrax visar sin naturliga sida till att börja med för att sedan bli långrandig

Få saker har väl de senaste åren varit så omdiskuterade som sk naturviner. Skit enligt vissa, fantastiska enligt andra. Hatade av Kronstam osv. Och eftersom vi är lite efter i landskapen utan råvaror har jag inte fått tag i några hypade pavor förrän i våras.
Få saker går upp mot ett eget försök. 2012 Morgon Côte du Py, framfödd av Jean Foillard, som odlar organiskt korkades upp efter vissa problem som jag återkommer till.
Efter att, som det nuförtiden kallas, forskat på nätet genom att prata med min kompis Google om nämnde Foillard hittar jag inget som tyder på att han bekänner sig till den biodynamiska läran. Men jag hoppas att även ett naturvin utan nedgrävda kohorn, rotdagar, atmosfäriska kraftfält, dvärgar som dansar vänstervarv runt rankorna under skörden och annat hokus-pokus från den Steinerska biodynamik-läran räknas som riktigt. I och med avsaknad av hokus-pokus-dravel delades den första fördomsfria pluspoängen ut.
Det ser ut att bli en mastig textrik post detta :) Men till vinet då tänker Ni redan.
Vinet ser rödviolett ungt ut, är lätt opakt, men det är ju naturligt ofiltrerat
Ett friskt väldoftande rödbärigt vin med lite metallisk och frisk doft. Helt utan omtalade dofter av armeniskt getgödsel och sumpgas. Eller Döböffiga salubrinskumbananer för den delen. En pluspoäng till!
Lättdrucket, friskt rödfruktigt och syrarikt är det första intrycket. Som ett franskt dagens lunchvin på något brasseri i Lö France på något svårbeskrivligt sätt. Men bättre. Det finns en liten järnartad beska i eftersmaken, men den är inte oangenäm på något sätt. Ett lysande vin till ryggbiff & hemsnickrad bea. Ytterligare pluspoäng.
På minus sidan hamnar två saker: Priset, 249 SEK, är väl i ärlighetens namn lite högt samt att flaskhalsen doppats i något eländigt lack, vax eller vad det nu är. Halvt omöjligt att få bort, och säkert allt annat än naturligt...
För att konkludera detta epos om naturvin vill jag framföra följande: Hade vinet kostat hälften hade jag inte tvekat en sekund att försöka landa en hellåda nästa släpp. Till yttermeravisso begriper jag inget av de höga debattvågorna, om nu detta är ett representativt naturvin. Detta är en helt annan kvalitet är  t.ex våra vitvinstrampande ungerska vänner runt Balaton. Kanske till och med bättre än den sanda(h)ltrampade typen. Så vad är problemet? Eller är det bara ett bra vin som görs med respekt för naturen?
Har Ni nu orkat läsa så här långt så får väl även jag sammanfatta lite av senaste veckornas ganska rikliga avsmakningar. Det har ju varit lite festival i Karlshamn. Det brukar ju innebära floder av Champagne på balkongen. På konstiga tider. Och en del sabrering. Så även i år:)
Förutom Hebrart, Gonet-Sulcova, Hernoux mm provades även gällande "årgång" av Palmer & Co från bolaget. Bra grejor faktiskt
hassebraxen hade vägarna förbi och hjälpte till att lätta på vinkylen. Han hade även med sig ett par olika Aussie-viner från The Young Punks. En milt sagt dieseldoftande Riesling vid namn Monsters, Monster Attack. Bra grejor med en milt sagt kraftig petroleumdoft. Nästa var en Shiraz och Sangioveseblandning som bar namnet The Squids Fist. Mycket gott vin som i alla fall jag inte hade satt på en blindprovning. Sen blev det ett par flaskor till har jag för mig. Bla en redan påbörjad 2006 Paitin Langhe Rosso. Vital och riktigt bra grejor!
Mer traditionella viner avnjöts tillsammans med sPunkbrax efte en Hanö-utflykt
2003 Chateau Cantenac-Brown visade upp sig från sin allra bästa sida! Återigen visar sig gamla världens gamla områden framfötterna. Luftades väl utan sPunks vetskap. Riktigt bra grejor. Flaskan dök upp på ett släpp på bolaget 2011 för 265 SEK.
2009 Spätburgunder Trocken från August Kessler i Assmannhaussen var förvisso ett barnarov men som sagt med lite luft blev även detta en njutningsfull upplevelse. Resterande flaskor får allt sova ett par år, men August gör riktigt bra grejor.
Och för Er som orkat läsa allt bildlöst bludder önskas fortsatt god hälsa i värmen från en 30-gradig vinkellägenhet

Vit Fredag

Då Majvädret fortsatt att vara synnerligen otrevligt så fick den planerade grillningen raskt bytas ut mot lite annat denna den 14 Maj då inlägget egentligen skulle skrivits. Mitt under tillagningsfasen ringer Jan H och låter meddela att det går en Småtrapp vid Svärtinge gård utanför Norrköping. Då vi ska få hem gäster och han har jobbat hela dan bestämde vi att skita i utflykten och hoppas på att den skulle vara kvar dan därpå. ( det sket sig givetvis så trappen är fortfarande en gäckande figur, har aldrig sett någon) Nåja tillbaks till matbordet. Vi inledde med en champagne.
En flarra Palmer & Co Brut 2000 bdb. En mycket trevlig champagne helt i avsaknad av så kallade "brödtoner" men mängder av både frukter och blommor både i doft och smak. Smörkolatonerna av chardonnayen fanns där samt även den ännu ljusa färgen anvisade tydligt att det inte fanns någon Pinot med i brygden. En mousse som lade sig tämligen kvickt kanske visade på att det var en tioåring som konsumerades. Idel positiva omdömen från gästerna. Lite crostinis med tapenade samt röd pesto fick ackompanjera.
Som huvudrätt blev det bakad potatis med antingen räkröra eller skink- och purjoröra.
En gammel favvo till detta blev det.
Brauneberger Juffer-Sonnenuhr Riesling Spätlese av Fritz Haag i 1995 års modell. Det är inte klokt vilken lagringspotential detta vin har ! Så jävla vitalt och friskt att det är omöjligt att förstå att det handlar om ett 15 årigt vitvin som varit med om en pyrolytisk brand i jordkällaren. Doftar typiskt riesling med petroleum och allt. Smaken är som sagt pigg av syror samt spätlesesötma som inte var helt tokig då rörorna gjorts ganska "hotta". Eftersmaken var även den till belåtenhet och gästerna tyckte nog bättre om detta vin än champagnen. Själv vet jag inte vilket vin jag helst skulle ta med mig till en öde ö, men förmodligen champagnen.
Till efterrätten blev det inte vin utan Cognac och Whisky. En grönstedts "extra" samt lite Mackmyra av standardkvalité. Cognacen gör ju ingen besviken men Mackmyra stadard har en bit kvar att gå innan den håller mot skottarna.

Kalas i snöyran

Efter att ägnat allt för mycket tid åt det tröstlösa arbetet att skotta snö hade vi lite kalas på lördagskvällen. På kalas dricker man Champagne så det poffade i alla fall två snökylda bubbel i Åkeholm

Det första var en klassiker från kooperativet Palmer i Reims. 1998 Millesime Brut. Den har legat till sig ett par år och var mycket god och hade fått en del mycket trevliga mognadstoner. Bra Grejor! Ska jag lägga någon kritisk kommentar är det i så fall att flaskan var för liten. Men å andra sidan gav det ju snabbt möjligheten att öppna en av höstens inköp från Champagne:

NV Voirin-Desmoulins. En lite annan typ av Chamagne än Palmer. Givetvis yngre men även mer pinot baserad. Den finns ju hos fler Braxar denna eftersom vi köpte ett par stycken av den rökande damen i Chouilly. Deras kombinerade provningsrum och kontor var väl inpyrt av franska cigg. Men god dricka gjörs där. Bra grejor! Fast den Special Club från samma odlare som jag och Kullabrax drog i oss innan AC/DC i somras var ännu bättre.

Styrkta av de franska bubblorna var det dags för mat. Det serverades Laxcarbonara enligt recept ur Livets Goda nr 44. Riktigt gott var det. Till detta passade en 2006 Fiano Di Avellino Radici från Mastroberardino alldeles utmärkt. Detta vin reades på bolaget för någon månad sen men verkar var slut nu. Synd för även detta är bra grejor. Det ligger dock två buteljer kvar i källaren här hemma

Mätta och goda som bara skåningar kan vara avslutades kvällen med lite blandade bärs till chipsen och nötterna. Skillnaden mellan Oppigårds Ale och lastbilsbärs visade sig inte helt oväntat vara monumental. Synd att det inte finns Oppigårds Ale på pråmen. 3 backar för 100 DKK. Men då hade de väl bara sagt: Kun DanCard annars 500% gebyr för "utländska" mastercard...Danmark har ju en gång i tiden hört till Skåne men något har gått väldigt fel efter separationen...