Temperering och luft är bra grej

Snart vänder det, blev det överhuvudtaget ljust idag? Fredag mot lördag blev kontrasterande dagar. En trevlig kväll hos Las förbyttes till hårdvaskning av badrum. Det var FF-läge på freddakvällen och min vana trogen ringer jag Las och kollar om vi ska supa lite. Gästvänligheten själv bjuder ner Far och Son Ganges och serverar härlig, maffig skaldjurspasta på storplåt. Tigerräkor, bläckfisk och musslor på svart pasta. Fantastiskt gott! Vilken Fredda! Det går brau med Rött sa Las. Tog fram ett bättre Azorinköp från Portugal, Tapada de Colheiros, Garrafeira. Gick ju alldeles utmärkt till maten. Det är inte bara nöje hos Las, utan även utbildning. Det var en mogen, utvecklad 2001:a med mycket fatkaraktär. Inte så provokativt maskulin som portugiser kan va, utan snarare lite lågmält stillsamt balanserat elegant. Ett riktigt nice vin. Till ljuva Spotifytoner från Svensk punk och De lyckliga kompisarna ackompanjerade vi med bubblande Langlois Loire och portisen Taylors late bottled vintage port 2003. Las tyckte Langlois:n va brau och sena kvällens Taylor gav härlig värme och mod att ge sig ut vintriga Ekerönatten. En rik dryck med mycket smak och karaktär.
Så efter dagens slit i badrum och svart skit som lukta tång, tyckte jag mig vara värd lite gött. Tog en kalvstek och lät den puttra i kryddig tomatsås, till det Pappardelle, parmesansparris och tomat/mozzarellasallad. I brist på Bolagsbesök och annat lämpligt val snylta jag för 2:a gången på Difesen. 1:a gången behandla jag den lite klumpigt. Pysslade i köket, tog upp flaskan sent och kunde konstatera att den bistra vintern satt sin prägel på källartemperaturen. Vi var några stycken till bords, vinet var svalt och gick åt ganska snabbt och min bedömning lämnades i ett ? Vis av erfarenhet hämtades flaskan nu i god tid, hälldes på dekantering och temperatur och luft fick sin chans. Vinet har mycket körsbär, drag av vanilj och pondus i bouquet. Ett värmande generöst vin med spetsig kryddighet. Balanserade fattoner och fruktig spänst. Mycket mer aggresiv karaktär än exempelvis Guidalberto. Rätt uppkäftigt utan att bli ohövligt. Lite ovårdat, men ett roande sällskap till middan. Frun tyckte mycket om detta vin till maten, men tyckte det blev lite tungt efteråt. Är djupt och doftar vanilj var hennes kommentar. Hon tyckte inte det var så italienskt i stilen. Nej, det här är nog ett vin som är i utvecklingens vagga och nu ska jag inte snylta denna på ett tag, men jag uppskattade upplevelsen redan nu.