Förra helgen var det lite fira med grannarna eftersom deras grannar (grannarnas alltså) är på väg eller har blivit 50+. Det fanns riktigt bra vin på bordet, Ca di´Pian och Soffocone mm och det är väl gott nog, men i trevliga grannars lag är det lätt att bli lite entusuiastisk och jag var nere och röjde i källaren. Ville på nåt sätt utbilda i stegrande kvalitet, men när det gäller Spinettadelen blev jag lite skeptisk. Tog upp en Vigneto Bordini 2007. Den hade förvisso en mörk körsbärsmullig bouquet, parfymiskt rosig och så även i initial smak, men det klingade snabbt bort i en vass, kantig och motsträvig karaktär, då alla mjuka, kompletteringskrävande passande perceptiva toner försvann. Av det jag smakade blev jag något besviken. Det kan vara så att vinet var väl ungt för att förbrukas, men en observerad tunn strimma av brun russinmognad som jag fann motsäger egentligen även en framtida potential. Jag tycker faktiskt inte att vinet var speciellt bra. Det var schysst initialt, men blev sen blankt och metalliskt med bleka mognadstoner. Kan ha varit en dålig flaska???
Vidare till septembersläppet från Prunotto av deras 98-Barbaresco. Vinet har en hyfsat spänstig fruktighet och är bra mycket mer harmoniskt och coolare än Spinetta med rundare toner. Prunotton blir dock ganska snabbt dov och där Vigneto känns tufft, närvarande och områdestypiskt, känns Prunotton istället väl tam. Egentligen tycker jag båda är rätt dåliga representanter för etiketten Barbaresco, åtminstone med det priset. En kombo av deras positiva egenskaper i samma förpackning hade varit trevligt, men var för sig, nja, det finns bättre Barba.
Också från Septembersläppet har jag tagit några glas av alen Magic Hat Demo. Det var en väldigt mörk IPA må jag säga, men den är behagligt god på nåt sätt. En riktigt tjärakolig start kompletterar med kaffebeska och mörk choklad och när man vant sig vid den något tungtuggade och antialeaktiga djupet lär man sig uppskatta biran mer och mer. En charmigt udda och lite punkig ale.
Från New Zeeland tänkte jag lämna utrymme för en mousserande som omväxling ur Oktobersläppet. Cloudy Bay Pelorus BdB för 119:- är en helt OK mouss. Har en skön fruktig välkomnande bouquet och i smaken spänstar en frisk syra ihop med bröd, citrus och gröna äpple. Madame Bubbel som ägnade den lite mer volym tyckte den var riktigt bra. Det kanske mest prisvärda jag smakat ur Oktobersläppet är Poliziano Vino Nobile di Montepulciano 2009, för 189:-. En välbekant etikett där man smakat några årgångar sedan tidigare. 09:an erbjuder en överrraskande kraft och blir ett underbart matvin. Det kommer fram och det hänger med och det är tydligt körsbärsmörkt och har en botten som stödjer med kryddor i en fruktig samstämmig kakaobeska med en frisk klang. På slutet svajar även en snabbt avklingande söt tobak och stallförnimmelse, men den hinner förstärka intrycket som ett välkommet komplement. Alla hittills omnämnda viner i all ära, men de båda helgernas största vinupplevelse är förvisso kort, men väldigt bra. Las hade luftat en Cinque Stelle Sfursat 2004 inför min ankomst att beställa resa till Ane (som vi säger i Småland). Tyvärr pga bilkörning samma kväll kunde jag inte smaka så mycket, men lika djupbottnad som Las besvikelse över min planerade aktivitet för kvällen, lika djupbottnad var de mörka körsbären och röda frukten. Enastående skärpa och distinkt. En ståtlig spänst med kryddig ton. Livligt, men balanserat och snygg struktur. Och enligt utsago från Las blev det bara bättre å bättre med tilltagande luftning. Och nu är livet lite som vanligt på bloggen, men blandade bloggare, great! och intressantare.
Inlägg
