En kväll med Launois och passé Contacto

Oj, det var rejäla fylliga artiklar nere från Vinkelland och även här har nyss passerat en välbehövlig urladdning till grannskapets förtjusning. Barnen plaskar runt och jag sitter och reflekterar över gårdagens vinintag. Hos Launois var väl inte champagnesällskapet så impade och det var inte heller så personlig presentation som vi normalt var bortskämda med. En del spännande upplevde ändå jag där och fick med mig hasse att dela ett par lådor av Quartz och 2008. Quartzen har jag intagit tidigare på hemmaplan som fick tjänstgöra välkomstdrink när arne var på besök och jag måste säga att jag uppskattar den torra skärpan och läskande friskheten.
Igår prövade jag 2008 för första gången och vinet har lovande komponenter, men som inte konsekvent hittade rätt hela tiden. Det doftar aptitretande citrus och honung. När syran samspelar och intar rätt position blir det med ren fräsch päronton, finkänslig söt mustighet, söt citron och besk grape en mycket välsmakande upplevelse, men jag upplever syran som lite opålitlig i dirigeringen av balansen och stundtals och överraskande lämnas för mycket plats åt de sötare dragen. Eftersmaken är något stramt syrlig, men vinner kraft i kombination av en söt krusbärston. Smakar mycket gott, men instabiliteten får betyget att stanna vid Gott.
Anselmo Mendes Alvarinho Contacto är en smakmässig fullträff till mycket humant pris. Den uppvisade stabiliteten hos det unga vinet kan lätt leda till tro att vinet också borde ha en viss lagringspotential, nu säljs 2012 på bolaget. Jag hittade en 2010 i källaren som intogs till Kalifornisk caesarsallad. Vinet smakar fortfarande bra, men har tröttnat. Har en doft av tropisk multivitamindryck, men är lågmäld. Charmiga smakinslag av söt citrus, päron och nektariner, men frukten är dov. Den normalt alerta välgörande krispiga syran är nu bara lite ospänstigt sur. Det är balanserat, men inte speciellt friskt. Ok, då vet jag det, fina Contacton ska med fördel avnjutas sval direkt i spänstig ungdom.

Tragic Rain

Idag föll en kort skur regn över landet utan råvaror. Som boende under ett svart plåttak hoppades jag på lite kyleffekt av regnet. Men inte det blev bara fuktigare i luften... Så det kan gå.

Och regn tillsammans med gårdagens utläggning om Sandahlviner gjorde att jag korkade upp just en 2011 Villa Sandahl Magic Rain Rhine Riesling från Badacsony, Maygar
Vinet är ljusgrönt och doftar snarare åt lite gräsig Sauvignon Blanc än en rasren Riesling. Med stigande temperatur kommer en försiktig spritig etylacetatdoft som är lite störande. Hmm det börjar inte bra detta vin som kostade 230 SEK på plats.
Och helt riktigt, det gick åt skogen! Det går tydligt att urskilja att det är Riesling i glaset. Fullt i klass med en tysk "husriesling" i Mosel. 3,50 € för en liter kostar sådana, sannolikt 0,50€ mindre och man köper lådvis som vi gjorde.
13% EtOH märks tydligt och det hänger kvar en sötklibbig grön beska i gommen en stund. Nä, grabbar, hur tänkte vi? Eller ska vi återigen skylla på Caspar Killers övningar tidigare på dagen?

En människa minns hög kvalitet och goda upplevelser längre än priset man får betala för det, säger en del marknadsföringsgurus, och menar är det bara tillräckligt bra grejor kan man ta ut ett högt pris. Och få återkommande nöjda kunder. Eller att göra en vara exklusiv genom överprissättning går ju med. Eller en blingad flaska
Jag minns mycket väl att jag hajade till när vi var på Villa Sandahl och Herr Sandahl sa att målet var att göra Ungerns dyraste vin som skulle finnas på Ungerns tio bästa restauranger. Hmm, kanske vi har lyssnat på olika gurus
För en svensk femtiolapp mindre köpte jag och hasse en Grosses Gewächs hos Willie Schäfer på samma resa. Det var inte bara ett vin från ett annat land, det var snarare från ett annat universum. Och när man kramar ut ca 25€ för en flaska tycker jag inte att jämförelsen med Schäfer är orättvis. Man får stå sitt kast.
Jag tycker det är en kul och modig satsning Sandahlerna gjort i Ungern, men tyvärr är Magic Rain snarare Tragic Rain i min smak. Och sett till priset riktigt dåliga grejor. Och se där, så kom en ny kvalitetsnivå från VinkelBrax. Någon som lägger ett bud på återstående flaska?

Men man ska ju alltid sluta i dur om man börjar i moll. På radionyheterna i dag har de pratat om oss braxar i alla sändningar. Så vi är Lyxlirare?

VinkelBrax visar sin naturliga sida till att börja med för att sedan bli långrandig

Få saker har väl de senaste åren varit så omdiskuterade som sk naturviner. Skit enligt vissa, fantastiska enligt andra. Hatade av Kronstam osv. Och eftersom vi är lite efter i landskapen utan råvaror har jag inte fått tag i några hypade pavor förrän i våras.
Få saker går upp mot ett eget försök. 2012 Morgon Côte du Py, framfödd av Jean Foillard, som odlar organiskt korkades upp efter vissa problem som jag återkommer till.
Efter att, som det nuförtiden kallas, forskat på nätet genom att prata med min kompis Google om nämnde Foillard hittar jag inget som tyder på att han bekänner sig till den biodynamiska läran. Men jag hoppas att även ett naturvin utan nedgrävda kohorn, rotdagar, atmosfäriska kraftfält, dvärgar som dansar vänstervarv runt rankorna under skörden och annat hokus-pokus från den Steinerska biodynamik-läran räknas som riktigt. I och med avsaknad av hokus-pokus-dravel delades den första fördomsfria pluspoängen ut.
Det ser ut att bli en mastig textrik post detta :) Men till vinet då tänker Ni redan.
Vinet ser rödviolett ungt ut, är lätt opakt, men det är ju naturligt ofiltrerat
Ett friskt väldoftande rödbärigt vin med lite metallisk och frisk doft. Helt utan omtalade dofter av armeniskt getgödsel och sumpgas. Eller Döböffiga salubrinskumbananer för den delen. En pluspoäng till!
Lättdrucket, friskt rödfruktigt och syrarikt är det första intrycket. Som ett franskt dagens lunchvin på något brasseri i Lö France på något svårbeskrivligt sätt. Men bättre. Det finns en liten järnartad beska i eftersmaken, men den är inte oangenäm på något sätt. Ett lysande vin till ryggbiff & hemsnickrad bea. Ytterligare pluspoäng.
På minus sidan hamnar två saker: Priset, 249 SEK, är väl i ärlighetens namn lite högt samt att flaskhalsen doppats i något eländigt lack, vax eller vad det nu är. Halvt omöjligt att få bort, och säkert allt annat än naturligt...
För att konkludera detta epos om naturvin vill jag framföra följande: Hade vinet kostat hälften hade jag inte tvekat en sekund att försöka landa en hellåda nästa släpp. Till yttermeravisso begriper jag inget av de höga debattvågorna, om nu detta är ett representativt naturvin. Detta är en helt annan kvalitet är  t.ex våra vitvinstrampande ungerska vänner runt Balaton. Kanske till och med bättre än den sanda(h)ltrampade typen. Så vad är problemet? Eller är det bara ett bra vin som görs med respekt för naturen?
Har Ni nu orkat läsa så här långt så får väl även jag sammanfatta lite av senaste veckornas ganska rikliga avsmakningar. Det har ju varit lite festival i Karlshamn. Det brukar ju innebära floder av Champagne på balkongen. På konstiga tider. Och en del sabrering. Så även i år:)
Förutom Hebrart, Gonet-Sulcova, Hernoux mm provades även gällande "årgång" av Palmer & Co från bolaget. Bra grejor faktiskt
hassebraxen hade vägarna förbi och hjälpte till att lätta på vinkylen. Han hade även med sig ett par olika Aussie-viner från The Young Punks. En milt sagt dieseldoftande Riesling vid namn Monsters, Monster Attack. Bra grejor med en milt sagt kraftig petroleumdoft. Nästa var en Shiraz och Sangioveseblandning som bar namnet The Squids Fist. Mycket gott vin som i alla fall jag inte hade satt på en blindprovning. Sen blev det ett par flaskor till har jag för mig. Bla en redan påbörjad 2006 Paitin Langhe Rosso. Vital och riktigt bra grejor!
Mer traditionella viner avnjöts tillsammans med sPunkbrax efte en Hanö-utflykt
2003 Chateau Cantenac-Brown visade upp sig från sin allra bästa sida! Återigen visar sig gamla världens gamla områden framfötterna. Luftades väl utan sPunks vetskap. Riktigt bra grejor. Flaskan dök upp på ett släpp på bolaget 2011 för 265 SEK.
2009 Spätburgunder Trocken från August Kessler i Assmannhaussen var förvisso ett barnarov men som sagt med lite luft blev även detta en njutningsfull upplevelse. Resterande flaskor får allt sova ett par år, men August gör riktigt bra grejor.
Och för Er som orkat läsa allt bildlöst bludder önskas fortsatt god hälsa i värmen från en 30-gradig vinkellägenhet

Sorti

garanterat biverkningsfritt och utan djupare analys. Bara så djävla rätt i stunden. För mig det sista innan semesterns slut och en samlad träff med de närmast sörjande från the Royal islands. En nyuppsprättad låda från Piccolomini med för kvällen ljuvliga Montecucco och fullständiga Tosacanasyrahn Fabivs + tyngre Corsinin Don Tomasso + Quintarellis Primofiore + 12,5 % 65 cl bira i form av Omnipollo Agamemnon från sigge, svart svart svart. I denna sena stund dricker jag helst kaffe och snusar, men det går inte förneka att dryckerna på bilden smakade riktigt bra. Piccisarna var ljuvligt väl ihopskruvade som de brukar va, Tomasson gav en bred ekig frukt med fin struktur, Primofiore var lömsk och ingen anade Veneto å inte alls så lätt som beskrivningar vill göra gällande, rejäl stuns som solmoget utan sol, spänstigt renfruktigt med
metallisk efterklang å sen fick vi och en tjärig käftsmäll med mjuk choklad och stram kaffe, men i djävulsk harmoni i denna NY maple syrup blend. Ha en fortsatt trevlig semester,

Biverkning av Caspar Killer 17,7% ?

Ja, då öppnades en Ungersk vinare på regnet hos VinkelBrax.
2012 Badacsonyi Rozsakö från den lokalt hypade odlaren Szaszi Endre. Det delas inte ut några Fritte-szcoolar alls till detta. På intet sätt defekt, på intet sätt bra.
I jakten på ett vitt vin att ha i maten för valet på detta. Om jag har rätt för mig är hälften av druvorna skördade omogna för att ge syra, och andra hälften mogna. Kanske blev bättre så men jag kan inte hur gärna jag egentligen vill kalla det bra.
Färgen är guldgul, doften är påminner på något sätt om tyskt bordsvin i tetra om Ni minns den doften. När tempen stiger i glaset framträder en lätt svaveldoft. Smaken sitter inte riktigt ihop på någon sätt, först en mycket kort söt kort känsla följt av en besk-syrlig-sur avslutning. Som att tugga på vindruvskärnor ungefär Jag kan inte de Ungerska vinlagarna men känns som ett råsurt vin som sötats före buteljering. Nä, tur att det bara blev ett grävmaskinsvin för Vinkelbrax. Och om jag minns rätt var detta det godaste vinet på stället. Ett bra trick att förvilla oss med loppiga hundar och dieseldrivna maskiner grävandes i trädgården
Ett vin att ge bort till avlägsna bekanta eller ta fram när Braxarna börjat sluddra sent om natten. För min del har jag delat med mig till vasken.

Hoppas Broder hasse dricker bättre vin på sin dag då han passerar ett halvsekel! Grattis hasse, dels på födelsedagen, dels för att Du inte handlade hos Szaszi Endre

Och här följer en professionell recension av vinet! Och det blir inte mycket mer begripligt i Google.translate...

Közepes intenzitású aranysárga megjelenés. Illatát a fajta és a termőhely egyszerre uralja, szépen: citrusélék és lédús őszibarack, bazaltos háttérrel. Kóstolva száraz, lendületes savérzet, húsos test, barackos ízhömpöly jellemzi. Nem egy, nem kettő pince rózsakő borához volt már szerencsém, de Szászi Endre tételei évről-évre tudnak valami olyat, amivel mindig a többiek fölé kerekednek. A szőlőfajtát illetően: etalon. Tartalmasabb hal és szárnyas fogásokhoz ajánlom kísérőként.

2 goda efter Mallorca

efter 1 varm vecka på härliga Mallorca har på nästan lika varma hemmaplan intagits 2 rödingar som smakade riktigt bra. Negro Bertu Barbera d´Alba 2009 från Danmarksinköp av Braxen Syd har jag druckit tidigare och säkert omnämnt i "gammal" blogg. En flaska var kvar i skåpet och ett par år har väl förlöpt sedan leverans. Riktigt skön och harmonisk är den nu. Fyllig ren frukt av begynnande mogen karaktär och trevlig balanserad krydda som behagligt vilar mot välstämda välgörande mjuka tanniner. En härligt perfekt tagen Barbera i vad jag tycker optimalt läge som är värd betyget Mycket gott.
Langhe Nebbiolo Massolino 2011, 179:-, har jag inte träffat på i hyllorna tidigare och är också den billigaste Massolino jag druckit, kul att få pröva denna variant. Det doftar syrligt mörka körsbär, en ton av lakritsmint och inte uteslutet polkagris, rosor och vinbärssaft. Smaken är stramt elegant fruktig med också mer djup och botten än vad jag normalt finner i en Langhe Nebbiolo. Ren distinkt körsbär, fin syra, kakao och ett drag av gräddkola med en viss ihållande fruktig eftersmak som glesar ut i försiktig nyponton. Riktigt god till måltid då frukten samverkar och matar på tydligare, men något glesare och ensidig efteråt. Totalbetyg Gott, men det är inte uteslutet att högre nivåer kan nås med lite tålamod.
Nedan några flaskbilder från Mallorca. Efter destination Cala Mayor väster om Palma är slutsatsen att norra Mallorca är mycket trevligare. En dag ägna vi åt Port de Pollenca i vackra rymliga norr och jag hitta en vinbutik i byn. Om det är den omtalade vet jag inte, men några flaskor fanns det skäl att inhandla. En trevlig överraskning i Palma var vinbaren Wineing. Självservering med kort från flaskor uppradade i glasskåp och ett trevligt utbud med flertalet mallorkiner, men även fastlandsviner, ofärgade viner och ett internationellt utbud. Avslappnat och trevligt och drick så mycket du har råd med. En svensk dam i baren mötte oss 1:a kvällen som tydligen hade en bakgrund hos Divine. Favorit från resan då? Den fuktigt etikettskrynkliga Sio:n från 2009 framtagen ur vinkylen i hörnet av restaurangen smakade ljuvligt till rejäl köttbricka, men självklart även de tufft prisade mallorkinerna An och 4 kilos från vinbaren. An av modell tät och tyngre, men 4 kilos mer av förvånande elegant och nyanserat slag. Det fanns en hel del god fisk att käka och till det körde vi uteslutande Albarino, alltid generös och frisk.

En lugn lördag i Blekinge

Ibland är det skönt att ta det lugnt, dvs inte leka konsult. Och idag är en sådan dag. Eller lugnt? Tvätta, städa, stryka i och för sig men det är ju inte direkt något spännande. Har även hunnit med att mata höns och kläcka vaktlar då Ellen är i väg och tävlar Fälttävlan i Skara.
Åter till mer manliga aktiviteter... Någon timma utmed Mörrumsån med nye kameran gav i alla fall lite bilder

Om jag nu hittat rätt i Svenska Trollsländeguiden bör detta vara en mindre sjötrollslända. Sådana var det gott om.
När vi ändå pratar om vad man finner i naturen så börjar Kalle Kantarell komma upp i Blekinge. Och Kantarellmacka kräver nebbiolo. Så den sista flaskan av vårt gemensamma Prebenköp för ett par år sedan, 2006 Barbaresco från Produttori del Barbaresco korkades upp. För att inte bli allt för långrandig sammanfattas den med OK men känns lite trött. Till logens vinnekrofiler meddelas att det är dags att öppna första flaskan nu. Till oss andra som gillar mer spänst meddelas drick nu om några finns kvar. Men på det hela så känns inköpet som värt prebenmönten.

 Hemkommen till Vinkelg infann sig ett ryck att försöka få en mer brynt ton på kroppen. sagt och gjort, ut på balkongen och av med skjortan. Att sola är farligt kan man ju läsa både här och där men då jag hört att Champagne gör det nyttigt, så då gjorde lite 2006 Gonet Sulcova mig sällskap. Riktigt bra grejor! Men oj vad snabbt det går att gå från blekfet till rosafet. Tänk om det var lika lätt att bli bleksmärt...

Till lite smörstekt rödspätta öppnades sedan en 2007 Chablis Grand Cru Les Clos från Domaine Guitton Michel. Köpt på plats för 220 SEK 2011. Korken var nästen helt genomfuktad och det kan man ju tycka är lite klent för ett vin som enligt odlaren kan sparas i ytterligare sex till elva år.
Men över till innehållet som förövrigt matchade smörstekt rödspätta, hollandaise och färskpotatis alldeles utmärkt.
Ett djupgult vin med en frisk och lite smörig men lite instängd doft. Efter lite Power-snurr i glaset framträder dock en frisk mineraltouch med inslag av söta tropiska frukter. I munnen ett torrt men fylligt vin som spänner över hela spektrat från torrt till fruktigt. Det är bra häng men frukten klingar av först och lämnar ett ganska stramt mineraliskt vin. Kanske inte Grand Cru klass om jag jämför med Fevre eller Louis Michel, men ändå ett bra vin. Bra grejor!
Det blir nog inget köp nästa gång i Chablis ändå.