Montée de Tonnerre

Lite Chablis har runnit ner i helgen. 2013 Montée de Tonnerre från Domaine Billaud-Simon.
Inköpt på bolaget i våras för 279 SEK och beväpnad med 88 LG-Poäng. Jag vad får man för det?
En elegant mycket god Chablis. Inte lika bra drag i syrorna som motsvarande vin från Fevre eller Michel, och det upplevdes inte helt knastertorrt, men mycket gott ändå!

 

Passade utmärkt till halstrad torskrygg med vitvinsås. Dock blev det inte helt hundra som såsvin. En lätt gisten fat-ton, som jag inte kände i vinglaset, framträdde i såsen.

 

Ett senare tillägg 18-01-06: Denna flaska hade en identiska kompis som skulle vara med och förgylla nyårsafton 17-18 för familj massamannen och undertecknad. Av det blev det intet då den flaskan var rejält korkad!

Hmm, tror jag sätter upp Billaud-Simon på den egna spärrlistan forsättningsvis...



Nej, alla viner är inte bra!

En del av dem är helt enkelt bättre...
Ibland undrar jag lite varaför jag lägger ut en rejäl bunt hundringar varje år på vin. Gott men inte nyttigt i för stora mängder. Ont i håret på kort sikt.
Men för det mesta är det gott. Men ibland är det som min danska lotteri-vinare som öppnades på nyårsafton, 1970 Grand-Puy-Lacoste. Resterna av en fallen storhet som snabbt skymtade fram mellan vinägerdragen och drägget.

Och ibland tittar kork-trollet fram med sitt fula tryne och räliga smak. Han eller i all fall hans avlägsna släkting hade Dansken hällt i samband med en sannolik omkorkning av ovan avbildad för många år sedan. "When will you ever learn " sjöng nästan Eric Burdon för många år sedan.

Men i kväll tittar varken kork-troll eller någon fallen storhet fram
2008 Chablis Premier Cru Vaillons från Domaine William Fevre är bra, riktigt riktigt bra! Färgen har utvecklats från ljust gröngul färg vid inköpet till en mer lätt ljusgul färgton. I nosen en ren krispig fruktigt balanserat ekad smörkolearom som bara skriker ut smaka på mig. Lätt att lyda. I munnen visar sig en torr, avrundad, syrlig lätt grapefruktsbesk fantastiskt god smak. Med riktigt bra häng.  Så här vill jag att Chardonnay ska smaka! Kostade 19€ på plats i Chablis i mars 2011 då vi även lärde oss kvalitesskillnaden mellan Domaine-märkta viner och de med bara namnet William Fevre.
Wine Spectator påstår att vinet håller fram till 2021 men jag tror inte att jag kan hålla mig och kolla att de har rätt. Återstående flaska ryker nog innan dess.

Korkens år?

I förra inlägget behandlade jag lite kemiska korkdefekter, så idag går vi över till de mer mekaniska. Jag har flyttat mitt vin under sommaren och under den manövern började en flaska läcka. Sannolikt för att den legat stilla och lugnt i 12,0 grC under ett par år och nu under någon vecka hamnade i rumstemperatur under en av de få varma veckorna i sommar.

Korken hade något jag vad jag minns aldrig sett förut, ett veck! Så ur detta veck droppade de söta dropparna ut på allt annat i den lådan. Det hade inte läckt så mycket historiskt så det var väl delvis igenproppat med sockerkristaller kan man kanske tro.

Hur gick det med vinet då? Jotack det var inget fel på det.



2009 Reingau Riesling Spätlese är ett av de enklare vinerna från Weil. Köpt på Münchens Flughafen 2010 för ca 180 SEK. Gott var det och vad jag kan känna oskadat trots sin undermåliga förslutning. Jämfört med söt och fruktig Mosel som undertecknad senast är kalibrerad på så känns detta lite tyngre och med mer grapefruktsbeska när smaken sakta sakta klingar av. Annars ett bra vin och balanserat vin Men jag har druckit bättre senaste månaderna, bortskämd med Himmelreich och sånt som man blivit.