Kamrater, Nyårsaftonens lunch är avklarad. Till blinierna med löjrom dracks De Saint Gall premier cru extra brut blanc de blanc.En billig champis som överträffade all förväntningar. Jag trodde inte att det fanns något så gott under en trehundralapp, men det gjorde det. Om två år i min källare hjälpt till vet jag inte, men detta var mumma.

Gott nytt år

Liszcay vs Chianti

I förrgår det dags att tulla lite på de goda dryckerna från Balatons eget "Falcon Crest". Till en 3-kilos vildsvinsröv som fått marinera i rikliga mängder med rödvin och massa kryddor så drogs Liszcays Cabernet Sauvignon från 2009 ut ur jordkällarmörkret. Som vanligt får man lite av tågluffarsyndromet, dvs att vinet som man druckit utrikes kanske inte smakar likadant på hemmaplan. Färgen på vinet är tät och blodröd i tonen. Boqueten är även den lovande med moreller och svarta vinbär i framträdande roller. I munnen så är vinet precis lagom moget, spänstigt och komplext med både bibehållen frukt och en del fatton som blir riktigt angenämt tillsammans. Vinet är klart njutbart även på hemmaplan. Igår fortsatte kötttemat (stavas det så ?) Lite inspirerad av skaldjursplatå så gjordes en köttplatå med gås, hemknuten salsiccia (fick godkänt av gudfadern och gudmodern som är diplomerade korvstoppare hos "Taylor and Jones" på Kungsholmen), kalkon från Vikbolandet och lite mer vildgris. Så ska det se ut ! Till detta så var det Guilia från Liszcay och Setriolo från Chianti som utgjorde måltidsdryck. Den matchen vanns solklart av Ungraren ! Vi startade med att ta ett glas Guilia som var numret större än Cab Sauv på alla håll och kanter. Mer tyngd och tryck framför allt, men även en större rikedom både i näsa och mun. Glas två fylldes med Setriolo som jag brukar tycka är ett riktigt trevligt vin som nu kommit i 2010 års version. Det är gott men når inte alls de höjder som Guilian erbjuder. Guilian betalade vi 73 SEK för och Setriolon kostar runt 150 SEK, så pris och kvalité står inte alltid i paritet. Möjligtvis är Setriolon lite ung men det vete fan om den kommer bli lika bra som de ungerska vinerna. Nästa gång jag öppnar en ungrare så får jag nog snäppa upp nivån en hel del på lämpligt jämförelsevin.

On track Friday mind

Montefalco Rosso Antonelli 2010, 119:-. Doften bjuder spänstig alert mintig mörk körsbär och en något obekväm påklistrad fatton. Smaken är något stram med saftkompottig körsbär, svart vinbär och ett litet plommoninslag med grön ton. Ett visst efterhäng förekommer vilket är fruktlöst örtigt. Som vanligt fyller vin och även detta en anpassande funktion till mat, i detta fall entrecote med stiltonpasta, men när måltiden är slut blir eftersipparna nakna.

Vinet berättigar betyget Drickbart. Kan tyckas som en ointressant blogg innehållande ett rätt ointressant vin, men då vinet är tämligen vanligen förekommande på hyllorna och man står där och fingrar på ett Quick fredagsvin, kan det vara bra att veta att detta med fördel kan väljas bort till förmån för mer i prisklassen prisvärda Penfolds Thomas Hyland, Vivir Vivir, Cune, Brolio, Brancaia Tre, Peter Lehmann The Barossa, Brecciarolo, McManis Pinot noir, Zenato Valpolicella, i Castei, Donna Maria, 1865, Delinea 300, Vigna Pedale, Il Falcone, Chivite, Couvent de Jacobins, Serralunga dÁlba Fontanafredda usw usw, vissa i BS men som bjuder bra mycket mer karaktär och valuta för pengarna och kan passa bättre till stiltonpasta.

God Fortsättning!

Jaha, då har det vänt igen

Naturromantikern vid Borenstranden är lite känslig för det mörker som råder. Därför som traditionen kräver grillades det lamm under årets mörkaste dag. Till detta dracks ett spännande vin, Riojabodegan Roda skulle utöka sina domäner, de sökte med ljus och lykta efter ett bra tempranilloläge och fastnade för Bodegas La Horra i Ribera del Duero. Dom tillverkar två viner här, Corimbo 1 som är det större och bättre vinet, stockarna är över 40 år. Det andra Corimbo som tillverkas av 20-åriga och äldre stockar var det som hamnade i glasen i dag,
Vinet är mörkt, nästan svart, Doften är storartad och komplex, plommon, kryddor, lakrits, choklad och körsbär. Eftersmaken är ung, (min andra flaska får mogna några år) återigen känner jag choklad och körsbär. Ett trevligt och spännande vin som ger mersmak, 249 spänn var inte dyrt för detta vin. Dessutom har jag fått begär efter storebror och kommer att lägga in en beställning om det finns kvar. I morgon är ljuset på väg tillbaka, julsillen är inlagd och tomten är snart på väg så livet känns genast mycket lättare.

God Jul

17 dagar ledigt

...måste firas och från Ekerö (där jag träffa The Las i beställartagen) ryckte jag en flaska André Clouet Silver Brut Nature, för ynka prisvärda 295:-. Inte 1:a gången och det känns som jag bloggat om den förr, men ledigheten initieras av en härligt fräsch kallklimatsyra, kexig (och sexig) frukt och stramt äpple i kontrollerad pinotisk balans och sparsam dosage. Gott!

På tallriken tog jag en smarrig burgare till julöl som jag också bloggat om tidigare.
I detta planlösa bloggande och då jag inte har nåt nytt ur dryckessynpunkt att förtälja, kan jag istället visa en bild på mitt nya vinskåp. Visst är det fint och visst kan jag säga till frun att det är alldeles för tomt?

Välkomna på plats om ni har vägarna förbi. Annars har hösten passerat med alldeles för dålig bloggbredd från denna loge, men å andra sidan väldigt sympatiskt läsvärt av tillfälliga instickare i allmänhet men Vinkel i synnerhet. God Jul!

Att få presenter kan vara kul

En liten uppsamlingspost så här på måndagen. Jag fick en flaska vin härförleden. För en gångs skull inte Amarone... Utan en Penfolds 2010 Koonunga Hill Chardonay. Så när det var dags för lite frusna rester av fänkålskryddad fiskgryta med saffran så åkte buteljen in i Champagnekylaren för avsvalning. Att dömma av doften skulle den även behövt avsvavling...
Men låt mig jämföra med bolagets beskrivning som återges i kursiv stil:
Doft: Ungdomlig, fruktig doft med fatkaraktär, inslag av tropisk frukt, brynt smör, äpplen, nötter och citrus

Doften vill jag närmast beskriva som en blandning av multivitaminjuice, hyvelspån och en svag doft av Mörrums Bruk. Med stigande temperatur tar hyvelspånsdoften över. En mycket svag doft av acetaldehyd kan också förnimmas.

Smak Torr, fruktig smak med fatkaraktär, inslag av tropisk frukt, brynt smör, nötter och grapefrukt.

Torr   - Tja, inte söt men saknar syran jag brukar förknippa med torr. Den fatiga vaniljtonen dräper det mesta trots låg temperatur
fruktig smak med fatkaraktär   - Snarare fatig smak med viss fruktkaraktär
inslag av tropisk frukt  - Ja kanske lite annanaston när beskan och fatsmaken lagt sig
brynt smör   -Va? Möjligen bränt
nötter och    -Nä
grapefrukt. - Beska? Ja, men snarare citrusskalbeska än fruktbeska.

Så sammanfattningsvis konstaterar jag trots att den var en gåva - Inte alls bra grejor! Och enligt Bolagets hemsida säljs nu årgång 2012 så dras slutsatsen: Om den blir bättre med lagring så vågar jag inte tänka på hur den smakar färsk. Korkad? Nä skruvkapsyl.
Så med den värsta tänkbara vinsnobbism säger jag i fortsättningen nej tack om någon vill bjuda mig på Koonunga Hill Chardonnay. Om inte riktigt särskilda skäl föreligger. Någon som vet vad man kan göra med 6 dl fulekad chardonnay föresten? Finns i kylen i Karlshamn om någon vill ha. Next stop vasken...

Chateau des Jacques

2011 års Moulin-à-vent Chateau des Jacques släpptes beställdes ned från centrallagret på Bolaget till den box-dominerade butiken i Karlshamn härom veckan.
Power-gamay! Rök, hallon, lingon,  mörkröda bär, lakrits, ungt, balanserad syra och sötma. lite värme och kryddor. Gott! Bra grejor. Till och med mycket bra grejor!
En stark rekomendation till våra ÖG-vänner är att testa en dylik Gamay parallellt med nåvvån nästa år. Finns fortfarande att beställa.

Vad har hänt med Charles Smith?

...men först kul att se blogg om Rotari, den ligger i Grassacker också. Från ett i övrigt lugnt vinsläpp i måndags där målviner på em lugnt kunde plockas (tack jultomten) har nog Rotarin lockat många, för jag ryckte sista flaskan i hyllan just då. Vad har hänt med Charles Smith? Handlade Eve Chardonnay, 109:-, i det mer hetsiga novembersläppet. Hade förväntat mig vulgo med överdådig frukt och fläskig ek. Men icke sa nicke, inte så mycket eve of destruction, snarare eve of carefulness. Här fås en frisk örtig bouquet med lätt blommighet och syrligt äpple samt liten honung. I smaken finstämd frukt, lätt ton av honung, smör och grape med markerad, men välanpassad syrasnärtighet. Vad är detta? nästan lite fräscht och elegant och en fredag skakar detta av dammet till den grad att jag sträcker mig till betyget Mycket gott! Jävlar i min låda, en rocker har gjort ett popvin.

Ålder är skönhet ?

Vi vinnekrofiler bara jublar när det dyker upp ett 17 årigt italienskt bubbel på bolaget. Fick fatt i en putell som lyftes ut på onsdagen och som snart är helslaktad till de klassiska fredagsräkorna. Vinet då ? Det är som förhandsinformationen har gett vid handen synnerligen vitalt och gott ! Färgen är ljusgul och moussen är pigg och spänstig. Doftmässigt så hittar man citrus, vaniljnougat och ett svagt skimmer av brödbak tillsammans med lite äppelcider av bästa märke. Smaken är som sagt väldigt Frrrässch och ungdomlig. Det torde vara helt osannolikt att tippa detta vin att vara 17 år gammalt vid en blindprovning. Det är ju tillverkat enligt champagnemetoden med klassiska champisdruvor så även att skilja ut denna från en champagne borde vara svårt nog. Det blir nog till att prova att lagra en flaska ett tag för att se om den förbättras med åldern. Dessa nu släppta flaskor har ju legat på jästfällningen så det skiljer ju sig en hel del i det avseendet. För 179 kr är det svårt att hitta en bättre bubblande kandidat än denna italienare.

Lördagsprovning

Men först några ytterligare julöl, förstås. Sleepy Bulldog Winter Ale, 19,90:-, har en diskret doft med fruktig botten och inslag av knäck, lite krydda och en sherryton. Smaken är mörkt harmonisk med behaglig beska, lätt citruston, söt honung och en återkommande sherryförnimmelse. En bra jämn öl utan att sticka ut får betyget Gott.
Nils Oscar Julöl 2012, 49,90:-, visar dessbättre upp en högre kvalitetsnivå än lillebror Kalas. Doften är mörkt djup med inslag av svart kaffe och mörk choklad. Smaken bjuder en sötaktig mullighet med rökta charkuterier, kolaknäckig, en lätt krydda och måttlig beska. Den högre alkoholhalten är bra tämjd och integrerad som smakhöjare. Detta är en gammal favorit för mig till skinkmackan dan före doppardan. I dagens läge finns hur många fullgoda konkurrenter som helst, men jag håller kvar traditionen i år också och ger betyget Mycket gott.

Så till vin. Las med fru förärade oss med ett besök till lördagsmiddagen och det blev förstås till att smaka på några godingar. I sällskap blir det mer prat, störande mat :) än uppdrag granskning och oops nu var den slut ja. Men jag försöker förmedla en kort resumé. Dessvärre var Las lite rasslig och förkyld, men fördelen med det är att jag kan skriva lite som jag vill utan protest :).
Francoise Bedel Entre Ciel et Terre är en "noir"champagne med hela 80% Pinot Meunier och 20% Pinot Noir. Köpte 2 flaskor så här års förra året och nu kostar den 387:- i BS. Såvitt jag minns anar jag en viss förändring och utveckling under året som gått. Färgen är gyllengul och doften inspirerande mustig. Det är en hel pondus i smaken av äpplemustighet och rostat bröd, men även "ljusare" toner av grape som fräschar upp. Det är harmoniskt och stabilt, men inte så komplext och betyget får bli ett starkt Gott.
Gallina La Spinetta Barbera d´Alba, 2010, 299:-, är ett ungdomligt, rejält, härligt fruktigt vin. En tungt vägande skön doft av körsbär, blåbär och örter. Smaken är tät fruktig, men ändå nyanserad i repeterade doftkomponenter och med eleganta drag. Trevligt att dricka nu, men en smakvinst är att förvänta med några år i flaska. Ung, fräck och stilig ger betyget Mycket gott.
Vina Ardanza Reserva 2004, 199:-, har en rätt uppkäftig och spänstig bouquet av mörk frukt mot kryddig bakgrund som inte primärt för tankarna till ett nästan 10 år gammal Rioja. I skön kontrast är smaken mognare och lugnare och har fin balans av mogna körsbär, mörka plommon, dill, vanilj och harmonisk fatkrydda. Rätt klassisk, men fin frukt. Sittandes ensam hade jag kanske inte tagit steget till betyget Mycket gott, men då detta var vinet som Las mest uttryckte i positiva termer och jag själv fann stor charm, får det bli det gemensamma omdömet.
Som eftersmuttare slutar vi lite där vi börja fast med skalen kvar. 2 st. Pinot Noir:er från Nya Zeeland respektive Tyskland. Shed 6 2010 har jag haft ett tag och 12:an kostar nu 199:-. En trevlig och nyanserad komposition av stabil frukt, bär med övervikt mot mörkt, bra krydda och en fin fruktsyra. Friedrich Becker Spätburgunder B 2010 är väl en av guttens enklare vin och kostar ca 15 Euro. Här är det en lättare ton i jämförelse med mindre fruktig karaktär. Mer tydliga röda sommarbär, men livligare välsmakande krydda och i eftersmaken oförväntat stramt. Så sent på kvällen ska man inte ge betyg, men jag sätter Gott och ger matchen i matchen totalt till Nya Zeeland för lite mer tyngd. Lite pannknack bjöd allt söndag morgon på och om det beror på totala volymen eller enskilt vin är svårt att säga. Sannolikt förstnämnda.

Allting nästan gott men inte för mycket

Nu har även yngsta Brax taget det sista steget mot halvseklet och efter lite tips fick jag Edward Bloms lilla bok av mina barn. Och av den boken blir man glad. Lätt bisarra recept och anekdoter blandas med rejält bisarra bilder på Edward. Tyvärr ligger ingen CD med i boken så man får höra hans gälla stämma prata om ankflott, baksmällelunch och köttglass, eller om bilden när han har halva armen intryckt i en gåsarumpa... Och efter en stunds studier står det rätt klart varför pöjken har större omkrets än längd. Får omdömet mycket bra grejor

För att inte omvandla denna blog till en bokblogg lämnas ämnet.

Dagen har tillbringats i Dronningens By. Där var gott om folk! Speciellt framåt eftermiddagen, så då kände jag för att lämna. De första timmarna ägnades åt fotvandring mellan ett par av Skåningar välbloggade vinhandlare. Resan startade på Cibi e Vini på Torvegade i Christianshavn där ett par kritikerrosade Italienska viner landade i ryggsäcken. Tyvärr var det femton andra Svenskar, som varit på någon vinprovning veckan innan som var såååå trevlig, som blockerade delikatessdisken så den får väl bli inventerad en annan gång. Vidare till Otto Suenson för att köpa ett par provflaskor från Tenuta Selvapiana. Efter det och lite god Ravioli med Riccota, svamp & tryffel infann sig överdosen av packade Norrmän (ja, även det området slår de oss på), julstressande människor mm. Hemåt.

Över till väsentligheter i form av ett litet uppsamlingsheat:

2008 Marsanny Les Grasses Têtes från Bruno Clair blev en besvikelse. I näsas fanns set jag önskar av en bra Bourgogne men smakmässigt levererade den inte. Ingen frukt, sträva stjälkiga tanniner och inget annat än ett syrligt häng. Och trots luftning och upprepade avsmakningar under 4 dagar kommer den sluta som såsbas. Synd på så rara droppar. Kanske ett dåligt exemplar eller så skall den njutas yngre. Mindre bra grejor

2006 Barolo Marcenasco från Renato Ratti finns/fanns i fler Braxakällare. I näsan finns vad en Nebbiolo skall leverera. Rosdoft, lite rök, terpentin och lite jord. Smakmässigt har tanninerna lugnat ner sig väsentligt sedan sist, bra frukt. Men denna har många år kvar till den är ett snackevin. Kräver en stor dos Edwardiansk kost till, men så är den riktigt god! Bra grejor med framtidspotential!

Från dagens resa härstammar 2011 Selvapiana Chianti Rufina. Kärva körsbärstoner, röda bär och hallon fyller nosen. Och smaken är syrligt god med god överensstämmelse med doften. Riktigt gott! Det känns som det är lite för sällan som det korkas upp en bra Chianti. Riktigt bra grejor!

 



The christmas maniac goes on and on and breaks off with beerchampagne(?)

St Peters är en gammal favoritbryggare med sin Suffolk Gold från tiden man gick på Norra Stationsgatans "ölbutik". Det var längesedan och vad jag skulle tycka om den idag vet jag inte, men jag brukar så här års avsmaka deras Winter Ale, 26,90:-. En trevlig doft med mix av kola, kaffe och pomerans. Inslagen återgår i smaken som är balanserad och fyllig med tydlig beska och ett tillskott av choklad. Imponerar inte stort, men får väl betyget Gott.

Nils Oscar Kalasjulöl, 19,50:-, doftar....? Täppt i näsan? Fel på snoken? Jag känner i stort sett ingenting? Smaken är svagt brödig med lite citruskaraktär. En blek historia, som inte smakar illa ger betyget Drickbar.

And now, something completely different:
Spontanjästa Oude Gueuze 2012, 60,00:-, har en fullständigt underbar doft. Något vinöst, fruktigt och mustigt, med inslag av syrligt bröd, fuktig källare, äpple, kål och citrus mmmm. Smaken är extremt syrlig och suger tag i kinderna. Det krävs tålamod att finna sans i syrligheten, men där finns mustighet, en viss bitterhet, hårda gröna äpple och frisk grape. Hade den ljuva doften, med sin underbara komplexitet upplevts mer i smaken skulle det vara stort, men för det tror jag krävs träning. Fantastiskt hursomhelst och betyget Mycket gott. Lagring är att rekommendera för ytterligare upplevelse.  

Så mycket bättre II

dålig inspiration till rubriksättning? Sorry för plåstret Vinkel, men det lirar med innehållet och även i Grassacker fanns det skäl att följa nostalgitrippen med nästan en tår i ögat :). Stor konst. Ni kanske märker att jag har en fascination av julöl, men jag tycker det är ett välkommet och trevligt inslag i mörkret. Med en dåres envishet fortsätter jag att smaka av litegrann av sortimentet. Dessbättre fortsättningsvis befriat från konstig bismak av märklig humlemix som i fredags.

Oppigårds Winter ale, 26,90:-, är en väldigt neutral öl och sticker inte ut på några större smakäventyr. Man kan säga att den är försiktigt balanserad och lite blyg, men som genomgående bland Oppigårdare är det friskt och fräscht med lagom alebeska och detta hänger med även in i julölen. Betyget Gott är ingen överdrift.

O´Haras christmas velvet, 21,90:-, från självaste Irland blev en befriande positiv upplevelse. Här sjunker vi djupt och brett med doft av svart kaffe, sot och lägereld och ett rejält påskjut av chark som också tydligt går igen i smaken med kompletterande lätt söta inslag i bakgrunden. Stadigt, stabilt och balanserat med snyggt avvägd beska och det här tyckte jag om med betyget Mycket Gott.

Jämtland, 27,70:-, har också fått till det i år. Ger ett moget intryck och vad jag misstänker av en hel del olika humle har man höjt julstämningen i bakgrundskaraktärer av julkryddor. Passar nog helsmäckat på julbordet, men möjligtvis saknar jag lite tyngd och stillar mig med betyget Gott.

En vinmässig kvalitetshöjning blev det också från fredagen, när vi på lördagsafton till kotlett av holländsk gödkalv avsmakade 2010 års utgåva av Spinettas Ca di Pian Barbera d´Asti, 179:-. Tycker nog att årgångarna för några år sedan hade en mjukare tillgänglighet och djupare harmoni i smaken än på senare tid. Felaktigt kanske man betraktar detta som ett bruksvin, för att det är förhållandevis billigt i familjen. Man köper det på fredagen och förväntar leverans till lördagsmiddagen. Tycker denna årgång behöver ges möjlighet att växa i sin butelj och det finns skäl att sansa sig lite. 1:a glaset doftar spänstig, nästintill attackerande körsbär med eukalyptus och mentol i sällskap. Smaken har en mörkfruktig karaktär, med självklart mörka körsbär och björnklister och upplevs något kantigt. Med mer luft i 2:a glaset har ettrigheten lagt sig något och bouqueten kompletteras med mörka bär, såsom plommon och blåbär och en växande fin ekton. Den mörka frukten blir mjukare när körsbärshysterin avtar och en angenäm tanninkaraktär blir tydligare i smaken. Den djupare harmonin har jag dock svårt att hitta och skulle gärna vilja ha mer krydda, så betyget stannar i denna tidspunkt på Gott (med potential). Skulle snart vilja ge ett vin betyget Stort, men då får jag nog gå till källaren och som han sjöng, snart så är det fredag, då försöker vi igen.

Saar Alte Reben, Så mycket bättre

På TV är det Sellastrôparns dag på TV4. Så för en gångs skull sitter VinkelBrax och tittar på TV. Får se om de drar av den gamla visan om Leffe å jag har ett band i ett garage... Bara det inte är Ken
Det är inte utan att minnet av norrlandsbridge, smaken av lapsang och doften av tonårsstrumpor i Las musik- & akvarie-rum dyker upp i minnet när jag hör alla gamla Nationalteaterlåtar. Vi är alla barn av vår tid trots allt.
I glasen, ja idag plural, har jag Saar Riesling Alte Reben i två olika varianter. 2011 från Van Volxem samt 2008 från Markus Molitor. Så lika men ändå olika. Men gott. Mycket gott.
Bakgrunden är att sonen tyckte vi skulle äta wienerschnitzel så här på lördagen. Och i minnet sitter det kanske för evigt vad jag och hans fick lära oss i Österrrike för ett tag sedan. Nein!!! Nicht rot zum Schnitzel! Weiss soll es sein... Och dessutom fanns en slatt Van Volxem i kylen sedan tidigare i veckan.
2011 Van Volxem Riesling Alte Reben har som alla andra rieslingviner från Saar ett mer floralt eller blommigt drag än övriga Mosel & Rehnviner. Tycker jag. Van Volxem är gott men har på senaste året tappat lite syra vilket gör att den känns lite sötare än jag minns den. Men fortfarande torr förvisso. Mycket bra grejor! Men jag tror att återstående lager får ligga till sig ett par år trots allt. Börjar få mer och mer vibbar på att bra torr Riesling har antydan till tunnel mellan två-års och femårsdagen. Men återkommer i den frågan en annan dag.

Samma blommiga toner med drag åt släggslag på sten och svartvinbärsblad återfinns även i  doften av 2008 Markus Molitor Riesling Saar Alte Reben. En gutta diesledoft också. Men i munnen kickar den in en högre växel jämfört med sin yngre kompis. Här sitter alla detaljer på verkligen på rätt plats! Syra, sötma och lite tropisk frukt i en elegant blandning! Så ska det smaka. Mycket gott! Fast ännu lite godare. Som en smäck till Schnitzeln. Mycket bra grejor. Mr Bob P har strösslat 90 RPP över vinet.

Så sammanfattningsvis två mycket bra Rieslingviner från Saar och från äldre stockar, torra, pris runt 15 € för båda. Mycket goda båda två men i dag vann Markus! Och Ebbot gjorde en ljuvlig Barn av vår tid på TV.





En kväll med låga betyg

det är så sant, ög-traditionen med Nouveau har inträffat, grattis till en bra årgång! Under matlagning inför kombo av 100% Gunilla H K öppna jag en Sigtuna Winter IPA Organic. Såg organic som eko, men här var det mer organisk som kemisk och i mitt tycke en rätt otrevlig smak. Nej, Sigtuna, nåt lösningsmedel ämnar jag inte ställa fram på julafton som matdryck, det tar jag i annan form. Nåväl, doften var helt acceptabel, dovt fruktig och alert kryddig som skapar någorlunda julstämning, beskan är på bra nivå och etiketten är snygg och det slutliga betyget når Drickbart.

Gunilla lilla rekommenderar Ravenswood Vinters Blend Zinfandel 2011, 99:-, till lammgulasch med bulgur. En sipp före maten efter att jag hällt 3 dl i grytan är blaffig, saftig och nyansfattigt endimensionell, en fruktbomb av boxvinskaraktär helt utan finess. Nåväl gulaschen är kryddstark och smakar helbra och kraften i den möter och manövrerar ut fruktmattan och man anar faktisk en bottenstruktur av strävare toner, vilket höjer upplevelsen. Efteråt, är man tillbaks i blaffighet. Ett enkelt ungt saftvin som lyfter något med tufft sällskap får betyget Drickbart. Summarum följer jag hellre skribentens matråd än vinråd. Annars sitter man här och myser och freddakvällen på våg mot lödda får betyget Mycket gott och på löddan får vi nog unna oss ett något bättre vin.

Dags för årets arbetsplats sipp av Noveau
I år är vårt omdöme att leverantören Enjoy har lyckats att hitta ett relativt bra vin. Det är som en liten blyg viol, mindre saft än de senaste föregångarna, mer vin och trolli lösgodis för 29,90/kg på Lidl.
Efter en stund hittar vi jordgubbar och smultron, däremot inga skumbananer.
För en gångs skull innehåller vinet lite tanniner, inte mycket men ändå där. Dessutom så är ett visst häng i gommen.

Sammanfattning; Kanske den bästa noveau på många år. MEN fortfarande noveau.

Snart kommer tomten

aldrig förr, har en öl med så låg alkoholhalt, smakat så bra (ok Guiness klarar den uppgiften). Electric Nurse Underbar Jul 4,2, är en underbar porter. Men så har man också tillträde till Dugges. En balanserad rostad svart kaffemustighet, men samtidigt en angenäm friskhet och en skönt klingande pomeranston i bakgrunden. Jag blev positivt överraskad och ger det generösa betyget Mycket gott. Snart ska vi på knytis till Lasan, "my poor head" "my poor head".

Tänkte bidraga med en magnum av den till vänster. Är väl tämligen vanligen förekommande, men själv har jag nog ingen pejl på den. Kan bli intressant samt en del annat kan en tro, "my poor head" "my poor head".

Ofärgat vin

Under helgens kommunikation med sPunk har ordförådet hos vinkelBrax utökats med termen Ofärgat Vin. Och även det motsatta som sPunk uttrycker som färgat vin. Vilket han gillar bäst, den gamle Cheval Blanc-konnäsören, behöver jag väl inte nämna.
Men denna helg körs det ofärgat på vinkelg. Två olika viner från samma distrikt men med stora skillnader har ställts mot varann. En halvpanna 2012 Petit Chablis från Brocard som till 85% hamnade i fiskgrytan med skaldjur & saffran, samt det mer drickvänliga helröret 2006 Chablis Grand Cru Vaudesir från Louis Michel & Fils.
Om vi börjar med Petit Chablis så spelar den inte i samma världsdel som storebror. Varför den blev bas i grytan var just för att kunna jämföra med storebror

Nu till det väsentliga: Petit Chablisen var ett helt OK torrt vitt vin, med lite dragning åt det sura hållet. Jämförelsevis en lätt och tunn lättillgänglig smörig doft. Klart mer gul än storebror. Smaken kort och lite lätt snipig. Torrt. Som husets på restaurang till Moulle Frittes eller kokt lax ett bra vin!
Louis Michel är en helt annan sak. Men kanske ändå inte den förväntade fullpoängaren! Direkt när korken drogs ur var doften väldigt knuten och faktisk rätt svaveldominerad. Det försvann dock kvickt i glaset efter ett par snurr, och är helt borta efter ett dygn i kylen. Färgen är väldigt ljus vilket sannolikt beror på en total avsaknad av ek i vineriet. Smaken är väldigt diskret till en början och hänget är nästan mer intensivt än den initiala smakupplevelsen. Vinet är friskt, knastertorrt och gott men det finns en liten liten beska som stör helhetsintrycket litegrann för vinkelBrax. Återstående butelj får ligga ytterligare ett par år så får vi se vad som händer. Bra grejor plus eller vad ganges kallade det.

Testing Langhe Langhe Langhe å en ??kroat??

Helgens vinnyfikenhet stillades med Paolo Scavino Langhe Nebbiolo 2011, 150:- från senaste släppet och kroatiska Grabovac Modro Jezero Grand reserve 2009. Jag fick vinet på plats för dryga svenska hundralappen och jag tyckte det var intressant och hade potential vid besöket i somras. Grabovac är en av de större producenterna i Kroatien, men säljer nästan uteslutande till restauranger i hemlandet. Detta vin har en druvblandning av Merlot, Vranac och Cabernet Sauvignon och får representera vinmakarens prestigevin.

Paolos Langhe har en lätt fruktig doft med framträdande körsbär, en lätt kryddton och nyponnyans. Smaken bjuder en ren välpolerad kristallklar frukt, med främsta inslag av röda körsbär, sötaktigt svarta körsbär, morell och drag av mörka plommon. Unga, kärva tanniner, men som är hyfsat integrerade i kompositionen. Ett rent, slankt och elegant vin med fin syra och distinkt leverans, men samtidigt okomplicerat utan någon bredare repertoar. Det är knappt vinet gör skäl för det, men pga av den läckert rena ståtligheten ger jag betyget Mycket gott.

I kontrast till den friska och rena Paolon ger den kroatiske vännen ett murrigt intryck med en hel del fatkrydda. Annars är frukten rund och fin och något saftig med primära inslag av svart vinbär, blåbär och mogna plommon. Ett varmt fylligt mottagande med något mogen karaktär och med stabila, lugna väl integrerade tanniner. Vinet är absolut matkrävande som sällskap, men annars tycker jag vinet står sig rätt bra även på hemmaplan och det är absolut föremål för några års ytterligare lagring. Betyget är Gott.

Testingtesting

Mmmm gott vin smakar aldrig fel

Lite spretigt från Blekinge

Öhh, var börja? Vi börjar teoretiskt...

2014 års utgåva av Hugh Johnson´s Pocket Wine Book har iochförsig varit i Vinkel Brax ägo sedan strax innan våra Germanska äventyr. 8,90£ kostade den då på Amazon.co.uk och är nu sänkt till 6£. Vad säga? Ett säkert kort, och som för vinkel Brax del betyder mest med kapitlet Bordeaux. En billig försäkring mot de värsta bottennappen och en god sammanställning av drick-tids-rekommendationer . Saknar dock info om Caspar Killer och Liszkay under Ungerns viner. Vad det betyder är upp till läsaren...


En doft av Champagne är en ny 2,5kilos historia av vår Svenska champagneguru Richard Juhlin. Här är VinkelBrax mer kluven. 369 SEK från Adlibris. 8000 provade champagner utlovas. Har hunnit läsa ett par kapitel och läst mycket om Richards näsa, att hans nya dam heter Ragni och luktar gott , att han klantade bort ett guld i Karlskrona och lite annat kuriöst. Egoboost kallas det visst i blog-världen. Vad det kallas i konsultvärlden passar jag på.

Som vardande ägare till Champagneguiden och Tretusen Champagner upptäcker jag dock att, i mina ögon, jag läst allt för många texter om champagneodlare förut. Kom igen nu Juhlin, koka soppa på en spik anstår inte en världsauktoritet, i alla fall om Du vill var kvar på toppen! Trevlig läsning? Ja. Nyskapande? Nej. Men som en uppdatering av tidigare alster? Ja, kanske men jag ber att få återkomma efter mer ingående studier. Och förresten är Gonet-Sulcovas hus i Epernay renoverat sedan snart 10 år... Så vad är resten av texten värd?

Praktikaliteter
Öppnade ett svindyrt vin i går. 2006 Produttori di Barbaresco. Ett säkert kort som dock igår doftade som det allra bästa salubrin. Tjoho ner i vasken.
Följde upp med ett inköp från Österikevistelsen. Gott sist både i Österrike & Ungern. Lite väl mycket ek tyckte undertecknad igår och öppnade en fulöl istället innan jag somnade gott.
Idag dricks varuprov efter ett besök hos massamannen på Senoren. massamannens gamle chef vinlangaren bosso-Rosso hade langat över lite fin-barbera.

 

2007 Villa Giada Barbera d´Asti Nizza Dedicato... är gott. Det är finversionen av Suri, ett tidigare bloggat Barberavin från bosso-Rosso. Ett mörkrött sötfruktsdoftande vin. Svalt syrligt och fräscht men med stigande temperatur kommer fathanteringen smygande. Med lite mindre fat-toner hade detta fått full pott då det är friskt, fruktigt och fräscht. Och matchningen med en stensoppsrik köttfärssås var mycket bra. Så sammanfattningsvis bra grejor.

Glädjande aktivitet på bloggen förresten! Behövs så här i ålamörkret som ligger tungt över nejden, men som inte bör få fäste i själen!

Billig champagne

hur kan det bli om man skulle hamna i sådan situation? Jovars, med Ernest Rapenau för 198:- är det på acceptabel nivå. Doftar friskt av syrlig citrus, men saknar djup och är på blygsam nivå. Smaken är tillika uppfriskande och alert med frisk syra. En eloge för livliga små bubblor som kittlar dödsskönt. Det är framträdande citrusfrukt med bitter grapefrukt, josig apelsin och söt citron. Vinet är i det närmaste fritt från brödkaraktär och mustiga drag, men har ett överraskande inslag av skumbanan. Sammantaget något slätstruket och neutralt och den totala fruktigheten är dämpad och saknad. För att det är fredag och att det är spänstigt och fräscht och läskande blir ändå betyget Gott. Denna dag hade annars ett underbart släpp, men väldans vad 08-gamarna hugger och numera även på dyrare vin. Tomt på flera målviner redan vid 16:00 på Regeringsgatan. Fick vända på klacken, men dessbättre fanns räddning hos charmiga Söderhallarna. Kan inte finnas många butiker kvar med kölapp, men väl framme vid disken en inspirerande service. J: Med darrande spänd stämma: Har ni kvar nån Ornellaia? (i tankarna ""snälla""). S: Visst fan seru, en låda eller? Vilken jävla ful etikett de fått på i år :) :) :)

En pigg 17-åring från down under

Så var det då vardag efter vår utflykt i österled och till de sedvanliga fredagsräkorna så föll valet i källarmörkret på 1996 års modell av Chateau Tahbilk Marsanne Victoria state(13,0%)låg alkoholhalt med ungerska ögon. Världens äldsta nu levande marsannestockar talar. Färgen har har gulnat betänkligt sedan jag jag köpte flaskan på ÖÖÖÖÖÖÖdeshööööögs systembolag runt år 2000 i tron att det skulle vara ett synnerligen lagringsdugligt vin. Doften är lite försiktigt blommig, mineral och olja lite åt rieslinghållet (man dricker ju inte marsanne var dag direkt så referenser saknas lite). Smaken är oerhört vital, stor mogen och komplex. Sanslöst bra, rund och fet vid första kontakten därefter kommer smaken rullande från vidderna i södra aussie. Spänstiga syror möter upp en fruktig, blommig nästan lite kalkig smak som inte är jättelång men väldigt balanserad. Smaken hänger förvånandsvärt länge på ett diskret sätt och man förundras över vitaliteten. Jag brukar tycka att riesling är världens mest lagringsdugliga druvtyp men här har vi ytterligare en kandidat för denna titel. Kommer nog att köpa in ytterligare buteljer av detta vin för att kunna njuta längre fram. Viner måste ju mogna för att kunna visa upp komplexa toner i all sin prakt. Vet ej vad vinet kostade när jag köpte det och har heller ingen aning om vad det kostar idag men bra är det.

Maygar Posta

Ett av de få ord jag kan på Ungerska satte jag i rubriken. Ett par till fastnade på vår resa: [Käkknylle] och Kadarka :)

Förvisso var väl vinet ovan rumänskt men plockas ur smakminnets arkivplats "Ont".Däremot är Liszkays Pinot god även på hemmaplan. Och med en modest alkoholhalt med Ungerska mått mätt.

[Annjiko]

Taurasi, Feudi di San Gregorio, 2008, 150:-. Färgen är bläckigt mörkröd. Doftar måttligt välintegrerat fat och korintisk mörk körsbärsfrukt. En anings söt cigarr och en del lakrits stöter fram i den välmatade runda frukten. Det går att skönja en del blåbär och plommon som deltar i fruktpaletten om än i mer dämpad ton. Förutom doftens ingredienser i repris i smaken framträder en tydlig kryddton som är stor och betydande, men inte störande, utan ger ett välkommet komplement. Det är stramt vilket skapar ryggrad. Några års lagring kan ge mjukare och "snällare" tanniner och möjligt ge vinet en ny dimension och göra det intressantare, men också till nackdel om det blir för tamt. Vinet är väldigt gott, men jag stillar mig med betyget Gott, kanske Gott+, eftersom jag saknar elegantare nyanser. Vinet är lite pang på, men välsmakande och trevligt och passar utmärkt till lammstek, fet potatisgratäng och smakstark tomatsalsa. Det här är inte första gången detta vin dricks och jag måste säga att denna årgång sammanfattningsvis är ett fall framåt i jämförelse med upplevelser från tidigare årgångar. 

Ingen fondmatchning

...men väl mäktig bira, slank italienare och en blyg Rhonare.
Tror jag fördriver tiden med en blogg, sittande här med tråkig höstförkylning. Tittar febrigt ut på baksidans aktivitet i brist på annat. Koltrastar och talgoxar flyger kors och tvärs, nån enstaka björktrast, men där: En stenknäck, fin.

Den pigge var över i helgen och hade med sig en frän bira. 75 cl Saison d´Erpe-Mere, 69:-, i papper. Tät och kompakt smak, trots den ljusa färgtonen. Stadig malt och humle med välproportionerliga toner av frukt och krydda och ett syrligt vetedrag. Mycket gott.

Vi smakade även en glad dansk, Amager Modern IPA, 35:-. Inte så mager, utan rätt fyllig med frisk beska och bastant humle. Gott.

Till middagen bestående av lammgryta ett säkert kort. Spinettas 10:a av Langhe Nebbiolo, 189:-. Lyckosam årgång av denna variant. Snyggt torrfruktig, elegant och välstämt i detaljerna för sin prisklass. Mycket gott.

Vi tillförde middagen även en 2011 Montirius Vacqueyras Le Clos, 199:-. Pga av Rhone och låg ålder tänkte jag göra säkrast i att schlunga den i dekantering i god tid före måltid. Hjälpte föga, upplevde den som dov och knuten. Som ett hoprullat nystan, utan att frisläppa några intressantare nyanser. Det pockar på björnbär, ört och peppar, som jag tror vill bli kompisar och samarbeta, men ack så instängt. Nåt får mig att tro på det här och ger för dagen betyget Gott. Rekommenderar avvaktan minst ett år eller två och det är inte osannolikt att betyget då blir högre.

Restaurang Fond

Ikväll kvalitetskontrollerar konsulten Restaurang Fond i Göteborg tillsammans med sina kollegor. Skrev jag i fredags. Kan ju låte lite skrytigt så här kommer lite mer flödig resumé av en oförglömlig kväll
Vet inte riktigt vad som hände men lite oväntat meddelades att maten efter vårt kvartalsmöte skulle avnjutas på Restarang Fond på Götaplatsen i Göteborg.
Mat har jag ätit på många ställen men detta var premiär för Vinkelbrax på ett ställe med franska däckstjärnor! Vilken upplevelse! Hade jag inte norpat med mig menyn så tror jag inte att jag kunnat minnas allt gott som dukades fram. Det är bara ett töcken av fantstiska smaker som far runt i smakminnet. Förvisso var vinpaketet som severades till smakmenyn ganska ymningt men vilka smaker! Och vilka kombinationer.Lika osannolika som fantastiska Nu var inte köksmästaren själv i köket vad vi kunde se men hans lärjungar levererade. Jävligt bra!

Sju rätter och två extrarätter och till detta sju olika vin inklusive Champagnen vi startade med. Gratis? Nej men jämfört med en del annan medioker representationsmat jag ätit var det allt annat än dyrt med 795 SEK/ pers för smakmenyn. Jämfört med vårt avslutande restaurangbesök i Ungern är det inte samma universum. Och vilket bröd som serverades... Och vilken service!
Vinpaketet fär 600 SEK matchade bra, men var inte i weltklasse som maten, och som den beresta vinkonnäsör jag är, jag ju kräsen. Men på frågan från en kollega om det var amarone med i vinpaketet svarade sommelieren. Nej, vi har plockat ut gott vin som passar till mat...
Denna överraskande matupplevelse får fem av fem möjliga Schoolar Riktigt, riktigt bra grejor! Har ni kombon Göteborg, 4 timmar över och 1500 SEK så tveka inte. Boka bord även om det blir blodpudding och survin i en månad efter. Det är värt det!



På väg mot Ungern

Braxens framskjutna spaning har tillslut nått fram till Bernkastel am Mosel. Det gick trögt på Autobahn idag. Stopp & Stau på A1 från strax söder Hamburg till avfart Köln. Fyra timmar extra på Autobahn skojar man inte bort... Men vi är framme, hela o rena. Och kattugglorna tutar på på i skogarna runt Hotel Moselblick. Idag måndag träffar vi Willie Schäfer vid 10.00, därefter Thomas Haag på Schloss Lieser. Hoppas ni har kul på jobbet :)

Hälsningar från Dieter B und Fritz O

Tillbaka i affärer

Hej, jag tror jag satt personligt rekord i blogguppehåll sedan jag blev inbjuden för några år sedan. Ingen större förlust, men man har väl åtminstone bidragit med att hålla lite liv i ett alldeles för dåligt utnyttjat forum, där ett gäng kompetenta och flitigt vindrickande gubar har access. En förlust ändå är väl att jag sedan senaste blogg druckit mycket gott som jag gärna skulle haft en lust att förmedla, men annan fokus på fast & furious-alfor, vinkällarrenovering och andra händelser som är oundvikliga i livet har inneburit en avvaktan i nätnärvaro.
Ett riktigt charmtroll från septembersläppet, toscanska Siro, för blotta 99:-, har blivit en riktig sensommarfavorit. Skön, mjuk fruktighet, med svarta vinbär och stabil karaktär med vacker integration av krydda och tanniner. Vad är Gratena Nero? Verkar göra susen med Sangiovese och jag ger den lågprisade kompositionen det hejdlöst höga betyget "Mycket gott"!! Ikväll har vi en oöppnad flaska i köket, men med fruns tunga ögonlock i lördagssoffan ser det inte ut som att den korken går ur.

Däremot, till kvällens middag, har vi prövat en annan toscanare i samma prisklass, Le Bertille Rosso di Montepulciano, 98:-, också från septembersläppet. Med sköna Siro i minne, tänkte jag i fredags på bolaget att detta också kunde vara nåt att se fram emot. Vinet har väldigt mycket fatkrydda och är dessvärre ruffigt och opolerat. I ett blindtest hade jag aldrig aldrig kunnat ana att detta är en Montepulciano utan smakassociationerna går snarare till ett grillvin från US eller aussie i 85-kronorsklassen och inte uteslutet från box. Italienskt är ofta körsbär som finns även här, men tyvärr är de överdrivet skarpa och saknar naturlig integration i helheten. I min värld snudd på odrickbart utan mat, men frun tyckte faktiskt det var OK och hennes omdöme har visat sig mer rätt än mitt vid tidigare tillfällen. För mig är det dock hästlängder från snygga och sexiga Siro. Undermåligt är väl elakt, vinet har trots allt en hel del pondus, så "Drickbart" får bli betyget. Kanske kan det sparas till nästa sommar och få en bättre kompis i en svedd köttbit och andra grilltillbehör. Nej, det blir nog ingen Siro ikväll, men å andra sidan är det väldigt nära till UNGREN! Huf Huf
P.S. S:t Eriks Mathias Dahlgren är en riktigt frisk, fräsch och god öl liksom Dugges mörka oktoberdunkel, som förvisso inte är frisk och fräsch, men väl mustig, smakrik och riktigt god.

Nu går de till i Blekinge!

Arne & Vinkel i Köpenhamn

En torsdag i början av september var Arne o Vinkelbrax i Köpenhamn och smakade på finvin. Vår käre e-post-terrorist Philipson Wine firade 26 års med sin årliga vinsmagning på Börsen i Köpenhamn. Och efter ha löst biljett & gebyr i förväg bar det av med Öresundståg och Metro till Dronningens By.
Provningen var delad i två fligther med 25 viner i varje. Taktiken var små smakslattar och mycket spotta för att orka till målgången två timmar senare, Här kommer ett sammandrag av mina sporadiska kladdanteckningar och Arnes funderingar och bilder:

Flight 1: kl 16-17

• Bollinger Champagne Rosé Brut 400 DKK - Pinot med lite obalanserad beska. Finns bättre... Arne klassificerade den som ganska trevlig
• 2012 Greco Di Tufo Feudi di San Gregorio 80 DKK - Bra! lite spädare än vad vi minns Maestroberandino men halva priset.
• 2011 Torrione Toscana Tenut di Petrolo 100 DKK - Lite söt men helt OK
• 2010 C9dP Château La Nerthe 250 DKK - God! Alk under 14 och ingen fruktkompott. Bra grejor
• 2010 Solengo Tenuta di Argiano 250 DKK - Riktigt bra Toscanare åt Bordeauxhållet. Dagens överaskning till rimligt pris till skillnad från Originalen som prissätts helt uppåt väggarna!
• 2005 Barolo Cannubi Luigi Einaudi 200 DKK - Ett av kvällen sämsta vin! Om nu inte flaskan var defekt var vinmakningen det. Själlöst mjäk som påstods vara Nebbiolo.
• 2009 Barolo Sori Ginestra Conterno Fantino 350 DKK - Tanniner fanns det men i övrigt ganska tunn. Klart bättre än Cannubin men inte bra nog för 350 Prebenmönt
• 2009 Côte-Rôtie Château dÁmpius Guigal - 600/800 DKK - Bra Kåttrotti är gott, mycket gott. Det var detta. Mycket köttig syrahdoft och smaken. Mums sa VinkelB, höjdare sa Arne
• 1937 Burmester Colheita Port 1500 DKK- Gott, åren hur de nu räknas har rundat av russinsötman och dämpat spritigheten något. Hellre tre flasor Ampius. Arne noterar helt riktigt att detta vin är det älsta han smakat och det stämmer även för VinkelB
• 2000 Burmester Colheita Port 130 SEK - Tja, men nä
• NV Cava Reserva Brut Allegro Gramona 100 DKK - Som Champagnefetichist tycker jag normalt att Cava är rätt kass. Detta var dock ett undantag som inte bara berodde på spanjorskan som serverade den. Fruktig och lättsam men ändå med struktur. Prisvärd bedömmer Arne

 Flight 2: kl 17-18

• 2007 Cava Gran Reserva Imperial Gramona 150 DKK - Storasyster till Förra flightens Cava med 36 månder sur-lie. Tja lite brödig men rätt OK och ett klart mer kvalitetsinriktat vin än lillasyster. Bättre sa Arne
• 2004 Bollinger La Grande Année 600 DKK - Första glaset var inte imponerande, en oxidton som störde tyckte Vinkel men dankar runt om var sååå imponerande. Omprovning senare med annan flaska var betydligt bättre. Ska nog ligga till sig lite men var ett mycket välgjot vin i den bra flaskan. Men 750 SEK eller vad det blir med gebür. Tveksamt.
• 2009 Taurasi Feudi di San Gregorio 170 DKK - Återigen kork utan att representanten reagerade - Stjuts ner i slasktunnan
• 2010 Châteauneuf-du-Pape Cuvée des Cadetts Château La Nerthe, 500/650 DKK, 96PP, Återigen ett exempel på att Rhône levererar med sin GSM-blandning.  Men standardcuven för hälften av pengarna var nästan lika bra.
• 2010 Sassicaia Tenuta San Guido 1000DKK 96 ParkerPoäng (PP) - Stor skillnad mot hur jag minns den från tidigare bekantskaper. Trots sin ungdom ett elegant drickfärdigt vin men som ändå hade ryggrad för att lagras. Bra & Gott! Ovanligt tillgängligt inflikar Arne baserat på på de fyra-fem årgångar vi smakat av på olika håll.



• 2010 Château Lynch Bages 5er Cru 1100 DKK, 96PP - Mörk, god, tät. Cab & Merlot och ett par till. Larvigt pris tyvärr men efter smakat Kinesiskt vin av Kjell förstår jag varför de är så glada i Bordeaux...
• 2010 Château Lèoville-Poyferré, 1300 DKK, 98 PP - Tja vad säga, Klassisk mycket bra ung Bordeaux. Pris ytterligare larvigt
• 2010 Château Montrose, 1700 DKK, Lite luddigt vad egentligen Mr Parker gett för betyg om det är 99PP eller 100PP. Hur som helst höga poäng och följand omdömme:
  Although Jean Delmas remains a consultant at Montrose, he has yielded his primary responsibilities over to a younger staff, but he still believes the 2010 Montrose is one of the all-time great wines ever produced at this estate, equaling or exceeding the quality of the 1929, 1945, 1959, 1961, 1989, 1990 or 2009. The 2010 harvest took place between September 27 and October 15, and the final blend is 54% Cabernet Sauvignon, 37% Merlot, 8% Cabernet Franc and 1% Petit Verdot that achieved 13.75% natural alcohol, a fraction above the 2009's 13.7%. Somewhat reminiscent of the 1989, only even inkier and richer, the 2010 boasts a dense purple color along with glorious aromatics of blueberries, boysenberries, black currants and a crushed chalk-like minerality. The tannins are less intrusive than I would have suspected for such a young Montrose, but they are unquestionably ripe and well-integrated. Deep, full-bodied and massive, this beauty should be at its finest between 2018-2050.
  (99 Robert Parker- Wine Advocate- Feb 2013)
  Där ser man, en smak av den fina världen, för oss vanliga dödliga. Enligt egna anteckningar bättre än föregående två Bordeauxer
• 2010 Château Pontet Canet, 1500 DKK, och här smäller Bobban skalan i botten: 100PP! Noterar även att det angivna 1500 DKK har vuxit till 2000 DKK vid köp av ett dussin buteljer. Min egen ranking av Bordeauxraden var god, god,  godare, godast. Men priset...
• 2009 Côte-Rôtie La Turque Guigal, 3800 DKK, 100 PP, Vid detta laget var ju ribban lagd hög men detta var nog kvällens kvalitetsvin. Gott-Rôtie... Bättre än Rosé :)

Ja efter denna utmaning av karaktären där tillochmed fantastiska viner slutade i spott-tunnan, sökte sig två nöjda braxar ut i Dronningens by. Kvällen rundndes av med pasta & pilsner, glömd men återfunnen ryggsäck, tågresa hemmåt som för VinkelBrax slutade i två timmar i en SJ-buss pga spårarbete med galen chaffis som verkade fått busskortet i CornFlakespaketet. Men trots resandets vedermödor var det två nöjda braxar som somnade sött.