Julvinare

Förutom diverse skumpa förstås, i konsumtionslägesnivå från Braxenmötet (grundläggande daglig näring), har 2 rödingar konsumerats under juldagarna. Till eftermiddagens TV- och chokladservering, fick jag för mig att smutta på en Amarone som sällskap. Inte så tokigt kanske och med fördel till de mörkare bitarna. Amarone har jag inte gott om, men hade sparat en Tommasi 2003 som kom hit som julklapp för ett antal år sen. Nu är inte Amaroneerfarenheten så stor, bortsett från besök hos grannarna, (där genomgången kan bli grundlig), men jag vet att jag förr kunde uppskatta just en Tommasi. Nåväl

nosen bjuds en bläckig, men mogen bouquet, det är tätt i frukten och allmänt mörkt. Visst smakmässigt i grunden är det torkade toner, men också vitalare fruktrikt och tätt stabilt med associationer till såväl mörka körsbär, som björnbär, blåbär och mogna plommon. Finns också ett mintigt inslag som piggar upp och lyfter en fräschhet i fruktrikedomen. Vinet kommer nyanserat rikligt i starten och bjuder på fint torkat frukthäng, men har en tendens att tappa något i mellanregistret då frukten blir lite kall och stum för ett ögonblick. Nästa:

Pian delle Vigne Rosso di Montalcino 2013 (149:-) från Antinori är ett mycket lätt vin. Så pass lätt att jag får svårt att hitta något att uppskatta. Visst, nu är detta en RdM, men sån här lättviktare har jag aldrig träffat på. Bouqueten är ungdomligt somrigt bärig och som körsbärssaft. Har dock en trevlig ekavrundning i doften som för tankarna mot vissa Pinot Noirkreationer. I smaken är tanninerna lovande pigga och fina, men möts av allt för svag frukt. Det är lättsaftigt och ganska tunt och funkade inte alls till flankstek, rotfruktsgratäng och chevrekräm. För mig funkade det inte efteråt heller. I så fall får jag börja om med bättre valt tilltugg och säkert med fördel, sval temperatur. Kanske som svalkare i annan årstid med helt andra förväntningar? Hursomhelst är detta något helt annat än vad jag är van vid från producenten.

Cavatips

MIM 2011, en riktigt bra Cava för 99:- och jag skämtar inte. En glädjande positiv överraskning med ett fint grapeigt bite. Fin understödjande frisk fruktighet med citrus och gröna äpplen och honungsstram touch. En riktigt uppfriskande sak och t.o.m bubblorna hänger med, stark rekommendation som bruksbubbel.
Å så lite passerade påskvin:

Beaumont des Crayeres 2003, 289:- väckte nyfikenhet pga av sin ålder, direktkonsumera en mogen champagne var mitt mål och den smakade mogen vinteräppelmustig champagne med päronsplittinslag, men med förekommande mineralisk skärpa, helt ok tyckte jag,
en Andreas LarssonMedocblend fick göra sällskap till lammsteken, Chateau Tour Seran, 2009, 245:-, bjöd på mjukare fatiga linjer och stalligt mörkmogen karaktär. Fin frukt, men möjligtvis var den lite väl snäll och jag saknade lite matanpassad styrsel.

Un Jour, Cahors, 2008 från källaren. Ja, den är för jäkla bra. Pampigt mörkfruktig, tät och lagom stram. Bra välsmakande skjut i den Malbec:en.
La Riva Barbera d´Asti, Alfiero Boffa, 2011, 159:-, upplevdes som ett mångsidigt mycket trevligt barberavin. Mycket nyanser i frukten från än det mörka och än det rödlätta hållet. Men det passerar lite snabbt och jag saknar en lite lugnare stabilitet. Det händer mycket i början, men mynnar något entonigt. Finns ändå en tendens och potential i detta vin som jag uppskattar och möjligtvis ska det hyllvila nåt år till.

VinkelBrax visar sin naturliga sida till att börja med för att sedan bli långrandig

Få saker har väl de senaste åren varit så omdiskuterade som sk naturviner. Skit enligt vissa, fantastiska enligt andra. Hatade av Kronstam osv. Och eftersom vi är lite efter i landskapen utan råvaror har jag inte fått tag i några hypade pavor förrän i våras.
Få saker går upp mot ett eget försök. 2012 Morgon Côte du Py, framfödd av Jean Foillard, som odlar organiskt korkades upp efter vissa problem som jag återkommer till.
Efter att, som det nuförtiden kallas, forskat på nätet genom att prata med min kompis Google om nämnde Foillard hittar jag inget som tyder på att han bekänner sig till den biodynamiska läran. Men jag hoppas att även ett naturvin utan nedgrävda kohorn, rotdagar, atmosfäriska kraftfält, dvärgar som dansar vänstervarv runt rankorna under skörden och annat hokus-pokus från den Steinerska biodynamik-läran räknas som riktigt. I och med avsaknad av hokus-pokus-dravel delades den första fördomsfria pluspoängen ut.
Det ser ut att bli en mastig textrik post detta :) Men till vinet då tänker Ni redan.
Vinet ser rödviolett ungt ut, är lätt opakt, men det är ju naturligt ofiltrerat
Ett friskt väldoftande rödbärigt vin med lite metallisk och frisk doft. Helt utan omtalade dofter av armeniskt getgödsel och sumpgas. Eller Döböffiga salubrinskumbananer för den delen. En pluspoäng till!
Lättdrucket, friskt rödfruktigt och syrarikt är det första intrycket. Som ett franskt dagens lunchvin på något brasseri i Lö France på något svårbeskrivligt sätt. Men bättre. Det finns en liten järnartad beska i eftersmaken, men den är inte oangenäm på något sätt. Ett lysande vin till ryggbiff & hemsnickrad bea. Ytterligare pluspoäng.
På minus sidan hamnar två saker: Priset, 249 SEK, är väl i ärlighetens namn lite högt samt att flaskhalsen doppats i något eländigt lack, vax eller vad det nu är. Halvt omöjligt att få bort, och säkert allt annat än naturligt...
För att konkludera detta epos om naturvin vill jag framföra följande: Hade vinet kostat hälften hade jag inte tvekat en sekund att försöka landa en hellåda nästa släpp. Till yttermeravisso begriper jag inget av de höga debattvågorna, om nu detta är ett representativt naturvin. Detta är en helt annan kvalitet är  t.ex våra vitvinstrampande ungerska vänner runt Balaton. Kanske till och med bättre än den sanda(h)ltrampade typen. Så vad är problemet? Eller är det bara ett bra vin som görs med respekt för naturen?
Har Ni nu orkat läsa så här långt så får väl även jag sammanfatta lite av senaste veckornas ganska rikliga avsmakningar. Det har ju varit lite festival i Karlshamn. Det brukar ju innebära floder av Champagne på balkongen. På konstiga tider. Och en del sabrering. Så även i år:)
Förutom Hebrart, Gonet-Sulcova, Hernoux mm provades även gällande "årgång" av Palmer & Co från bolaget. Bra grejor faktiskt
hassebraxen hade vägarna förbi och hjälpte till att lätta på vinkylen. Han hade även med sig ett par olika Aussie-viner från The Young Punks. En milt sagt dieseldoftande Riesling vid namn Monsters, Monster Attack. Bra grejor med en milt sagt kraftig petroleumdoft. Nästa var en Shiraz och Sangioveseblandning som bar namnet The Squids Fist. Mycket gott vin som i alla fall jag inte hade satt på en blindprovning. Sen blev det ett par flaskor till har jag för mig. Bla en redan påbörjad 2006 Paitin Langhe Rosso. Vital och riktigt bra grejor!
Mer traditionella viner avnjöts tillsammans med sPunkbrax efte en Hanö-utflykt
2003 Chateau Cantenac-Brown visade upp sig från sin allra bästa sida! Återigen visar sig gamla världens gamla områden framfötterna. Luftades väl utan sPunks vetskap. Riktigt bra grejor. Flaskan dök upp på ett släpp på bolaget 2011 för 265 SEK.
2009 Spätburgunder Trocken från August Kessler i Assmannhaussen var förvisso ett barnarov men som sagt med lite luft blev även detta en njutningsfull upplevelse. Resterande flaskor får allt sova ett par år, men August gör riktigt bra grejor.
Och för Er som orkat läsa allt bildlöst bludder önskas fortsatt god hälsa i värmen från en 30-gradig vinkellägenhet

En kväll på balkongen

hasse & Vinkelbrax sammanstrålade på balkongen i går för att äta och dricka lite grann
Vi startade med en gammal bekant, 2002 R&L Legras Précidence Vielles Vignes. Den börjar visa klara mognadstoner och lite oxiderade toner. Mycket bra grejor men har kanske i mina ögon varit bättre tidigare. Då värmen var påtaglig öppnade vi en lite nyare bubbel. 2004 Marc Hebrart Rive Gauche - Rive Droite Extra Brut Grand Cru. Har fanns inga oxidtoner utan den var härligt ren och frisk. Riktigt bra grejor!
Till färskpotatis, vitlökssmör och grillad lammytterfilé smakade vi av en trio viner från våra källare

2003 Château Cantemerle var riktigt bra grejor. En bra art-typisk Bordeaux med ca 50% CabS och 40% Merlot och 10% övrigt. God som attan. Riktigt bra  grejor! Ska jag hitta något att gnälla på är det att den legat 10 år i kylen för att nå dit den var. Köptes på primörsläpp på bolaget 2004 för 190 SEK.

2006 Pommard Grands Epenots släpptes på bolaget förra året. Även detta riktigt bra grejor. Mogen och relativt mjuk för att vara en  Båda denna och Cantemerle öppnades runt lunchtid och luftades väl.

Sista röda till lammet var en anna Pommard som hämtades på plats för ett par år sedan. Även detta riktigt bra grejor men ett mer rustikt vin än kusinen från 2006. Klararsäkert 10 år till på rygg Mätta och belåtna, och förvånansvärt rediga i knoppen avslutades måltiden med Svenska jordgubbar, vispgrädde och ett litet glas 2011 AJ Adam Hofberg Auslese

Vinet var självfallet sött men med en bra syra i botten så det känns inte kvalmigt, Jag har tidigare varit lite tveksam till AJA:s viner men detta har blivit klart bättre med två år på rygg! Riktigt bra grejor

Så det var två trötta och mätta braxar som somnade i går. Ungefär samtidigt som Broder dansk drog in sitt bloginlägg...

Bordeaux Bordeaux - Åkeholm Del 2 idag

Lammytterfilé med röd kärna, Rödvin & Balsamicoreduktion och en potatisgratäng blev det till lördagsmys. Och en flaska 2003 Chateau Cantemerle
65% Cabernet Sauvignon - 20% Merlot - 10% Petit Verdot - 5% Cabernet Franc. 12,5% EtOH, 85 p från Parker, beställd som Primör på bolaget 2004 för 195 SEK. Öppnad ca 6 h före maten, dekanterad till karaff och täkt med papper för att inte fyllas med bananflugor. Så det var de yttre omständigheterna det.

Djupröd färg med begynnande mognad i kanten. Cigarrlåda, lite gamla brända ingågna jympadojjor, vanilj och blommor i nosen. Det finns fortfarande tanniner och syra i vinet även om de börjar rundas av lite smått. Fruktigt, varm smak av röda bär, kan ana en glimt av hallon och jordgubb. Det enda att gnälla lite på är en ganska tydlig fatton nästan på gränsen till colafjäskig. Men ändå en bra Bordeaux mitt i livet. Har ett par tre till att följa utvecklingen på.

Ett mycket bra vin till maten! Och om jag får säga det själv var maten också mycket bra! Kött är gott!

Hur går de för Er andra? Alkoholfritt till linssoppan???

En helt vanlig lördag i Blekinge...

En vanlig lördag i Blekinge träffas Ulf och Arne. Vi började med lite skumpa...
Tre bra Champagner men med tre helt olika karaktärer var meningen och det lyckades!



Larmandier-Bernier Terre de Vertus Blanc de Blancs Non Dosage (2007)
En torr rasren chadonnay från Vertus. Tricket med Non Dosage fick vi lära oss i våras var att man måste ha mogna druvor och helst från bra lägen för att det ska bli bra. En uppfriskande blekgul chardonnaychampagne, torr men inte så torr att det drar i käkmusklerna. Mycket bra grejor!
R&L Legras Cuveé Presidence Vielles Vignes 2002 Blanc de Blanc
Även denna champagne en Blanc De Blanc men med helt annan karaktär. Här har vi mognadstoner med åldrande äpplen och rondör. Har utvecklats ordentligt sedan några av oss drack en butelj från samma låda som fördrink extraprovningen på Kulla härom året. Mycket bra grejor
Vilmart 2005 Grand Cellier dÓr
80% Chardonnay & resten Pinot Noir, jäst och lagrad i ekfat. När denna provades på plats i våras var eken närvarande men jämfört med de andra i startfältet märktes den ännu tydligare. En av de första reflektionerna var att glasen luktade skåp men efter ett kort tag satte Fru Åkeholm att detta var något eklagrat. Inte på något sätt obehaglig men tveklöst en matchampagne snarare än en snackechampis. Men ytterst välgjord och även denna mycket bra grejor.

2003 Leon Beyer Cuveé de Comtes d'Eguisesheim

En klassisk petroliumladdad torr mogen Rieseling från Alsace Kan det bli bättre? Även om Tysken börjar få bra stuk på sina torra rieslingar är en torr alsaceriesling ändå snäppet bättre. Speciellt från en sådan producent som Leon Beyer. Mycket bra grejor även detta!

Dock kan man undra vilka svampar Leon har käkat innan han färglade etiketten? Kanske är det det tyska arvet som slår igenom i färgvalet. Det kan ju tyckas ibland att de tappat fotfästet i estetiken men sina hockeyfrillor och mönstrade reklamslipsar
Behagligt påverkade av de vita vinerna laddades Weber med lamm & gris. Och till kött föredras rött! Ibland är det ju så att man vill dölja ett mediokert innehåll med kul förpackning. I detta fall en av de mer bisarra etiketterna med en ufosnubbe på skruvkorken. Men innehållet är absolut inte något snögubbevin.
Bonny Doons 2005 Le Cigarre Volant är ett mycket gott Kaliforniskt Rhônevin på de klassiska sydfransk druvorna med Syrah i spetsen! Bra balans mellan kraft, frukt & alkohol, och inte extra allt gjorde detta till en sann njutning öven detta! Mycket bra grejor

2006 La Spinetta Langhe Nebbiolo som bloggats tidigare har lyft efter en natt i kylen! (Och forsatte att knyta upp sig när slatten försvann i onsdags) Men fortfande för lite pang för pengarna.
Och som avslutning på aftonen visade Jens att han lärt sig göra paj & vaniljsås på hemkunskapen! Till detta och en kopp god Zoegas smuttade vi försiktigt på en 2008 Lenz Moser Trockenbeerausleese.
Genomgående genom kvällen måste vi säga att detta har varit väldigt bra vin.
Vi mår Bra! Det var gott. Åkeholm & Arne!

Temperering och luft är bra grej

Snart vänder det, blev det överhuvudtaget ljust idag? Fredag mot lördag blev kontrasterande dagar. En trevlig kväll hos Las förbyttes till hårdvaskning av badrum. Det var FF-läge på freddakvällen och min vana trogen ringer jag Las och kollar om vi ska supa lite. Gästvänligheten själv bjuder ner Far och Son Ganges och serverar härlig, maffig skaldjurspasta på storplåt. Tigerräkor, bläckfisk och musslor på svart pasta. Fantastiskt gott! Vilken Fredda! Det går brau med Rött sa Las. Tog fram ett bättre Azorinköp från Portugal, Tapada de Colheiros, Garrafeira. Gick ju alldeles utmärkt till maten. Det är inte bara nöje hos Las, utan även utbildning. Det var en mogen, utvecklad 2001:a med mycket fatkaraktär. Inte så provokativt maskulin som portugiser kan va, utan snarare lite lågmält stillsamt balanserat elegant. Ett riktigt nice vin. Till ljuva Spotifytoner från Svensk punk och De lyckliga kompisarna ackompanjerade vi med bubblande Langlois Loire och portisen Taylors late bottled vintage port 2003. Las tyckte Langlois:n va brau och sena kvällens Taylor gav härlig värme och mod att ge sig ut vintriga Ekerönatten. En rik dryck med mycket smak och karaktär.
Så efter dagens slit i badrum och svart skit som lukta tång, tyckte jag mig vara värd lite gött. Tog en kalvstek och lät den puttra i kryddig tomatsås, till det Pappardelle, parmesansparris och tomat/mozzarellasallad. I brist på Bolagsbesök och annat lämpligt val snylta jag för 2:a gången på Difesen. 1:a gången behandla jag den lite klumpigt. Pysslade i köket, tog upp flaskan sent och kunde konstatera att den bistra vintern satt sin prägel på källartemperaturen. Vi var några stycken till bords, vinet var svalt och gick åt ganska snabbt och min bedömning lämnades i ett ? Vis av erfarenhet hämtades flaskan nu i god tid, hälldes på dekantering och temperatur och luft fick sin chans. Vinet har mycket körsbär, drag av vanilj och pondus i bouquet. Ett värmande generöst vin med spetsig kryddighet. Balanserade fattoner och fruktig spänst. Mycket mer aggresiv karaktär än exempelvis Guidalberto. Rätt uppkäftigt utan att bli ohövligt. Lite ovårdat, men ett roande sällskap till middan. Frun tyckte mycket om detta vin till maten, men tyckte det blev lite tungt efteråt. Är djupt och doftar vanilj var hennes kommentar. Hon tyckte inte det var så italienskt i stilen. Nej, det här är nog ett vin som är i utvecklingens vagga och nu ska jag inte snylta denna på ett tag, men jag uppskattade upplevelsen redan nu.

Det var så det började...

Om jag inte minns fel så startade i alla fall mitt vinintresse med Rioja. När upptäckten kom att om man lade till ett par tior på en Lantvinare så kunde man köpa en Rioja Riserva. Ytterligare någon tia så kunde man landa en sen 70-talare Rioja Gran Riserva. Och som efterrätt kunde man "dunka" en Moulin Touchais. Och inte bli allt för seg dagen efter. Det var tider det!

En vildsvinsstek i grillen, svampsås på spisen och rioja i glaset. 2003 Roda Riserva. Inköpt 2007 för 199 SEK på rekommendation av Röttorp som slog till med 17,5p och en 4:a i prisvärdhet. Drickfönster 08-12. Mr Bill dunkade på med 91p i Dina Viner. Upp till bevis!

För att var en Rioja med 85% tempranillo har det en relativ kraftig färg. Doften innehåller givetvis en massa vanilj och lite rökiga fat. Tanninerna är fortfarande ganska uppkäftiga och frukten finns där. Bra häng där frukten tar över efter ett tag. Det är betydligt kraftigare än en gammal CVNE eller Viña Imperial. Mer mat än snackevin. Bra nu men hade jag haft fler i kylen så hade jag nog väntat ett par år. Men det är ju jag det. Men onekligen är detta ett ett vin som väcker minnen till liv. Björnholmen, Folkabussen, Zebran, Pets disco i Gränna vad det nu hette. Och en rostbrun Granada med en korg till baksäte. Så det kan bli!

Strålande vintillbehör

Inspirerad av BorenBraxens amerikänska lyxgrill har efter lång tids påfyllning i spargrisen en, som Knut sade, likadan fast bättre, köpts till Åkeholmsbraxens prylsamling. Den har idag invigts efter miljövänlig tänding med tidningspapper i tillhörande skorstenständare. Känner mig som en fin människa efter en sådan handling, och numera är briketterna märkta som CO2-neutrala. Undrar vad de gör med de flyktiga kolväten som drivs av vid kolning? De är ju trots allt lite mer potenta växhusgaser än vad lite fossil CO2 är.
Som kan läsas i tidigare inlägg så hamnade första försöket till tillhörande vin i slasken. Snabbt ner i kylen för att hämta en ersättare: 2003 Penfolds Bin 28, inköpt för ett par år sedan. Den passade perfekt till helgrillad kalvkotlettrad med Jacksonpotatis och grillad sparris.

Kommer att fylla på förrådet av Bin 28 då detta var den sista i en samling av flera.