Semestereufori

No. 1: Vitlöksmarinerade kotletter med ugnspanna och örtsås, till det Collection du Rhone, Vacqueyras, 2007. Färgen ljus i tegelton. Direkt vid uppkorkning markant doft av svartvinbär och efter vidare utväxling med omgivningens luft avtog det för övergång till krydda och plommon. Väl i gommen känner jag fortfarande svartvinbär, krydda snarare pepprigt och russin, plommon. Jag tycker det här va blekt sa frun och litegrann kan jag hålla med, men för 119:- får man nog ungefär vad man betalar för och jag tycker nog trots Blekvarning! att det här var ett rätt trevligt sällskap i en gråmulen Eurovisionkväll med underbara Lena i rutan. Det vann i längden, men det bör drickas i år.
No 2: Wasa Sport och räkost, he-he, till det Zevenwacht Sauvignon Blanc 2009. Tar den kall å go från kylen och jag njuter av kittlingarna på tungan, känns fräscht i solskenet, men sen blir det bara tråkigt, onyanserat bläffigt, druvsöttigt på gränsen till sliskigt, disharmoni i upplevelsen. Någon som uppskattar vita viner mer i vardagen kanske upplever det här som ett OK vin, men jag är uppenbarligen väldigt oförstående och begränsad här.
No 3: gräsklippning,
No 4: Crostini, till det Kaapse Vonkel, vad jag tycker är ingen hemlighet, mmmm I do love this copy.
No 5: Uno till Tacos, Langhe Nebbiolo Ca du Rabaja 2007, Renzo Alutto kommer till Divino på torsdag och måste erkänna att jag blev väldigt sugen, men frun tog det ur mig för andra prioriteringar. Vinet är oroväckande blekt i färgen, men överraskar snabbt med en tät smak i nyanserad stil av framförallt mörka körsbär och kryddor. Bra häng, mycket trevligt uppskattat vin.
Pga av studentfirande har vi valt att ta semester till veckan. Det är ju så upphausat här i 08. Själv gick jag hem till gammelBengts kvart och tog några pilsner, åkte hem till ointresserade släktingar och avslutade tillsammans med K-G och Moset på Mamma Mia.

Ett besök i baginboxlandet...

I går fredag var jag på besök i norra Tyskland tillsammans med kollega och kund. I lugnt och behagligt tempo betades "vattenhålen" i Heiligenhafen och Putgarden av. I sällskap av bussresor från Sverige. Två dialekter var i majoritet bland de resenär som ju längre dagen led allt tydligare visade spår av det ivriga provsmakandet av "12 flaskor för 110 DKK". Det var uteslutande Östgötar och Nordskåningar som flockades runt de borden.

Tja vad ska man säga? Om jag skulle känt för att fylla källaren med BagInBox för 60 DKK eller det tyska tetravinet Rebenschoppen för 1,3 €/l hade jag varit en lycklig man i dag. Utbudet på pråmen var misserabelt för en Brax som varken gillar whiskey, gin i baginbox eller Amarone. För det fanns det gott om, så det är väl det Svensson & Preben vill ha. Och under min vandring mellan hyllorna infann sig en del funderingar. Man kan ju alltid undra varför man tar ett franskt vin de table från cahors, kallar det Chateau nånting och packar 12 flaskor i en patinerad trälåda? Med ett styckpris på 39 DKK! Eller tyskt survin i snögubbeflaskor? Allt går att sälja med mördande reklam även lagom söt konserverad gröt.

En annan sak som noterades är att våra tyska vänner uppenbarligen inte ser sina inhemska viner som något att marknadsföra. I ett av världens bästa vinländer är det bästa, i mina ögen, de har att erbjuda är kabinettvin från mosel. Synd! Däremot mycket tysk chardonnay, riseling blandad med annansjuice och ovan nämnda rebenschoppen. Tyskar må ha en del att skämmas för, tex hockeyfrillor, konstiga jeans och curryketchup, men inte sina rieslingviner!!! Fritz, återta din stolthet!

Men jag är ändå ganska nöjd för lite "fynd" vaskades fram. Har just druckit ett glas av min 69 SEK Barabaresco till pizzan. Har försökt hitta någon information om 2005 Brunito Barbaresco men inte lyckats fullt ut. Men jag hittade ialla fall en bild!

Efter en stunds luftning och ett par rejäla varv i karaffen öppnade vinet upp sig. Att det är ett nebbiolovin råder ingen tvekan om! Liten doft av rosor kan skönjas och smakmässigt finns det mesta man kan förvänta av nebbilolo: Björnbär, lite lakrits och lite skogssvamp. Ett inte helt balanserat vin dock, men vaddå? En bra Barbaresco, nja. Ett bra vin för 70 spänn? Tveklöst! Och framför allt är det ingen sötsliskig insmickrande 15%-are!

Korvautomaten!!

Det är inte lätt för en gammel smålänning på lunchen i storstan. Under en diskussion om diverse kom jag plötsligt att tänka på korvautomaten som om jag minns rätt fanns vid runnerydskiosken och krysset queckfeldtsgatan -sörängsvägen i Nässjö. Man la i några kronor och efter en stund föll det ner en kokt i hård plastförpackning följd av ett bröd och senap och ketchup. Mina kollegor bara skrattade och sa kovattomat hehe. Är detta något jag drömt? Tror inte det men denna uppfinning måste dött ut fortare än dinosaurierna och plastcykeln. Nog om detta, familjen ville ha pizza denna fredag så det blev en snabb hemgång via landsvägens systembolag i Sundbyberg. Enligt internet skulle där finnas den sista buteljen av Henriot millesmine 1996 i svedala och visst kunde det vara värt omvägen. Ingen champis fanns kvar men den servicemajndade personalen rekomenderade en god IPA istället. Dugana avery är en amerikansk ale med i mina ögon sett alldeles för högt pris, men ack så god så jag får tacka sundbyberg för att de lurade på mig en 65 centilitare. Till pizzan tog jag ett glas tandem som broder Åkesholm rekommenderat och jag kan bara bocka och tacka. Mycket prisvärd kanske något syltig men på pizzan var det kebab av nöt och inte får så det kan ju orsakat helhetsintrycket. På tal om får så såg jag att kungen släppt ut några vid drottningholm, ett litet lamm gjorde lycklighopp vid sin mamma och det blir svårt att köpa nästa lammstek. Trots pizzan är jag inte helt befriad från köket denna fredagskväll. Iveckan har jag köpt oxkinder som jag brässerar i rödvin(briccotondo) ihop med morot och lök. Imorgon är det fotboll mot Bosnien.

2000 Chateau Gibalaux Albero

Ikväll har det grillats entrecôte. Enklaste marinaden med soya, olivolja, rosmarin, salt och peppar. Till denna smörslungades några haricot och klyftades lite svensk vinterpotatis. Vinet som valdes innehåller 33% Carignan, 33% Grenache och 33% Syrah

Efter en timmes luftning av vinet serverades så fredagsmiddagen. Vinet är klockrent till grillat. Det är klara mognadstoner, färgen börjar blekna och det känns helt rätt att dricka vinet nu. Smaken fyller munnen och hänger sedan kvar länge. Den första doften av sumpskog och jordkällare växlar till kryddor, frisk granskog och ceder. Vinet som är från Minervois är väl prisvärt, kostnaden för en butelj är 115 SKr. Alkoholhalten är tilltalande 12,5%. Hade det inte funnits flera tusen olika viner att testa skulle jag gärna dricka detta fler gånger, men jag är för nyfiken på allt annat, för att ha tid och råd. Jag tänker däremot lägga vinet på minnet och försöka få fatt i andra årgångar.

Projekt mer ledig plats i kylen

Då sommarens bilsemester ska gå till Frankrike gäller de ju att ha plats i kylen. Man vet ju inte vad man kan hitta då. Och det ligger lite grejor på en av hyllorna som kanske inte är direkta favoriter. En del Bouscasse och så. Och sen låg det en vinare vi fått av några bekanta. En Chilensk Cab/Carignan. 2008 Luis Filipe Edwards Reserva Cabernet Sauvignon Carignan. Före luftning var det ett mycket mediokert vin, men efter en rejäl genomkörare blev den bättre. Men bra? Nja. Om min vinbudget någon gång är exakt 68 SEK så kanske. Ett relativt ljust. ungt lingon/blåbär strävt vin med diskreta fat lite mörka bär och plommon (?), och tack även Du Luis, ingen sliskig dominerande restsötma. Så där blev det ett pluspoäng! Jag har druckit sämre vin utan tvekan men nä, ett par tior till i pris gör susen, och en femtiolapp gör underverk!

Inte som planerat här heller

Ibland passerar en feskebil vårt område och säljer dyr fryst fisk. Upplevs dock som god kvalite´. Från senaste inköp var ett scampispett planerat för grillen denna fredag och nåt härligt vitt. Ryssvärmen eller åtminstone Ryssolen förbyttes snabbt mot täta droppar och dunder och grillning började kännas allt mer avlägset. Fram med lite kycklingfile, pasta och sallad i köket istället. Min plan för helgen var att använda Bloggen som tipskälla. En surfning genom etiketter gav mig uppslag och verkställdes också till viss del med det som erbjöds på Ekerö. Inget italienskt införskaffades från Bloggen, men eftersom pastan förstärktes med pesto, parmesan, basilika, olivolja, blev överrenskommelsen att plocka fram Italiano. Jag vet inte riktigt när eller varför jag köpte den, men fann Canonica A Cerreto Chianti Classico Riserva 2005. Tyvärr ett exempel på en Toscana i meningslöshetens tecken, som jag tyvärr ibland träffat på. Trots allt en rätt inbjudande doft med krydda, körsbär och örter, men sen kom Ingenting, sen kom Ingenting å sen kom inGenting. Vill säga lite SKÄRPNING importörer, det finns så mycket spännande, ta hem det istället.
Kaapse Vonkel börjar tryta så jag såg i veckan ett behov av att lägga en Grisbeställning. Bland en del annat blev jag nyfiken på Cave de Tain Crozes Hermitage ”Les Hauts du Fiefs” 2007. Har ingen erfarenhet av deras sortiment, förutom en alkoholsvag, smultronfräsch, solgassriktig Rose´bubbel, Queen of Syrah, som jag uppskatta mycket när dagarna var heta. Vi får se vad Crozen kan erbjuda? Helgen är tyvärr förkortad, men jag hoppas ändå hinna med något Bloggentips innan den grå vardagen tar vid. Det dracks mer bättre vin, när pingsten var lång å fin, dä dä do.

Sparris öl och mörka moln.

Åter fredag och jag stämplar ut tidigt och skyndar till Regeringsgatan. Familjen har önskat Tacos till måls denna fredag och jag är ute och provianterar. Väl nere går jag runt och spanar in utbudet som en nöt på grönbete. Här finns barolo från Massolino och bembibre från spanien mm. Jag nappar åt mig en magnum ca di pian från Spinetta och går mot ölen. Där stöter jag på produkter från Herslev Brygghus som gjorde en så fantastisk midsommarbrygd på sav förra året. Mina ögon fastnar på en pava Sparrisöl för 55 riksdaler och ner i korgen åker den. Visst är det tider för primörer( Färskpäran går för 75 riksdaler idag). På väg mot kassan plockar jag ett rödtjut i form av Briggotondo 2008 för 75 kronor och till min egen förvåning en flaska moscato dásti från vietti(ett sött sprallevin från italien innehållande 5,5%). Gillar jag sådant, vi får se. På vägen mot tunnelbanan mot brommaplan hoppar jag ner i Hötorgshallen för att köpa ramslök och toppmurklor(ingredienser i en kommande vårsoppa med vit sparris och kycklingbuljong). På bussen från brommaplan mot Knalleburg kommer det mörka molnet som taget från en Tolkienfilm med en massa åska, regn och hagel (huva). Undrar ni om jag handlat råvarorna till Tacosarna som familjen önskat kan jag lugna er med att det gjorde jag redan igår. Väl hemma så börjar jag "cuta" grönsaker och till det inmundigas Oppigårds summer twist, ett spänstigt öl med fin bäska(rekommenderas varmt). Rödtjutet Briggotondo 2008 är en fantastisk barbera för det priset. Efter en välnärande tacosmiddag så klämde jag sparrisölen och den luktade och smakade sparris vilket är som taget från en japansk skräckfilm. Nu sitter jag i soffan och undrar om den har samma inverkan på urinens odör som den verkliga varan(jag hör av mig i nästa blogg).

Ps De små knattarna är helt ok att dra nu.

Det fanns inte plats för mer äpple

Jag är ingen fruktälskare, många viner innhåller dofter och smaker av frukter som blir mycket behagliga. Men dagens mousserande från Tulbagh Sydafrika innehöll så mycket äpple att det inte fanns plats för mer. Vi hade bröllopsdag igår och firade lite försiktigt med ett rejält stycke oxfile med rödvinsås. till detta drack jag en halvflaska Penfolds Rawson retreat 2008, frun drack i vanlig ordning vitt. Penfoldsen tycker jag är ett skapligt vin för en mindre summa pengar. Man får fin längd för slanten. Idag tänkte vi dricka något festligare till maten. Fira 14-årig bröllopsdag gör man väl i minst två dagar. Till dagen torsk med sparris, potatis och hollandaise öppnade jag 2006 Krone Borealis, mousserande sydafrikan gjord på 50/50 pinot noir och chardonnay. Flaskan var svår att öppna, det var så att jag längtade efter en sabel. Men efter mycket möda och en ömmande högerhand fick jag korken ur flaskan. Det skummade härligt när innehållet hälldes upp i glasen, bubblorna som steg uppåt var ganska olika i storlek, dom större bubblorna försvann uppåt först, lite senare fanns där mer tilltalande mindre bubblor. När jag doftar på vinet är min första tanke att detta är äpplecider, fruktdoften är påtaglig. När jag sedan smakar finns där ännu mer äpple. Först när flaskan nästan är slut hittar jag lite grape. Jag är lite kluven inför detta vin. Det är på tok för mycket äpple i smak och doft, men vinet är friskt och rent. Söker jag så här mycket äpple föredrar jag en cider, men det tog ändå slut ganska fort. Priset tror jag mellan 130 och 140kr, alkoholhalten 12%.

Spargel und Riesling

Tja vad göra. Var idag förbi CityGross för att göra lite inköp av livets nödtorft som juice och rostebröd och lite kött för helgens grillningar. Då såg jag dem. Bleka tyska sparris i storlek som lite mindre, ja ni vet.... Inte kan man lämna dem ensamma och övergivna i kyldisken. Ned med ett par stycken i korgen och snabbt lägga om kvällens meny till Vit sparris med Holandaisesås och kallrökt skinka. Vad dricker man till detta om inte Riesling? Tyvärr råder missväxt på osöt tysk Riesling in kylen så då får det bli ett fullgott alternativ. 2002 Riesling Saint Hippolyte av Marcel Deiss i Alsace. Ett halmgult vin med en lockande komplex mineraldominerad Rieslingdoft. Citrus och, ja helt enkelt Riesling. Och gott var det! Ett torrt moget, balanserat men kraftigt rieslingvin. Detta är nog den tredje eller fjärde årgången jag avnjuter av detta vin och det finns ett särdrag jag inte funnit i något annat vin, en kryddig och kraftig efterklang ganska långt bak på tungan. Inte på något sätt oangenäm men lite speciellt. Jag och Broder sPunk drog en annan butelj av samma vin & årgång för ett par år sedan på vår fisketripp med killarna till Fulån. Då var denna efterklang mer framträdande, men det kan ju också berott på lite undermålig kylning och myggoljan?
Hur som helst är detta ett vin jag gärna köper igen då chansen ges. Detta exemplas lades på hyllan i juni 2005 och kostade då 186 SEK. Gillat av Bill (92p en gång i tiden) men även av mig! Och frun.

Vit Fredag

Då Majvädret fortsatt att vara synnerligen otrevligt så fick den planerade grillningen raskt bytas ut mot lite annat denna den 14 Maj då inlägget egentligen skulle skrivits. Mitt under tillagningsfasen ringer Jan H och låter meddela att det går en Småtrapp vid Svärtinge gård utanför Norrköping. Då vi ska få hem gäster och han har jobbat hela dan bestämde vi att skita i utflykten och hoppas på att den skulle vara kvar dan därpå. ( det sket sig givetvis så trappen är fortfarande en gäckande figur, har aldrig sett någon) Nåja tillbaks till matbordet. Vi inledde med en champagne.
En flarra Palmer & Co Brut 2000 bdb. En mycket trevlig champagne helt i avsaknad av så kallade "brödtoner" men mängder av både frukter och blommor både i doft och smak. Smörkolatonerna av chardonnayen fanns där samt även den ännu ljusa färgen anvisade tydligt att det inte fanns någon Pinot med i brygden. En mousse som lade sig tämligen kvickt kanske visade på att det var en tioåring som konsumerades. Idel positiva omdömen från gästerna. Lite crostinis med tapenade samt röd pesto fick ackompanjera.
Som huvudrätt blev det bakad potatis med antingen räkröra eller skink- och purjoröra.
En gammel favvo till detta blev det.
Brauneberger Juffer-Sonnenuhr Riesling Spätlese av Fritz Haag i 1995 års modell. Det är inte klokt vilken lagringspotential detta vin har ! Så jävla vitalt och friskt att det är omöjligt att förstå att det handlar om ett 15 årigt vitvin som varit med om en pyrolytisk brand i jordkällaren. Doftar typiskt riesling med petroleum och allt. Smaken är som sagt pigg av syror samt spätlesesötma som inte var helt tokig då rörorna gjorts ganska "hotta". Eftersmaken var även den till belåtenhet och gästerna tyckte nog bättre om detta vin än champagnen. Själv vet jag inte vilket vin jag helst skulle ta med mig till en öde ö, men förmodligen champagnen.
Till efterrätten blev det inte vin utan Cognac och Whisky. En grönstedts "extra" samt lite Mackmyra av standardkvalité. Cognacen gör ju ingen besviken men Mackmyra stadard har en bit kvar att gå innan den håller mot skottarna.

Ryssvärmen

Så kom äntligen värmen till Ekerö på lördagen. Filip och jag tog metspöna och drog till Eldgarnsö, dock var det endast rommstinna mörtar som nappade. Det fick bli en djupdykning i frysen och där fann jag en lax och några gösfileér. Fram med smör, folie, lök, dill och sedan ut till grillen. Kokade lite färskpotatis därtill. En dag som denna är gjord för champagne och i källaren fann jag en liten knatte Billecart Salmon 1996. Den hade must och en färg likt Bravo äppeljuice. Påminner faktiskt lite om Selosse substance. Till fisken blev det riesling i form av Breuers standard 2008 en frisk fläkt som det blivit några pavor av senaste tiden. Rekommenderas starkt för 115 penningar utmärkt till musselkoket.

Från flera av jordens hörn

Kvällen bjöd på sedan tidigare beprövade kort, Simonsig Kaapse, Cremant de Bourgogne-Geisweiler, Zenato Merlot, Seghesio Sonoma Zinfandel och en ny för mig, Delta Pinot Noir 2008 från New Zeeland.
Hade entrecote på grillen och potatis å rotfruktspanna från ugnen och jag tycker Zenaton passar fint ihop med detta. Uppskattades av gästerna och det är ju ändå det viktigaste.
Deltan kändes rätt klassiskt Pinot Noir, bärig, hallon, jordgubb, matchades snyggt upp av en påtaglig kryddighet och den komponenten gav glans åt upplevelsen och fick mig nöjd och belåten. En av gästerna tyckte den lukta lik och det var väl kanske att ta i, men den hade ett drag av sumpig doft. Det här gick inte så väl hem i sällskapet men vinet fick kanske en något otacksam turordning, mittemellan de fruktigare Zenato och Seghesio.
Seghesio är ett pampigt vin, djup och riktigt mörk frukt, man förförs av generositeten och vill stanna kvar. Ståtligt, stiligt. Stundtals associerar man med Spanien och en kraftfullt välgjord Tempranillo. 175:- är väl använda pengar för denna bekantskap.

Det blev inte som planerat

Till fredagsmaten hade jag plockat fram en röd nyazeeländare. Eftersom jag skulle hämta frun vid arbetsdagens slut fick jag gå å sukta efter vinet medan jag pysslade runt bland grytorna Vi hade valt en enkel men uppskattad rätt, lammfärsbollar i pita med lite gröna saker och en youghurtsås med spansk peppar och ingefära. Vid kvart över fem kom så smset från systemet att min beställning hade anlänt. Nätbeställning fungerar, nu hade jag tre flaskor som jag inte visste ett jota om. Detta var ett riktigt impulsköp bara för att testa nätmöjligheten. Vår föreståndare i butiken berättade glatt så att hela kön hörde att detta var butikens första leverans av en nätbeställning. Skit samma, jag bytte ut nyazeeländaren mot en fruktbomb med ansenlig alkoholhalt från Minervois. 2006 Le Grenache de Villerambert Julien, 125 pix kostade detta vin med 14,5% alkoholhalt. Doften av vinet var som att stiga ut en tidig höstmorgon, fuktigt vinstilla och dofter av fallfrukt och multnande löv, en föraning om en död vit årstid i antågande. Ni förstår, detta drömmer jag inte om i maj. Vinet klarade av hettan och syran från såsen, men när maten var slut fanns det bara huvudvärk kvar i flaskan. Det har bloggats tidigare om viner med för mycket av det mesta, detta är ett sånt vin, Parker skulle nog ge ganska högt betyg, men i Borenbraxens källare finns ingen plats för dylika vin. Det har lagringspotential, säkert blir det bättre om två tre år. Har i en tidigt blogginlägg skrivit om 2006 la bastide blanche från Bandol som kostar ungefär samma summa och som också har hög alkoholhalt men som också har en viss finess.

Franskt 14/5

Ja ja , hockeyn är slut och det lär inte bli mer än kvartsfinal för det här svenska gänget, så man får fokusera på annan underhållning i livet. Kvällens "fördrink" Cremant de Bourgogne, Geisweilers blåa. Rätt syrlig, men fräsch och frisk och kall är den en uppfriskande bekantskap, trött efter jobbet en fredagkväll, du piggnar till direkt. Å sen när den ljumnar en aning blir den lite stabbigare å lite brödig. I prisnivå med konkurrenter, t.ex. Rotari föredrar jag den här.
Jag tänkte fixa lite fisk och tog från Coopens nyhetshylla Chateau Haut Mayne från Graves. Det var nog det mest tillintetsägande jag druckit på länge. Fick mest flashback från hemmagjort vin på 70-talet. Jag är blåst på 120 spänn. Visst, det var övervägande Semillon och personligen är jag inte bekväm med den druvan. Tror den behöver mycket omsorg och kärlek och kanske rentav ett annat klimat, tar gärna emot tips av bättre Semilloner. Jag sparar resten till matlagning.
Imorgon tänkte vi bjuda över Söönissarna och då får vi väl skaka fram nåt bättre. På tal om Sööniss fick mig att tänka på Peppoli 2004. Jag tog fram en sån sent 2009 när Söönissarna var här. Det var så så att Knalleburgaren å ja satt i Bromma 2006 och förundrades över denna årgångs Peppolis potential. Ett litet kraftpaket med italiensk finess och Knalleburgaren å ja tittade storögt på varandra, det var helsike vad det smakar mycket.
Vi prata väl inte så mycket mer om det, men jag köpte på mig nåra flaskor å i december 2009 tänkter jag att det kan väl inte klara mycket längre, är ju trots allt bara ett konsumtionsvin från Antinori. Men jag säger bara det, sånt här är kul, billigt är gott, 119:- 2006, åldrad nähä, enastående spänst, vitalt, fruktigt, kryddigt, så riktigt gött, inget tegel i färgen (min källare måste va tillräckligt kall tro?).
Annars var nog den bästa drycken för kvällen en US beer, Brothers Theloniuos, lite väl söt, men stinn och smakrik, kolaknäckig.

Merlot på Italienska

Paus i bedrövliga hockeyn, så tid för några vinord. En och annan Zenato har väl slunkit ner genom åren, men nytt för mig är med Merlot. Smakade förra helgen och så dags igen, vilket lär betyda att jag tycker inte illa om vinet. Påtagligt fruktig i såväl doft som smak, men annars är inte doften så imponerande, initialt gammalt surt läder, typ. Smaken desto intressantare, Merlotisk, men med Italiensk snygg prägel och kompletterar med krydda och färska örter. Färgen är riktigt mork mork. Musella och Allegrini Valpolicella Superiore har väl varit familjens förbrukningsfavoriter, men är det månne dags för tronskifte? Varför inte ha några flaskor även för grillen, skulle funka helt OK för mig. Nu blev det visst 1-1, så dags att återgå.

Skulle bara kolla lite...

Nyss hemkommen efter en heldag med CitrôënIngvar fylld av IndiskaThaiskräddare, lite fågelskådning och en hel del prat så blev det 90g hamburgarmiddag från frysen med familjen. Grillningen fick vänta till någon annan dag. Till hamburgarna avnjöts ett kallt lätt bubblat något gulaktigt brunnsvatten från egen källa. Det matchade all lök & majo och grejor alldeles utmärkt.

Men ensam på bänken stode en stackars övergiven spanjor som bra gärna ville var med. Och jag är ju inte den som är den utan ur med korken till "den idéala introduktionen till Priorat", 2008 Casa Gran del Siurana GR-174.

Jag har faktiskt inte druckit så mycket Priorat, med undantag från någon Finca nånting sent någon natt på ett Braxamöte och på Öland, så jag vet inte om det är en idéal introduktion. Jag hoppas och tror att man kan bättre. Summeringen av detta vin lite bag-in-box-de-luxe på något sätt. 15% alkohol, lite restsötma, mörka bär, julgodis (marsipan?), ganska mulligt i munnen men falnar allt för snabbt, men i och för sig med 15% etylalkohol finns ju potential för att glömma vad det smakade.

Dåligt? Nej inte direkt. Bra? Nej inte direkt. Kanske kan man kalla detta vin för Folkpartistiskt ett valår som detta.

Bildäck på butelj

Så har jag då druckit upp den sista (tror jag!) flaskan Cornas i kylen. Denna var åergång 2001 från Chapoutier, med blindskrift på etiketten och allt. Det är väl ingen hemlighet att jag har tröttnat på fylliga uppsötade högalkoholvinare. Här återfinns en ganska rå smak, inte sträv men med en avsaknad av sötma och med (tror jag!) ganska tydlig ton av Syrah med gummiton och blåa bär. Kanske lite som ett mellanting mellan Cote Roti och Cote du Rhone! Man kan inte kalla det insmickrande precis, men det är trevligt att få lite omväxling i smakerna. Kostade väl ca 200 spänn någon gång för länge sedan. Passade fint till såväl oxfilén som Saint Agur och Brie du Meaux från den fattiga osthandeln nere i centrum.

Aglianico 2008

Idag startade stengrillen ! Som första djur hamnade ett par flintastekar från Dalsjöforskött på gallret en liten stund. En Dugges lager förgyllde väntetiden. Den smakade friskt med en inte alltför påträngande beska. Karamellmalt gjorde den lite extra aptitlig.24,90 SEK Det kan man betala, så mycket karaktär fick man.

Till maten inmundigades Aglianico 2008 från Tenute Rubino beläget nere i Puglia. Ett mörkt rödtjut (helt och hållet gjort på Aglianicodruvan) med blå tunga. I doften gömmer sig en del fat, körsbär lite viol samt obestämda frukter. Smaken är väl överensstämmande med doften mkt tanniner, lite körsbär och andra frukter samt friska syror. Vad skall man då tycka om det ? Smakar rätt bra för sina 79 SEK, mycket karaktär för stålarna men det är ett ganska enkelt vin utan någon nämnvärd eftersmak. Ligger en hel del ifrån Terredora samt Taurasi när det gäller smakupplevelser. Fast visst fan duger det gott till en grisaröv !

Hello Africa

Idag har jag för första gången druckit ett Marockanskt vin vad jag vet och minns. Det är Broder Spunk som ligger bakom det. Eftersom vinmissären är utbredd på bolagen i Blekinge passade jag på att dyka in i Kristianstads vinMecca idag då jag hade vägarna förbi.

Där stod en stor klase Taurasi så jag ringde Spunken för att kolla att han landat vad han behövde av den önskade syditalienaren. Och det hade han. Men han nämnde att Tandem, ett marockanskt vin var bra grejor. Och det var det.

Ouleb Thaleb har gjort ett bra jobb! Skulle nog ha passerat som en Sydrôhnare om jag inte kikat på etiketten. Påminner stilmässigt om Lê Cigar Volant, en annan ofransk Rhônare, ganska lätt men ändå kraftigt, torrt, gott och ja helt enkelt bra! Fortfarande ungt med lingon & blåbärstoner i smaken, eleganta fattoner och, tack Ouleb, ingen sliskig restsötma. Passade bra till vildsvinsburgare så här på fredagen

Har en butelj kvar och den får vi se när den ryker till något gott på grilen. Tål nog ett par tre år i kylen men så länge lever den nog inte.

Bara ett glas

Som den helgalkis man är kunde jag inte låta bli att öppna en butelj, trots att det inte är många timmar till dess att jag ska sitta i bilen och ta mig ut i våren. Idag stoppar jag vid ett glas (ganska stort men bara ett). Vinet som öppnades var en riktigt färsking. 2009 La Gascogne Alain Brumont, Gros Manseng-Sauvignon. Ett vin för ca 75 kr. Mycket ungt, mycket frukt, äpple och något annat jag inte brukar äta. Smaken hänger kvar länge. Skulle vilja påstå att detta är ett av de bättre vita viner jag druckit i den här prisklassen. Fiskgrytan med musslor och torsk matchade vinet skapligt, men kanske skaldjur hade passat bättre än fisk och blötdjur. Resten av vinet får konsumeras senare i helgen, men om detta kommer jag inte att blogga. Idag kopplades äntligen östergötland på nätbeställningsmöjligheten. Borenbrax var blixtsnabb med att skaffa konto och beställa sina första tre buteljer.

Lillelördag med getostar

Idag har jag haft semester. Det hela började egentligen igår med en nattvandring . Idag steg jag inte upp förrän 04:00, så ni förstår att det är en trött man som blivit lätt salongsberusad av en halvflaska vin. Jag plockade fram några av de getostar som inköptes på Godegårds marknad (vit kaprin, getcamembert och en bredbar vitlöksost. Diverse olika kex plockades oxå fram. Vinet gick bra till kaprinen och camemberten men inte till vitlöksosten. Det vi då drack var en 2008 Sancerre Les Baronnes för ca 155 riksdaler. Vinet är sprängfyllt av försommar, hagar med betande kossor och nässlor i hörnen. Tror min själ att där också finns några exotiska frukter. Vinet innhåller mängder av friska syror och några ekfat har nog inte funnits ens i samma lokal som detta vin. Tack vare den höga syran tror jag att vinet har en härlig framtid, till nästa sommar tror jag att det vuxit lite till. Sancerre är en klassiker till getost och trots att det inte var chevré vi käkade ikväll harmoniserade vinet mycket väl med ostarna.

En bra dag...

Sitter här med ytterligare ett glas av R&L Legras Blanc de Blanc och summerar upp dagen. På spisen kokar de två sista uppkoken av dagens murkelskörd. Det visade sig att en full svampkorg med murklor väger 3,7 kg! En sådan bra skörd kräver Champagne! Så det fick det bli. Har idag för första gången uppskattat hyggesplöjning i skogen. Där man plöjt för att plantera gran växte rejält med murklor. Detta till trots att vi saknar råvaror i gamla Östdanmark. Kan bara tänka mig hur det ser ut i sådant rikt landskap som Östergökland.

På den tidigare beskrivna grillen har idag tillagats Klyftpotatis, Grisakött & Ananas. Gott! Till detta serverades ett par glas med en gammal pålitlig budgetkompis. 2008 Koonunga Hill. Bra grejor, men det vet väl de flesta om redan.

Vit Lördag

Dagens vita Lördag bestod av 2008 Riesling 3 Weingärten aus Kamptal Österreich. Ett gröngult rieslingdoftande torrt trevligt vittjut. Nästan lite parfymerade toner i boqueten, smaken är frisk och snabbt avklingande. Inget märkvärdigt vin men helt OK till räkorna som ligger tryggt förankrade i buken. Jag har för mig att det kostade 70-80 SEK och det ät värt pengarna, man kan få betydligt träligare paver för denna kontantinsats.

Skåla för våren

Hej bröder braxar, lite utvärdering,idag är det 72 dagar sen Arne startade upp braxen bloggen ,

vi har isnitt ett blogginlägg per dag,bra jobbat!

Jag tycker att vi håller hög klass vad gäller ämnen och inlägg, inpirerande och personliga,

eller vad sägs om: neurotiska viner,inga legymer,posenten helge,solidaritet med grekerna,

ekad fredag,och skärtorsdagslamm, skitkul läsning helt enkelt.

Vi skålade för våren iförgår, R&L Legras Blanc de Blanc, ungdomligt fräsch stil med,mineraler, blommor och med en anings citrus en riktigt bra standalone Champagne.

Jag drack en Amarone för någradagar sedan, en någorlunda väl hängd Masi costasera 2000,

corvina 70% rondinella 25% mollinara 5%, 15% alc,239:- vad ska man säga om detta vin, ett klassiskt Amarone vin ,bra tryck av frukt,kakao,och läder i näsan, ismaken russin,fikon,eldigt

kompakt,en sammanfattning skulle kunna vara sött, gott och kraftigt!!!(som en pizza med extra allt)

Fjäskigt,Fläskigt och slampigt, saknar elegans och finess, kan hända att man måste upp till Quintarella, Dal forno eller Vivianis klass för att hitta riktigt bra och finstämda A-viner.

Har man tröttnat en del på vulgospäckade , alcostinna rödviner?Kanske har man mognat,lärt sig uppskatta det mer lite finstilta och samlat på sig lite mer doft och smak referenser?

Amarone har blivit ett finvin med hela Svenska folket,det som är intressant är trenderna inom vinsverige,

och om hur och på vilka sätt de uppkommer.

//hasse

http://www.iwmstore.com/

här finns det mesta av det bästa!

Naturmupperiet fortsätter

Den här helgen fortsätter mestadels i naturen. Efter 4 timmar med kikaren igår efter jobbet, hem och laga mat, dricka ett glas vin 2008 Cameleon unoaked chardonnay reserva från Domaine Jean Bousquet i Argentina. några timmar sömn, upp o se reprisen på millenium, ner i bädden igen två timmar. På med kikaren ut i bushen, hem och hämta familjen, tur till godegårds marknad för att köpa getost från Sunne, hem och laga mat, dricka ytterligare ett glas vin från ovannämnda flarra. Efter maten blir det bingen igen innan resan går till ett annat tjäderspel än förra helgens som gav tre tuppar och en höna. Morgondagens spelplats är större. Efter spelet imorgon hem för någon timmes sömn innan jag drar till Örebro för att se allsvensk fotboll. Livet är underbart. Vinet som ska recenseras får en kort recension. Typisk Chardonnay doft och smak, lite frukt annars fullständigt utan karaktärer. Vinet kostar 75 SKr, jag undrar varför detta vin finns överhuvudtaget. Jag köpte det bara för att jag var nyfiken på argentinsk chardonnay. Det är jag inte längre. Ska jag lägga ungefär denna prissumma på ett stressvin med chardonnaydruva, så är ju tex Mâcon-village artnr 2295 fan så mycket bättre. Blir det något vin nästa helg, lär det inte bli någon dyrare butelj, men det kanske kan bli ett blogginlägg i veckan. Nu finns det utsökt ost hem som måste sköljas ner med ett anständigt vin.