Lite påsksmått

Ingen jättereaktion än på blogguppropet, men det är lååångt kvar på påsken. Det var inte igår så får treva sig fram lite här. Med familjegäst utan smak, sannolikt pga covid-19 (2 veckor har gått, ingen fara), så var det ingen större mening att göra nåt seriösare dyk i skåpet, men man måste ju äta, så en del bruksbubbel och ett par trevliga bruksvinare fick det bli till röding på fredagens grilluppstart och klassiska lammsteken på aftonen.

Sedan jag börja dricka Mastroberardino för ett antal (ja, kanske många vid detta lag) år sen har jag alltid haft ett gott öga till Fiano. Denna finns på bolaget nu och jag tycker det smakar som jag hoppats med en fin blommig generös fruktighet som matchas av en pigg frisk krispighet i ungdomligt tecken. Det är gott och följer en grillad firre, ugnspotatis och romsås rätt fint med sin lite mer höjda ofärgatvinkaraktär.

En trevlig Navarra från vinoteket tror jag hon sa. Spelar så här vid 7 års ålder i dubbla uttryck. Först på tungspetsen en giv av en mogen, rustik och lätt bruntonad gestaltning med lite dill och fatkaraktär, men längre bak i gommen släpper en mer ungdomlig fruktsaftighet på tyglarna. Med lammstekens sällskap tilltager kompromissen och jag tycker det var ett gott trevligt vin när det fick sätta till sig lite.

Jaha, då har det vänt igen

Naturromantikern vid Borenstranden är lite känslig för det mörker som råder. Därför som traditionen kräver grillades det lamm under årets mörkaste dag. Till detta dracks ett spännande vin, Riojabodegan Roda skulle utöka sina domäner, de sökte med ljus och lykta efter ett bra tempranilloläge och fastnade för Bodegas La Horra i Ribera del Duero. Dom tillverkar två viner här, Corimbo 1 som är det större och bättre vinet, stockarna är över 40 år. Det andra Corimbo som tillverkas av 20-åriga och äldre stockar var det som hamnade i glasen i dag,
Vinet är mörkt, nästan svart, Doften är storartad och komplex, plommon, kryddor, lakrits, choklad och körsbär. Eftersmaken är ung, (min andra flaska får mogna några år) återigen känner jag choklad och körsbär. Ett trevligt och spännande vin som ger mersmak, 249 spänn var inte dyrt för detta vin. Dessutom har jag fått begär efter storebror och kommer att lägga in en beställning om det finns kvar. I morgon är ljuset på väg tillbaka, julsillen är inlagd och tomten är snart på väg så livet känns genast mycket lättare.

God Jul

Lördagsprovning

Men först några ytterligare julöl, förstås. Sleepy Bulldog Winter Ale, 19,90:-, har en diskret doft med fruktig botten och inslag av knäck, lite krydda och en sherryton. Smaken är mörkt harmonisk med behaglig beska, lätt citruston, söt honung och en återkommande sherryförnimmelse. En bra jämn öl utan att sticka ut får betyget Gott.
Nils Oscar Julöl 2012, 49,90:-, visar dessbättre upp en högre kvalitetsnivå än lillebror Kalas. Doften är mörkt djup med inslag av svart kaffe och mörk choklad. Smaken bjuder en sötaktig mullighet med rökta charkuterier, kolaknäckig, en lätt krydda och måttlig beska. Den högre alkoholhalten är bra tämjd och integrerad som smakhöjare. Detta är en gammal favorit för mig till skinkmackan dan före doppardan. I dagens läge finns hur många fullgoda konkurrenter som helst, men jag håller kvar traditionen i år också och ger betyget Mycket gott.

Så till vin. Las med fru förärade oss med ett besök till lördagsmiddagen och det blev förstås till att smaka på några godingar. I sällskap blir det mer prat, störande mat :) än uppdrag granskning och oops nu var den slut ja. Men jag försöker förmedla en kort resumé. Dessvärre var Las lite rasslig och förkyld, men fördelen med det är att jag kan skriva lite som jag vill utan protest :).
Francoise Bedel Entre Ciel et Terre är en "noir"champagne med hela 80% Pinot Meunier och 20% Pinot Noir. Köpte 2 flaskor så här års förra året och nu kostar den 387:- i BS. Såvitt jag minns anar jag en viss förändring och utveckling under året som gått. Färgen är gyllengul och doften inspirerande mustig. Det är en hel pondus i smaken av äpplemustighet och rostat bröd, men även "ljusare" toner av grape som fräschar upp. Det är harmoniskt och stabilt, men inte så komplext och betyget får bli ett starkt Gott.
Gallina La Spinetta Barbera d´Alba, 2010, 299:-, är ett ungdomligt, rejält, härligt fruktigt vin. En tungt vägande skön doft av körsbär, blåbär och örter. Smaken är tät fruktig, men ändå nyanserad i repeterade doftkomponenter och med eleganta drag. Trevligt att dricka nu, men en smakvinst är att förvänta med några år i flaska. Ung, fräck och stilig ger betyget Mycket gott.
Vina Ardanza Reserva 2004, 199:-, har en rätt uppkäftig och spänstig bouquet av mörk frukt mot kryddig bakgrund som inte primärt för tankarna till ett nästan 10 år gammal Rioja. I skön kontrast är smaken mognare och lugnare och har fin balans av mogna körsbär, mörka plommon, dill, vanilj och harmonisk fatkrydda. Rätt klassisk, men fin frukt. Sittandes ensam hade jag kanske inte tagit steget till betyget Mycket gott, men då detta var vinet som Las mest uttryckte i positiva termer och jag själv fann stor charm, får det bli det gemensamma omdömet.
Som eftersmuttare slutar vi lite där vi börja fast med skalen kvar. 2 st. Pinot Noir:er från Nya Zeeland respektive Tyskland. Shed 6 2010 har jag haft ett tag och 12:an kostar nu 199:-. En trevlig och nyanserad komposition av stabil frukt, bär med övervikt mot mörkt, bra krydda och en fin fruktsyra. Friedrich Becker Spätburgunder B 2010 är väl en av guttens enklare vin och kostar ca 15 Euro. Här är det en lättare ton i jämförelse med mindre fruktig karaktär. Mer tydliga röda sommarbär, men livligare välsmakande krydda och i eftersmaken oförväntat stramt. Så sent på kvällen ska man inte ge betyg, men jag sätter Gott och ger matchen i matchen totalt till Nya Zeeland för lite mer tyngd. Lite pannknack bjöd allt söndag morgon på och om det beror på totala volymen eller enskilt vin är svårt att säga. Sannolikt förstnämnda.

KF

Hej! hur är det annars? Lasan och jag har haft KF å då blir det som det blir. Lasan å Sigge har varit här och jag är allt annat än nykter. En del av mig säger gå å lägg dig, men en annan säger, du kan väl blogga lite snabbt. Finns skäl för sistnämnda då vi tagit till oss 3 riktigt bra vin ikväll. Blev lite tyst när di drog, men altandörren är öppen å kattfan springer vårrusigt lyckligt ut å in, 3:e vinet finns rikligt kvar i dekantering, ligger en tung doft av Tomme i rummet, rockklassiker ljuder i bakgrunden och av den sammantagna känslan blir jag inte så där jävla trött.
Lasan hade med sig en riktig Bierzotuffing, Villa de Corullón 2006. Extremspänst i både doft och smak och oavsett glasval en härligt uppkäftig attityd och ren tung frukt. Inte det elegantaste valet till middan, men gu´ vilken sköndjup kryddbouquet.
Vi dubbelparerade till middan med min mogna Altanza Seleccion Especial Reserva 2001, som i direkt jämförelse blev lite dov och blek, men om man bröt med lite vatten och försökte glömma Bierzon visade Altanzan upp en mycket otypisk balanserad frukt, mogen med sherrytoner, elegantare struktur, men dock i slutfasen av pikfönstret.
Sori Paitin Barbaresco 2004 annonserades vid lansering som en riktig käftsmäll, men källaråren tycker jag gjort den behagligt balanserad och trivsamt områdestypisk. Den är inte tuff nu, utan moget upphängd i stabila avstämda toner av rosor, nypon, körsbär och fräscht stram mörk frukt.
Inte så trött tomte, förra helgen tog jag en av de lagrade Josetta Saffirio Langhe Nebbilo 2008 och det är också ett riktigt fräcsht vin och i optimum av pikfönster till skillnad från kvällens Altanza. Doftar mogna, men spänstiga körsbär. Skönt mogen smak, stillsam pepprighet och kryddighet, mjuka plommon och mogna mörka körsbär, välavstämd strävhet som är linjärt anpassad i en rund fatton. Fångar man Josettas Langhevin i detta läge, är det tveksamt om man får så mycket mer av hennes Barolo, åtminstone i förhållande till priset.
Inte så trött, i påskhelgen roade jag mig med att pröva lite påskbrygd och 2 favoriter föll fram ur det. Dugges påsklager var riktigt svart och överraskande smakrik. Under Mölndalsperioden var jag en flitig Duggesbrukare, men det flata resultatet av när Gustafs Finger kom på småflaska i massproduktion fick mig att avvakta. Det här var som en flashback till gamla hederliga unika generösa Dugges. En kraftfull bira med djup och fyllig smak.
Elektriska systern smakar fantastiskt bra, men det går inte bortse från att den låga alkoholhalten gör den något tam och den skulle tjäna på en högre alkoholmässig spänst.
Piggelin, nu kan jag lägga mig. Mindre onykter.

Portugal gjorde kvällen igen!

Svårt att komma till datorn? Sen rapport från gångna helgen. Det blev till att börja med en Alvarinho Contacto för 124:-. Ett kanonvin för denna peng. Härligt druvigt fruktig bouquet med en lätt eknyans och inslag av gräs och sommaräng med en nypa ört. I mun, lätt spritsigt, syrligt elegant i en balanserad riklig fruktighet med viss anslutande tyngd. Släpper inte taget så lätt utan hänger med en stund i eftersmak. En frisk och välsmakande njutning som jag gärna kör en repris på.
Vill tyvärr lyfta ett varningens finger för Lealtanza Gran Reserva 2001. Inte för att det var direkt dåligt, men inte alls värt sina 229:-. Innehåller klassiska doft- och smakkaraktärer och letar man med ljus och lykta går det finna drag av lite av varje, men smaken ger en kombination av någon märkligt pärlande syrlighet. Men ack så blekt det är och vilken låg profil det håller. Ljusår från den härliga fruktintensitet jag uteslutande tidigare upplevt och som gjort Altanza till en personlig Riojafavorit. T.o.m. de Altanza Crianza jag druckit har mycket mer att ge. Det här vinet blev nog inte riktigt som man tänkt sig och fick inte förutsättningarna att utveckla sig i rätt riktning. Jag blev riktigt snopen. Vad synd!
Nästa röding, Renato Ratti Barolo 2006 kom som en välkommen uppfriskande fläkt. Duktigt stram och nyanserad smak med lovande struktur. Skulle vilja låta den blomma ut lite till.

Vivir que wannabe

En direktrapport från den yttre kretsen med prisvärda förslag. I all hast, i det höga tempot som en vinprovning medför fann jag tycke för en måttligt prissatt Ribera i form av Vivir Vivir med 100% Tempranillo. Om jag minns rätt till en kostnad av 139:-. Konsekvensen av Divine´s provning blev en del nyfikna inköp och i sällskap med gårdagens ugnsstekta biff med picklad rödlök och betor samt rotselleripuré (kan det va Ica buffé?) gjorde jag detta val som ackompanjemang. Vinet hörde väl hemma där och kunde säkert så gjort till månget annat. Inga oävna tips från buffen emellanåt. Allt va bra, men rotselleripuré har jag inte gjort för sista gången.
Trevligt att notera att 1:a intrycket består, inte bara en hastig slatt, utan nu i lugn och ro till trevlig måltid och resten av kvällen. Jag betraktar vinet som en överraskande och udda spelare på den spanska kartan. Bouqueten var initialt något reserverad, blygsam och inte så uttrycksfull, men eftersom kvällen var stillsamt lång släpptes mer och mer toner av framförallt körsbär och då av det mörkare slaget och innan flaskan var tom med ett anslag av björnbär. Vinet smakar rent fruktigt och nästan lite strikt med en begränsad fatton. I början även rättså strävt, men luftens växling undanröjer de spåren mer och mer till behagligt integrerad form. Smaken utgår från ett drag av parfymisk prägel med mandel och körsbärsnyanser. Vad man framförallt slås av vid intag av detta vin är renheten och den uppfriskande spänstigheten ur den torra mörka frukten, som avrundar smaken mjukt med djup och konkretion. Vinet är inte komplext, men har en snygg struktur och balans. För mig ett propert vin för att vara spanskt och jag har sällan druckit vin av detta slag från iberiska halvön. Ett väldans prisvärt vin. Några års lagring kan jag heller inte se några problem med.
Prisvärt är också Brecciarolo från Velenosi, som jag tog ett glas från till söndakvällens köttgryta med Coppfyndig gotländsk högrev, men det har jag tjöötat om förr. Vet inte om ni någonsin gått på den rekommendationen, men kan inte låta bli att påminna om att 660:- för en låda 6-pack av detta vin är lite halvsjukt billigt.

Nu kommer ljuset

Många lustiga låtar kommer ur datorn ikväll. Vilken annan dag lyssnar vi på Tampastan o I hate snow eller Funeral mist o den fina melodiska A new light. Detta kamrater sker nog bara strax innan det vänder, kl har just nu passerat 23:oo. Kl 00:38 är jordaxelns deklination maximalt sta iväg från solen. Så nu vänder det samtidigt som Jim Morrisons stämma ljuder ur datorn med Break on through, han tänkte inte på samma sak som naturromantikern vid Boren, men rätt det hade han oftast, salig Jim. Webern har skottats fram och laddats med mycket kol o mkt lite briketter. Minus 17 på termometern kräver noggranna förberedelser. Trots temperaturen blev lammsteken skitbra. Samtidigt färdigställdes en potisgratäng i ugnen. Det har oxå druckits vin ikväll, Francois Lurton är en en sån där vinmakare som de flesta drabbats av, en kille som gör prisvärda viner från olika platser runt vår värld. Idag blev hans vingård i Castilla Y Leon, Spanien leverantör. Vinet El Albar Barricas 2006 fungerade utmärkt till lammet. Doften är kryddig ,fatig o lite vaniljig med bäriga inslag. Smakrikt är det också, fruktigt, mjukt och balanserat, bären finns i smaken också precis som faten, jag tror att där också är en lite tobakstouch. Trots alkoholhalten på 15% uppfattar jag inte vinet som vulgärt, men det är bättre med maten än utan. Om jag inte skrev det innan så är druvan Tinta de toro, vilket ska vara synonymt med tempranillo. Nu går jag snart o lägger mig för att vakna upp i ljuset, dessutom har en Selosse Initial landats i källaren idag, jag tror att jag just nu är lycklig samtidigt som Frankie Teardrop blir det sista jag lyssnar på innan datorn släcks ner.

En fransk, en spansk och en jägare

En dagenefterrapport i god Borenanda, dock inte före tuppen, snarare när tuppfan lagt sig. Låt se om intrycken är någorlunda kvar, äääh. Till middagsbordet var för kvällen planerat jägarfärsbiff, rostad mandelpotatis och mustig sås med bl.a. schalotten, rejält med grädde och messmör. Det blev riktigt gött och näringsrikt (nyttigt?). Hade tänkt ta en lov förbi bolaget för något trevligt bruksvin, men när det väl blev dags stod klockvisarna på halv 4, så det kunde jag fetglömma, aj då. Vart tog den dagen vägen? Blev hänvisad till källaren och nog borde det gå att vaska fram nåt där. Tidigare i höst hade jag tydligen tagit hem en alkoholraket (15%) från södra Rhone, Domaine du Pesquier Gigondas 2007. Dotter och pojkvän förärade oss också med ett besök till middagen, så jag plockade även upp en Le Altanza Reserva Rioja 2001 för att ha lite att välja och smaka på. Fransosen innehåller 75% Grenache, 20 % Syrah och 5 % Mourvedre. Innan den stackarn fått möjlighet att andas möttes jag av en utspädd syltighet, viol, svart vinbär och den högre alkoholhalten var i detta läge väl tydlig. När den väl kommit till sans i glaset börjar dock en mer nyanserad smak etablera sig. I doften kommer så ett lite hemtrevligt drag av sugga, alkoholen dämpar bort, övergår i fruktigare stil, bjuder upp plommon och lägger till en avrundning i kryddighet och örter. Till maten är dock ett bestående intryck att jag upplever den ha något för ung stil. Annars är den helt OK, smaken hänger med rätt länge.
Altanzan har jag druckit förr. Först på provning, där den var ganska knuten. Eftersom priset var rimligt köpte jag den ändå. Mitt förtroende för Altanza är stort med sin nyskapande Riojastil i fruktfokus. 2009 blommade den ut till överraskande god nivå och sann njutning. Bouqeten ger mörka körsbär och vanilj. Smaken är moget fruktigt balanserad, mjuk och flirtig. Vaniljkaraktär är normalt mycket begränsat, näst intill obefintligt i Altanza, men nu fanns vanilj och rotfruktssötma medan frukten backar tillbaks något mot tidigare. Det här är ett riktigt trevligt vin, men undrar om den inte pika som bäst förra året? Den dänske vinbeställning var visst också på gång, vilket jag först blev varse när jag öppna bloggen. Jag har svarat nu i alla fall.

Det var så det började...

Om jag inte minns fel så startade i alla fall mitt vinintresse med Rioja. När upptäckten kom att om man lade till ett par tior på en Lantvinare så kunde man köpa en Rioja Riserva. Ytterligare någon tia så kunde man landa en sen 70-talare Rioja Gran Riserva. Och som efterrätt kunde man "dunka" en Moulin Touchais. Och inte bli allt för seg dagen efter. Det var tider det!

En vildsvinsstek i grillen, svampsås på spisen och rioja i glaset. 2003 Roda Riserva. Inköpt 2007 för 199 SEK på rekommendation av Röttorp som slog till med 17,5p och en 4:a i prisvärdhet. Drickfönster 08-12. Mr Bill dunkade på med 91p i Dina Viner. Upp till bevis!

För att var en Rioja med 85% tempranillo har det en relativ kraftig färg. Doften innehåller givetvis en massa vanilj och lite rökiga fat. Tanninerna är fortfarande ganska uppkäftiga och frukten finns där. Bra häng där frukten tar över efter ett tag. Det är betydligt kraftigare än en gammal CVNE eller Viña Imperial. Mer mat än snackevin. Bra nu men hade jag haft fler i kylen så hade jag nog väntat ett par år. Men det är ju jag det. Men onekligen är detta ett ett vin som väcker minnen till liv. Björnholmen, Folkabussen, Zebran, Pets disco i Gränna vad det nu hette. Och en rostbrun Granada med en korg till baksäte. Så det kan bli!

Rioja innan regnet

Jag tillhör inte de som konsumerar Rioja ofta, men idag drog jag korken ur Vina Olagosa Gran Reserva 1997. Detta är ett tegelrött vin, doften är mogen, fatkaraktär och lite plommon och jord. Producenten är Bodegas Perica. Vinet är skapligt, kanske lite högt prissatt 165:-, men till dagens grillade Entrcôte som serverades med hemmadanad bäärnääs och nypotatis smakade det gott. Vinet är gjort på 90% tempranillo och 5% garnacha och 5% mazuelo.