Nu är det härligt drag i bloggen. Helt loss, va kul!!
Kvällen var egentligen planerad för en date med en gammal jobbarkompis, som numera är institutionsrektor (eller vad man kallar avd. cheferna) för Religionshistoria på STU. Komiskt nog är det han som inspirerat min dotter till utbildningsvägval, så därav knöts den kontakten åter. Ett elakt virus, för hans del, satte däremot P för de planerna. Eftersom stugan i övrigt är tom erbjöd jag istället sonen att fixa nåt freddakäk, tills han kommer hem från repet. Han är väl ingen jättegourmand och beställde ris, örtsås och en kycklingfile som är knaprig på ytan och saftig inuti. Ett ganska tacksamt val att tillgodose, men Blå Bands örtsås vett i sjutton om vi hade hemma? Det hade inte Konsum heller, så där va fail nr. 1. Väl hemma visa det sig att det finns inget ”vanligt” ris (fail nr.2), men däremot Arborioris, så då kör vi väl en Risotto till kycklingen istället, rent av bättre. Just det, vitt vin (fail nr.3), och de vita som ligger nere på hyllan kändes väl ädla att donka i en rissörja. I kylen noterades dock en brukscremant från Alsace i form av Dopff och den borde väl kunna göra sitt jobb så gott som något annat. Vad jag minns känns den av i en torr men rätt fruktig karaktär och kan väl sätta lite sprätt i Otto? Risotto är gott, det blev riktigt bra och krämigt, tom bättre än kålrot och man ska nog inte snåla på Parmigiano Reggiano. Vad sonen tycker vet jag inte, för han har inte ens kommit hem än, men jag antar att han vill komplettera med Knorrs Cafe de Paris, som var det enda Konsum kunde bistå med. Själv såg jag inget behov av den varan. Till risotto, kyckling och frästa tomater tog slattGanges tag i förra helgens öppnade Musella. Troligen inte många som bloggat om den, med sin etablerade stora försäljningsvolym och folklighet. Man kan säga att det är ett väl prisvärt vin för 99:-. Mottagandet är varmt inbjudande både i bouquet och smak. Det kan däremot inte lura någon som förstår vin, som exempelvis Malbec:er från Cahors. Vinet är i grunden enkelt, dvs. man hittar man inte så mycket när man söker, men vinet har insmickrande generösa drag. Står annars slätt i utforskningen och spännande nyanser uteblir. Vinet ger i primär kontakt intryck av att vara balanserat och moderat, men i de mörka tydliga körsbären framträder en smått aggressiv kryddspänstig ton. Kontentan är att man förstår att vinet säljer bra till massorna och vill man ha kommersiell framgång i volym är nog denna typ av träffsäkerhet i komposition att rekommendera.
I ensamhetens lugna vrå har annars kvällen förlöpt i lite småsmuttande av Oktoberöl. Den första där kapsylen gick var en Paulaner Oktoberfest Bier. Lite för stor saknad i beska för min del. Biran bjuder mer på en fruktig och sötaktig karaktär. Lite godisöl så där och mer skulle jag tro ett tjejöl. Inte ond, men lite tråkig och matt och måste framförallt intagas i riktigt svalt tillstånd. Nästa kapsyl rök på en Oppigårds Oktoberfestbier. I jämförelse mot Paulaner kände man här en tydlig kontrast i en uppfriskande beska. Trots lägre alkoholhalt känns biran mer rejäl och har intressantare nyanser, längre eftersmak och en del örtiga toner som kompletterar helhetsintrycket på ett snyggt sätt. Kapsyl nr. 3 slets av en härlig Flying Dog dogtoberfest. Jag hade väl inte så mycket konkret beska här heller, men här bjöds en mer knäckig, aggressiv fruktig sötma som fick sinnena att haja till. Torr citrus balanserar upplevelsen och jag tror denna bira passar bäst på matbordet. Det smakar mer öl och det smakar mer överhuvudtaget och trots min ambition av uppfriskande beska är nog detta den öl som erbjuder mest djup och genuinaste maltkaraktär för kvällen.
Vin är annars ett härligt tillskott i tillvaron, den 1/9 blev det en del, från Divine blev det en del och imorgon är det dags för Regeringsgatan igen, YES!. Hu, nu var inte klockan så mycke, inte f-n lägger jag mig å läser nu, får nog bli lite Rock n´roll istället. Hoppas får se er ALLA på Öland nästa helg.
Inlägg
