Chateau des Jacques

2011 års Moulin-à-vent Chateau des Jacques släpptes beställdes ned från centrallagret på Bolaget till den box-dominerade butiken i Karlshamn härom veckan.
Power-gamay! Rök, hallon, lingon,  mörkröda bär, lakrits, ungt, balanserad syra och sötma. lite värme och kryddor. Gott! Bra grejor. Till och med mycket bra grejor!
En stark rekomendation till våra ÖG-vänner är att testa en dylik Gamay parallellt med nåvvån nästa år. Finns fortfarande att beställa.

Tänk att Beaujolais kan smaka så här!

 

Beaujolais, då tänker jag dels på vår ungdom då det dönkades en och annan måläng-ö-väng innan Björnholmen, dels Östgötarnas årliga kemiska analys av Noveau-slasket.

Men efter att ha läst om Jadots satsning i Beaujolais på div bloggar så slog jag till när denna släpptes på bolaget i mars. Det som finns att läsa om vinet ställer ytterligare lite av den gamla kunskapen på kant. Vinet går enligt uppgift att lagra i minst 10 år! Det ska bli spännande och se om det stämmer.

Färgen är mycket tät mörkt röd. Direkt när korken drogs ur var Gamay-doften tydlig men efter en natt i kylen påminner vinet snarare om en sydfransos. En viss fatkarktär men framför allt röda bär. Inte mycket skumbanan här men nu dök det upp en på TV-eländet. Smaken är förvånande kraftig och tanninrik, fat och röda bär åt lingonhållet. Gott. Och bra häng på smaken. Gott gott i gottgott

Först tänkte jag att inte blogga detta då detta är ett i mina ögon lysande vin för en blindprovning. Skulle nog påstå att den kunde lura de flesta Braxar av banan. Undertecknad inräknad.



Årets Nouveau 2102

Godvänner, För att hålla liv i en 27-årig tradition har det idag druckits vin på arbetet.
Vinet är en blåröd historia som inte kommer att pratas om.
Boren känner först en hint av färska fikon som som snart ersätts med ingenting. Efter en stund kommer skumgodiset och Spunk hittar en perennrabatt.
Smaken är späd och tyder på solbrist, surheten blir efter en stund påträngande.
Detta är antagligen en av de sämsta nåvåerna vi druckit, knappt värt priset för bärkassen.
Importören Fondberg borde väl kunna hitta ett bättre vin.

Årets jobbkrök

Tuffingarna på slätten följer den gamla 25-åriga traditionen att kröka på jobbet den tredje torsdagen i november. Året Nouveau från Quinson är som traditionen kräver, inget man man minns som ett stort vin. Men va fan 69 spänn. Spunk hittar lite hallon och skumbanan, undertecknade kände en hint av typiskt blå plommon. Aldehyder finns som vanligt i smörjan.

Hur står sig då årets årgång mot alla de tidigare? inte sämmest, inte bäst, fullt i klass med en billig rosé.

Jag tror att det kanske skulle göra sig bra till knäckemacka med ost. Ett djärvt tips är ett glas till den nygriljerade skinkan de 23 december om glöggen sinat.

Årets lågpunkt Beaujolais noveaux 2010

Klockan är snart 10:30 och buteljen är strax bottnad. För 25:e året i rad planerar vi labverksamheten för nästkommande år. Av någon konstig anledning inträffar alltid detta den tredje torsdagen i november. Årets noveaux tillhör de bättre, frisk doft av jordgubbar och örter och en liten skumbanan i fjärran som sig bör. Färgen är rubinröd, ganska tät med en tvärlila tunga. I smaken känner vi friska syror, men för övrigt är det som vanligt relativt tunnt dock avsevärt mycket bättre än de föregående åren. Årets producent är Albert Bichot, stockarna har en medelålder på 55 år, en besvärlig höst, med ett skördeuttag på 25hl/ha och 12%alkohol har den gode Albert gjort ett gott dagsverke. Lagringspotentialen är som vanligt kort=0, drick inte vinet nattgammalt. Kramar från Vadstena

Beaujolais, Demi-sec och födelsedag

Ännu ett år har jag lagt bakom mig, jag tycker inte det är så mycket att fira, men vi grillade en hel entrecôte, vispade ihop en bearnaise (persiljan fick vi köpa) och tillverkade lite potatiskroketter. Jag öppnade en pava 2005 Regnie domaine de thulon , på domainens hemsida att denna kvalitetsbeaujolais ska drickas 2 - 5 år gammal. Denna butelj skulle druckits tidigare. Vinet var fortfarande drickbart, men att detta var gamaydruva och allt vad det innebär i dofter och smaker fann jag intet av. 149 spänn åt helvete.

Till efterrätt frossade vi i vad vi tror var svenska jordgubbar, dom kostade iallafall som sådana. Dryck blev en butelj jag inte vetat vad jag skull göra med. Nu blev det i alla fall dags att korka ur Piper-Heidseck Cuvée sublime. Denna skapelse passar till bären, men ensam, fy fan. kvalmig ofräsch, att jag haft denna butelj i källaren beror på ett misstag på en flygplats. När jag tittat genom vad som fanns, inte hittat någon champis jag verkligen ville ha, ryckte jag ett objekt. När jag insåg att det var en demiseckare, var jag på språng mot gaten. Har inte brytt mig att ta reda på druvsammansättning, jag känner det inte intressant. Jag blir nog aldrig en demiseckare. Champagne ska vara kall, torr och helt jävla underbar.