Lite kort om påskmiddagens viner

Kings Ridge Oregon Willamette, 2015, var en ny trevlig bekantskap som togs i baren före maten och sedermera en skvätt i maten, således användbart vin :). Lättklunkat och tämligen fullmatat på alla fronter. Bjuder till med raka rör och smakar gott, men har förstås inte de eleganta linjerna och spännande fruktnyanser som exempelvis en dyrare Antica kan bjuda på. 149:- tycker jag är väldigt prisvärt.
Övriga 3 är flaskor som har legat i källaren ett tag. Gaja Dagromis från 2007 behövde en stunds luft, men kom sedan fint på bred front. Det är klassiska inslag med strama nypon och rosparfym, men också en tilltagande varm mörktonad frukt med fin avrundande krydda. Desto mer luft, desto större balans och njutning. Mycket gott!
Malbec och Cahors och många skakar på huvudet. Men Un Jour har alltid tilltalat mig och denna Chateau La Reyne, 2009 gjorde mig inte heller besviken. En mörkt lilatonad färg, nästan svart, kan verka avskräckande, men faktum är att den mörka violpräglade frukten blir riktigt finstämd i munnen. Med tilltagande luft blir fatkaraktären tydligare och balanserar fint med fruktens blåbär och mörka plommon samt lakrits. Mörkt och tätt, men med hyfs kan man säga, och nej, jag har ingen huvudvärk idag. Man behöver inte vara rädd för Cahors :).
Torre Muga 2010 Rioja är en mycket oklassisk sådan. Man nästan häpnar över den rena klara frukten, som är på gränsen till klinisk. Flaskan anger 75% Tempranillo, 15% Mazuelo, 10% Graciano. I början känns fruktstunsen med sina främst mörka, men även röda toner nästan lite hård, stram och ensam. Men med luftning framträder även här faten som rundar av och mjukar upp till en riktigt god balans. Ja, dessa 4 fick mig positivt inställd till vad jag mötte, men rejält med luftning var viktigt för att inse helhetens charm. Jag kan varmt rekommendera allihop. Dagromis är ju årlig i begränsad upplaga, Cahorsen är köpt på bolaget, men finns nog inte just nu. Just denna Torre Muga är köpt i Madrid, men reservavarianten som också brukar dyka upp på bolaget  har varit riktigt bra och varit fyndklassad i A o V.

Cavatips

MIM 2011, en riktigt bra Cava för 99:- och jag skämtar inte. En glädjande positiv överraskning med ett fint grapeigt bite. Fin understödjande frisk fruktighet med citrus och gröna äpplen och honungsstram touch. En riktigt uppfriskande sak och t.o.m bubblorna hänger med, stark rekommendation som bruksbubbel.
Å så lite passerade påskvin:

Beaumont des Crayeres 2003, 289:- väckte nyfikenhet pga av sin ålder, direktkonsumera en mogen champagne var mitt mål och den smakade mogen vinteräppelmustig champagne med päronsplittinslag, men med förekommande mineralisk skärpa, helt ok tyckte jag,
en Andreas LarssonMedocblend fick göra sällskap till lammsteken, Chateau Tour Seran, 2009, 245:-, bjöd på mjukare fatiga linjer och stalligt mörkmogen karaktär. Fin frukt, men möjligtvis var den lite väl snäll och jag saknade lite matanpassad styrsel.

Un Jour, Cahors, 2008 från källaren. Ja, den är för jäkla bra. Pampigt mörkfruktig, tät och lagom stram. Bra välsmakande skjut i den Malbec:en.
La Riva Barbera d´Asti, Alfiero Boffa, 2011, 159:-, upplevdes som ett mångsidigt mycket trevligt barberavin. Mycket nyanser i frukten från än det mörka och än det rödlätta hållet. Men det passerar lite snabbt och jag saknar en lite lugnare stabilitet. Det händer mycket i början, men mynnar något entonigt. Finns ändå en tendens och potential i detta vin som jag uppskattar och möjligtvis ska det hyllvila nåt år till.

En Dag värd att fira

Sovrummet blev klart och inrett i lördags efter många utspridda timmars jobb. Lätt inspirerad av Åkes-H:s skumpafrossa tyckte jag tillfället kunde vara värt en välkyld BP BdB. På plats i kammaren gick korken ur och Yes, den är grym och skoningslöst flirtande med sin salig mottagare. First impression last och tack för det. En sån här bör alltid finnas hemma.
Fler inspirationskällor färgade lördagskvällen. Lätt inspirerad av Allt om Vin:s gulash med surkålsrösti fick tjänstgöra som måltid. Man är ju inte direkt surkålserfaren, så det var med stor respekt eller snarare fruktan jag gick till bords. Men det gick bra. I det brynta tillståndet fick röstin en fräsch syrlighet utan att kålen tog kommando och med gulashen blev det ett matchande möte.
Inspiration nr. 3: Malbec var rekommenderat och Malbec fick det bli. I mitt fall i form av Cahors Un Jour 2004. Det var bra schwung i 04:an nu. Mer som 02:an Las bjöd hasse och mig på för några år sen. Har druckit 04:an tidigare, men då har den varit diskretare och mer återhållsam. Tät och kompakt, men stramt upphängd och inte så frikostig. Nu tycker jag den blommat ut. Är kraftfull och distinkt levererande. Mjukare och omfamnande i rik frukt och mörka bär och koncentrationen består i eftersmak en bra stund. Blåröd i färgen. Doften ger mörka körsbär och är mullig, kryddig och generös. Finstämda tanniner och snyggt integrerade kryddinslag gör detta till en välsmakande totalupplevelse och jag är övertygad om att detta vin kan fortsätta agera sprattspelare vid vinprovningar i exklusivare sällskap. Men, man får vänta in den några år. Vinet är bra nu, men kan utan tvekan hänga med några år till under bra lagringsförhållande. Ingen dålig krutladdning för ynka 179:-.
Inspiration nr. 4: Las nyinköpta låda Azelia Langhe Nebbiolo 2008 som jag köpte in mig på. Frun tyckte Un Jour:en var väl mäktig och uppskatta denna mycket mer, italiafreak som hon är. Las har ju redan beskrivit denna själv i sitt inlägg, men när lördag gled mot söndag, behagligt tillbakalutad i soffan, i en nöjsamhet som bara ett glas vin eller en gammal svensk långfilm kan frambringa tog jag en sipp på detta nytillskott. Klockren skulle jag vilja säga, en riktig Langhe classiqar. Väldigt lättdrucket, väldigt god, väldigt typisk och väldigt tydlig. Då klämde jag in ett intryck till innan sovrummet fick tjäna sitt huvudsyfte. Korken åkte tillbaks och resten i flaskan får säkert tillfälle att luftas fram mot nästa helg.

Merlot i glaset

Jag är ingen merlotfan, kommer antagligen inte att bli om vinet inte kostar svindyrt. Trots detta försöker jag att svälja en flaska med nämnda druva varje år. Idag la jag några skivor lammstek på webern, blandade till en tzatziki och fixade till en potatisgratäng. Vinet Montana reserv melot 2007 från Hawkes bay, nya zeeland är jäst för lamm. Fullständig harmoni, smakerna om dom inte gifte sig så var det iallafall en mycket lyckad förlovning. Färgen är rubinröd, som en banturodnad. Doften är mycket angenäm. Jag minns morsans kasslerresor till Helsingör på 60-talet, hon hade med sig en plåtburk med stenhårda florsockerbeströdda fruktkarameller till mig och min bror. Den doften återupplivades ikväll, jag tror till och med att det var dom mörkt lila karamellerna som doftade så här. Smaken följer nog doftmönstret med tillägg av lite vanilj. Det här vinet kostar nånstans runt hundra spänn, och det är definitivt prisvärt. Trodde aldrig att jag skulle skriva det om en melot. Anledningen måste vara inblandningen av dom 4% Mallbec som ingår. Jag är positiv, men lagra inte, drick nu. alkoholhalten är 13,5%.