Fail för freddaänkling, men oktoberfest och bubblande Risotto

Nu är det härligt drag i bloggen. Helt loss, va kul!!
Kvällen var egentligen planerad för en date med en gammal jobbarkompis, som numera är institutionsrektor (eller vad man kallar avd. cheferna) för Religionshistoria på STU. Komiskt nog är det han som inspirerat min dotter till utbildningsvägval, så därav knöts den kontakten åter. Ett elakt virus, för hans del, satte däremot P för de planerna. Eftersom stugan i övrigt är tom erbjöd jag istället sonen att fixa nåt freddakäk, tills han kommer hem från repet. Han är väl ingen jättegourmand och beställde ris, örtsås och en kycklingfile som är knaprig på ytan och saftig inuti. Ett ganska tacksamt val att tillgodose, men Blå Bands örtsås vett i sjutton om vi hade hemma? Det hade inte Konsum heller, så där va fail nr. 1. Väl hemma visa det sig att det finns inget ”vanligt” ris (fail nr.2), men däremot Arborioris, så då kör vi väl en Risotto till kycklingen istället, rent av bättre. Just det, vitt vin (fail nr.3), och de vita som ligger nere på hyllan kändes väl ädla att donka i en rissörja. I kylen noterades dock en brukscremant från Alsace i form av Dopff och den borde väl kunna göra sitt jobb så gott som något annat. Vad jag minns känns den av i en torr men rätt fruktig karaktär och kan väl sätta lite sprätt i Otto? Risotto är gott, det blev riktigt bra och krämigt, tom bättre än kålrot och man ska nog inte snåla på Parmigiano Reggiano. Vad sonen tycker vet jag inte, för han har inte ens kommit hem än, men jag antar att han vill komplettera med Knorrs Cafe de Paris, som var det enda Konsum kunde bistå med. Själv såg jag inget behov av den varan. Till risotto, kyckling och frästa tomater tog slattGanges tag i förra helgens öppnade Musella. Troligen inte många som bloggat om den, med sin etablerade stora försäljningsvolym och folklighet. Man kan säga att det är ett väl prisvärt vin för 99:-. Mottagandet är varmt inbjudande både i bouquet och smak. Det kan däremot inte lura någon som förstår vin, som exempelvis Malbec:er från Cahors. Vinet är i grunden enkelt, dvs. man hittar man inte så mycket när man söker, men vinet har insmickrande generösa drag. Står annars slätt i utforskningen och spännande nyanser uteblir. Vinet ger i primär kontakt intryck av att vara balanserat och moderat, men i de mörka tydliga körsbären framträder en smått aggressiv kryddspänstig ton. Kontentan är att man förstår att vinet säljer bra till massorna och vill man ha kommersiell framgång i volym är nog denna typ av träffsäkerhet i komposition att rekommendera.
I ensamhetens lugna vrå har annars kvällen förlöpt i lite småsmuttande av Oktoberöl. Den första där kapsylen gick var en Paulaner Oktoberfest Bier. Lite för stor saknad i beska för min del. Biran bjuder mer på en fruktig och sötaktig karaktär. Lite godisöl så där och mer skulle jag tro ett tjejöl. Inte ond, men lite tråkig och matt och måste framförallt intagas i riktigt svalt tillstånd. Nästa kapsyl rök på en Oppigårds Oktoberfestbier. I jämförelse mot Paulaner kände man här en tydlig kontrast i en uppfriskande beska. Trots lägre alkoholhalt känns biran mer rejäl och har intressantare nyanser, längre eftersmak och en del örtiga toner som kompletterar helhetsintrycket på ett snyggt sätt. Kapsyl nr. 3 slets av en härlig Flying Dog dogtoberfest. Jag hade väl inte så mycket konkret beska här heller, men här bjöds en mer knäckig, aggressiv fruktig sötma som fick sinnena att haja till. Torr citrus balanserar upplevelsen och jag tror denna bira passar bäst på matbordet. Det smakar mer öl och det smakar mer överhuvudtaget och trots min ambition av uppfriskande beska är nog detta den öl som erbjuder mest djup och genuinaste maltkaraktär för kvällen.
Vin är annars ett härligt tillskott i tillvaron, den 1/9 blev det en del, från Divine blev det en del och imorgon är det dags för Regeringsgatan igen, YES!. Hu, nu var inte klockan så mycke, inte f-n lägger jag mig å läser nu, får nog bli lite Rock n´roll istället. Hoppas får se er ALLA på Öland nästa helg.

2006 Barbaresco från Produttori Del Barbaresco.

....funkar fortfarande. Det är inte ett tungt vin, men det är gott, ganska stramt med mycket olika smakintryck (eller "komplext" som det väl heter...). Jag undrar om det blir bättre? Kanske mera plommonaktig, men jag gillar när man för en gångs skull hittar ett vin med lite tanniner i. Sällsynt i dessa dagar!

Boom boom syrah 2008

Charles Smith är fader till denna produkt ånyo. Nyfiken på hur favvodruvan blir i en gammel hårdrocksmanagers händer så är man ju av naturen nyfiken, med ett raskt ryck i kapsylen, följt av ett knaster, är det bara att slimma det sensoriska systemet och ta in.
Mörkt blåröd färg med lila tunga. I snoken sitter det kött och mörka bär (blåbär/björnbär) inte mycket blommor utan mer utav fatlagring än fräääääääääääsch sommaräng.
Smaken är sprungen ur nya världen, lite väl sötaktig. EtOH ligger på 13.5% så det är inte vulgärt i det avseendet men smaken är lite väl insmickrande för att vara helt tilltalande. Vaniljsötma och fat dominerar med de mörks bären nu i bakgrunden. Vinet känns väldigt animaliskt (djuriskt). Jag hade nog förväntat mig lite mer efter att ha testat kungfugirl tidigare, den gjorde han väldigt mycket bättre med rieslingdruvan än vad som kom ut av syrah/shiraz i Washington State. Kung Fu är både billigare och bättre så givetvis väljer man vitt. Vi lever i en föränderlig värld eller hur ?

Ska det verkligen odlas Syrah i Toscana?

2004 La Torre Esse IGT är 100% syrah från Fattore La Torres två Syrahhektar mitt emellan havet och Firenze. Vinet doftar Kryddiga körsbär med en släng av mintpastill. Smaken är djup och balanserad och röda bär och plommon. Skitgott! Skulle säkert ha utveclkats ett par år till men varför det egentligen? Till vinet avnjöts en kantarell & bacondopad köttfärssås med spagetti. A good match!
Vinet är ett varuprov från Tillmans Italienska vinkrängare i Brüxells. Tror det ligger i 25-30€ -klassen oprutat. Nu vet jag att det finns en till hos Hasse. Undrar om han och den kommer till Öland...
Så svaret på frågan om Syrah i Toscana är onekligen ja! Om det ger sådanhäringa viner!

Säker Sex?

Govänner, lång frånvaro från bloggen, men ikväll är jag back in bissniss.
Kvällens pavor blev två. först ett huggskott till matlagningen som var en lammfärspaj. Det 85 kronorsvinet lämnar vi därhän, det var inte ont. Bara ett sånt där vin som inte ger någon blogg inspiration, namnet har jag redan glömt. Vin två är däremot säkert med tanke på namnet. 2005 Chateau Condom Cuvée Delph. Detta vin stinker kaffe och choklad, de allra svartaste kössebär man kan tänka sig. Jag förnimmer också en doft som minner om svunna tider då jag sprang på trav. Balanserat och gott, jävligt lämpligt att dra korken ur just idag.

In i mörkret

Tillbaka till vardagsbloggande. Ljuvliga Franciacorta Ca´del Bosco kommenteras redan i ÖG-vistelse, men kan vara väl värt att omnämnas igen, som förmodligen en av Italiens starkaste kort i det mousserande bidraget. Som altanvin i frånvaro av mer matigt tilltugg kan nog den något tuffare och tydligare karaktären bli lite övermäktig, men till freddakvällens kycklingsandwich börjar vi hitta det rätta användningsområdet för denna bubblande gåva. Schysst freddamat blir det genom att skåra en kycklingfile och pressa ner några salamiskivor. Pensla fillen med olja och soya och krydda med svartpeppar. In i ugnen tills den blir klar. Rosta nåt brett lantbröd och ringla lite olja när den kommer ut från ugnen. Joxa ihop avokado, rödlök, pressad lime, salt och vitpeppar och bred på brödet. Lägg ut en fräsch sallad på en tallrik. Lägg på bröd, avokadojox och kycklingfile. Toppa med skivad parmesan och ringla olivolja över hela härligheten. Korka ur en karaktärsrik, matkrävande mousserande å ni får en riktigt schysst fredda.
I september har Las och jag hunnit med en sortimentsprovning hos Divine. Visst kosta den en slant, men det är ändå inte helt uppenbart vad man har å vänta sig. Något försenade i vanlig ordning glider vi in och ställer oss på plats med glas i hand. En glad herre med tunn hårväxt hälsar oss välkomna vid startbordet med mousserande och champagne. Hejsan pojkar, ska vi ta det från början? Vi börjar med Cava å sen går vi vidare. Jo tack, vi drack och njöt, men bara den avdelningen representerade 7 olika vin. Jag tog en hastig blick åt höger utefter presentationerna och insåg att detta är en rättså stor provning. Visst är det måttligt i glasen, men om Las å jag ska komma levande från detta sortiment kan vi nog inte konsumera alla de slattar som erbjöds. Inte för att jag vill göra ett vekt intryck, men jag bad Las att greppa efter de wastemuggar som fanns tillhands. Det här var en mycket stor sortimentsprovning och mycket trevlig och presentatörerna såg nog helst att vi smakade allt. Det gjorde Las och jag också, men de vin som ”bara” va bra kastade vi ut och de som var mer än bra drack vi upp. När provningen var över efter många timmar var Las och jag i en lycklig, välbefinnlig stämning och kunde gå därifrån av egen kraft. Utan wastemuggar hade det förmodligen krävts ambulanstransport. Skämt åsido, men jag tycker att jag drack förvånansvärt mycket bra vin denna kväll. Divine har ett visst fokus på US, Australia och New Zeeland, men jag tycker de lyckas fiska upp riktiga gobitar. Tror inte att så många viner är slut i beställningssortimentet och mina personliga favoriter och rekommendationer från kvällen är följande:
Nya Zeeland:
71622, 2010, Quatrz Reef Shed 6, PN, 199 (lättillgänglig, schysst PN med klös)
92039, 2009, Felton Bannockburn, PN, 359 (elegantare och rikligare nivå)
73359, 2009, Craggy Range Te Muna, PN, 329 (den kan nog va slut, köpte den före provningen (1/9), gick som smör i Tjocket, va bra den va)
Italien:
70854, 2009, Corte Figaretto Ripasso, Valpolicella, 199 (bättre än deras Amarone för 399)
Spanien:
71038, 2009, NEO Vivir, vivir, Ribera, 119 (billigaste, men i mitt tycke den bästa NEO:n, schysst fynd)
77137, 2009, Sumarroca Cava Brut Reserva, Penedes (billig å bra igen)
Österrike:
Riktigt schyssta OTT:ar, Gruner Veltliner, (jag är lite svag i insikten av storheten där och lämnar det till Las, men vi fick dessutom förmånen att smaka av icke säljbara Erste Lage och Qvevre)
Frankrike:
70655, 2009, Gayda Chemin de Moscou, Languedoc, 299 (i motsats till NEO var i detta fall dyrast bäst, släpps 1/10, men 299 är inte mycket för denna redan nyanserade och behärskade ungdom)
Mousserande:
5 Gossetskumpor va la bra, men inte så man jublade, här går vi nog på prisvärdhet, se ovan Spanien
Australien:
75548, 2009, Scotchmans Hill Swan Bay, PN, 179 (rejält bra och prisvärd, en fräck erfarenhet av en välgjord PN)
75938, 2010, Ten minutes by tractor 10x, PN, 349, (ett mer exklusivt exempel på bra AUS PN, den köper jag nu när lönen kommit)
75541 resp. 75937 samma namn fast med Chardonnay och riktigt bra
US:
71682, 2009, Melville Inox, Chardonnay, 369 (oekad och en riktig tuffing, tyckte jag riktigt mycke om, punkigt befriad från trädämpande bojor och stöddigt uppträdande)
85844, 2009, Avalon Napa Valley, Cabernet S, 229 (bra pris)
89371, 2009, McManis, PN, 129, (den har jag hemma, kul att smaka, McManis lyckas med lågbudget)
70589, 2007, Pahlmeyer Prop.Red, Napa, 899 (jag bugar, snygg produkt)
90060, 2008, Saintsbury Lee, PN, 399 (suverän US PN, den kommer hem nu vid lön)
Det fanns mycket gott, men det var detta som etsa sig hårdast hos mig.
I övrigt har jag också smakat den gentila Casanovan som Las donka förra helgen och jag kan bara instämma i den ståtliga karaktären som förmedlas i denna ToscanaSpinetta.
Hu, nu var det sent, får läsa några rader i Allt om Vin, så somnar jag gött.

Helt ocensurerat

Ursäkta, men nu har jag tappat fokus på Braxarnas kära blogg. Oops, fick en påminnelse idag när Allt om Vin anlände å jag tänkte, nu har man varit rätt usel på att förmedla vinintryck. Kolla läget och det är inte utan att höstmörkret satt lite sprätt i Braxengubbarna å då är det la bara att hänga på tåget, så man tager vad man haver. Fick nån snilleblixt vid semesteravslut att förmedla ledighetens ljuva intag, men si jag hann inte riktigt klart å sen rann allt ut i sanden. Skrev ett utkast då som aldrig blev klart, men i My Documents gör det ingen nytta, så jag drar iväg det lilla som blev, så får ni ta det för va det ä:
Semestern är väldigt kort, men känns väldigt lång i läge av att beskriva de vin som konsumerats under dessa trevliga veckor. Semestern började med en vinmässig braksmäll hemma hos Lassons. Och för att inte tala om tillhörande tilltugg, så blir det en strålande helhet. Det blev nässelsoppa med vaktelägg (vaktel!, vi kommer till det längre ner), tre latteost (Robiola) med balsamicomarmelad och smördegsinbakad oxfile mä mycke mycke runt omkring. Oj oj vad jag hoppades att jag var ung på nytt och kunde kräma i mig hur mycket som helst, men ack vad begränsad en gammal man är efter ståtliga förrätter. Till soppan bjöds en kritkerrosad italiensk läckerbit av 100 Sauvignon Blanc i form av Winkl 2010. Lite återhållsam och lurig till en början (Las låter mig aldrig se flaskorna) så länge den var sval, men med tilltagande påverkan av den ljumma rumsatmosfären blev jag nog rätt övertygad om att detta har hög påverkan av Sauvignon. Den breder ut sig på ett charmigt och välsmakande sätt, blir tydlig, och dofter och smaker får en karaktär som när Sauvignon har behandlats med största omsorg. Det blir fräckt och brett, men ändå med kontrollerad balans och jag hade nog inte kunnat drömma om att detta vin var så ungt. Till förrätt nr.2 och denna riktigt trevliga ostvariant halar Las fram champisen Comte Audoin De Dampierre 2002. Kanske inte lika kritikerrosad, men väldigt matchande till denna aptitretande ostbricka. Osten gör ett bra jobb ska medges och ställer inga jättekrav på ackompanjerande flytande sällskap (skulle kanske blivit lycklig även av en cider), men skumpan möter upp snyggt med sitt brödiga smakinnehåll kompletterande med nötter, syrliga äpplen och friska minerala toner. Det blev perfekt och väldigt mycke ost åt jag.
Till fillen kom en flirtande men mogen goding. Som en riktigt fräsch 40+-taggare. Bestämd med sina avsikter, ställer inga höga krav mer än att man ska vara någorlunda nykter och fräsch i smakjökarna, luta sig tillbaks och njuta av den bedårat förförande Josetta Saffirio Persiera 2003. Kanske inte den optimala årgången, men det här är godsaker.
Las vill inte se gäster med tomt i glasen, så som slutkläm och till en mycket mätt och goanöjd Ganges togs fram en helt fantastisk Barbera dÁlba. Jag blir så upprymd när jag märker hur fantastiska vin man kan göra av denna druva. Det finns så mycket mediokert men med lite själ kan man skapa riktigt slagkraftiga resultat. Barbera D’alba Scarrone 2007 Vietti, herreGu så bra den va. Mmm, enastående fruktkraft och ståtlig karaktär och en än gång förbannade jag mig själv över veka ålderssymptom. Det var kvar i flaskan när jag gick och så ska det inte behöva va, men Las fick kanske lite trevligt disksällskap.
Det blev sen en färd till mor och far i hemlandet. Bland en del annat blev det en repris på mycket goa Rhonevinet med de skuttande hararna, dvs. Crozes Hermitage, Domaine des Entrefaux (eller va den heter?). Det här va ju väldans prisvärt med sina 179 när det släpptes, men nu måste det varit en ny årgång, kan inte tänka mig annat. Mycket mer fruktmättad och lite ungdomligt ohyfsad. Blodigt och spänstigt tryckande och rätt tuff till den oskuldsfulla fläskfilen. Lite to much i denna kombo och tankarna gick mer utåt grillgallret. I och för sig bra att det är lite tryck och ambition, men till en stilla inomhusmåltid får jag nog be om lite mer sans. Nu en ung Rhonis som nog gott kan ligga till sig något för att bli en mer klassisk Rhonis och hamna i sitt rätta element.
Jaha, sen pekade Alfanosen mot sköna Roslagen. Den pigge Sege hade lockat med trubadurafton i form av Stefan Sundström hos skärgårdslantliga KnappKarlsson. Ja, det var inte så trubaduriskt där inte. Ett sjujävla ös snarare, med gamle Ekerögubben och vilka grymma musiker han har med sig sen då, gitarrister från Weeping Willows och Hellacopters och basist från Wilmer X och det kan ju bara sluta på ett sätt, riktigt bra, och Sundström kan aldrig varit i bättre sällskap. Så jära bisarrt ställe, mitt ute i ingenstans, ett båthus!! Å så charmigt, ja ni vet ju att tom Bob Hund va där när vi njöt av Champagne. Flytande då? Ja, han har ju rykte om sig att ta lite dåligt, den gamle Sege, men jag undrar samtidigt vad han ska ha sina flera hundra Punk IPA till i förrådet? Iofs sommarn är lång men annars får vi la åka upp och hjälpa honom på traven. Eftersom Mary är Rawson Retreat-fanatiker ville jag bidra med en fläskigare kyss i form Penfolds Bin 28:a. Gesten uppskattades och jag tror även smaken. Den blev riktigt god till pigges eminenta grillspett och jag tror det är i den miljön denna mörkfruktiga generösa produkt kommer bäst till pass. Mary lilla ville även överraska med ett riktigt Rock n´rollvin. Motörhead! Även den en klassiskt australiensisk Shirazgenerös historia. Tyckte den var riktigt OK och inte lika fullt matkrävande som Binnen och passade därför lite bättre att smutta och småchattra till efter maten.
En liten västkusttripp med kulturella spår av Carl-Einar Häckner och Badjävlar avslutades i vaktlarnas förlovade land. Eller som en del kallar det, Prärien. Å Prärien är nog något som de små bytt byll-yttlåtande liven uppskattar starkt. I traditionell anda fortsätter det kulturella spåret för frun, medans jag själv, förutom bytt byll-yttarna uppskattar när Spunken säger: Sa vi går ner i källaren å se va vi ska ta? Det är helt uppenbart att Swansons fått en riktig pejl på hur man hanterar pizzor i pizzaugnen. Välgräddade och lagom knapriga, perfekt deg och underbart goda, vilka smarriga pizzor. Situationen blev ju knappast sämre av ett underbart distinkt levererande Gajavin i form av Sito Moresco 2006. Jamen, det var väl riktigt bra skjut i både bouquet och smak i denna sköna skapelse. Förutom Nebbiolo är det närvaro av 35 Merlot och 30 Cabernat Sauvignon. Det är tydliga drag av mörka körsbär i både doft och smak, men bärs upp/kompletteras av en fruktig elegans. Eftersmaken är lång och hela intrycket ger indikationer på ett mycket balanserat och prydligt komponerat vin. Vi började smutta på innehållet under pizzagräddningen och det ska ärligt erkännas att det var väldigt svårt att hålla fingrarna i styr från glaset. Även om det finns kraft och pondus är det drickvänligt utan tilltugg, där den snygga strukturen sätter sinnet i välbehag. För att ha tillräckligt med dryck till maten fick vi backa upp med Setriolo Chianti Classico, 2008. Även det en överraskande trevlig bekantskap. Återigen en uppbackning av franskt inslag och nu i form av Merlot till Sangiovesen. Även här ger det ett undertryck som förstärker upplevelsen, men här mer ungdomligt och mjukt i en mörk botten. Vilka pizzavin! Kvällen led vidare, vaktlarna väntade (eller vi trodde väl egentligen inte att de gjorde det), fyll korgen med pilsner! Nu bär det iväg. Första stoppet ljöd bytt byll-ytt och innan den natten var slut liksom pilsnern blev det väldigt väldigt många bytt byll-ytt och ljupare ljupare filosofiska diskussioner från åhörarna. Det är sant uppfriskande med vakteltur.
Efter den korta nattens sömn finns det väl egentligen bara en väg och den är till Vätterns svalka. Framåt eftermiddan och i ostsällskap med bl.a. Stilton ackompanjerade vi med en inte helt lågprisad italiensk mousserande i form av Franciacorta Ca´del Bosco. Den matchade schysst, svalkade och smakade en hel del. Vinet är rätt rejält med en rättså bred repertoar i både doft och smak. Tydligt fruktigt med blommiga och exotiska inslag som matchas av fin syra och friskt porlande egenskaper. Inte alls mesig och hänger med bra till ostbrickan. Strax därefter ställde sig Spunken vid grillen och eftersom han är en Rhonefanatic ville jag bjuda på 1/6-släppets 2007 Terre Pourpre C-d R Villages Visan. Det var ett riktigt trevligt vin med substans och potential, men återigen som hemma hos mor en rhonare med mer generositet än behärskad sans och snygga drag. Upplevelsen blir lite mörk och förväntade kryddrag får jobba lite för att ta sig igenom. Man får ett intryck av att schyssta karaktärer ligger där och lurar och jag tror jag väntar med att fresta nästa putell på Spunken, så får vi se om han känner igen den. Korken hade även gått ur en Montus Cuvee Prestige, 2003, och placerats i luftningskaraff, men eftersom vi framförallt är friluftsmänniskor styrde vi först kosan till Hoftornet. På plats bjöds på nån härlig lokal bira av både pilsner- och aletyp, men det var stört omöjligt att känna någon skillnad på dom, men de var i vart fall väldigt sympatiskt gammeldags i smaken. Spunken räknade pippi och jag sörplade och om det inte varit för flygmyrorna hade det varit en stämningsfull solnedgång. Väl hemma i soffan var det dags för Montusen. Har sällan varit med om en så…………Ja kära nån, det var så långt jag fick till det i somras, men lite elakt att sluta just där. Hur smaka Montusen? Spunken får korrigera mig, men vad jag tror jag var på väg att skriva var att bouqueten inbjöd till förväntningar i en lantgårdsaktig stil. Djup, kraft och stimulans för näsan i intressanta nyanser, men att smakupplevelsen upptog för mycket uppmärksamhet i en eldig karaktär med ett mattare, flatare avslut, som inte riktigt levde upp till det välbehag nosen registrerade. Ja, typ, med reservation för den kommentaren. Efter det rann det ner en del till, men det är bara att beklaga att det nu gått för lång tid för att ge någon vettig kommentar till det.

Bordeaux Bordeaux - Åkeholm Del 2 idag

Lammytterfilé med röd kärna, Rödvin & Balsamicoreduktion och en potatisgratäng blev det till lördagsmys. Och en flaska 2003 Chateau Cantemerle
65% Cabernet Sauvignon - 20% Merlot - 10% Petit Verdot - 5% Cabernet Franc. 12,5% EtOH, 85 p från Parker, beställd som Primör på bolaget 2004 för 195 SEK. Öppnad ca 6 h före maten, dekanterad till karaff och täkt med papper för att inte fyllas med bananflugor. Så det var de yttre omständigheterna det.

Djupröd färg med begynnande mognad i kanten. Cigarrlåda, lite gamla brända ingågna jympadojjor, vanilj och blommor i nosen. Det finns fortfarande tanniner och syra i vinet även om de börjar rundas av lite smått. Fruktigt, varm smak av röda bär, kan ana en glimt av hallon och jordgubb. Det enda att gnälla lite på är en ganska tydlig fatton nästan på gränsen till colafjäskig. Men ändå en bra Bordeaux mitt i livet. Har ett par tre till att följa utvecklingen på.

Ett mycket bra vin till maten! Och om jag får säga det själv var maten också mycket bra! Kött är gott!

Hur går de för Er andra? Alkoholfritt till linssoppan???

Nykterhetslogen Braxen

Bröder!
Att döma av blogaktiviteten lurar nog ett namnbyte i vassen... Ja, ja vi börjar väl bli gamla och då lär man bli både religiös och nykterist har jag hört. Stämmer det Janne :)
Hur som helst så gör jag ett försök att ersätta Era kvalitativa inläg med lite kvantitet från Blekinge. Se hur många inlägg det blir innan kvällen är över.
Idag har det varit källarstädning på programmet. Inte så mycket i vinkällaren som i pannrummet, men en liten tur hanns med: Längst bak bland Retsinaflaskor, kvarglömda 7,5% alkoläsk som på nått sätt kallas cider, och en läffe-öl starkare än ett torrjäst moselvin stog en typisk braxavinare numera om man får dömma av aktiviteten:
En halvflaska Roséchampagne. Grejer för en redig karl! Undrar förresten varför den har blivit stående? Köpt på plats i Epernay i november 2009 för 8€
Förvånadsvärt god, säger Roséskeptikern i Åkeholm. Frisk och god med en lätt ton av Pinot utan att smaka Erdbärenschaumwein eller allmänt fjolligt. Den har nog mått bra av att få vila sig lite. Bra grejor!
Vi hörs när det är dags att smälta aftonens mat. Idag blir det lokalodlad ekologisk naturvårdsområdesbetad lammytterfile & himmalagrad Bourdeaux

Jupiters blod

Hej alla bröder braxar!

Sommaren är slut och tystnaden är som ett vakuum innan stormen kommer och hösten med det stora mörkret.

Det är då man efter dagar av hårt jobb bestående av alltför många timmar kurar upp i Klippan från IKEA och sätter på kunskapskanalen allergisk mot alla såpor och relationsprogram som man är. Härom kvällen handlade det om stjärnor, små dvärgar, nebuloser, super nover mm. Det pratades om Orion och den gamla Betelguese som spors bli en supernova inom en snar framtid, dvs inom de närmsta tusen åren. Det är en gammal stjärna som befinner sig i ett stadium av sammandragningar som för en lekman kan tyckas en aning ekivokt. Kvällen till ära har jag återupptäckt en gammal goding med Dag Vag, där refrängen myror hittar till stacken medans stjärnor föds och dör etsar in sig.
Tja visst smakar rödvinet lite bättre när det börjar bli lite mörkt och kallt och ikväll efter tacosarna måste jag lovorda Spinettas IL GENTILE DI CASANOVA. Det är en Generös Sangiovese och denna druva gör sig lika bra till mat som eftertanke efter avslutat födointag. Att sangiovese betyder Jupiters blod gör denna lilla blå druva ännu mer spännande. Jag måste även lovorda engelska HELLO MY NAME IS INGRID som är en fräck(som Glenn skulle säga) bira med beska och en touch av hjortron.
Tänkte dra till Öland 8-9/10 skåda lite fågel och dra några rejäla klunkar rödtjut vill ni hänga med.

Vad hette pugh låten nu igen var det inte super Lona nä visst det var silver som surfaren nä gonatt så syns vi på öland

/LAS

Charles Smith Washington State

Start på höstterminen 2011. Nu är kräftmörkret här och det är dags att korka upp eller som i det här fallet höra knastret när man osäkrar butejen. Till kvällens skaldjur var jag asnyfiken på att smaka Charles Smiths produkter. Valet föll på Kung Fu Riesling 2010. Mannen är ju hypad så att det förslår, Livets goda bara sprudlar av superlativ när det gäller att beskriva de olika vinerna som finns tillgängliga i Sverige. Nu tiil vinet: Blekt gulgrönt i färgen. Boqueten är angenäm men ganska så blygsam men luktar ganska så mycket rieslingdruva petroleum och sten. Det är smaken som är den stora behållningen ! Först så slår en sötma emot en och efter ett par sekunder övergår det till ett om inte kruttorrt vin så åtminstone torrt så alldeles. Det är både elegant och kraftfullt men en viss eldighet (12,3%). Eftersmaken är kanongod och ganska så lång. Det här är ett väldigt lättdrucket vin som jag kommer att dricka mer av. Visst det är inget moselvin med all dess elegsns men det har en väldigt tilltalande ton som är lätt att ta till sig och en egen stil som kanske är amerikansk eller åtminstone såpass annolunda att man anar att det inte har med tredje riket att göra. Andra viner från "den nya världen" som jag smakat har inte riktigt varit såpass här eleganta.