Mera Nebbiolo söderut

Det är andra gången jag dricker Disizu Nebbiolo 2014 från sardiska Muscazega, men det ser inte ut som det blev nån bloggning vid förra tillfället. Flaskan kostar 154:- exkl. moms, så det blir några kronor till efter importförfarande. Det finns en del producenter på Sardinien som fastnat för druvan vilket kan vara en intressant utveckling att följa och i detta fall är det enbart ståltankslagring. Förra veckan blev jag impad av den ståtliga täta bouqueten från en Dagromis och faktum är att det är bra tryck upp i nosen även från denna sard. Inget utmärkande som jag kommer ihåg från förra dryckestillfället eller har det varit en välbehövlig gynnsam flasklagringstid? Hmm, sitter något fundersam och sniffar in ångorna när det slår mig att både denna och Dagromisen hällts upp i Riedel Pinot Noir. Aj aj, kan det ändå göra så mycket av kupans form? Inte har jag alltid druckit i de bästa av glas innan jag yttrat mig om vinupplevelse och i så fall kan ju den detaljen bli något missvisande jämfört med andra vin. "Det här vinet var slutet, ....eller?" Ok, inte mycket att göra åt det nu, värt för mig att följa upp, Riedel eller inte.
Nosen får som sagt sitt, parfymerad körsbär, fruktrent med lätt kryddighet i bakgrunden, mörkare kompott i kombo med nebbiolosyrlig ton. Generöst och bottnar i en lätt rökighet med vissa pinotagevibbar.
Samspelande strävhet, rödfruktighet med klar klang och spänstig syra kommer i 1:a vågen. Landar över något mörkare i en dämpande blåbärston, viss slånbärsaktig beska och lakrits för att tona ut med fräsch lingonsyrlighet.
Jag tycker för kvällen att vinet är riktigt gott, finstämd rik smak och friskt. Och klart mer intressant än förra gången.

Gammal bekant och helt nytt från 2012

Det var riktigt länge sen jag prövade en årgång av Marchese Antinori Chianti Classico, Tenuta Tignanello och med denna 2012 kan jag fråga mig varför. Ett riktigt gott generöst vin med måhända lite publikfriande karaktärer, men vad gjorde det? Tyvärr verkar den inte finnas i SB sortiment just nu och jag har ingen notering av vad det kostade. Troligtvis ska den väl säljas under 200:- i alla fall, så fler än konsulter bör ha råd :). För nosen är det ett rejält körsbärssting, något smörigt rostade fat, mörka bär med djupare botten, lite marsipan och mulligt fruktigt, sicken fet skjuts för en Chianti. Smaken bjuder förvånansvärt bra täthet med mörk charmig intensitet och lite mjölkchoklad. Mörka körsbär, plommon och slånbär tas om hand av en milt rostad fatton, bra dirigerat av en finkänslig tannin- och syrastruktur. I en bra mörktonad finish och efterhäng samsas plommonkompott och lite kärvare slånbär. En sån här tar jag gärna med mig hem igen om den dyker upp i hyllorna. Möjligtvis öppnades denna årgång i något tidigt läge eller åtminstone hade den förutsättningar att klara sig ett bra tag till. Peppoli var ju faktiskt också toklängesen jag drack, kanske dags att pröva?

Fick också möjlighet att testa ytterligare ett glas av ett oprövat Sardinienvin från Nebbiologillande producenten Muscazega. Colli del Limbara 2012 är tänkt att hamna ca en femtiolapp lägre än den jag bloggade för ett tag sen. Här behövs mycket luft märkte jag, nyöppnat var den helt fattig(sluten) i bouqueten och smaken bjöd ett sjujävlar tanninbett (Nebbiolons närvaro behövde inte ifrågasättas :)). Ställde glaset åt sidan nån halvtimma och då hann det öppna upp. Nu lyfter ur glaset en rätt tung körsbärsparfym, lite plommon, kommer fuktigt multna löv och en smygande torkad fruktton, men det finns t.o.m i doften fortfarande en kärvhet, charmigt för nebbiolodiggarn. Smaken upplever jag fortfarande något gles, lite tam och osynkad med en viss metallisk känsla, men visst finns där mörka körsbär, röda plommon i stram förpackning och frisk syra. Lite mer framträdande frukt och mjukare linjer behövs tycker jag, men kan säkert av inbiten nebbiolovän vinna uppskattning. Med ännu mer luftning och kanske 2 glas även vinna mig. Bouqueten är på plats.

Förhandsprov

en Nebbiolo från Sardinien, kan det va nåt? Enligt uppgift kan denna flaska från Tenuta di Muscazega och årgång 2013 dyka upp på bolagets sortiment inom kort med ett tänkt pris runt 200. Vad bjuder detta för intryck då? Färgen är av tätare rött slag. Den lyfter spänstigt mot nosen i ett innehåll av mörka körsbär med touch av rosig parfym. En renklingande, smått klinisk fruktighet. I munnen möter en frisk syra med tydligt närvarande, men för Nebbiolo "snällare" tanniner. Friskheten består i ungdomlig rödfruktighet, men med charmiga dippar i mörka bär. Det finns röda vinbär, mogna körsbär, rosor, nypon och mörk choklad. En viss ungdomlig strävhet med syrliga bär hänger med i eftersmaken. Funkar tydligen bra med Nebbiolo på 400 m höjd på Sardinien. En fräsch, frisk och prydligt välordnad fruktig upplevelse. En Nebbiolo med viss pondus utan att tappa greppet om klassiska karaktärsdrag. 200:- kanske något i överkant?, men absolut värd 150+ enligt min mening. Får väl bjuda nebbiolofanatiske stormästarn på ett blindglas och kolla vad han tycker.