Uppvärmning inför Valborg

Denna goda Godello hittade jag i småpartihylla. Generös i frukten men med fin dirigerande syra. Tycker ursprunget känns bekant och inte helt fjärran den hektarupptagande polarn Albarinho. Den kostade 169:-. Det var ungefär vad jag betalade för samma vin till helgrillad havsabborre på Mallis för några dagar sen. Bra restaurangkultur Spanien!!

Fin skärpa och spänst i denna 02:a med balanserad gulfruktighet. Dock med vissa Meunierkaraktärer, som inte uppskattades av alla, trots att den tillsynes ska vara begränsad till Chardonnay/Noir-blend. Men det är en pigg 16-åring med trevlig komplex helhet.

Schysst fullträff med denna tomteriserva från 08. Mörk djup intensitet i frukten med charmigt försiktigt bakomliggande mognadstoner. Nebbestrukturen gör sitt jobb och en överraskande god tyngd för att vara Josetta.
Ikväll lär det bli samling kring brasan, så då får vi elda på med nya bekantskaper.

Burlotto regerrar

Deprimerande skärtorsdag med horisontellt snöfall och iskalla vindar. Vad värmer då? Jo! En bizarr-tallrik med gammal julskinka, chorizo, vita bönor, bostongurka, rödbetor, ett stekt ägg (det är ju påsk) och pommes. Vad dricker man till detta? Det finns nog inga råd i litteraturen, så det fick bli frihand, och vilken käftsmäll det blev! Burlotto Barolo 2008.

Etiketten andas klassisk stil, och det är nog vad vinet också gör. Ljust, lätt åldrad röd färg, massor med intressanta dofter, kanske kryddpeppar, violer. Smaken helt torr, med en rejäl strävhet. Krävande. Det här är vin för stabila män och kvinnor! Så många gånger man har köpt modern Barolo på bolaget och Irma/Brugsen och blivit besviken över något tamt rödtjut. Roligt att dricka något i en stil som verkar bli allt sällsyntare när alla vill ha fruktiga, sötaktiga viner. Kraft och lite krävande stil med massor av intryck. Mycket bra! Pris 130 DKK för en halvflaska på Italienska matmekkat Supermarco i Köpenhamn. Har du inte varit där så rekommenderar jag en tur! Eataly på Illums blev inte långlivat men Supermarco, med en gammal gondol på bakgården, står starkt.

Källarstädning 180218

 

 

 

 

 

Dricka vin en söndag!

Efter att inte hunnit dricka vin på länge, och efter att ha talat med stormästaren som myndigt sade att jag var gammal nog att själv bestämma om jag fick dricka vin på en söndag, öppnades en 2014 Sarget de Gruaud Larose.
Ett andravin från Château Gruaud Larose i Saint-Julien. Enligt Stephen Brook är Gruaud Laroise det mest fruktdrivna slottet i St Julien. Hur som helst är det väldigt gott redan nu! Vinet är dominerat av Cabernet Sauvignon, men innehåller kännbara (läs njutbara) mängder Merlot, och tittar jag på nätet så finns det dessutom både Cabernet Franc och Petit Verdot i blandningen.

Detta vin finns i totalt fyra Braxa-källare för en gång i tiden köpte vi en låda primör hos Philipsson i Kokkedal efter en urvalsprocess signerad broder sPunk. Ett bra valgjorde han allt! Sedan föll lådan i glömska fram till i maj 2017 då jag fick ett meddelande om att det skulle hämtas en låda vin i gebyrland inom 10 dagar annars började de ta hyra. Vaddå vin? En snabb koll i mailarkivet gav en förklaring men jag fick snabbt tre lika förvånade svar efter kontaktat de andra tre. Vaddå primörvin. Efter ett tag klarnade minnena och vi hade ju redan betalt...
Hur som helst har vi köpt ett gott vin. Riktigt bra nu, eken finns där men är inte dominerande, bra syra, har ryggrad. Gott! Bra grejor på en söndag till dagens low-and-slow-grillade pulled pork.
Att sedan Dansken tvingades på knä i matchen om handbollsbronset gör inte smaken sämre i munnen.  Och varför hamnade Dansken i bronsmatch?
För att citera allas vår Ernst-Hugo "... Tack ni Svenska vakttorn, med plutonium tvingar vi Dansken på knä. Här Danmark, utskitet av kalk och vatten. Och där, Sverige huggit i granit. Danskjävlar"
Klicka o njut poesin

Yet another Taurasi

Taurasi är en by eller stad, beroende på var man sätter gränsen, i Kampanien i södra Italien. Inte så långt från den lite större staden Avellino. Taurasi är också ett vinområde som har fått DOCG-status och som producerar lagringsvärdiga röda viner av druvan Aglianico. Detta är ju ingen pop-druva, så den har fått leva vidare i sus och dus utan någon större hype. Det har dock hänt lite, så populariteten har gått upp, och därmed priserna, speciellt på de bästa. Det medför den vanliga utvecklingen, att alla som åtminstone har en cykelparkering inom rätt område gör vad de kan för att producera Taurasi. Det finns med andra ord massor av märken, som till och med locals har problem med att placera geografiskt. Villa Raiano är inte en av de som ligger väl förankrat i byns mylla, men man har i alla fall hittat druvor nog för att göra vinet i enlighet med DOCG-reglerna. Stilen är ganska snäll, mjuk, kanske lite mera syra hade gjort gott? Annars ett mörkbärigt vin, framför allt björnbär i doften, och ett njutbart om än inte märkvärdigt vin. När temperaturen går upp litegrann framträder en välbekant strävhet, aglianico är en tuff druva! Kostade ca 20 Euro i det högprisade Anacapri. Hyfsat prisvärt.

Trettondag Trocken

Detta vin är inköpt på vinhandel i Wien förra året, kommer dock inte från de stadsnära kullarna, men en bit därifrån vid Donaustranden i Wachau. Weingut Knoll, 2014 Federspiel Riesling, exakt pris okänt, men inte direkt billigt, en trevlig bekantskap till kvällens fisksoppa. Hög hög syranivå, låg låg sockernivå, mineralsälta, precis som jag vill ha min rissling. Frukten har en charmigt och träffsäker låg profil i pärlande spänst. Ligger och cruisar med krusbär, persika, aprikos, päron och grape. Bouqueten är generöst oljigt druvsöt i tropiska vindar med inslag av kräftspa och vingummi. Eftersmaken hänger länge i syrlig sälta med lätt juicig tropisk touch. Jag gillar detta om än något ungt.
Trevlig trivsam Lundablogg nedanför. Hur många Latour har han egentligen? Minns jag också fått den äran vilket blev stort med tillräcklig luftning. God fortsättning!

1990 Grand Vin de Château Latour



En del blogginlägg skriver jag med vördnad. Detta är ett sådant. På trettondagsafton bjöd vår Lundaboende Brax VinkelBrax till Lund. När jag skred in i hemmet stod det en 1990 Château Latour på bordet... Öppnad och försiktigt luftad.
Det var spännande att följa vinet under ett par tre timmar under mycket städade former. Givetvis med en klassiskt lovande Bordeauxdoft och en stram torr initial smak. Efter en kort stund kom det ett mycket bra och mer fruktigt häng som höll i under flera minuter.
Efter nån timma i glaset började lite källartoner slå igenom i både doft och smak, men då fick vi ju en anledning att fulla upp en ny liten sipp. Mycket njutbart på alla sätt
Ett oerhört vitalt vin efter dryga 25 år på flaska!!!  Det görs mycket bra vin på många håll i världen men detta är på något sätt svåröverträffat när alla komponenter är på plats.

Om nu någon har någon eller några sådana här på lager så börjar det bli hög tid att njuta. För det är det det handlar om. Vinet som sådant klarar säkert ganska många år till, men kvällens exemplar hade ca 6-7 mm kvar av opåverkad kork. Resterande delar var väl genomfuktade, men jag vet inget om det egentligen är ett problem. Sen tror jag å andra sidan att vinet har peakat, det blir nog inte bättre utan går med värdighet vidare mot dösidan. För det finns väl inga vin-nekrofiler i vår loge?
Tack Arne för en minnesvärd vinupplevelse!!!

 Två halverade kalkonfiléer tillagades och avnjöts med kokepära, gräddsås, bryssel- och rödkål samt äppelmos. Fantastiskt gott och det blev nog ca 1,5 kg kött kvar till akademiska lunchlådor. Till denna mat konstaterade vi att 1990 Ch Latour passade bra.

Som komplement dracks även ett Adelsheim Pinot Noir, vilket i sig är ett mycket bra vin men hade denna kväll ett övermäktigt motstånd från en allra största Fransk storebror.
Och till en mästerligt tillagad Tarte Tatin sippades lite sötevin från Fransk-Tyska gränsen,
2008 Sundel Gewurztraminer, Vendange Tardive Vin de Glace. Den var blommig, söt och blommig och lite blommig åt pelargonhållet. Det blev det kvar av det vinet.
Och idag blev det lite fågelskådning och undertecknad kunde för andra gången denna veckan studera svartnäst islom. En bra trettonhelg.

Bubbel bubbel bubbel och en strålande röd

Ett härligt bubbelfokus blev det på nyårsafton och mycket intryck förstås. Tänkte jag delger en personlig rangordning av godsakerna:
1) Gonet Sulcova Grand Cru 2002
2) Mailly Grand Cru L´Intemporelle 2009
3) A.Margaine Millésime 2009 BdB
4) Selosse V.O. extra brut
5) Gonet Sulcova Grand Cru cuvee Gaia
Denna lista delades inte helt av gästerna, men jag måste säga att jag är väldigt imponerad av Gonet-02:an. Har blivit några flaskor nu och den håller fortfarande mycket hög nivå. En kraft i frukten och mycket spänstighet gör det här till en stor upplevelse. Så grymt gott och välplacerat i varje detalj. Där fick dom till det! Alla var förstås goda med sin charm, men jag börjar inse att jag är inte mycket till Selossefan. Gott javisst, men blir på gränsen till vulgärt med champagnemått mätt och jag saknar en frisk elegans. Det är lite dovt och dystert tycker jag, men kom bättre till sin rätt till Las hummeranrättning. Cuvee Gaia bedömer jag som för tidig 2017 om det nu kan bli en bättre balans mellan frukt och syra. Det här är en suring nu, men nåt lurar där bakom. Låt vara på hylla.

Den här var finito och gick tyvärr i vasken. Hade jag inte trott efter bedömningen när den kom. Rostbrun och full med fällning. Tråkigt och det var faktiskt 1:a gången det hände mig med innehållet från mitt vinskåp.

Wow, det här är ståtligt både för näsa och gom. Men inte som jag föreställt mig efter bekantskap med Serre Nuove. Det är ju rätt bra tryck i lillebror och hade nog förväntat mig en ytterligare riktig heavy load i denna 08:a mtp på den unga åldern. Men så är det inte riktigt. Visst är det en tät härlig mångsidig mörk frukt av bl.a. körsbär, blåbär, plommon och vinbär, men fokus ligger mer på elegans och i vissa stycken finstämdhet. Tanninerna är fortfarande ganska tuffa, men i den övriga generositeten och uttrycksfullheten lappar det över rätt snyggt ändå. Det är sjukt gott och intrycket är att den väger lättare i munnen än lillebror, vilket jag tycker

gör smakupplevelsen mer fulländad. Visst är det här ändå i tidigaste laget för konsumtion, men efter fadäsen med Azelia Margheria 2006, växte nyfikenheten för premiär av min Ornellaiasamling. Nu vet jag.