En vanlig fredagkväll

För detta skönaMajankommande blev det en kycklingfiletoast på salladsbädd. Tillbehör ett "på vägen hemvin" i form av Fontanafredda Langhe Nebbiolo 2007. Inte första gången, men har kanske inte reflekterat så mycket tidigare. Kan nu konstatera att den har tydligt drag av körsbär i såväl doft som smak. En svag ton ton av kanel når näsan, medan smaken kompletteras av ett lätt drag av kryddighet. Färgen är ljus. Strävheten är måttlig, men kompletterar övriga karaktärer på ett angenämt sätt. Eftersmaken är inte abrubt kort, men ganska begränsad. Tja, kan väl va värt en knapp hundring det här med lite risk för jäv pga favvodruva.
Nu får jag börja skjuta glaset ifrån mig pga tidig revelj på 1:a Maj med Italienska träffen i Skokloster. Affe vill träffa lite polare. En del demonstrerar och en del gör nåt helt annat. Lite tidigt för att få några vintips där, men väl tips om något schysst bränsle i kaminen. Vi bönder kommer dock att anlända bekanta i storstan framåt eftermiddan. I packningen tar jag med mig Musella, La Grola, och det kanske inte föranleder något intressantare inlägg, men tar även med GR-174 som blir ny erfarenhet för mig, återigen en måttligt prissatt Priorat och vem vet, den kanske vara värd några ord i ett inlägg.

Flashback 2010

När jag ändå är på gång tar jag tillfället i akt att reflektera över vinupplevelserna hittills under året. Stort tack för erfarenheten med Chateau Latour 1989 för några veckor sedan, jag upplevde något stort, men var ute och cyklade i lokaliseringen och det som spelade oss alla ett spratt var nog den förhållandevis ungdomliga och spänstiga karaktären, men jag upplevde ett överflöd av både doft och smak - rikt!
Eftersom Larsabraxen är en ytterst sparsam bloggare tar jag en recension ur hans lager, eftersom ett tillfälle för tjejträff i Knalleborg blev min i år hittills största vinupplevelse. I vanlig ordning kom han blygsamt glidande och i påsen fanns Antica Terra Willamette Valley 2006. Snacka om att ett vin faller någon så på läppen. Så vill jag ha det jämt. Power, underbar bouquet, hur stor smakrikedom? tom hallon framträder under vispningarna mitt i all fruktkraft, det bara svallar, har sällan blivit så impad. Med min ringa erfarenhet visste jag inte ens man kunde göra så med en Pinot Noir och då har jag åtninstone fått åtnjuta några schyssta Bourgogne. Ja, eftersmaken hängde också.
I övrigt förlängdes kvällen med Marsnyhet från Rioja (kommer inte ihåg namnet, 199:- i alla fall) + Chateau Valois, inte tokigt det heller, men vad kan matcha en Antica? Jag var salig, somnade gott och vakande upp med riktig donka donka.

Födelsedag på Ekerö

Jodå, det är tätt på given nu och jag dricker ju bara vid festliga tillfällen, eller hur? Frun var vänlig nog att ta över köket denna dag och bjöd på rödtungeroulader med pressad potatis, riktigt härligt en gråmulen tisdagkväll. Jag valde till detta senaste Mastroberardino Greco di Tufo 2008. Tydlig citrus, men mer frukt och mindre mineralton än tidigare årgångar, vilket gjorde att jag upplevde den lite mer klumpig snarare än de elegantare och friskare drag jag uppskattat tidigare. Absolut inget dåligt vin, det är ungt och kanske kan de närmast kommande åren utvecklas till dess fördel. Jag avvaktar lite med nästa butelj.

Vin i skogshönsatider

Ja govänner, nu är det den perioden under året då tiden knappt räcker till för att sörpla vin. Gick upp kl 02:00 idag, det gav iallafall 39 orrar, varav 9 var honor. Läckert spel från ljungpipare var det också. Och då sitter jag här kl 19:30 och är fullständigt däckad, idioten till borenbrax ska ut till tjäderspelet i natt. Men han kan ändå blogga om Rioja Bordon Reserva från 2004 inköpt i all hast för 89 svenska pengar. Vinet fick bli ledsagare till nötlevern som kokts i grädde och som serverades med svampinjoner och kokt potatis. Vinet dög väl skapligt. Smaken är mogen med lite plommon, russin och kryddor. Vill nog påstå att jag inte tänker dricka vinet igen, och har ni någon putell i något skrymsle så se till att dricka upp den snart.

Bröllopskväll på Ekerö

Ok, premiärinlägg på den 22:a bröllopsdagen, är jag verkligen så gammal? Bland receptinflödet valde jag en sparrispasta med parmaskinka och chilispetsad mozzarella. Blir väl bäst med italienskt tänkte jag och rotade fram San Guido:s Guidalberto 2006 som jag köpte för nåt år sen. Tror jag timade den rätt bra. Gillade det här vinet, hade rätt mycket karaktär. Mot tegelfärgad i tonen med doft av körsbär och drag av örter. Kryddig smak med rätt mjuka tanniner. En positiv Toscanaupplevelse.
Annars startade vi kvällen med butelj nr. xx i familjen av Simonsigs Kaapse Vonkel 2007 och det är väl en riktig liten goding ändå? Deras mångsidiga prisvärda sortiment i all ära, men det här tar väl ändå priset. Mer shampainalike i den prisnivån får man nog leta efter. Bara att bunkra till altanen i hopp om en solig sommar.

Strålande vintillbehör

Inspirerad av BorenBraxens amerikänska lyxgrill har efter lång tids påfyllning i spargrisen en, som Knut sade, likadan fast bättre, köpts till Åkeholmsbraxens prylsamling. Den har idag invigts efter miljövänlig tänding med tidningspapper i tillhörande skorstenständare. Känner mig som en fin människa efter en sådan handling, och numera är briketterna märkta som CO2-neutrala. Undrar vad de gör med de flyktiga kolväten som drivs av vid kolning? De är ju trots allt lite mer potenta växhusgaser än vad lite fossil CO2 är.
Som kan läsas i tidigare inlägg så hamnade första försöket till tillhörande vin i slasken. Snabbt ner i kylen för att hämta en ersättare: 2003 Penfolds Bin 28, inköpt för ett par år sedan. Den passade perfekt till helgrillad kalvkotlettrad med Jacksonpotatis och grillad sparris.

Kommer att fylla på förrådet av Bin 28 då detta var den sista i en samling av flera.

Den allra dyraste sortens vin...

Ner i källaren härom dagen för att ställa en Bordeaux 2005 på högkant. Château Verdignan 2005. En gång i tiden bolagets budgetbordeaux.

Bouqeten var lite murrig men det var inget mot hur den smakade! En sträv tanninfilm rullades ut på tungan från tungspetsen och bakåt. Sedan kom sursnipigheten inna jag hann fram till vasken. Resten av buteljen simmar nu i familjens tvåkammarbrunn. Flaskdefekt! Dög inte ens till sås. Tack och lov den första defekten på ett bra tag. Har en till i kylen men den får ligga ett tag till tror jag.

Så detta mina vänner är ett svindyrt vin. Köpa, lagra & hälla ut. Blää

Azabache crianza 2007

En dag med inslag av 3D-bio, som jag inte upplevt på år och dag, var det dags att hitta något enkelt till dagens fläskfilé med sambal oeleksås samt illbred tagliatelle. Varför inte en Rioja ? Vinet kostar 70 SEK och är gjort på 60% tempranillo 30 % Garnacha samt 10 % graciano. Färgen är ljust rubinröd och i nosen finner man mestadels mörk frukt, lite dill och ett uns vanilj, kanske kanske även en touch av leder. Smaken är av det lättare slaget med en ganska kort eftersmak. Alkoholhalten landar på 14,0 %. Ett stabilt vin till pasta och grismuskel. Har aldrig druckit vinet innan. På det viset ganska kul, men det lämnar inte så många bestående minnen efter sig. Förmodligen beror det på den ekologiska stämpeln som vinet påstås vara odlat enligt. På tiden att Rioja kommer med i matchen, distriktet har ju hamnat lite offside sedan det egna vinintresset med Vina Real Gran Reserva 1973 i spetsen öppnade ögonen, näsan och munnen för detta med vin.

Portugal idag

Åter fredag, hem, tända grill och korka upp lite vin. Idag blev det en flaska från Portugal som luftades, Tuga Vinho Branco, hundralappen jämnt i beställningssortimenet. På grillen hamnade en bröstfilé från en kalkon, denna serverades med sen med kulpotatis och en gräddig sås med en uns chilepeppar och basilika. Vinet som är från 2006 har en fin mognad, schysst fyllighet och en hint om den kommande sommaren. Vita viner ifrån portugal hamnar lätt lite i skuggan av de röda, tyvärr är det oftast med all rätt. Doften på det här vinet är lite gles, äpplen, citrus och några ensamma blommor i ett kargt stenigt landskap. Smaken är fylligare, vinet hänger kvar i gommen, lite spralliga syror som harmoniserar väl med frukten och alkoholen 13%. Hade vinet funnits i det ordinarie sortimentet hade det säkert druckits fler gånger, men med den framförhållning det innebär att nyttja beställningssortimentet blir det nog inte fler buteljer. Någonstans har jag läst vilka druvor som förekommer i vinet, men det pappret har jag någonannanstans och är nu för trött att surfa rätt på det. Kanske kommer jag tillbaks och redigerar detta om jag kommer ihåg att leta rätt pappret.

Winetasting i Stor Staden

En skara från Braxlogen förstärkt med A. Danielsson hade under fredagskvällen en liten lätt informell vinprovning i all anspråkslöshet på en anonym adress på Ekerö. Vi antog den numera gängse metoden med BYOBkäkä och plockade med oss vad vi hade som behövde skördas i källaren. Lars M toppade upp med en kungaskjuten hjort från Soliden och lite klassisk gratin.

Och så vinerna: 2 fransoser och en spaniak. Anders plockade med sig en Crozes Hermitage från Yann Chave (2006) som blev kvällens i särklass mest prisvärda vin (mest för att de andra var kraftigt överprisade...).

Sedan körde Lars på i god stil med en Malleoulus 2004 från Ribera del Duero, fantastisk, ungdomlig, massor av tanniner, som gjord för middag med ett stycke vilt och några murklor.

Sedan kom kvällens stora källarrensning. Arne hade hittat något i dammet längst ner på botten av vinkylen hittade han en gammal fransos som överraskade de flesta: Chateau Latour 1989, med så mycket ungdomlig power att man kunde tro att den var några år gammal, bara....

Vi hann också få i oss ett gäng bonusflaskor, t.ex. lite bubbel från Simonsig Kaapse Vonkel, en förvånansvärt bra mousserande från Sydafrika med en fantastisk mousse för 135 spänn på Tryffelsvinet, great!

När kvällen led mot natt drog Lars fram en klassisk Moulin Touchais från 1975 som vi nu ska klämma, så den vet vi inget om, men vi misstänker att det blir en höjdare!!!

BringYourOwnBottle i Paradis

Fyra sjundedelar av logen samlades hemma hos Hasse för en improvserad provningsafton. Reglerna som satts uppföre provningen var: Europeiskt vin av röd typ.
Dagens första vin var en "öppen" smaklökssköljare. 2002 R&L Legras Précidense Villes Vignes BdB. Inköpt av ÅkeholmsBrax på plats i Chouilly för 25€. En kvalitetschampagne som visade vägen in i kvällen. Friska syra med snyting i moussen, som Spunk vill hävda! God. Vill ha fler. Bra grejor. Efter denna kalibrering av lökarna gav vi oss på kvällens blindprovning: Fyra röda vin i fyra identiska karaffer



Vin i karaff 1
Vackert rubinröd med en kant av ljus lädersula. En bouqet som initalt påminnde om en sydskånsk keramikstudio med inslag av svart vinbär och animalier. Med toner av viol och en viss cederförnimmelse. Efter ett tag mattades dock detta intryck av.
En till en början fyllig och taninrik, något oharmonisk gomkänsla med beskt häng.
Efter ett tag öppnade vinet upp och boqueten avtog medan gomkänslan växte till ett riktigt bra Cabernetvin. Riktigt bra grejor blev det till slut

2002 Château Batalliy. Inköpt av ÅkeholmsBrax på SuperBrugsen 071003 för 190 DKK

Vin i karaff 2
Blodrött! Lite söögel flöt runt i vinet som även visade en viss spritighet i form av bubblor. I näsan fann vi dofter av daddlar och tomtefrukt, vad nu detta är... Även gräs och djupfrysta jordgubbar detekterades. Efter en halvtimma upptäcktes även ett visst inslag av nyfångad mörtdoft. Den mänskliga hjärnans associationsförmåga är förunderlig ibland. Inne i munnen fann vi ett fruktigt och ganska elegant vin. En viss, men inte oangenäm sötma, fanns tillsammans med lite fatrökighet vilket hängde kvar. Tegeltunga sa Spunk

2002 Sto Ippolito Inköpt av BorenBrax från breställningssortimentet á 269:-

Vin i karaff 3
Ljust rubinröd färg. Mogen tunga. Tryffel, lite gummi i bakgrunden samt en doft av scherzmin. Smaken var oerhört välbalanserad och kanongod med en tydlig plommonsmak. Vinet var kvällens klart godaste enligt alla runt bordet. Vi hade alla druckit detta vin innan dock i en annan årgång. Spunk satte vinet klockrent när det var dags för genomgång efter övning. Vi börjar bli vana vid detta! Fast denna gång var det inte Fleurie! '

En Bourdoux enligt läroboken- Riktigt bra helt i min smak! Ja faktiskt i alla fyras smak

1995 Pavillon Rouge Du Château Margaux köpt av Hasse någon gång för någon peng...

Vin i karaff 4
Djupröd något grumlig färg. Tegeltunga, Oren svag boquet med inslag av choklad och påskägg. DelMontes fruktcocktail. Söt bussig frukt. En angenäm tilltalade smak av plommonsötma, vanilj, fat och mörk choklad. Alokoholstarkt?
Men även detta ett bra vin men det hade nog tjänat på att stå upprät ett tag innan öppning tror jag.

2000 Solinero Tenuta Rapitala köpt av spunK efter rekommendation av A Röttorp

Efter denna mycket trevliga provning var grabbarna hungriga! Detta avhjälptes med grillat från nöt, svin & korv från delikatessen på Rostedts i Bodafors, en pålitlig leverantör! Till detta dracks lite blandat rött. Sedan övergick aftonen i spotify-lyssning och lite mer dryck. Vissa lade sig tidigt och gick upp tidigt, andra gick och lade sig sent och vaknade sent. Men vi hade kul allihopa. Söndagen ägnades åt vårfågelskådning, pizzaätning och studiebesök på Ränneslätt!

Vinlogen är också numera innehavare till 8 identiska karaffer. Dessa bevaras av Hasse, vår karaffenfuhrer!

Neurotiska viner part three

Idag blev det tillfälle att smaka av det tredje vinet som jag köpt av olika löjliga anledningar. Detta vin bestående av 90% zilavka och 10% Bena, inte en av de vanliga druvblandningar precis, blev ett lyckat inköp.
I min köttbutik sitter en liten affisch på viner som importeras från Bosnien Herzegovinia. Mot uppvisande av ett kvitto från systembolaget
erhåller man 10kr i rabatt om man köpt något av dessa viner, som smålänning var jag tvungen att testa. Vinet är ett vitt kruttorrt vin med fin frisk mineralton, i doften hittar jag också lite svagt doftande blommor och lite godis. I smaken finns mineraler och mycket syror som inte känns oangenäma, kiwi och lite lime. Vinet är en 2007 Kameno, pris 90:- och så en tia tillbaka i köttbutiken. Jag vill nog påstå att detta är mycket prisvärt och kommer att beställa några flaskor till för att korka upp i sommar. Lagringspotentialen tror jag inte är speciellt stor trots syrorna. Tänker mig logga ur nu och sörpla i mig slatten, positivt är ju också att jag är gräsänkling ikväll och inte behöver dela med mig. Detta vin skulle definitivt platsa i ordinarie sortimentet, men såna förhoppningar kan man ju bara glömma.

Bättre och bättre dag för dag!

Gårdagens sötevin från Allegrini blev en bra, men förvisso dyr, bas i en balsamicosky till dagen lammsadlar. Men innan vi tar det så börjar jag från början. Påskafton i Blekinge och besök från Hässleholmstrakten. Till lite inledande pratmat runt brödrosten i form av lax, citronkräm, fuskkaviar & lite annat drack vi en 2002 Voirin-Desmoulins Special Club. En blanc de blanc som nog egentligen mår bra av ett par års vila. Men visst var den god om än ung! Bra grejor som vanligt men jag skulle egentligen vila har lite mer pinotfjong i drickat till den kallrökta laxen. Men att klaga på det är nog egentligen ett rent i-landsproblem, och jag bor trots allt i Blekinge.

Till lammsadelar med ovan nämnda balsamicosky så avåts en potatisgratäng. I glaset hälldes en väl dekanterat och luftad (ja, jag har snöat in på det) Gigondas från Jaboulet. 2005 Pierre Aiguille. Ett vin som första gången jag köpte det på pråmen i Putgarden kostade en dryg svensk hundring, men nu har blivit nästan dubbelt så dyr genom det svenska kronfallet och att Rhonê blivit mer uppmärksammat. 175 SEK kostade denna att landa hem för ett par år sedan.

Läste att om man bloggar om vin ska man förakta vin under 150 SEK/ butelj och speciellt boxvin således. Så här kommer det: Efter gårdagens besvikelse med ett boxinfluerat sötsliskigt Allegrinivin är Jaboulets Gigondas ett bra, moget, klassiskt gott Rhonêvin med ryggrad och bra häng. Men det balanserar lite väl nära sin övre prisgräns.

Det var nog bättre förr

Påskaftonen har gått i matens tecken. Vin drack vi först senare på kvällen. Idag öppnades ett Vin de Pays D'Oc, Sacha Lichine Sauvignon blanc från 2006. Till de grillade laxkotletterna smakade det sådär. Vinet är fortfarande tillfredställande men har tappat lite av sin fräschör. Vinet hade en härlig gul färg, doften av persika var slående, svaga fattoner kan skönjas. Smaken kändes lite fadd, det här vinet har passerat sin topp, men har fortfarande inte dalat speciellt långt. När det sattes fram cream cheese, creme bonjour vitlök, grottlagrad gruyere och en kittost som vi förlorat namnet på, kändes vinet bättre. Om det är temperaturändringen och luften eller tillbehören som lyfter vinet låter jag vara osagt. Dricker gärna vinet igen, men inte i en lika åldrad årgång. Priset är 108:-/pava, lite högt prissatt åtminstone nu. Jag skulle nog föreslå 2008:an om den finns tillgänglig. Tilläggas kan att familjen Lichine tidigare varit ägare till Chateau Pieuré-Lichine och Chateau Lascombes.

Rapport från Sveriges Trädgård

Stararna tjattrar och bofinkarna sjunger loss i träden, de som står kvar vill säga. Grillat vann omröstningen om fredagmaten. Till detta öppnades en Allegrini Valpolicella Superiore 2007 i god tid och överfördes utan spill till karaff, för en van kemist spiller ju inte som bekant...

70% Corvina, 25% Rondinella & 5% Oseleta har man blandat ihopa i Veronatakten. Tja, inte riktigt min bag. Blir inte riktigt klok på vad jag tycker. Till maten var det för sött för min smak. Den första smakupplevelsen är sötma, och jag förstår vad LundaBraxen menar med norditaliensk körsbärssaft! Men det är kanske detta som menas med ett bussigt vin? "Intensivt fruktig och rik med inslag av mörka bär, fat och örter" säger Vinunic om vinets karaktär på sin hemsida.

Frun gillade det mer än vad jag gör men slatten blir nog ihopkokt med sin släkting balsamicon till morgondagens sås till lammryggen. För en hundring tycker jag det finns vin som passar mig och min mat bättre, men det är nog inte sista gången vår vägar möts. Jag & Allegrinis valpolicella Superiore.

Skärtorsdagslamm

Påskhelgen inleddes med ett besök i min köttaffär för avhämtning av en lammstek. Hemma gned jag in köttstycket med salt, peppar och rosmarin. Späckade naturligtvis med vitlök. En potatisgratäng iordningställdes. Till middagen serverade jag ett vin som hämtats från beställningssortimentet Rymill mc2 från Coonawarra aussie. Vinet är en bordeauxblandning av 45% Cabernet Sauvignon, 37% Merlot och 18% Cabernet franc. Det är lagrat 15 månader på franska ekfat. Ekfaten är en blandning av nya och gamla. Alkohol 13,5% pris 98:- och årgången är 2005.

Doften är härlig av svarta vinbär, surkörsbär, en aning kanel och lite vanilj. Smaken ger inte lika mycket, svartvinbär finns tillsammans med lite läder. Tanninerna är väl mesiga. Eftersmaken är inte så lång som jag hoppas. Vinet får godkänt, 98 spänn är det värt, men inte mer. Det var kul att testa, framförallt att dofta på det, men jag köper inte igen.