semester igen

Sista fredagen på jobbet för några veckor. En gammal kär tradion sen farmor fortfarande var i livet är att sitta och invänta soluppgången, så även i år. Tillsammans med dottern fixades idag ihop lite god middag i dag . Lax med citronsås under ett champinjontäcke. Receptet hade vi hittat på matklubben.se, det är bra, men tiderna lite väl tilltagna vilket gav en något torr lax. det skiter väl ni läsare i. det dracks till detta Schloss Gobelsburg Grüner Veltliner 2009.ett ljusgult vin som fortfarande är ungt. klarar säkert några år i källaren blir väl knappast bättre än det är idag. Doftar grape och peppar vilket jag upplever som en trevlig kombination. Smaken är fruktig och rätt elegant, justa syror och trevlig eftersmak. Nu för tiden finns 2010 i beställningssortimentet. Jag kommer att köpa ett par buteljer. Om ni inte listat ut det tidigare är vinet från kamptal i österrike och kostar dryga hundralappen, klart prisvärt.

Nattens clou blir ju som traditionen bjuder årets soluppgångsvin. Redan några veckor efter förra årets happening bestände jag mig för Sancerre. Och det blev det inte, men nästan. Henri Bouergeois är en Sancerreodlare som aldrig gjort någon vid Borenstranden besviken, ej heller i natt. MEN jag valde en Sancerrekopia från hans Nyazelands vingård i Malborough, och detta mina vänner är ett jävligt bra vin om man nu inte är helt insnöad på rötjut eller bubbel från Reims. Nu klockan 02:00 har jag precis dragit korken ur vinet och läppjar på första glaset. detta är ett ljust gult vin som doftar och smakar mycket mer Frankrike än Nya Zeeland, Passionsfrukten är tydlig, nässlorna något mer tillbakadragna, men närvarande. Enligt uppgift från odlaren ska det kunna uppleva sin femårsdag, men som den vinnekrofil jag är har detta vin mer än ett år kvar att leva. Vinet hänger länge. Detta är bara riktigt bra. Utanför är natten fortfarande förvånansvärt svart. Inga ljud hörs från sjön, men min väntan på solen kommer inte att bli lång med detta vin som sällskap. Jag ska snarast köpa några buteljer av den tillgängliga årgången, och minst en flaska ska få uppleva sin sexårsdag. Namnet är Clos Henri Sauvignon Blanc 2007
Andra glaset är inte sämre, det enda jag just nu ångrar är att jag inte köpt en magnumbutelj. Under tiden jag väntar på ljuset har jag funderingar om nästa års vin, kanske jag ska dricka rött för första gången, ska jag bryta en lång tradition med vitt. redan i år bröt jag traditionen genom att dricka vin utanför europa. Faktum är att jag hållt mig till Chablis eller Alsace ända sedan jag började med dessa dumheter i mitten av 80-talet.

Skaldjur och haj

En liten rekapiulation sen Tisdagskvällen är på sin plats. Jag var likt JanE på plats på framsidan av kungariket sverige men en dag tidigare. På hotellet där jag och arbetskamraterna skulle bo så ligger restaurang Svea Hof. I foldern på hotellrummet så framgick det att man hade 25 % rabatt plus att man pushade hårt för en "skaldjursplatå". Inte mycket att tveka på sålunda. Väl tillrätta i lokalen så byttes musselhögen (som ingick) ut mot ytterligare ett gäng havskräftor. I "platån" fanns det 1/2 hummer, ett tjugotal havskräftor, nån liknande mängd i krabbkklor samt ett berg av räkor. Så mycket skaldjur som jag åt då har jag aldrig ätit tidigare vid ett och samma tillfälle.
Till detta valdes en gruner veltliner från kamptal i Österrike av fabrikatet Loimer. 109 SEK på bolaget och 455 SEK på lokal. Riktigt bra skaldjursvin. Lite diskret i doft men en mycket frisk smak med inslag av frukter. Eftersmaken var krispig och fin och riktigt torr utan vara sur. Innan vi lämnade götet besöktes "feskekörka". Jag var av förklarliga skäl inte så sugen på skaldjur vid det tillfället utan hittade efter ett tag en nasare som kunde erbjuda pigghaj. En haj som vägde 1,3 kg utmynnade i 6 hg file som anrättades på fredagkvällen enligt recept från svenska fiskeexporten i Varberg. Chilimarinerad och grillad tillsammans med kall sås och folieknyten med smörkokta legymer slank den ner så rart. Att surpla till detta valdes en flaska Albet i Noya som köptes på extrapris på bolaget i somras. Jordkällarsval så höll den en en lågmäld boquet möjligtvis lite päron stod att finna. Smaken år kruttorr och krispig. Bubblor som lägger sig sådär tidigt som de gör i cavor utan lämna bestående mousse vid upphällning. Bubblet passade jättebra till den vasstandade med tillbehören. Alc 12%, druvor är xarel-lo, macabeu samt parellada dvs rätt katalanska

Rosépremiär vid Borenstranden

Så var då årets rosépremiär avklarad. Valet föll på en favoritvinmakare, Willi Bründlmayer som håller till i byn Langenlois i Kremtal, Österrike. Vinets namn är sålunda 2009 Bründlmayer Langenloiser Rose Zweigelt. Priset för en pava är 129 spänn. Jag tycker det är mycket för en flaska med en orangerosa vätska. Jag tillhör inte rosévinernas fan club, och har inte blivit det idag heller. Vinet påminner mycket om vitvin i doft och smak och för 129 SKr skulle jag få en större upplevelse av en flaska vitt. Vinet får en liten hint om att en rödvinsdruva ingår genom den svagt bäriga doften av blåbär och hallon. Smaken domineras av en spritsig syra som är angenäm. Hänget i gommen är längre än de flesta roséviner jag druckit. Vinet är gott och lättdrucket, skulle funka att halsa en flaska som törstsläckare om det inte vore för de 12,5% alkohol som ingår. Några bestående intryck lämnar inte vinet. Jag bevarar det som ännu ett rosévin, säkert ett av de bättre jag druckit, men det betyder inte så mycket. Vinet serverades till en sallad som dottern tillverkat och som dryck till maten är det helt okej.

Vit Lördag

Dagens vita Lördag bestod av 2008 Riesling 3 Weingärten aus Kamptal Österreich. Ett gröngult rieslingdoftande torrt trevligt vittjut. Nästan lite parfymerade toner i boqueten, smaken är frisk och snabbt avklingande. Inget märkvärdigt vin men helt OK till räkorna som ligger tryggt förankrade i buken. Jag har för mig att det kostade 70-80 SEK och det ät värt pengarna, man kan få betydligt träligare paver för denna kontantinsats.