Bubbel bubbel bubbel och en strålande röd

Ett härligt bubbelfokus blev det på nyårsafton och mycket intryck förstås. Tänkte jag delger en personlig rangordning av godsakerna:
1) Gonet Sulcova Grand Cru 2002
2) Mailly Grand Cru L´Intemporelle 2009
3) A.Margaine Millésime 2009 BdB
4) Selosse V.O. extra brut
5) Gonet Sulcova Grand Cru cuvee Gaia
Denna lista delades inte helt av gästerna, men jag måste säga att jag är väldigt imponerad av Gonet-02:an. Har blivit några flaskor nu och den håller fortfarande mycket hög nivå. En kraft i frukten och mycket spänstighet gör det här till en stor upplevelse. Så grymt gott och välplacerat i varje detalj. Där fick dom till det! Alla var förstås goda med sin charm, men jag börjar inse att jag är inte mycket till Selossefan. Gott javisst, men blir på gränsen till vulgärt med champagnemått mätt och jag saknar en frisk elegans. Det är lite dovt och dystert tycker jag, men kom bättre till sin rätt till Las hummeranrättning. Cuvee Gaia bedömer jag som för tidig 2017 om det nu kan bli en bättre balans mellan frukt och syra. Det här är en suring nu, men nåt lurar där bakom. Låt vara på hylla.

Den här var finito och gick tyvärr i vasken. Hade jag inte trott efter bedömningen när den kom. Rostbrun och full med fällning. Tråkigt och det var faktiskt 1:a gången det hände mig med innehållet från mitt vinskåp.

Wow, det här är ståtligt både för näsa och gom. Men inte som jag föreställt mig efter bekantskap med Serre Nuove. Det är ju rätt bra tryck i lillebror och hade nog förväntat mig en ytterligare riktig heavy load i denna 08:a mtp på den unga åldern. Men så är det inte riktigt. Visst är det en tät härlig mångsidig mörk frukt av bl.a. körsbär, blåbär, plommon och vinbär, men fokus ligger mer på elegans och i vissa stycken finstämdhet. Tanninerna är fortfarande ganska tuffa, men i den övriga generositeten och uttrycksfullheten lappar det över rätt snyggt ändå. Det är sjukt gott och intrycket är att den väger lättare i munnen än lillebror, vilket jag tycker

gör smakupplevelsen mer fulländad. Visst är det här ändå i tidigaste laget för konsumtion, men efter fadäsen med Azelia Margheria 2006, växte nyfikenheten för premiär av min Ornellaiasamling. Nu vet jag.

Enda nyheten svek

Som var en Philippe Deval Vouvray för 115 spänn. Loire har ju förmågan att kunna bidra med en och annan schysst cremant med fina Chenin blanc, men i denna Vouvray hade en hög syranivå alldeles för lite understöd. Det blev rätt surt helt enkelt, för frukt och mineral hade en alldeles för blek hållning. Det är ungt (2016), så en bättre framtid med viss mognad ska inte uteslutas.
Så till några källarvin:

Josetta Saffirio Persiera 2006 har en mycket fin och lovande bouquet där frukten lockande blandas med klassiskt mogna nypon och rosenparfym. Pigga tanniner i klassisk Baroloanda och överlag har vinet en smått ungdomlig fräschhet. Dock blir jag lite besviken i smaken av fruktbilden. Det har en skön renhet, men samtidigt något transparent och lite enkelspårigt. Saknar lite mörka höstiga undertoner som så fint kunde matchat tanninerna. Positiva tendenser, men kanske var jag lite snabb med tomten här. Är ju trots allt inte jul än.

En tätare och djupare historia är finfina Guidalberto 2012. Strålande gott och härligt tillgängligt trots ung ålder. Mörka bär och lättsam ek med fin parfym i ståtligt lyftande bouquet. Blåa och svarta bär får elegant uppbackning av polerade tanniner, pigg fruktsyra och viss krydda. Frukten får spela tämligen generöst, men får ett balanserat motstånd. Sitter bra.

Vilket praktex!

Med inspiration från Vinkel kör jag också en "stulen blogg", dvs. ett vin jag blir bjuden på och det var ett mycket ståtligt gott vin som gjorde starkt intryck. Las hällde upp Le Macchioles Paleo 2006 blint för att pröva min förmåga och jag var ute och cyklade som vanligt. Men det här inte lätt och jag vinglade inte så mycket utan låste fast mig i Priorat ganska snabbt. Pga den djupa täta mörka frukten slirade jag kort iväg till Aussie, men det var nåt som inte stämde med en mycket distinkt och vacker klarhet i frukten, inte så mycket krämigt markerade ekinslag. Såtillvida det inte var en väldigt exklusiv Aussie? Ekkryddan finns, men mer polerat diskret och i snyggt samspel. Det är tungt, men ändå fräscht och fantastiskt gott. Livfullt och utan ålderskrämpor, vinet upplevs yngre och med ett långt avslut. Detta är 100% Cabernet Franc och det brukar det inte vara mycket spår av i Priorat, men min fantasi räckte inte längre. Francen fick mig inte mot supertoscanarna denna gång. Jag gick på intensiteten, men jäklar va kul att skapa sådan prakt med enbart Cabernet Franc.

Ett hundratal

igår var sektion nord på Vingruppens sortimentsprovning på Magasinet, söder Mälarstrand. Ett stort utbud hos de 5 importörerna inklusive gästande producenter ledde till ett intensivt men trevligt gurglande och innan dagen var slut hade vi väl gett oss i kast med ett hundratal olika viner. Många korta intryck, men plockar ut ett gäng som för min del fastnade lite mer på smakhinnan:
Chablis 1er Cru Grande Cuvée 2014, ännu en trevlig Chablisienne för 179:- i FS.
Gaba do Xil Godello 2015 från Valdeorras, en överraskande god ny bekantskap för mig, 125:- i BS.
Santenay Clos de Malte 2014, övertygande leverans från Louis Jadot, 269:- i BS.
Måste förstås nämna en läcker Willamette Pinot, J. Christopher 2013 och faktisk under tysk övervakning av Dr Loosen. Tyvärr bara på RS för 285:-.
Garnataxa Terroir Study 2015, 3 flaskor Garnacha i trälåda, samma årgång, men olika jordmån, mycket charmigt och lärorikt. Prisvärt 492:- i BS.
Kevin Arnold Shiraz 2012, generös och smokey, Stellenbosch, 215:- i FS.
Pierre Péters Réserve Oubilée NV var en pampig fint mogen skumpa, 599:- i RS och Gessles The Pleaser-skumpa var faktiskt helt ok, 359:- i BS.
En hel genomgång av allt som Sydafrikaproducenten Jordan i Stellenbosch tagit med sig bjöd på genomgående goda viner, vitt och rött, måttliga priser, allt i BS, det får man hålla ögonen på, fin chenin blanc som verkar trivas i Sydafrika och njutbar unoaked chardonnay.
Hos Borgogno blev det premiär för "riktig" Barolo från den gubben (eller snarare grabben). 11:orna barolo och barolo Cannubi 439:-/645:- i BS håller bra klass.
Och som sagt mycket mycket annat och avslutningsvis tog jag några "fine wines". Italienmousserande finferrarin Giulio är mycket bra och komplex, men nej inte för 795:- (BS). Nyfiken premiär för mig (tror jag?) av Stag´s Leap Wine cellars, Fay Cab Sauvignon 2013, 1295:- i RS. Ek ek ek och åter ek. Är väl inte 1:a gången i amerikansk fincabbe?, men jag tycker det förtar allt annat. Det kommer kanske till sans med åren, men jag skulle aldrig betala priset för det här. Då köper jag hellre en Bolgheri.

När ändå tarmen var uppvärmd smuttade vi vidare på desse. Mousserande i stigande kvalitetsskala skulle man kunna säga. Imponerad av den gamle Simonsigen Tiara från 06. Det är ju förvisso deras prestigevin även om dåvarande pris på 179:- inte normalt förknippas med prestige. Nu är den väl dyrare när den kommer och jag måste säga att den är härligt pigg, mulligt varmfruktig med polerade linjer. En fantastiskt prisvärd Bourdeaux blend som är värd all uppmärksamhet.
Massolinos instegsbarolo tycker jag bara blir bättre och bättre för var gång jag dricker den. Nu 2011 sätter elegans, tjurighet och lite djupare frukt än normalt i vacker balans. 299:- är ett mycket bra pris.

Lycklig av bubblor, strålande tider

ett år äldre och självklart ska det firas med lite goa droppar. Sista flaskan Launois Quartz och det verkar inte hänt speciellt mycket över tiden. Fortfarande bitter, stram och tjurig, but I like it, sjuperfräscht. Stackars Gonet Sulcova Grand Cru 2006 kändes nästan som en sötbomb i kontrast. Men när den väl fick ta befälet i munnen tycker jag den håller stilen riktigt bra. Fin mustighet och mouss med varaktig syra som håller allt bra på plats. Go. Det börjar gapa tomt i champagnesektionen, men ska erkännas att jag fyllde 2 hål med finfina Perrier Jouët Grand Brut idag från beställningssortimentet.

Titta vad jag fick!, något oseedat, så nu ska det knäckas halsar. Å lite kompisar på bloggen har kommit tillbaks, strålande bubblande tider.

Ännu en Gaja från vänster

till rostad potatis, lammspett och fylld gratinerad aubergine (allt enl. senaste buffé) föll valet på den äldste Dagromisen från 2006 i lilla Gajasamlingen. Dessa har ju några år på nacken redan när de släpps, så det borde funka fint. Mot nosen stiger spänstigt mörka djupa

toner med moget milda fat. Det är en lätt rökighet med mörka körsbär, blåa bär mot en kåltonad bakgrund. Det är tufft och alert. Initialt till måltiden upplevs smaken rund, riktigt kryddig med mörk och lite torkad frukt, mogna körsbär och snyggt samklingande mogna tanniner. Det känns riktigt bra och gott. När det så är tomt på tallriken kan jag kategorisera detta vin som klart matkrävande. Den runda och balanserade upplevelsen avtar något när vinet får stå för sig självt. Nu kommer tanninerna, de är rätt tufft markerade ändå, men det är ett underbart fruktdjup. Ensamt i glaset är det inte helt harmoniskt, det blir lite kantigt med skarpa kontraster. Eftersmaken är riktigt lång med fina mörka bär och en nypongrynig strävhet. Jag summerar det ändå som schysst helhet. En härlig fruktintensitet och uppkäftig pondus som behöver sällskap för att visa sin bästa sida. En riktig benknäckarbarolo - I love it.

Ungern igen

Mina flaskor från Ungern-äventyret börjar ta slut. Bara några sandaler som ligger och skvalpar i kylen. Häromdagen drog jag korken ur en av de mera dissade vinproducenterna vi besökte: Szaszi Endre, som till största delen gjorde torra vita på sina marker norr om Balaton. Billigt var det, det kommer jag ihåg. Och så kommer jag ihåg att allas vår kemiingenjör slog volter över alla orenheter han hittade i flaskorna....

Jag fastnade för en flaska, gjord på den typiskt ungerska druvan Chardonnay, och till råga på allt sött, med en alko på drygt 10%. Gjort det extremt varma året 2006, när sockerhalterna slog alla rekord. (Var det då Kaspar Killer gjorde sitt 17-procentiga Pinot Noir, Ulf?). Här har vi iaf ett njutbart vin, ordentligt sött med en balanserande, avrundad syra och en aprikosaktig smak. Låt vara att även en oskolad lekman som jag hittar lite hemgjord ättiksgurka i jordkällare i tonen. De måste nog plugga lite hygien om ungerska vinare ska bli en hitt på den internationella marknaden.

Gott till efterrätt, som glass med lönnsirap, var det i alla fall!

Sicken start, sicket slut

Fresnet-Juillet SC 2002, 396:-, vilken pärla! för detta pris. I näsan mustig men elegant mogen. Möts av söta päron, blommor och nätt parfym. Mustigheten kvar i smak utan att bli grovt, välkomnande omfång, kommer på bredfront med smakpalett av päron, gula äpple, vinteräpple, krusbär, gula plommon och allt mycket snyggt paketerat med kvarhållen syrlig skärpa och spänst. En av de mest prisvärda champisar jag druckit. Köp, alla gillar detta.

Conde de Valdemar GR 1995, 299:-. En lite tröttare kompis. Detta flaskexemplar kan man säga har peakat över en aning. Klassisk med dillinslag och mogen något diskret frukt och stråk av marsipan. Det är lite livligare krydda och örtsnärt, men frukten har bleknat något för mycket i sitt sekundära stadie. Tröttheten bekräftas i eftersmak som blir fattigt. Här gäller nog tur med flaskexemplar om det ska vara värt sitt pris.

Macan Clasico Rioja 2010, 265:-. Raka motsatsen presenterar sig i denna butelj. Vilket strålande samarbete mellan Rothschild och Vega Sicilia. Spänstig men samtidigt varm och mullig mörk frukt får råda i en mjukare polerad miljö. För den skull inte sladdrigt, en integrerad styrning finns med känsla av beskare kaffetoner och örter. Riktigt gott.

Elio Altare Barolo 2006, 529:-. Utvecklad frukt, balanserad, stabil och mycket gott. Absolut färdig för konsumtion och växer tveksamt mer. Tyvärr hängde jag inte riktigt med till slutet här för total upplevelse. Det kan bli lite plattan i mattan när Las å jag träffas under FF-förhållande. Synd för ett så erkänt bra vin. Man kan beskriva mig som Valdemaren ovan :) :). För mer detaljerad info, kontakta Las :).

VinkelBrax visar sin naturliga sida till att börja med för att sedan bli långrandig

Få saker har väl de senaste åren varit så omdiskuterade som sk naturviner. Skit enligt vissa, fantastiska enligt andra. Hatade av Kronstam osv. Och eftersom vi är lite efter i landskapen utan råvaror har jag inte fått tag i några hypade pavor förrän i våras.
Få saker går upp mot ett eget försök. 2012 Morgon Côte du Py, framfödd av Jean Foillard, som odlar organiskt korkades upp efter vissa problem som jag återkommer till.
Efter att, som det nuförtiden kallas, forskat på nätet genom att prata med min kompis Google om nämnde Foillard hittar jag inget som tyder på att han bekänner sig till den biodynamiska läran. Men jag hoppas att även ett naturvin utan nedgrävda kohorn, rotdagar, atmosfäriska kraftfält, dvärgar som dansar vänstervarv runt rankorna under skörden och annat hokus-pokus från den Steinerska biodynamik-läran räknas som riktigt. I och med avsaknad av hokus-pokus-dravel delades den första fördomsfria pluspoängen ut.
Det ser ut att bli en mastig textrik post detta :) Men till vinet då tänker Ni redan.
Vinet ser rödviolett ungt ut, är lätt opakt, men det är ju naturligt ofiltrerat
Ett friskt väldoftande rödbärigt vin med lite metallisk och frisk doft. Helt utan omtalade dofter av armeniskt getgödsel och sumpgas. Eller Döböffiga salubrinskumbananer för den delen. En pluspoäng till!
Lättdrucket, friskt rödfruktigt och syrarikt är det första intrycket. Som ett franskt dagens lunchvin på något brasseri i Lö France på något svårbeskrivligt sätt. Men bättre. Det finns en liten järnartad beska i eftersmaken, men den är inte oangenäm på något sätt. Ett lysande vin till ryggbiff & hemsnickrad bea. Ytterligare pluspoäng.
På minus sidan hamnar två saker: Priset, 249 SEK, är väl i ärlighetens namn lite högt samt att flaskhalsen doppats i något eländigt lack, vax eller vad det nu är. Halvt omöjligt att få bort, och säkert allt annat än naturligt...
För att konkludera detta epos om naturvin vill jag framföra följande: Hade vinet kostat hälften hade jag inte tvekat en sekund att försöka landa en hellåda nästa släpp. Till yttermeravisso begriper jag inget av de höga debattvågorna, om nu detta är ett representativt naturvin. Detta är en helt annan kvalitet är  t.ex våra vitvinstrampande ungerska vänner runt Balaton. Kanske till och med bättre än den sanda(h)ltrampade typen. Så vad är problemet? Eller är det bara ett bra vin som görs med respekt för naturen?
Har Ni nu orkat läsa så här långt så får väl även jag sammanfatta lite av senaste veckornas ganska rikliga avsmakningar. Det har ju varit lite festival i Karlshamn. Det brukar ju innebära floder av Champagne på balkongen. På konstiga tider. Och en del sabrering. Så även i år:)
Förutom Hebrart, Gonet-Sulcova, Hernoux mm provades även gällande "årgång" av Palmer & Co från bolaget. Bra grejor faktiskt
hassebraxen hade vägarna förbi och hjälpte till att lätta på vinkylen. Han hade även med sig ett par olika Aussie-viner från The Young Punks. En milt sagt dieseldoftande Riesling vid namn Monsters, Monster Attack. Bra grejor med en milt sagt kraftig petroleumdoft. Nästa var en Shiraz och Sangioveseblandning som bar namnet The Squids Fist. Mycket gott vin som i alla fall jag inte hade satt på en blindprovning. Sen blev det ett par flaskor till har jag för mig. Bla en redan påbörjad 2006 Paitin Langhe Rosso. Vital och riktigt bra grejor!
Mer traditionella viner avnjöts tillsammans med sPunkbrax efte en Hanö-utflykt
2003 Chateau Cantenac-Brown visade upp sig från sin allra bästa sida! Återigen visar sig gamla världens gamla områden framfötterna. Luftades väl utan sPunks vetskap. Riktigt bra grejor. Flaskan dök upp på ett släpp på bolaget 2011 för 265 SEK.
2009 Spätburgunder Trocken från August Kessler i Assmannhaussen var förvisso ett barnarov men som sagt med lite luft blev även detta en njutningsfull upplevelse. Resterande flaskor får allt sova ett par år, men August gör riktigt bra grejor.
Och för Er som orkat läsa allt bildlöst bludder önskas fortsatt god hälsa i värmen från en 30-gradig vinkellägenhet

En lugn lördag i Blekinge

Ibland är det skönt att ta det lugnt, dvs inte leka konsult. Och idag är en sådan dag. Eller lugnt? Tvätta, städa, stryka i och för sig men det är ju inte direkt något spännande. Har även hunnit med att mata höns och kläcka vaktlar då Ellen är i väg och tävlar Fälttävlan i Skara.
Åter till mer manliga aktiviteter... Någon timma utmed Mörrumsån med nye kameran gav i alla fall lite bilder

Om jag nu hittat rätt i Svenska Trollsländeguiden bör detta vara en mindre sjötrollslända. Sådana var det gott om.
När vi ändå pratar om vad man finner i naturen så börjar Kalle Kantarell komma upp i Blekinge. Och Kantarellmacka kräver nebbiolo. Så den sista flaskan av vårt gemensamma Prebenköp för ett par år sedan, 2006 Barbaresco från Produttori del Barbaresco korkades upp. För att inte bli allt för långrandig sammanfattas den med OK men känns lite trött. Till logens vinnekrofiler meddelas att det är dags att öppna första flaskan nu. Till oss andra som gillar mer spänst meddelas drick nu om några finns kvar. Men på det hela så känns inköpet som värt prebenmönten.

 Hemkommen till Vinkelg infann sig ett ryck att försöka få en mer brynt ton på kroppen. sagt och gjort, ut på balkongen och av med skjortan. Att sola är farligt kan man ju läsa både här och där men då jag hört att Champagne gör det nyttigt, så då gjorde lite 2006 Gonet Sulcova mig sällskap. Riktigt bra grejor! Men oj vad snabbt det går att gå från blekfet till rosafet. Tänk om det var lika lätt att bli bleksmärt...

Till lite smörstekt rödspätta öppnades sedan en 2007 Chablis Grand Cru Les Clos från Domaine Guitton Michel. Köpt på plats för 220 SEK 2011. Korken var nästen helt genomfuktad och det kan man ju tycka är lite klent för ett vin som enligt odlaren kan sparas i ytterligare sex till elva år.
Men över till innehållet som förövrigt matchade smörstekt rödspätta, hollandaise och färskpotatis alldeles utmärkt.
Ett djupgult vin med en frisk och lite smörig men lite instängd doft. Efter lite Power-snurr i glaset framträder dock en frisk mineraltouch med inslag av söta tropiska frukter. I munnen ett torrt men fylligt vin som spänner över hela spektrat från torrt till fruktigt. Det är bra häng men frukten klingar av först och lämnar ett ganska stramt mineraliskt vin. Kanske inte Grand Cru klass om jag jämför med Fevre eller Louis Michel, men ändå ett bra vin. Bra grejor!
Det blir nog inget köp nästa gång i Chablis ändå.

En kväll på balkongen

hasse & Vinkelbrax sammanstrålade på balkongen i går för att äta och dricka lite grann
Vi startade med en gammal bekant, 2002 R&L Legras Précidence Vielles Vignes. Den börjar visa klara mognadstoner och lite oxiderade toner. Mycket bra grejor men har kanske i mina ögon varit bättre tidigare. Då värmen var påtaglig öppnade vi en lite nyare bubbel. 2004 Marc Hebrart Rive Gauche - Rive Droite Extra Brut Grand Cru. Har fanns inga oxidtoner utan den var härligt ren och frisk. Riktigt bra grejor!
Till färskpotatis, vitlökssmör och grillad lammytterfilé smakade vi av en trio viner från våra källare

2003 Château Cantemerle var riktigt bra grejor. En bra art-typisk Bordeaux med ca 50% CabS och 40% Merlot och 10% övrigt. God som attan. Riktigt bra  grejor! Ska jag hitta något att gnälla på är det att den legat 10 år i kylen för att nå dit den var. Köptes på primörsläpp på bolaget 2004 för 190 SEK.

2006 Pommard Grands Epenots släpptes på bolaget förra året. Även detta riktigt bra grejor. Mogen och relativt mjuk för att vara en  Båda denna och Cantemerle öppnades runt lunchtid och luftades väl.

Sista röda till lammet var en anna Pommard som hämtades på plats för ett par år sedan. Även detta riktigt bra grejor men ett mer rustikt vin än kusinen från 2006. Klararsäkert 10 år till på rygg Mätta och belåtna, och förvånansvärt rediga i knoppen avslutades måltiden med Svenska jordgubbar, vispgrädde och ett litet glas 2011 AJ Adam Hofberg Auslese

Vinet var självfallet sött men med en bra syra i botten så det känns inte kvalmigt, Jag har tidigare varit lite tveksam till AJA:s viner men detta har blivit klart bättre med två år på rygg! Riktigt bra grejor

Så det var två trötta och mätta braxar som somnade i går. Ungefär samtidigt som Broder dansk drog in sitt bloginlägg...

Inget bra idag...

Ute faller feta snöflingor över Vinkelbrax terass. Utlöser inte direkt några glädjeskutt. Inte heller det sista av helgens vin som mestadels blev sås.
Den sista buteljen av 2006 Barbaresco från Produttori Del Barbaresco öppnades i söndags. Trött är väl en bra sammanfattning. Ite mycket spår kvar av det en gång spänstiga vinet. Kvar är väl bara en lite platt syra.. Nä pöjkar, har Ni några kvar så låt dem inte bli äldre.



Allting nästan gott men inte för mycket

Nu har även yngsta Brax taget det sista steget mot halvseklet och efter lite tips fick jag Edward Bloms lilla bok av mina barn. Och av den boken blir man glad. Lätt bisarra recept och anekdoter blandas med rejält bisarra bilder på Edward. Tyvärr ligger ingen CD med i boken så man får höra hans gälla stämma prata om ankflott, baksmällelunch och köttglass, eller om bilden när han har halva armen intryckt i en gåsarumpa... Och efter en stunds studier står det rätt klart varför pöjken har större omkrets än längd. Får omdömet mycket bra grejor

För att inte omvandla denna blog till en bokblogg lämnas ämnet.

Dagen har tillbringats i Dronningens By. Där var gott om folk! Speciellt framåt eftermiddagen, så då kände jag för att lämna. De första timmarna ägnades åt fotvandring mellan ett par av Skåningar välbloggade vinhandlare. Resan startade på Cibi e Vini på Torvegade i Christianshavn där ett par kritikerrosade Italienska viner landade i ryggsäcken. Tyvärr var det femton andra Svenskar, som varit på någon vinprovning veckan innan som var såååå trevlig, som blockerade delikatessdisken så den får väl bli inventerad en annan gång. Vidare till Otto Suenson för att köpa ett par provflaskor från Tenuta Selvapiana. Efter det och lite god Ravioli med Riccota, svamp & tryffel infann sig överdosen av packade Norrmän (ja, även det området slår de oss på), julstressande människor mm. Hemåt.

Över till väsentligheter i form av ett litet uppsamlingsheat:

2008 Marsanny Les Grasses Têtes från Bruno Clair blev en besvikelse. I näsas fanns set jag önskar av en bra Bourgogne men smakmässigt levererade den inte. Ingen frukt, sträva stjälkiga tanniner och inget annat än ett syrligt häng. Och trots luftning och upprepade avsmakningar under 4 dagar kommer den sluta som såsbas. Synd på så rara droppar. Kanske ett dåligt exemplar eller så skall den njutas yngre. Mindre bra grejor

2006 Barolo Marcenasco från Renato Ratti finns/fanns i fler Braxakällare. I näsan finns vad en Nebbiolo skall leverera. Rosdoft, lite rök, terpentin och lite jord. Smakmässigt har tanninerna lugnat ner sig väsentligt sedan sist, bra frukt. Men denna har många år kvar till den är ett snackevin. Kräver en stor dos Edwardiansk kost till, men så är den riktigt god! Bra grejor med framtidspotential!

Från dagens resa härstammar 2011 Selvapiana Chianti Rufina. Kärva körsbärstoner, röda bär och hallon fyller nosen. Och smaken är syrligt god med god överensstämmelse med doften. Riktigt gott! Det känns som det är lite för sällan som det korkas upp en bra Chianti. Riktigt bra grejor!

 



Ofärgat vin

Under helgens kommunikation med sPunk har ordförådet hos vinkelBrax utökats med termen Ofärgat Vin. Och även det motsatta som sPunk uttrycker som färgat vin. Vilket han gillar bäst, den gamle Cheval Blanc-konnäsören, behöver jag väl inte nämna.
Men denna helg körs det ofärgat på vinkelg. Två olika viner från samma distrikt men med stora skillnader har ställts mot varann. En halvpanna 2012 Petit Chablis från Brocard som till 85% hamnade i fiskgrytan med skaldjur & saffran, samt det mer drickvänliga helröret 2006 Chablis Grand Cru Vaudesir från Louis Michel & Fils.
Om vi börjar med Petit Chablis så spelar den inte i samma världsdel som storebror. Varför den blev bas i grytan var just för att kunna jämföra med storebror

Nu till det väsentliga: Petit Chablisen var ett helt OK torrt vitt vin, med lite dragning åt det sura hållet. Jämförelsevis en lätt och tunn lättillgänglig smörig doft. Klart mer gul än storebror. Smaken kort och lite lätt snipig. Torrt. Som husets på restaurang till Moulle Frittes eller kokt lax ett bra vin!
Louis Michel är en helt annan sak. Men kanske ändå inte den förväntade fullpoängaren! Direkt när korken drogs ur var doften väldigt knuten och faktisk rätt svaveldominerad. Det försvann dock kvickt i glaset efter ett par snurr, och är helt borta efter ett dygn i kylen. Färgen är väldigt ljus vilket sannolikt beror på en total avsaknad av ek i vineriet. Smaken är väldigt diskret till en början och hänget är nästan mer intensivt än den initiala smakupplevelsen. Vinet är friskt, knastertorrt och gott men det finns en liten liten beska som stör helhetsintrycket litegrann för vinkelBrax. Återstående butelj får ligga ytterligare ett par år så får vi se vad som händer. Bra grejor plus eller vad ganges kallade det.

Lite spretigt från Blekinge

Öhh, var börja? Vi börjar teoretiskt...

2014 års utgåva av Hugh Johnson´s Pocket Wine Book har iochförsig varit i Vinkel Brax ägo sedan strax innan våra Germanska äventyr. 8,90£ kostade den då på Amazon.co.uk och är nu sänkt till 6£. Vad säga? Ett säkert kort, och som för vinkel Brax del betyder mest med kapitlet Bordeaux. En billig försäkring mot de värsta bottennappen och en god sammanställning av drick-tids-rekommendationer . Saknar dock info om Caspar Killer och Liszkay under Ungerns viner. Vad det betyder är upp till läsaren...


En doft av Champagne är en ny 2,5kilos historia av vår Svenska champagneguru Richard Juhlin. Här är VinkelBrax mer kluven. 369 SEK från Adlibris. 8000 provade champagner utlovas. Har hunnit läsa ett par kapitel och läst mycket om Richards näsa, att hans nya dam heter Ragni och luktar gott , att han klantade bort ett guld i Karlskrona och lite annat kuriöst. Egoboost kallas det visst i blog-världen. Vad det kallas i konsultvärlden passar jag på.

Som vardande ägare till Champagneguiden och Tretusen Champagner upptäcker jag dock att, i mina ögon, jag läst allt för många texter om champagneodlare förut. Kom igen nu Juhlin, koka soppa på en spik anstår inte en världsauktoritet, i alla fall om Du vill var kvar på toppen! Trevlig läsning? Ja. Nyskapande? Nej. Men som en uppdatering av tidigare alster? Ja, kanske men jag ber att få återkomma efter mer ingående studier. Och förresten är Gonet-Sulcovas hus i Epernay renoverat sedan snart 10 år... Så vad är resten av texten värd?

Praktikaliteter
Öppnade ett svindyrt vin i går. 2006 Produttori di Barbaresco. Ett säkert kort som dock igår doftade som det allra bästa salubrin. Tjoho ner i vasken.
Följde upp med ett inköp från Österikevistelsen. Gott sist både i Österrike & Ungern. Lite väl mycket ek tyckte undertecknad igår och öppnade en fulöl istället innan jag somnade gott.
Idag dricks varuprov efter ett besök hos massamannen på Senoren. massamannens gamle chef vinlangaren bosso-Rosso hade langat över lite fin-barbera.

 

2007 Villa Giada Barbera d´Asti Nizza Dedicato... är gott. Det är finversionen av Suri, ett tidigare bloggat Barberavin från bosso-Rosso. Ett mörkrött sötfruktsdoftande vin. Svalt syrligt och fräscht men med stigande temperatur kommer fathanteringen smygande. Med lite mindre fat-toner hade detta fått full pott då det är friskt, fruktigt och fräscht. Och matchningen med en stensoppsrik köttfärssås var mycket bra. Så sammanfattningsvis bra grejor.

Glädjande aktivitet på bloggen förresten! Behövs så här i ålamörkret som ligger tungt över nejden, men som inte bör få fäste i själen!

IfattbloggandefrånVinkelBrax

När det är dags att rensa tomglas är det nog dags att bloga i fatt lite. Sedan förra inlägget från Sveriges Trädgård kan följande vittnesmål avläggas. Sedan dess har också en mindre tillställning med lite gamla arbetskamrater och en fredag med hans i kasernen på Öland avhållits. Därav mängden...

I kategorin riktigt bra grejor hittar vi:
Champagne Michel Hernoux - Ett återbesök gjordes av vinkelbrax & massamannen när vi var i Champagne senast. Tja vad säga? Dryga 90% Pinot Mailly Grand Cru, knappt 10% Chardonay för att få bra mousse. Fint hantverk, osannolikt pris, 110 SEK flaskan. Från en odlare som anser att reklam och marknadsföring är av ondo - Hur har Ni hittat hit... Riktigt bra grejor

Gonet Sulcova Grand Cru Brut Millesime 2006 - För 65 SEK ytterligare fås en årgångsskumpa från Gonet-Sulcova. Riktig bra grejor.

En Langhe Nebbiolo 2010 Negro Angelin från massamannens kompis Bosso-Rosso. Riktigt bra grejor även om den kanske skulle bli ännu bättre av 5-10 år i kylen. Men lösningen blir nog att handla fler i stället för att snåla. 110 SEk med rådande euro-kurs. Helt i klass med de som tyvärr närmar sig 200 SEK på monopolbolaget. Mycket mer i min smak än noshöringslanghenebbiolo. Mer druvor, mindre ek! Riktigt bra grejor.

Allt vitt från Bourgogne är faktiskt inte gjort på Chardonnay, I en liten appelation på 105 ha väst om Chablis odlas Sauvignon Blanc! Av en del av detta gör Clotilde Davenne riktigt bra grejor. 2010 Saint-Bris  kostade 67 SEK i Frankrike, ett par tre tior mer på bolaget i BS. Men i vilket fall, efter lite luft eller ett par dagar i kylen är detta ett mycket bra vin. Dessutom ett ypperligt vinprovningsvin... Direkt efter öppnandet var doften mer åt Saar-riesling, med svartavinbärsblad och mineraler, efter två dagar i kylen är det en mer klassisk Sauvignon med gräs, ensilage och något the jag inte kommer ihåg vad det heter. Kul i vilket fall som helst. Riktigt bra grejor efter två dagar i kylen.

När jag ändå är har nämnt Saar-riesling trillar en halvpanna 2011 Maximin Grünhäuser Abtsberg Riesling Spätlese fram. Avnjöts tillsammans med lite gamla arbetskamrater siste april - Jag är ingen vinmänniska men detta var väldigt gott sade mannen från TEFAC och drack med stora njutningsfulla klunkar det mesta av den lille flaskan. Alltid kul att kunna omvända folk som anser att RedBull och tysk fulvodka är bra grejor.  Maximin gör riktigt bra grejor med redig tysk etikett.

hans och undertecknad provade även den röda standardbourgogne som finns i beställningssortimentet från Clotilde Davenne för 99 sek. Men nu trillar vi nog över i kapitlet bra grejor. Tror jag, då denna förtärdes efter att herrarna varit på den lokala Löttorps-krogen och ätit sallad (!) och druckit grumlig huvudvärksfulöl. Ska nog prova igen innan slutligt omdömme ges. Om nu inte hans har provningsprotokollet kvar. Det dracks även en något dyrare bourgogne vid det tillfället. tror jag.

Något som däremot blivit både sämre och dyrare är Louis Jadot Beaune Premier Cru 2007, Både 2004:an och 2006 som köpt och blogats (?) tidigare har varit betydligt bättre. 2006 var förvisson ett nedklassat/ommärkt vingårdsvin men hur som betydligt bättre. Nu är väl i och för sig detta en mer typisk Beaune Premier Cru, mer jympadojja än elegant jordgubbsdricka. Nä, Louis Jadot, det blir inga fler av denna årgång för vinkelbrax. Köper mycket hellre Clotildes grejor för drygt halva priset!

Den sista posten i detta långa inlägg kvalar tyvärr in i klassen mindre bra grejor. Jag köpte ett parti halvflaskor från bosso-rosso och ingen av dem har varit speciellt bra. 2007 Rosso di Montacino från LaLecciaia var ingen höjdare. Trött och intetsägande. Har varit bättre tidigare. Beror det på årgången eller förpackningen. Int vet jag.

Och i morgon söndag blir vår logebroder sPunk lite äldre. Grattis Gubbe hälsar den yngste medlemmen i StickLogen Braxen. Ett trefaldigt Skånskt leve utbringas härmed! Hurra, Hurra, Hurra!

Paitin igen

Som uppföljning på förra helgens trevliga vinupplevelse blev jag sugen på att knyta an till Paitinsortimentet. Till en repris av helstekt entrecote och getostpanna med morötter, rödlök, sparrispotatis, riven citron och timjanströ föll valet på Paitin Langhe 2006. Kulören är mörkt röd. Doften är djup, mörk, intensiv körsbärsfrukt som är anmärkningsvärt spänstig för att vara ett 7 år gammalt Langhevin. Det finns ett visst björnklistrigt mintdrag som omfamnas av en lugn ekton. Smaken är kantigt spänstigt alert, där en tydlig tillrättavisande tanninstruktur är väl hård mot sköna, böljande toner av mörk frukt. Det smakar ingen körsbär, men väl mörka plommon, svarta vinbär, lakrits, viol och läkerolpastill. Mot bakgrund av förra helgens Sori Paitin 2004, blir jag mycket förvånad att jag dricker denna 7 år gamla "enkla" Langhe för tidigt!! Det här vinet har inte fått den färdig utveckling det uppenbarligen förtjänar. Hur ska jag kunna förstå det i jämförelse med ett 2 år äldre kvalitetsvin från samma producent?? Om inte den fläskiga Bierzon förvirrat oss fullständigt, vill jag nog hävda att jag känner mer potential i denna Langhe än förra helgens Sori Barbaresco. Händer det så mycket på 2 år?, här har vi ett vin med råstyrka och en kraft att jämföra med vridmomentet i en stor dieselmotor. Fy fan vad underbart det är med vin och hur oförutsägbart det är och ibland förstår man ingenting???? Vad vore livet utan denna källa och djungel till upplevelser? I love wine!! They´re so surprisingly unpredictable!!
Det här var ingen optimal helg att fara till Nässjö, men jag hoppas kultbandet Silencium får den uppmärksamhet de förtjänar å gu´ vad jag ville ha hängt i den baren efteråt. Större än muskulärt Langhevin och Silencium reunion är ändå denna dag att den goaste böxa som beböxat jordelivet fyller 50 b. Ett stort grattis min sköne vän!! Pannan i golvet å hå hå hå hå hå ........ :)

KF

Hej! hur är det annars? Lasan och jag har haft KF å då blir det som det blir. Lasan å Sigge har varit här och jag är allt annat än nykter. En del av mig säger gå å lägg dig, men en annan säger, du kan väl blogga lite snabbt. Finns skäl för sistnämnda då vi tagit till oss 3 riktigt bra vin ikväll. Blev lite tyst när di drog, men altandörren är öppen å kattfan springer vårrusigt lyckligt ut å in, 3:e vinet finns rikligt kvar i dekantering, ligger en tung doft av Tomme i rummet, rockklassiker ljuder i bakgrunden och av den sammantagna känslan blir jag inte så där jävla trött.
Lasan hade med sig en riktig Bierzotuffing, Villa de Corullón 2006. Extremspänst i både doft och smak och oavsett glasval en härligt uppkäftig attityd och ren tung frukt. Inte det elegantaste valet till middan, men gu´ vilken sköndjup kryddbouquet.
Vi dubbelparerade till middan med min mogna Altanza Seleccion Especial Reserva 2001, som i direkt jämförelse blev lite dov och blek, men om man bröt med lite vatten och försökte glömma Bierzon visade Altanzan upp en mycket otypisk balanserad frukt, mogen med sherrytoner, elegantare struktur, men dock i slutfasen av pikfönstret.
Sori Paitin Barbaresco 2004 annonserades vid lansering som en riktig käftsmäll, men källaråren tycker jag gjort den behagligt balanserad och trivsamt områdestypisk. Den är inte tuff nu, utan moget upphängd i stabila avstämda toner av rosor, nypon, körsbär och fräscht stram mörk frukt.
Inte så trött tomte, förra helgen tog jag en av de lagrade Josetta Saffirio Langhe Nebbilo 2008 och det är också ett riktigt fräcsht vin och i optimum av pikfönster till skillnad från kvällens Altanza. Doftar mogna, men spänstiga körsbär. Skönt mogen smak, stillsam pepprighet och kryddighet, mjuka plommon och mogna mörka körsbär, välavstämd strävhet som är linjärt anpassad i en rund fatton. Fångar man Josettas Langhevin i detta läge, är det tveksamt om man får så mycket mer av hennes Barolo, åtminstone i förhållande till priset.
Inte så trött, i påskhelgen roade jag mig med att pröva lite påskbrygd och 2 favoriter föll fram ur det. Dugges påsklager var riktigt svart och överraskande smakrik. Under Mölndalsperioden var jag en flitig Duggesbrukare, men det flata resultatet av när Gustafs Finger kom på småflaska i massproduktion fick mig att avvakta. Det här var som en flashback till gamla hederliga unika generösa Dugges. En kraftfull bira med djup och fyllig smak.
Elektriska systern smakar fantastiskt bra, men det går inte bortse från att den låga alkoholhalten gör den något tam och den skulle tjäna på en högre alkoholmässig spänst.
Piggelin, nu kan jag lägga mig. Mindre onykter.

Valet är lätt

För en Brunello i prisklass under 300:-, behöver det inte suga, jag väljer lätt Val Di Suga. Doftar runda mörka körsbär, är mentoliskt örtig och har ett skönt djup i torkad frukt. I smaken en fin ryggrad av dirigerande tanniner, mogna bär, torkad frukt, helavstämda vänliga kryddor, liten pepprighet och lite russin, och i slutligt intryck en rund invävd smak i självsäker harmoni. Det är inte den bästa Brunello jag druckit, men för 249:- är det snudd på oslagbart prisvärt. Vad som återstår för topprestation är intensitet och eftersmak. Smaken är inte 100% närvarande i hela cykeln och eftersmaken har inte tillräcklig bredd, men det är en jättebra investering för denna blygsamma penning. Nu var detta förvisso en 06:a och nu i sortimentet en 07:a, men jag har druckit detta vin i tidigare årgångar och den sammanlagda erfarenheten ger mig skäl att betrakta detta som ett pålitligt kort.
I övrigt ikväll fick ljuvliga Delinea 300 agera matlagningsvin, å sicken sås och det var ett så fräscht och syrligt spänstigt sällskap till matlagningen, å sicken kompis. Nu släcker vi.

Vin(t)er i kustlandskapet

Har helt plötsligt väldigt mycket vin i lägenheten då massamannen från Bryssel lastat av senaste leveransen från vinhandlaren Bosso Rosso. Och hasse kommer nog att uppskatta mängden träkassar till sitt nyfärdiga magnum display office...
Familjen massaman utsattes före den rediga maten för det senaste köksexperimentet från undertecknad. Konfiterat ankbröst. Ett långkokt ankbröst kokt i rent gåsfett. Ett av de mer lyckade försöken på senare år. Helt plötsligt öppnar sig enorma möjligheter att tillaga egenskjuten seg Kanadagås till mycket mjäll och välsmakande mat. Tänk vad 12h vid 90 grC, och 320g gåsfett kan åstadkomma. Nu bjöd jag i och för sig på köpebröst men man ska väl vara nöjd med vad man får! Vad dricker man till konfiterad anka med rödvins och ankreduktion om inte Bourgogne!





En tidigare recenserad 2006 Beaune från Louis Jadot. Kan skönja en viss flaskvariation då denna var mer inbjudande och balanserad än föregående. Bra grejor!
För att locka massamannen från ön utanför Karlskrona, förresten en gång i tiden Sveriges näst största stad ;), hade jag lovat att brassa i gång min limegröna Weber på balkongen. Sagt och gjort. Och ingen brandkår trots en massiv rökpelare under tändfasen
Ett större stycke Entrecôte grillades och avnjöts med en potatisgratäng på långlagrad hushållsost.
Till detta serverades även tomat då jag tagit lärdom av tidigare larm om grönsakers farlighet. I glasen återfanns ett vin som finns i ett antal Braxakällare: 2006 Barolo Marsenasco från Renato Ratti. En snabb koll före maten var ganska sträv om vi säger så, men tillsammans med en inte helt fettfri gratäng och lite omager entrecôte blommade det ut. Taninerna börjar bli hanterbara jämfört med tidigare provningar, men detta kan säkerligen ligga ytterligare minst 10-15 år under goda förhållanden med tanke på tanniner och syra. Men redan nu Bra grejor tillsammans med lite fett!
Fett är väl kanske i och för sig inte helt ovanligt i en normal brax kosthållning?



 

Till och från under eftermiddag och kväll hjälptes folksamlingen till att stjälpa i sig det sista av en vinare som stått öppnad i kylen sedan julaftonskvällen.

Ett vin från Louis "I put no spice in my wine" Michel. 2008 Chablis Preimer Cru Montée de Tonnerre





Under de dryga 1,5 åren i vinkylen följt av ett par tre dagars luftning i öppnat skick har detta vin utvecklats till något riktigt riktigt bra!!! Så här vill jag ha mina Chardonnayviner.
Doften påminner på något sätt om ett sött mättat vin men när man smakar kommer det ljuvliga torra runda mineraltoner. Torrt, gott, och jämfört med annat lika gott nästan gratis! Skulle inte bara köpt en halv låda. Men det ger väl en anledning att åka tillbaka!