Louie Louie

Det talas mycket gott om Roederer i press och recensioner med stolt importör och det är inte utan att man får erkänna att denne gigant har bra styr på sina produkter. Så mycket rosé blir det inte, men fann en 10:a i skåpet i veckan. Det är mycket att allt sitter så skönt på sin plats och skapar en både generös och frisk känsla i munnen. Moussen är tacksamt aktiv och vackert frestande att beskåda och nosen bjuds en fint somrigt bärig doftpalett. Smaken är bred under ordnade former, det är lekande, frestande och läskande. De röda bären tar första plats med en hel del svensk sommar av hallon och smultron, både skärpt och lite småsött. Inte utan t.o.m. en viss gräddig ton, men skuggas snyggt ner av mer pigga syrliga toner av grape och mandarin. Som undre lager och botten ligger en viss beska och mineralitet och hela paketet får en viss återkraft i den fint utklingande eftersmaken. Det sitter jäkligt bra och jag gillar att allt hänger med och leker på smakfullt sätt.

Sommarfeeling i kylan

Patriarche Cremant de Bourgogne Brut Rosé. En billig alert trevlig Rosé med livliga fina småbubblor. En brödighet i doften samsas med en lätt rödfruktighet. Pigga fräscha röda sommarbär (smultron å hallon) med en lätt sötbärig ton, men ändå med skärpa i smaken. Absolut valuta för sina 99:-.
En välsmakande matchning: Le Tense till örtfylld kalvstek med kantareller och vitlök.

Rapportterapi

denna mellokväll fick Grassackergrillen gå varm med 12-timmars whiskeymarinerad entrecote samt sötpotatis som sedan sveptes i tomat, lök, mynta och lime. Smaka fint, schysst grillmat. Till tilltugg, till maten å brevé maten smakades på följande drycker:

Marc Herbrart Rosé Champagne: ljuvligt slipad mineralitet, stringent hållen bärfrukt och ett överflöd av täta bubblor får elegans- och klassikersökaren att jubla.
Terrapin Moo-Hoo american porter & stout bjuder krämig gräddtoppad choklad. It´s great til the cows come home.
Poliziano 2011, black label: Pondus och självsäkerhet. Mörka frukttoner, bäriga nyanser, choklade, matchande krydda och markerade tanniner är kompisar i fin komplett stadig helhet.
Burkölen Modus Hoperandi är alltid det perfekta amerikanska bidraget till den optimala IPA-karaktären. Stark, söt- och zestfruktig och lagom besk, den sitter där den sitter och den sitter bra.
Argiano Brunello 2008, den gamle tjurskallen för sjuttielfte gången har luftats länge å nu ska jag mellosmaka den: Doftar alltid generöst och speciellt. En täthet med gummikaraktär och med bäriga associationer till Yankee-härkommen Pinot. En del parfym och tyngre blå bär. Riktigt lovande, livligt, men i mun blommar inte captain slow ut, 5 timmars luftning och det är inte riktigt tillräckligt för smakupplevelsen. Startar friskt mörkt och bra, men bleknar i vattnig ensam strävhet och snopet avslut. Jaja, skam den som ger sig och vis av erfarenhet tror jag den smakar rätt schösst innan Måns fått sina poäng. Ha det gött braxar, jag smuttar på med fru Ganges å Mansson,

New Rose

härligt, bevisligen har fler Braxar lurat fällan och sörplar lugnt i vassen. Påskinledningen har förgyllts med en ny härlig rosébekantskap, Marc Hebrart Rosé, pris ?, tror ca 16-18 €.  En torr diskret saftig doft med jorgubbston lyfts upp i snoken med livliga bubblor. Smaken är stilfullt delikat bärig med torrt rostat bröd, syrliga

röda vinbär, söta smultron, besk grape tillsammans med friskt ackompanjerande syra. Den är lite lågmält elegant och försiktig och måhända saknar jag lite tydligare fruktkaraktär. Passar bättre till prat än mat, vilket iofs är en fördel som sommarsvalkare på baksidan. Vinet är ungdomligt och får idag betyget Gott.
Lasan å ja tillbringade gångna helgen i Madrid och var riktigt nöjda med middagarnas drycker i form av Bierzo, Priorat och Vino Madrid både smak- och prismässigt. Det var inget lättillgängligt överflöd av vinbutiker på Madrids gator, men på sista dagen och med flyg att passa tog vi tunnelbanan till den välsorterade butiken LaVinia. Nåt utanför Spanien var prismässigt uteslutet, men några riktigt trevliga pavor borrade vi ner i resväskan. Glad Påsk!

Överraskningarnas tid är inte förbi...

Det är vinkelBrax, det är torsdag, det är rosé, det är GOTT!
Marsanny Rosé  från Bruno Clair är bra grejor! Går fortfarande att beställa här för 149 SEK vilket kan rekommenderas.

Januarirosé

Rosé i januari? Ja, va 17.... Denna flaska köpte jag på Magasin du Nord (typ NK, för er Stockisar...) i somras, tänkt för en ljummen grillkväll. Nu blev det ju inga sådana, så flaskan har blivit liggande tills idag när det behövdes något till spaghettin och rödvinshyllan gapade tom (nåja, inte helt tom, men objekten som låg där var i dyraste laget för en torsdagkväll). Sagt och gjort, korken ur rosén. Och jäklar, vilket drag! Färgen är ljusare än T-sprit, inte mycket rött där, men en mäktig smak och fyllighet för en rosé (13% hjälper ju förstås till en del...) bra kropp, som grabbarna säger, en för typen lång, lite bitteraktig eftersmak, här snackar vi inte smultron, skumbananer och annat tjafs, här är det rosépower som gäller. Var tvungen att kolla prislappen, och jojo, den går fortfarande att köpa hos Lögismose vin, för 213 SEK. Rätt rejäla pengar för en rosé, men en av de bästa i typen jag har druckit någonsin. Funkar hur bra som helst till middag med inte alltför kryddade grejer.

Blue eyed boy

...inte så oskyldigt blå. Med liknelse från MC-världen skulle ett mer passande namn vara Fat Boy. Det något av det mest täta och kompakta vin jag druckit. En härligt frasig djup Syrahton. Maffig mörk frukt, balanserad ekton, varmmjuka kryddor och tokiga 16%. Man får dessertassociationer i form av pannacotta med vaniljbotten och blåbärstopping. I sin delvis vulgära karaktär känns ändå vinet välkomponerat och snyggt avstämt. Den plötsligt hänsynslöst överdådiga frukten mynnar stilsamt över i mjuka och varaktiga länkar med ek- och kryddkomponenter följt av en varm ihållande generös eftersmak.

Det var förstås Lasan som hade med sig detta läckra, intressanta och udda vin till grassacker igår. Tillfället var efter intagen måltid, men det kändes ändå bra att stilla nyfikenheten med att njuta av denna australiensare. I dessa sommartider kan man för vinet se ett användningsområde som lyxigt grillvin. Till en rejäl biff med rostad örtig färskpotatis förstås, men kan även tänka mig rökat eller generöst kryddat och marinerat fläskkött.
Till själva middagen som bestod av spettgrillad teriyakikyckling med krämig citruspasta (Håkan Larsson i AoV), fanns alternativen Kunstler 1999 Reichestal Pinot Noir samt rosechampagnen De Saint Gall. Vet inte vad Kunstlern fått för recensioner i pressen, men jag tyckte det var ett fantastiskt välsmakande vin. Trevligt med en tegelrödsmogen pinotta som omväxling. Mustigt och doft- och smakrikt av mogna bär, gammeldags jordgubbssylt, russintouch, moget plommondrag och förnämnt omsvepande kryddor. Balanserat och stabilt och med bra mycket tydligare tyngre karaktär än förväntat. Jo, det var förvisso upphällt i Riedelglas, men jag tror på vinet ändå. Kommer köpa fler och ser det både som sällskapligt verandavin i solnedgång, liksom matvin. Det kan heller inte vinna på ytterligare lagring, utan är ett här och nu-vin.
Till en handfull mycket trevliga ostar klämde vi först den amerikanske mousserande tuffingen Domaine Ste Michelle. Spänstig, syrlig attack följt av lugnare frukt har fått mig att uppskatta denna jänkare, men kvällens mousserande kompisar tror jag att jag bloggat om tidigare.
Prisuppgifter:
Blue eyed boy Shiraz 2009, ca 600-700 i svenska pengar
Kunstler 1999 Pinot Noir, 199:-
De Saint Gall Rose, 249:-
Domaine Ste Michelle, 99:- (billigt!)
Då är man inne på 2:a semesterveckan, där 1:a förlöpte på ett hett Rhodos. Där bemäkta jag bara frostad ljus lager, så gårdagskvällen var en välkommen start på vinsemestern. I starkt traditionsbunden anda med vakteltur mm, får vi se om semestern kan generera en vinsammanfattning framöver. Ha det gött och så får vi hoppas att Juli sparkar igång den svenska sommaren på allvar.

Nykterhetslogen Braxen

Bröder!
Att döma av blogaktiviteten lurar nog ett namnbyte i vassen... Ja, ja vi börjar väl bli gamla och då lär man bli både religiös och nykterist har jag hört. Stämmer det Janne :)
Hur som helst så gör jag ett försök att ersätta Era kvalitativa inläg med lite kvantitet från Blekinge. Se hur många inlägg det blir innan kvällen är över.
Idag har det varit källarstädning på programmet. Inte så mycket i vinkällaren som i pannrummet, men en liten tur hanns med: Längst bak bland Retsinaflaskor, kvarglömda 7,5% alkoläsk som på nått sätt kallas cider, och en läffe-öl starkare än ett torrjäst moselvin stog en typisk braxavinare numera om man får dömma av aktiviteten:
En halvflaska Roséchampagne. Grejer för en redig karl! Undrar förresten varför den har blivit stående? Köpt på plats i Epernay i november 2009 för 8€
Förvånadsvärt god, säger Roséskeptikern i Åkeholm. Frisk och god med en lätt ton av Pinot utan att smaka Erdbärenschaumwein eller allmänt fjolligt. Den har nog mått bra av att få vila sig lite. Bra grejor!
Vi hörs när det är dags att smälta aftonens mat. Idag blir det lokalodlad ekologisk naturvårdsområdesbetad lammytterfile & himmalagrad Bourdeaux

Tripp trapp trull i Earth hour kvällen

Pol Roger, kan det va nåt? Efter en veckas elakt virus är det mycket som är nåt. Innan dagen blev till mörker kändes det frestande att i sällskap med solen smutta en liten skumpa. Pol Roger Extra Cuvee de Reserve för 198:- halvbuteljen doftar gröna äpplen i fruktig omgivning. Ovanligt klumpiga och ojämna bubblor för att vara champis, men smaken bjuder desto mer med frisk syra, citrusspänst, druvfrukt, grönt äpple förpackat i harmonisk avrundning. Smaken känns riklig och kommer på bred front liksom eftersmaken som har vänligheten att stanna kvar en stund med syrlig bas. I nån sorts jämförelse har smaken lika bred rondör som bubblorna är feta och fula. Det var gött i alla fall, äntligen! Igår hade mycket varit gott, men nog märker man att det är champagne alltid.
Blason Crémant de Bourgogne Rosé Brut 2008, 89:-, är en lättsam, lättdrucken bärsöt mouss med Cremant Bourgogne-typiska bittra toner. Så länge den är kall är den fräsch, men med stigande temp avtar friskheten och övergår mot saftig sliskighet.
Vila Santa Reserva Magnum 2008, 229:-, oj vad stor den är som flickan sa. Innehållet är dock inte så stort i upplevelse, därtill är den för smal, men väl stor i jävlaranamma och köttig fruktkraft. Lite för bufflig för min smak och inte helt optimal till kvällens franska rostbiff. Mer passande hade säkert kvällens eftersmuttarvin varit, Simonsig Tiara 2006, 149:- (på den tiden). Vid min senaste provsmakning för 1 ½-2 år sen lovordade jag vinet som väldigt prisvärt. Var ståtligt elegant, sträv Cabernet Sauvignon med stöd av Merlots fruktiga undertoner, en snygg Bourdeaux blend. Nu hade den blivit dominerande ekig, fruktig spänst och strävhet avtagit. Det smakade fortfarande bra, mest Cabernet, det finns prestanda, men den charmiga stilfullheten fanns inte riktigt kvar. Detta var tydligen inget vin som tjänade något på ytterligare lagring.
Ska kanske påpeka att vi hade gäster igår, så ni inte tror jag blivit helt desperat efter virusattacken.
Välkomna tillbaks förresten! Champagneimportörer!

Plikten kallar

En hel del vin passerar kontinuerligt strupen, men jag har varit usel att rappa på sistone. Har druckit nya Taberneren från södra spanska Cadiz och Le Tobele Valpolicella Ripasso 2008 i Tryffellåda. Taberneren är ett sötaktigt, kompakt kraftpaket. Livligare och mäktigare än de Tabernerer jag druckit tidigare. Vacker elegant etikett med stegrande häst, men vinet är mindre elegant, snarare att betrakta som en frustande Ferrari. Jag tyckte om det.
Hade fyndkväll vid släktmiddag och drack Pio Cesares Langhe Nebbiolo, Seghesio Sonoma Zinfandel och Dao Casal Mor Reserva. Nog är de fynd alltid. Skulle inte behöva skämmas för sig om priset stack upp en bit.
Har tjuvsmakat den danska beställningen av Difese och Renatobarolon + ett gäng mousserande, där Langlois Crémant de Loire Brut överraskat mest positivt. En seriös konkurrent till prisjämbördiga Bourgogner och Rotarer, men matchar inte en Kaapse Vonkel.
Väldigt kort blev det om dessa passerade veckor, men vad som framförallt kändes som en förbannad plikt var att förmedla nedanstående händelse i etern:
Det var 23/11. En lång fransman från Champagne vid namn Bruno Paillard gästade Porslinshuset på Rörstrandsgatan. Han talade väldigt länge och inspirerande, gav oss Champagnehistoria, Champagnepolitik och önskade förstås i slutändan att vi skulle köpa mycket av hans
Brut Premiere Cuvee, 345:-
Blanc de Blancs Reserve Privee Grand Cru, 489:-
Rose Premiere Cuvee, 425:-
Brut Assemblage 1999, 475:-
Han hade också med sig en Brut Premiere Cuvee - Vieux degorgement huit ans, men den var från egen samling, intensiv och mogen,
Min jobbarpolare som fick denna provning av oss i 40-årspresent föll för Rose´n, det överraskade mig något, men samtidigt var det kul att han tyckte om just den, den grabben suktar inte efter något sötslisk. Själv tyckte jag nog den var lite för bitter och för lite bärig än vad jag förväntar mig från en Rose´. Men, med rätt tillbehör, en solig varm eftermiddag kan det säkert bli riktigt bra.
1:an och 4:an var inga nyheter för mig, ni som inte var allt för berusade hos Las nyår 2009/2010, fick möjlighet att njuta 1999:an som är en kompakt, mustig, matvänlig skumpa. Så fantastiskt mycket champagne har jag väl inte druckit i min dag, men den fräschaste, friskaste, elegantaste skumpa jag någonsin intagit var den kvällens BdB. Jag blev nästan tårögd. Åååå som en käftsmäll, men ändå som en smekning. Jag vaknade hastigt upp med ett ryck från en grå vardag för att försvinna i en ny värld. En perfektionistisk finess fick mig upp på små lätta moln och jag ville aldrig komma ner. Enastående täthet, eleganta syror, suveräna bubblor, balanserad diskret citrus. Aromerna och bubblorna dansade i en vacker symfoni genom mun och strupe. Låt det aldrig ta slut.
Det är väl ingen nyhet att gamle Ganges föll pladask för komplexa, mångfasetterade Antica Terra PN 2006 and it’s still no. 1, men nu har det etablerat sig en svårknuffad 2:a i allmänna vintopplistan. Bra jobbat Bruno!, det här var nog ett par klasser vassare än dina övriga, även om de inte är oävna de heller. Det är härligt med en stor vinstund, men tyvärr händer det inte så ofta. Nu finns i alla fall denna juvel på plats i Grassacker och jag ser fram emot tillfället när korken åker ur. Å tänk, nu har jag en hel flaska alldeles för mig själv, wow.

några småostar och rosé

Vi köpte några småostar från nederländerna igår. Från vänster en hård getost från Stolwijk, lagrad i 12 månader, I mitten en halvkilos Westzaner gerochte gesmolten geitenkaas från Zaandam och till sist en liten bit rökt ost gjord på kossamjölk från friesland nånstans. Eftersom jag alltid står för vinvalet på fredagarna fick fru borenbraxen bestämma vad som skulle drickas till dessa ostar. Hennes val blev en lite orangeröd historia med en örtig behaglig doft från Côtes de Provence. Rosévinet heter Domaine de la sauveuse kostar 95 SKr. smaken är som sig bör för ett rosé, tunn. dock finns där friska syror som är tilltalande, speciellt efter den andra dagen med 30 plus på termometern. Rosévin till rökta ostarna var inte pjåkigt alls, kanske rent av gör om det någon gång. Vinet är gjort på 42% Syrah, 30% Grenache och 28% Cinsault.

Rosépremiär vid Borenstranden

Så var då årets rosépremiär avklarad. Valet föll på en favoritvinmakare, Willi Bründlmayer som håller till i byn Langenlois i Kremtal, Österrike. Vinets namn är sålunda 2009 Bründlmayer Langenloiser Rose Zweigelt. Priset för en pava är 129 spänn. Jag tycker det är mycket för en flaska med en orangerosa vätska. Jag tillhör inte rosévinernas fan club, och har inte blivit det idag heller. Vinet påminner mycket om vitvin i doft och smak och för 129 SKr skulle jag få en större upplevelse av en flaska vitt. Vinet får en liten hint om att en rödvinsdruva ingår genom den svagt bäriga doften av blåbär och hallon. Smaken domineras av en spritsig syra som är angenäm. Hänget i gommen är längre än de flesta roséviner jag druckit. Vinet är gott och lättdrucket, skulle funka att halsa en flaska som törstsläckare om det inte vore för de 12,5% alkohol som ingår. Några bestående intryck lämnar inte vinet. Jag bevarar det som ännu ett rosévin, säkert ett av de bättre jag druckit, men det betyder inte så mycket. Vinet serverades till en sallad som dottern tillverkat och som dryck till maten är det helt okej.

Scalabrone rosato 2009

Tog tillfället när solen för en gångs skull skiner och korkade upp en rosé. Borghettis Scalabrone rosato 2009 (nr 99889, 119:-). Jag blev positivt överraskad, doften är lite i allmän roséstil med jordgubbe och röda vinbär, smaken ganska lätt med en utpräglad syra. Den passade alldeles utmärkt till kycklingfilé och risotto milanese, i alla fall. Om man ska klaga lite så vore det att fylligheten kanske saknas, men det är ju rosé vi talar om....

Kompromisser är inte alltid bäst...

Till gårdagens kycklingrätt tänkte jag mig ett fruktigt vitt vin. Men det hade jag inget så jag gjorde en kompromiss. Rosé. Det ska man ju dricka om våren och det är ju sedan ett par dagar snösmältning!
Vinet var inte dåligt, men inte speciellt bra. Mer jaha!
2008 Les Combelles ett rosé från appelationen Tavel vid Rhône inköpt i Frankriken i höstas för 4:50 € på Cora. Har provat och kommer inte att köpa fler. Men för att vara rosé i februari var det nog bra ändå
Juniorerna i familjen kunde även konstatera att vinet gjort konkurs på vin&apelsin 2009! Ett franskt kvalitetssignum?

Men tänk om vårt annars ganska bra vinbolag lade av med sina återkommande rosékampanjer och i stället satsade på en Piemontekampanj i vår. 20 olika sorter Langhe Rosso. I flaska. Och tillgängligt på det lokala bolaget. Då blir det vår på riktigt!