55 årsringar

Så var då födelsedagsmiddagen avklarad. Som den gambler jag är lyfte jag ur källarvalven en butelj som vinmakaren påstår ska drickas inom 5 år. 2007 Sancerre Les Baronnes Rouge, 100% PN. Vad har då 7 år gjort på den här näpna skapelsen? Visst jag är vinnekrofil, men detta var inte på något sätt ett dött vin, tvärtom den kändes väldigt spänstig trots att färgen skvallrade om något annat.
Sällan har jag druckit ett vin där tonen av vitpeppar varit så dominerande, bären finns nånstans i bakgrunden, Smaken är inledningsvis lite stram men vinner på att luftas. Vinet är så där äckligt läskande så jag vill häva., mycket inbjudande frukter, framförallt hallon.
Färgen är brunröd i en ljus ton som skvallrar om ålder. För knappa 200-hundringen tycker jag att detta var ett bra köp, 5-7 är inga problem för oss nekrofiler. Ni pedofiler där ute ska kanske dricka inom 5 år. Nu måste vi se när kroaterna mosar mexarna

semester igen

Sista fredagen på jobbet för några veckor. En gammal kär tradion sen farmor fortfarande var i livet är att sitta och invänta soluppgången, så även i år. Tillsammans med dottern fixades idag ihop lite god middag i dag . Lax med citronsås under ett champinjontäcke. Receptet hade vi hittat på matklubben.se, det är bra, men tiderna lite väl tilltagna vilket gav en något torr lax. det skiter väl ni läsare i. det dracks till detta Schloss Gobelsburg Grüner Veltliner 2009.ett ljusgult vin som fortfarande är ungt. klarar säkert några år i källaren blir väl knappast bättre än det är idag. Doftar grape och peppar vilket jag upplever som en trevlig kombination. Smaken är fruktig och rätt elegant, justa syror och trevlig eftersmak. Nu för tiden finns 2010 i beställningssortimentet. Jag kommer att köpa ett par buteljer. Om ni inte listat ut det tidigare är vinet från kamptal i österrike och kostar dryga hundralappen, klart prisvärt.

Nattens clou blir ju som traditionen bjuder årets soluppgångsvin. Redan några veckor efter förra årets happening bestände jag mig för Sancerre. Och det blev det inte, men nästan. Henri Bouergeois är en Sancerreodlare som aldrig gjort någon vid Borenstranden besviken, ej heller i natt. MEN jag valde en Sancerrekopia från hans Nyazelands vingård i Malborough, och detta mina vänner är ett jävligt bra vin om man nu inte är helt insnöad på rötjut eller bubbel från Reims. Nu klockan 02:00 har jag precis dragit korken ur vinet och läppjar på första glaset. detta är ett ljust gult vin som doftar och smakar mycket mer Frankrike än Nya Zeeland, Passionsfrukten är tydlig, nässlorna något mer tillbakadragna, men närvarande. Enligt uppgift från odlaren ska det kunna uppleva sin femårsdag, men som den vinnekrofil jag är har detta vin mer än ett år kvar att leva. Vinet hänger länge. Detta är bara riktigt bra. Utanför är natten fortfarande förvånansvärt svart. Inga ljud hörs från sjön, men min väntan på solen kommer inte att bli lång med detta vin som sällskap. Jag ska snarast köpa några buteljer av den tillgängliga årgången, och minst en flaska ska få uppleva sin sexårsdag. Namnet är Clos Henri Sauvignon Blanc 2007
Andra glaset är inte sämre, det enda jag just nu ångrar är att jag inte köpt en magnumbutelj. Under tiden jag väntar på ljuset har jag funderingar om nästa års vin, kanske jag ska dricka rött för första gången, ska jag bryta en lång tradition med vitt. redan i år bröt jag traditionen genom att dricka vin utanför europa. Faktum är att jag hållt mig till Chablis eller Alsace ända sedan jag började med dessa dumheter i mitten av 80-talet.

Sancerre blev så fett rätt

Återigen blev det ett vitt vin som inte varit i närheten av ekfat. Om onsdagens get var prisvärd och god för sina 85:- så var dagen val Sancerre Les Baronnes 2008 sånt härligt fynd som jag bara blir så tillfredställd inombords av, så jag knappt vet vad jag ska skriva. Första doftintrycket ger ett lite tillbakadraget intryck av frukter, äpplen, kiwi och passionsfrukt som ligger inbäddade i ett mineralfyllt ödsligt landskap som jag jag bara vill upptäcka mer av. Vid första sippen fylls munnen av bedårande fruktsyror och kiwi i en så härlig balans att jag bara blir lycklig. Tillsammans med den skaldjurspaté som idag inhandlats hos smålandskräftan så önskar jag att det här aldrig tar slut. Helvete vad gott det blev och vad snabbt det tog slut. Vinet är gjort på Sauvignon blanc, innehåller 12,5% etanol och kostar 159:-. Det är värt vartenda öre. Firman som gjort detta vin heter Henri Bourgeois SA, jag kommer att leta efter viner från den här firman för framtida måltider. Om jag skulle vilja impa på ett frutimmer med god mat och dryck skulle detta absolut vara ett tänkbart vin. En sån här höstkväll med bara några timmar kvar tills klockan ska ställas tillbaka är jag sällsynt höstlycklig. Vinet är som ni förstår absolut drickmoget nu, tror inte att det vinner på lagring men håller nog fram till nästa höst. Jag har bloggat detta vin en gång tidigare i maj.