Oh yeah

9 år var uppenbarligen bara början för en Ojai Syrah 2007. Blev smått impad och överraskad av den spänstiga kraften och den rena frukten. Fruktmässigt finner jag inte så mycket mognadstoner, men att den legat till sig något avspeglas i bra integrerade fat, balanserad krydda och markerade men finstilta tanniner, väl förpackat i ordnad harmoni.
Behövs inga djupa sniffar, utan lyfter välvilligt mot nosen med klar klingande parfymerad blommighet, mörka körsbär, tätt och intensivt med ung mörk frukt och en lätt ekton. Smaken ger en spänstig fruktighet med visst djup och självsäker tyngd, blåbär, björnbär, mogna körsbär, choklad och en parfymartad skärpa. Det skjuter på bra hela vägen från nos till finish.

Följde för kvällen Allt om vin-Larssons instruktioner till Bouef Bourguignon 2.0 och den kombon var helt till belåtenhet. Behöver inte vara Rhonedalen, går lika bra med Santa Barbara. Jag tycker det var ett riktigt gott alert vin både till och efter maten, men ska man säga nåt negativt är det möjligtvis avsaknad av småcharmiga murriga toner. Det här blev mer som en klinisk stabilitet, utan lite crazy sidospår, men kan säkert utveckla sådant med tiden.

Tryffelprovning 25/2

Hej, alla hårdbloggande braxar. Besökte Vinkällare Grappe för öppet hus med tryfflarna en småkylig torsdagskväll i Februari. Det var ett tag sen sist. Utbudet för kvällen är inga storsäljare och ett tillfälle att hitta obekanta guldkorn. Inte så mycket bilder och beskrivning av dessa på SB:s hemsida. Intressant nog enbart de 2 jag var mest skeptisk till. Visst fanns det välbekanta brands för en gammal tryffelköpare, men i stort sett allt i oprövad årgång. Ett provningsglas ger begränsad möjlighet till fullständig reflektion för en långsam Ganges, men varför inte delge mina primära övergripande intryck av det jag hade i glaset?
Champagne
Brut Thiénot, 339:-. Tryffelbeskrivning (T): Medelfyllig, läcker smak med toner av mogna äpplen och grapefrukt. Massor av små, fina bubblor. Friskt och ljuvligt!
Mina intryck och kommentarer (M): Spänstig champagne med hårdnackad mineralitet. Fräsch och god med finstämda fruktstråk. Hård konkurrens i prisklassen, men 350 - kan vara skäl till val som ett inslag av förekommande bruksskumpa.
Vitt
2015 Simonsig Chardonnay, 89:-. T: Smakrikt friskt och fylligt. Fortfarande ungt men bjuder på elegans som avrundas med de franska faten och fina mineraler. Gott!
M: Fantastiskt bra för prisklassen och en av de bättre årgångarna jag provat. Ingen överdriven fatdriven fruktintensitet, utan finlirande schysst balans. Ett prydligt uppförande.

2014 Curtefranca, Ca del Bosco, 159:-. 80% Chardonnay, 20% Pinot Bianco. T: Friskt och krispigt med fruktig smak av tropisk frukt, päron och örter. Len och fin struktur med en sofistikerad lång avslutning.
M: Trevligt, lättsamt, utan att ge några större bestående intryck. Ungdomlig smått pärlande friskhet, men inte helt i matchning med frukten. Har en flaska hemma och möjlighet till ny chans.
2012 Beblenheim, Alsace, 169:-. T: Ren fräsch frukt med citrus och mogna äpplen. En fin liten sötma balanseras väl av den härliga syran och mineraler som ger en lång fin avslutning.
M: En snyggt polerad Riesling som har en fin balans. Mycket drick-(klunk)vänlig med sina mjukare drag. Allround, god och välkomnande.
2013 Chassagne Montrachet  Viellies Vignes, Domaine Amiot Guy et Fils, 395:-. T: Elegant med citrustoner och mogna äpplen och en lite fin smörighet. Bra längd och härlig syra som möter mogen citrusfrukt.
M: Ett riktigt Gangesblekvin, så som jag vill ha det. Fager elegans. Lekande, smäktande brisar mellan frukt och syra mot stabil struktur. Läckert välgjort och kvällens absoluta favorit.  
Rött
2014 Simonsig Cape blend, 71:-, 62% Cabernet S, 34% Pinotage, 4% Shiraz. T: Smakrikt och fylligt vin med härliga mörka bär, örter, vitpeppar och en lite fruktsötma. Smaken är lång med den runda fina känslan från ekfaten.
M: Jovars, om inte ambitionen är alltför hög en spontan grillkväll till sommarn. Med gäster som inte har några stora vinkrav, samtidigt som du överlever själv. Generöst, mysigt, fin krydda till grillstycket, men utan finess.
2012 Lirac, Domaine Coudoulis - södra Rhone, 129:-. T: Smakrikt vin med fina smaker av örter, mörka bär och lakrits. Fina lena tanniner med en välbalanserad och lång eftersmak.
M: En fint mjukt fatfruktig, rent av läcker inbjudande bouquet som lovar gott. Förväntningarna lever dock inte upp i smaken som har en något stum och endimensionell fruktkaraktär, samma y-värde oavsett x.
2013 Barbera d´Alba, Josetta Saffirio, 179:-. T: Aromatisk smak av blåbär, körsbär, rostade fat och vanilj. Ungt vin som kommer att utvecklas fint.
M: Riktigt ung och stram och lite styv i kanterna, men med lovande fin fruktkaraktär. Vänta ett år och detta har blommat ut i välsmakande harmoni.
2011 Montecucco, Ciacci Piccolomini, 159:-. T: Fräsch mogen frukt med inslag av körsbär, liten kryddighet, läder och mörk choklad. Mjuka tanniner väl integrerade med frukten. Fin balans och lång avslutning.
M: Den sket jag i för jag har en låda hemma. En av mina absoluta bruksvinsfavoriter, perfekt, fulladdad och mycket prisvärd.

2011 Brunello di Montalcino, Ciacci Piccolomini, 299:-. T: Varmt, fylligt med inslag av körsbär, granatäpplen, salvia, choklad och tobak. Fina tanniner, en perfekt balanserad syra. Smaken är lång och ljuvlig!
M: Det här har för tunn frukt som inte orkar matcha upp och fylla mot örter, torra kryddor och andra förvisso trevliga bakgrundskaraktärer. Det känns flammigt och något oharmoniskt. Har svårt att skönja någon framtid för denna årgång.
2012 Meerlust Rubicon, Stellenbosch, 229:-. T: Härlig Bourdeauxblend! En klassisk Rubicon! Fyllig med fin struktur av mogna tanniner intensivt mörka frukter, mogna plommon, svarta vinbär, violer, lakrits och cederträ i en intensiv kryddighet. Ljuvliga smaker! Ännu ett ungt vin som kommer att utvecklas ljuvligt.
M: he he, jaså så pass, men jovisst är det ett bortglömt riktigt trevligt vin, utan tvekan. Riklig smak. Lugna, varma mörka toner. Fruktigt djup med ryggrad och kryddig finish. Det är enbart gott. Går utmärkt att dricka nu med lite luftning.
Dessert
Moscato d´Asti, Josetta Saffirio, 137:-. T: Sprudlande ren och frisk frukt. Fin syra som gör vinet fräscht och elegant trots sin sötma. Härligt gott!
M: En tomtemoscato kan väl ingen motstå? Bara längtar till jordgubbspremiär och sol mot altanen. Bara fräscht och piggt, vilken fullträff. Favorit nr.2.

Riktigt fina 04:or

ett trevligt Lasbesök pga tjejmiddag, en bra tradition och skäl att smaka rejält och för kvällen tycker jag vi var rätt generösa. Las bistod med La Spinetta Vigneto Campe´ 2004 och när jag såg den i Las påse kändes det naturligt att lufta Massolino Vigna Rionda 2004 för en riktig Baroloafton. Vi började rätt tidigt, så att för att runda av med nåt uppfriskande i senare timme tog jag även fram en Vilmart Coeur de Cuvée 2004.
Vid upphällning för luftning ser båda Barolo rätt mörka ut, men sedermera i Riedel och med stark belysning har båda lite tegelton i kanten. Första sniff i kärl direkt från flaska bjuder från Massolino en syltighet och från Campé en ekton, men efter ca 1 timmes luftning har detta inget med intrycken att göra.
I nosen ger Masso ett mulligt och komplext intryck, tänker mogen Barolo, höstlöv, lite fuktig sten och skogspromenad i Oktober, rökig cigarrlåda, mogna plommon och en körsbärparfymerad ton, det är tätt och djupt.
I smaken är det först rätt tuffa, men kvickt anpassande tanniner som smälter in i den mogna frukten av körsbär och mörka bär. Det är något eldigt, med kraft och tyngd, det är toner av torkad frukt och svamp, murklor och tryffel och det hänger ett bra tag. Stämningsfullt och fantastiskt.
Campén ger i nosen ett mycket spänstigare drag, i jmf med Masso nästan ungdomligt. Fint tryck av marsipan, körsbär, mandel, pigg parfym och viss örtighet.
I smaken är det även här rejäla tanniner omedelbart, men samma sak, det smälter in fint med röda bär, hallon och björnbär. Det finns en härlig pondus med viss eldighet, men i jmf med Masso är det i smaken renare på ett spänstigt sätt, blir fräschare, inte så murrigt, nättare och elegantare. Skärpt och fantastiskt och hänger länge i eftersmak.
Masso dunkar djupt som en sub-woofer, Campén är vass i mellanregistret.
Ovan finns inte ett ord om fatprägel? Nej, det är initialt underordnat alla övriga intryck, med den kommer att spela in, i slutet av måltiden och när det sista i flaskan tas då båda är i fullständig harmoni. Avrundat färdigluftade och till helstekt entrecotê, hasselbackspotatis, rödvinssås och grönsaksplåt smakar de riktigt gott.
Vilmarten doftar härligt och är vacker att titta på i glaset med täta fina små bubblor. Först citrus, päron och efterhand tilltagande mustighet av vinteräpple med lätt brödighet och en svagt söt avrundande ton. Smaken blir jag (men inte Las) dock inte riktigt klok på (kanske svårt efter 2 rejäla Barolo, men det hade gått ett tag med intag av semla och kaffe). Det är riktig stuns med mycket syra, rätt stramt och mineraliskt. Lite återhållsam i frukten dock med citron, grape och syrliga päron. Jag upplever 2005 mycket mer generös, men i 2004 finns förmodligen en finess som har framtiden för sig. Fantastisk bouquet.
Massolino togs i utmärkt läge, Spinetta och Vilmart klarar lätt ytterligare lagring.

Hellre än bra, eller dygden i att inte vara alltför alkoholisk.

Hellre än bra var ett klassiskt rockband som regerade i Karlskrona under 80-talet med Stadens svar på Freddie Wadling, P-O Mazetti, som ett tag verkade vara med i samtliga band. Tyvärr lämnade de ganska lite spår efter sig audiellt, men bandnamnet torde vara ett av de mer välfunna. En fras som kan vara användbar även i vinsammanhang. Anledningen att jag tänkte på H.Ä.B. var att jag korkade ett vitt från Sicilien igår, CIURI från Terazze dell'Etna. Trots att det kan vara varmt som f-n på Sicilien på somrarna kan de göra friska vitviner på grund av grushögen Etna som f.ö. är Europas högsta vulkan, 3350 meter. Placerar man bara vingårdarna en bit upp i sluttningen på vulkanmyllan och undviker de värsta lavaströmmarna så kan det bli njutbart.

Dock inte detta, tänkte jag igår när jag hade sänkt det första glaset av detta vin, köpt på bolaget (159:-), där det stod i hyllan för små slattar. Doften var det inget fel på, lite syditalienskt päronaktigt och kryddigt. Men smaken. Ack, ack, visserligen en schysst äpplig friskhet men ganska tunt och väldigt platt med en kort eftersmak. Jag, som brukar hylla lågalko-vinerna (12,5% i detta fall) började undra om inte lite mera sprit hade gjort susen här. Nåväl, fortsättning följer, som man brukar säga.

Vad var det då som gjorde att jag fastnade för det här vinet (bortsett från att jag faller för det mesta från Italien, i synnerhet från Sicilien)? Jo, jag brukar gilla de syditalienska vita druvorna med den power som det blir när de får växa såhär långt söderut; Fiano och Greco runt Neapel och Grillo på Sicilien. (jaja, tänker läsaren, come to the point nån gång) Och det här vinet Nerello mascalese, en ny för mig. (men kom igen, nu. Det odlas 2000 olika druvsorter i Italien varje år, en i mängden, so what?).

Men det är en röd druva.

(Eh, OK...)

Ja, det borde inte komma som någon överraskning för den vane drinkaren att man kan göra vitt av rött, se t.ex. på Blanc de Noir-champagne som är gjort uteslutande på den blå druvan Pinot Noir. Färgen sitter i skalet och pressar man bara försiktigt och sedan slänger bort skalen så blir det vitt.

Lite kul iaf.

Eftersom jag är försiktig med alkoholen blev det en rejäl klunk kvar i flaskan som kunde drickas idag. Normalt mår vitt vin rätt illa av oxidering, jag minns en Chablis från Clotilde som var lysande första dan och knappt drickbar dagen efter. I detta fallet var skillnaden den omvända. Vinet har blommat ut, smakerna framträder bättre och det upplevs som fylligare, fruktigt med en aning sötma och en fin rund balans. Både hellre och bra, typ.

Passar fint till en hundskål med hemmagjord guacamole, om någon undrar.

Smakfull lördag

..som bjöd på ett flertal nya vinupplevelser. Det börjar på eftermiddan med en spontan trevlig provsmakning av ytterligare 2 st potentiella sortimentsviner från Sardinien. Jankara är enligt uppgift en blandning av ett flertal lokala druvor. Har en trevlig pigg bouquet med en grund av mörkare frukt ackompanjerat av en mild fatton, framträdande svarta vinbär och en fin parfym. En lättsam smak av mörka bär med mjuka integrerade tanniner och nätt örtighet. Trots mångfalden av druvinslag eller kanske snarare beroende på just det blir frukten lite stum, något entonig och jag saknar nyanser i skalan. Som om mycket blir ingenting och tar ut varandra, men samtidigt är det någon form av försiktigt finstämd och proper känsla över upplevelsen.
Erema har också en pigg bouquet, men här är det renare frukt, tuffare och tätare. Det är ungt. Det bjuds på söta mörka bär, blåbär och syltade röda bär. Smaken blir initialt ungdomligt saftig med ton mot svarta vinbär i sällskap med söt lakrits, men dirigeras rätt snyggt av en fin fruktsyra och tacksam tanninstruktur. Detta vin växer med tilltagande luft och frukten blir stabilt lugnare i samklang med syra och tanniner. Enligt uppgift kan Erema bli den billigare av de 2, men jag tycker den oekade spänsten faller mig mer i smaken när luftväxlingen dämpat den ungdomliga saftigheten.

Cotes du Jura Chardonnay 2011, 149:-, var en speciell upplevelse, men passar bra till fisksoppa. En dov, mycket diskret doft med viss mineralitet. Ingen fruktig ståtlighet smakmässigt, men charmar med en rund smörighet, stringent sval mineralisk fruktighet och frisk pärontonad syra. Långt ifrån överpumpad chardonnay, men har finstämd kryddighet, örtiga inslag, lite citrus och angenäm mineralsälta. Jag gillar den udda stylen och framförallt till maten.

Till senare kvällens mellomingel blev det 2 nya oprövade bubbel. Cavan Nadal Gran Reserva 2008, 149:- och Louis Bouillot 2012, 149:-. En årgångs-Bouillot minsann, har jag aldrig sett i hyllorna förr och 149 var uppenbarligen siffran för kvällen ser jag nu. Ja, vid detta läge börjar det bli övervikt mot kvantitet, men utan stödjande noteringar upplevde jag dessa 2 bubbel som väldigt olika. Cavan har en tyngre blötfuktig fruktighet av mer utvecklad karaktär, röda äpplen, drag av tutti frutti som tonar ut med en viss sötblommighet. Som jag vanligtvis upplever Cavor vissnar bubblorna fort, vilket inte förbättrar oddsen, då just denna karaktär har stora behov av spänst i munnen, gärna med pigga bubblor och medverkande syra. Annars har vinet en fin renhet i frukten, men saknar skärpan.
Bouillot är yngre, vilket tydligt märks. Här är det svavelskarp mineralitet, elegantare frukt och bra syra. Än så länge nästan lite trotsig och inte helt i harmoni, men tycker gott den har framtiden för sig med ett tags flasklagring.

Sen hade Lasan med sig en öppnad sån här från sin lördagsmiddag. En riktigt vild tuffing med skarpa drag av frukt och krydda. Skulle jag gärna pröva igen, men då till mat.

Dags att börja följa Per Bills Boxtoppen?

Det verkar som att detta mer och mer blir Ganges och vinkelbrax egna lilla blog med ett och annat sällsynt gästspel. Har resterande bröder konverterat till den mörkfruktiga bäriga bussiga boxtoppen :)
Nåja, skam den som ger sig
en dag som denna kanske inlägget skulle handla om Riesling från Wolfs-grube eller något annat namn i ropet men nej! Och inte heller Pinot faktiskt.

 

I senaste släppet finns/fanns en Bordeaux, 2013 Château Cambon la Pelouse, 99426, som för att vara Bordeaux betingande det måttliga priset 155 SEK.

Ung- Ja, Fruktig - Ja. Ekad - Ja, och balanserar idag lite på det berömda håret men tack vare fruktigheten passerar det vinkelbrax, snävt ställda vanilj- och trä-filter

Serverad lätt sval smakar den mycket bra! Kan tyvärr inte beställas över nätet då allt är utlevererat till större och mer vininriktade monopol än lilla Karlshamn. Bra grejor!

Snart bär det av mot Småland för att assistera broder hasse när han flyttstädar källaren. Se om det kan bli en liten post om det kanske, mest beroende på relationen mellan kvalitet och kvantitet kanske.