…tar jag en stund för mig själv framför datorn och förmedlar kvällens enklare Toscanska intag. Till lördamiddan blev det osso buco och för att hälla i grytan köpte jag en Bolgarello Bianco Vermentino 2010 för 75:-. Med sådant vin är det, att det får inte vara alltför dyrt, men samtidigt väcka nån form nyfikenhet, där det finns skäl att parallellsmutta på resterna under matlagningens gång. Så gjorde jag förstås och mina intryck blev mestadels positiva. Vinet hade legat i kylen sedan inköp under lördag em, så någon större bouquet var begränsat att ta till sig. Kändes lite återhållsamt i doften, men med lite tålamod presenterades sig en örtig, något spretig upplevelse. Jag gillade karaktären och fördelningen i smaken. Den var något spetsig, kryddig och metallisk, men vilade i en fruktig grund som lät sig successivt göra sig mer gällande. Initialt något strikt, men efterhand vänligare harmonisk. Jag vet inte vad det är med mig, men det känns som jag är väldigt positiv till vitt just nu, eller om jag haft en osedvanlig tur. Betalar man 75 :- för detta vin behöver man definitivt inte gräma sig.
Till osson tog vi en riktig gammal trotjänare. Barone Ricasolis Rocca Guicciarda Riserva 2008 för 139:-. Oj, det var länge sedan. Det var sånt här lilla frun och jag köpte förr i tiden, när vi skulle lyxa till det lite. Den står där alltid i hyllorna och nu t.o.m i kartong. Jovars, den är inte oäven. En fyllig Sangiovese. Mysigt kryddig i doft, ganska kompakt och mörka körsbär. Lite trevligt halvstram, kryddig, med djup av mörka körbär, fylliga plommon och en lätt sötaktighet. Även detta vin är prisvärt.
Inlägg
