En vinare som håller måttet

Jag blev lite orolig när jag läste broder Anders kommentarer över detta vin för ganska länge sedan, så jag bestämde mig för att vänta och se om vinet ändå inte kunde öppna sig med lite extra dagar på hyllan. Nu var det dock dags för Argiano Brunello di Montalcino 2008. Enligt Vivino får man ge 500 spänn för en flaska numera. Så mycket betalade vi inte för några år sedan när vi handlade dessa på Philipson Wine i KBH. Nu är vi lite olika, Anders och jag, på flera olika vis kantänka, men vinmässigt har jag fått intrycket att A är mera amerikansk i sin smak, mera punchy, och då är detta vin kanske inte någon höjdare. Det är inget kraftpaket vi talar om. Men doften är härlig, mycket mogna toner av allehanda mörka bär som går igen i en ganska försiktig smak av lagringstoner som ändå stannar kvar länge i gommen. Subtilt kanske man ska kalla det, och sådana viner står nästan på rödlistan numera, efter Parkers härjningar. Det passade min smak bra, men man ska inte försöka matcha det med alltför kryddstarka maträtter, det vore synd på den finstämda smaken.

Rapportterapi

denna mellokväll fick Grassackergrillen gå varm med 12-timmars whiskeymarinerad entrecote samt sötpotatis som sedan sveptes i tomat, lök, mynta och lime. Smaka fint, schysst grillmat. Till tilltugg, till maten å brevé maten smakades på följande drycker:

Marc Herbrart Rosé Champagne: ljuvligt slipad mineralitet, stringent hållen bärfrukt och ett överflöd av täta bubblor får elegans- och klassikersökaren att jubla.
Terrapin Moo-Hoo american porter & stout bjuder krämig gräddtoppad choklad. It´s great til the cows come home.
Poliziano 2011, black label: Pondus och självsäkerhet. Mörka frukttoner, bäriga nyanser, choklade, matchande krydda och markerade tanniner är kompisar i fin komplett stadig helhet.
Burkölen Modus Hoperandi är alltid det perfekta amerikanska bidraget till den optimala IPA-karaktären. Stark, söt- och zestfruktig och lagom besk, den sitter där den sitter och den sitter bra.
Argiano Brunello 2008, den gamle tjurskallen för sjuttielfte gången har luftats länge å nu ska jag mellosmaka den: Doftar alltid generöst och speciellt. En täthet med gummikaraktär och med bäriga associationer till Yankee-härkommen Pinot. En del parfym och tyngre blå bär. Riktigt lovande, livligt, men i mun blommar inte captain slow ut, 5 timmars luftning och det är inte riktigt tillräckligt för smakupplevelsen. Startar friskt mörkt och bra, men bleknar i vattnig ensam strävhet och snopet avslut. Jaja, skam den som ger sig och vis av erfarenhet tror jag den smakar rätt schösst innan Måns fått sina poäng. Ha det gött braxar, jag smuttar på med fru Ganges å Mansson,

Släpp loss det är vår

En kort uppsamlingsblogg från gångna lördagen, då malaroarnas.dricknu stordryckesherrar samlades för gräsänklings session.
Startade upp med Marc Hebrart Special club 2009. En ståtlig tuff skumpa med tydlig karaktär, mustig frukt mot perfekt avvägd syra och för skumpa ett enastående  långt efterhäng. Ett härligt bubblande uttrycksfullt generöst vin med vintermuskler och Las ville köpa diwekt.
En halv flaska Argiano Brunello 2008 gick i Gemmas viltgryta (det skulle inte snålas skrev Sigrid) och resten hamnade i herrarnas strupe. Instämmer med tidigare blogg i ämnet att vinet är lite tjurigt och kantigt nyöppnad, men rejäl luftning mjukar upp betänkligt och fram strömmar utvecklad småsöt mörkfrukt och ger ett balanserat helgjutet intryck.
Casanova di Neri Brunello 2007 är av något elegantare och stramare slag än en luftad Argiano, frukten inte riktigt lika mörk i tonen, mer röda körsbärsstänk, men matchade Gemmagrytan på ett förtjänstfullt sätt.
We all love Antica Terra och numera går vi även och köper Botanica, men har aldrig smakat. Var väl dags att stilla nyfikenheten och bredda erfarenheten, så 2010 åkte fram. Var det ett slösaktigt rov att gå lös på denna yngling? Nej, även om vinet kan ligga i källaren många år till, så är det redan i sån elegant harmoni. Välbyggt ut i varenda hörn. De röda sommarbären har ett större klassiskt spelrum i en mjuk stilfull ton i jämförelse med vad vi noterat i instegsAntican. Den sköna och stabiliserande mörkare undertonen av plommon och mörka körsbär finns även här, om än i mer begränsad omfattning och med en fräsch dirigerande syra blir det väldigt propert och snudd på perfektion. En smaksak vad man föredrar. InstegsAntican med sin maffiga rikedom i samklang eller vackra delikata Botanica.
Vi avrundar i småtimmarna med Marc Hebrart BdB och efter denna långa fantastiska vinkväll är både kraven höga och omdömet sänkt. Vi sitter i källaren med fötterna på vinlådor och i upplevelse av en ungdomligt syrlig champagne vrålar sonen om det inte är dags att skruva ner snart, tänk på grannarna! Jo, det är sant, får återkomma om BdB, men den var riktigt god på plats. Tack för sällskapet och tack ljuva vin!
Ungefärliga priser och betyg:
Marc Hebrart Special club, 25,50 € = Stort
Argiano Brunello, ca 150DKK (tilbud) = Mycket gott (efter viktig luftning)
Casanova di Neri, 389 SEK = Mycket gott
Antica Terra Botanica, 699 SEK = Stort
Marc Hebrart BdB, 16-17 € = vet inte riktigt?

Vindistrikt som börjar på B

Förra fredagens Burlotto hamnade efter en viss vånda redan på efterföljande lördagmorgon som matvin i en Boeuf Bourguignon. I vidare text kallad köttgrytan för enkelhetens skull.
Jag fick för mig att slaviskt följa Julia Childs recept ur "Mastering the art of French Cooking". Burlotton fick förresten sällskap av en halvfull 2004 Esse som gömt sig och glömt sig  i kylen sedan nyår. Jag måste säga att jag blev mäkta förvånad att den klarat sig tio dagar i kylen utan att oxidera sig. Hade faktiskt förväntat migg att den skulle serveras till vasken. Bra betyg för den italienska Merloten.!
Köttgrytan blev superb! Det var faktiskt väl värt jobbet innan den fick puttra tre timmar i ugnen. Avnjöts med pressad potatis utan sallad

Efter en kort inventering i kylen kom jag fram till att en brun köttgryta, även om namnet pekar mot Bourgogne, kräva det bruna kökets vin: Bordeaux. Och i vinkylen hittade jag en enligt Hugh J drickmogen 2004 Chateâu Chasse-Spleen av en ren tillfällighet... Inköpt som primör på bolaget för 244 SEK i oktober 2007. Öppnades och karafferades samtidigt som grytan flyttade in i ugnen. Vad blev då av detta? Doften var även efter fem timmar i karaff rätt knuten men med typiska Bordeauxmarkörer som tobak, cigarrlåda och svarta vinbär. Och lite fat. Och även smaken var ganska knuten och lite spretig men med bra stuns. Och trots allt rätt OK. Och passade bra till den bruna grytan. Men större delen av flaskan åkte in i kylen. Men efter fyra dagar i kylen med lite succesiv avsmakning hade det hänt grejor! Då hade vinet behagat att knyta upp sig och levererade det jag förväntar mig av en mogen Bordeaux i lösbar prisklass, väl värd att vänta på. Stabilt & Mycket bra grejor. Som kan lagras ytterligare många år i kylen.
Helgens vin har varit en 2008 Brunello di Montalcino från Argiano. Ett Prebenköp. Även denna visar liknande tendenser som Chasse-Spleen. Kräver Ekerö-karaffering och var klart öppnare i dag än i går.  Men väldigt ungt, gott & även detta mycket bra grejor.