Vilka trevliga inlägg ni dimpt in i julefröjden. Riktigt bra! Tänk om skånska Arne kunde sammanfalla med Shakespeare nån ög-sommar, sicken hit! Vi kan ju cykla till Mjölby, ta chablisstopp hos Boren å ta vaktlarna på hemvägen, sicken slätt! Julen är kanske inte vinets naturliga högtid, men väl varianten som intas i uppvärmt tillstånd. Där Lasan nu huserar har jag fått veta att den trevliga traditionen av glöggtillverkning fortfarande består. Jag talar alltså om Sållnaa, som vår gamle forskarchef benämnde det med sin dialektalt småländskt inriktade touch. Själv har jag sparat på dessa godingar sedan min egen tid i samma lokaler trots att det var längesedan. Det krävs kanske lite mod att ta fram en 05:a och hälla densamma i strupen, men då jag vet att hantverket är seriöst, alkoholhalten hög och doften fortfarande spänstig ser jag det som ett möjligt sällskap till julaftons förmiddagssysslor. Ett uns fällning bara
men det går fint att melitta bort. En ljuvlig vaniljstång står som en missil upp i snoken, liksom i smak. Det är söt kanel, mustigt kryddigt och väldigt moget vin. Upplevelsen avslutas med ett alkoholstinnt kompakt inslag, vilket känns tryggt och indikerar att man inte värmt på för länge. Det här går fint nästa år också.
När juldimman lagt sig kommer dock ett och annat tillfälle att inta "vanligt" vin. Måste säga att jag tycker dessa mogna tyska spätburgunder som finns att tillgå i sortimentet är riktigt trevliga. Hans Lang 2001 är åter ett fynd för 139:- värd uppmärksamhet. Inte samma sköna Pinot Noir:iska kryddighet som i Kunstler 99:an, inte lika tämjd i balansen. Den är något saftigare, något bärigare och något stramare, men ändå fina mognadstoner som på sitt sätt kickar läckert på ett behärskat sätt med den fruktiga grunden. Kanske ger 2 år till samma nyanser som Kunstler, kanske faller den ifrån, svårt att säga, men det är lite pengar nu för en behaglig upplevelse.
Vill bara säga som en summering av julhelgen att dessa 5 är riktigt bra bira!
Inte så mycket att orda om, mycket bloggat tidigare, men jag måste säga att Nils Oscar fått till en riktigt mullig och mörkmustig årgång i 12:an. Kraft och fin balans i sötma, beska och alkohol. Detta till skillnad från 11:an som jag nog besviket tyckte var lite blek. Ska man säga nåt om Fra Til kan man säga att det i grunden är något i stil med Nils Oscar, men ungefär x2. Mörkare, fetare, tyngre chark och exklusivare.
I denna kväll snyltade frun och jag på till Nyårsaftons inköpta oxfilé som råvara för Carpaccio, men 1,7 kg brasilianare lär väl med råge räcka till förrätt, så vi tog slonken in i ugnen och till detta smakade Spunkens rekommenderade Terredora alldeles utmärkt. Bra vin det där.
En synnerligen god fortsättning och Gott Nytt År vill jag tillönska er mina välartade bröder och var nu inte för kaxiga med raketerna.
Inlägg
