Lite sammanfattningar

Förutom nedanstående Port har en del annat vin kvaliteskontrollerats under helgerna. Här kommer ett par kortisar om dem:


2002 Chatêau Bernadotte - En Hâut Médoc av klassiskt slag. Bordeaux är ändå på något sätt en grundpelare i min vinsmak. Detta var ett bra matvin till rostbiff för 139 SEK. Återstående flaska håller nog ett par år till men kanske inte utvecklas mer. 50% Cabernet S, 42% Merlot, 6% Cabernet Franc och de sista 2% petit Verdot. Bra grejor


2007 Chablis Premier Cru Mont de Mileu från JM Brocard. En ren, torr (överanskande va), mineralisk och druvtypisk Chablis. När vinet lämnat kylskåpskylan kommer det efter en stund en trevlig och tydlig Chardonnayton. Bra nu! Men säkert bra något år till. Skruvkork. 199 SEK Bra grejor


2007 Gigondas Domaine Santa Duc Cuvée Tradition. Här var det kraftiga grejor! Ett pepparkryddigt, örtigt vin med mycket mörk frukt. Gigondas brukar falla mig på läppen men jag vet inte om detta bara har en olycklig period i sitt liv eller vad det är. Gav ett stjälkigt, grönt druvkärnelikt eftersläp utan speciell finess. Så det blev rätt mycket kvar i flaskan. Det smakade iof bättre efter två dagar men blir nog inga fler köpta för 189 SEK. Har en till i kylen men den får nog ligga ett par år för att se om den bättra sig. 75% Grenache, 15% Mourvèdre och resten Syrah & Cinsault. Har svårt att bestämma mig för ett nja eller ett tja!


På tal om stämningsbilder sätter jag in en jag hittade när jag googlade efter etikettbild till Ch Bernadotte...

En fransk, en spansk och en jägare

En dagenefterrapport i god Borenanda, dock inte före tuppen, snarare när tuppfan lagt sig. Låt se om intrycken är någorlunda kvar, äääh. Till middagsbordet var för kvällen planerat jägarfärsbiff, rostad mandelpotatis och mustig sås med bl.a. schalotten, rejält med grädde och messmör. Det blev riktigt gött och näringsrikt (nyttigt?). Hade tänkt ta en lov förbi bolaget för något trevligt bruksvin, men när det väl blev dags stod klockvisarna på halv 4, så det kunde jag fetglömma, aj då. Vart tog den dagen vägen? Blev hänvisad till källaren och nog borde det gå att vaska fram nåt där. Tidigare i höst hade jag tydligen tagit hem en alkoholraket (15%) från södra Rhone, Domaine du Pesquier Gigondas 2007. Dotter och pojkvän förärade oss också med ett besök till middagen, så jag plockade även upp en Le Altanza Reserva Rioja 2001 för att ha lite att välja och smaka på. Fransosen innehåller 75% Grenache, 20 % Syrah och 5 % Mourvedre. Innan den stackarn fått möjlighet att andas möttes jag av en utspädd syltighet, viol, svart vinbär och den högre alkoholhalten var i detta läge väl tydlig. När den väl kommit till sans i glaset börjar dock en mer nyanserad smak etablera sig. I doften kommer så ett lite hemtrevligt drag av sugga, alkoholen dämpar bort, övergår i fruktigare stil, bjuder upp plommon och lägger till en avrundning i kryddighet och örter. Till maten är dock ett bestående intryck att jag upplever den ha något för ung stil. Annars är den helt OK, smaken hänger med rätt länge.
Altanzan har jag druckit förr. Först på provning, där den var ganska knuten. Eftersom priset var rimligt köpte jag den ändå. Mitt förtroende för Altanza är stort med sin nyskapande Riojastil i fruktfokus. 2009 blommade den ut till överraskande god nivå och sann njutning. Bouqeten ger mörka körsbär och vanilj. Smaken är moget fruktigt balanserad, mjuk och flirtig. Vaniljkaraktär är normalt mycket begränsat, näst intill obefintligt i Altanza, men nu fanns vanilj och rotfruktssötma medan frukten backar tillbaks något mot tidigare. Det här är ett riktigt trevligt vin, men undrar om den inte pika som bäst förra året? Den dänske vinbeställning var visst också på gång, vilket jag först blev varse när jag öppna bloggen. Jag har svarat nu i alla fall.

Rhône 2007 Avsnitt 1

Rhône årgång 2007 är ju av många experter och bloggare höjd till skyarna, speciellt i det det där svårstavade distriktet som lär betyda Påvens nionde slott. Eller om det är den nionde påvens slott. Châteauneuf Du Pape iallafall.

När vi var på vår höstexpedition till Champagne förra året inhandlades ett par 2007 Gigondas på Cora, Fransosernas Coop, på vägen. De kostade förresten någon euro mer än en tidigare omskriven rosé från samma stäle. Men detta är helt andra grejor är ett b**råsa guldmedaljerat vin som kan passa till allt och inget...

2007 Gigondas Réserve des Fustiers från Antoine Ogier är fortfarande ett ungt vin med bra tryck i taninerna. Den fick 5 timmar i karaff och ett par rejäla skakningar.

Den första sippen rullar ut en druvkärnesträv matta över tungan. Men när den släpper efter en kort stund öppnas vinet upp och en angenäm rund balanserad kryddig eftersmak av vanilj, solmogna bär och öreter framträder. Kanske rentutav jordgubb, och som hänger i förvånandsvärt länge för 7 €. Återstående butelj kommer jag låta ligga på rygg ett par år, för att se hur det utvecklas. Det är ett helt annat tryck i denna Gigondas än min "husgigondas" Pierre Aiguille från Jaboulet. Ett lite mer otillgängligt vin men helt klart ger det mersmak. Kommer att kolla om den fortfarande finns i Coras sortiment i sommar. Då fyller jag på förrådet! Hittade förresten ett par buteljer av ovan nämnda husgigondas av årgång 2007 på resan till Heiligenhafen så kanske är det läge för en jämförande provning. Vem vet?

Förresten passade Réserve des Fustiers alldeles utmärkt till kvällen meny som bestod av pastasallad och grillspett med fläskfilé och rimmat sidfläsk. Grisen fick simma i en citron-, vitlök- och salvia-dopad olja ett par timmar innan de hamnade i Mr Weber. Gottgottigottgott som man påstår att vi säger i Blekinge.

Bättre och bättre dag för dag!

Gårdagens sötevin från Allegrini blev en bra, men förvisso dyr, bas i en balsamicosky till dagen lammsadlar. Men innan vi tar det så börjar jag från början. Påskafton i Blekinge och besök från Hässleholmstrakten. Till lite inledande pratmat runt brödrosten i form av lax, citronkräm, fuskkaviar & lite annat drack vi en 2002 Voirin-Desmoulins Special Club. En blanc de blanc som nog egentligen mår bra av ett par års vila. Men visst var den god om än ung! Bra grejor som vanligt men jag skulle egentligen vila har lite mer pinotfjong i drickat till den kallrökta laxen. Men att klaga på det är nog egentligen ett rent i-landsproblem, och jag bor trots allt i Blekinge.

Till lammsadelar med ovan nämnda balsamicosky så avåts en potatisgratäng. I glaset hälldes en väl dekanterat och luftad (ja, jag har snöat in på det) Gigondas från Jaboulet. 2005 Pierre Aiguille. Ett vin som första gången jag köpte det på pråmen i Putgarden kostade en dryg svensk hundring, men nu har blivit nästan dubbelt så dyr genom det svenska kronfallet och att Rhonê blivit mer uppmärksammat. 175 SEK kostade denna att landa hem för ett par år sedan.

Läste att om man bloggar om vin ska man förakta vin under 150 SEK/ butelj och speciellt boxvin således. Så här kommer det: Efter gårdagens besvikelse med ett boxinfluerat sötsliskigt Allegrinivin är Jaboulets Gigondas ett bra, moget, klassiskt gott Rhonêvin med ryggrad och bra häng. Men det balanserar lite väl nära sin övre prisgräns.