Maygar Posta

Ett av de få ord jag kan på Ungerska satte jag i rubriken. Ett par till fastnade på vår resa: [Käkknylle] och Kadarka :)

Förvisso var väl vinet ovan rumänskt men plockas ur smakminnets arkivplats "Ont".Däremot är Liszkays Pinot god även på hemmaplan. Och med en modest alkoholhalt med Ungerska mått mätt.

[Annjiko]

Taurasi, Feudi di San Gregorio, 2008, 150:-. Färgen är bläckigt mörkröd. Doftar måttligt välintegrerat fat och korintisk mörk körsbärsfrukt. En anings söt cigarr och en del lakrits stöter fram i den välmatade runda frukten. Det går att skönja en del blåbär och plommon som deltar i fruktpaletten om än i mer dämpad ton. Förutom doftens ingredienser i repris i smaken framträder en tydlig kryddton som är stor och betydande, men inte störande, utan ger ett välkommet komplement. Det är stramt vilket skapar ryggrad. Några års lagring kan ge mjukare och "snällare" tanniner och möjligt ge vinet en ny dimension och göra det intressantare, men också till nackdel om det blir för tamt. Vinet är väldigt gott, men jag stillar mig med betyget Gott, kanske Gott+, eftersom jag saknar elegantare nyanser. Vinet är lite pang på, men välsmakande och trevligt och passar utmärkt till lammstek, fet potatisgratäng och smakstark tomatsalsa. Det här är inte första gången detta vin dricks och jag måste säga att denna årgång sammanfattningsvis är ett fall framåt i jämförelse med upplevelser från tidigare årgångar. 

Ingen fondmatchning

...men väl mäktig bira, slank italienare och en blyg Rhonare.
Tror jag fördriver tiden med en blogg, sittande här med tråkig höstförkylning. Tittar febrigt ut på baksidans aktivitet i brist på annat. Koltrastar och talgoxar flyger kors och tvärs, nån enstaka björktrast, men där: En stenknäck, fin.

Den pigge var över i helgen och hade med sig en frän bira. 75 cl Saison d´Erpe-Mere, 69:-, i papper. Tät och kompakt smak, trots den ljusa färgtonen. Stadig malt och humle med välproportionerliga toner av frukt och krydda och ett syrligt vetedrag. Mycket gott.

Vi smakade även en glad dansk, Amager Modern IPA, 35:-. Inte så mager, utan rätt fyllig med frisk beska och bastant humle. Gott.

Till middagen bestående av lammgryta ett säkert kort. Spinettas 10:a av Langhe Nebbiolo, 189:-. Lyckosam årgång av denna variant. Snyggt torrfruktig, elegant och välstämt i detaljerna för sin prisklass. Mycket gott.

Vi tillförde middagen även en 2011 Montirius Vacqueyras Le Clos, 199:-. Pga av Rhone och låg ålder tänkte jag göra säkrast i att schlunga den i dekantering i god tid före måltid. Hjälpte föga, upplevde den som dov och knuten. Som ett hoprullat nystan, utan att frisläppa några intressantare nyanser. Det pockar på björnbär, ört och peppar, som jag tror vill bli kompisar och samarbeta, men ack så instängt. Nåt får mig att tro på det här och ger för dagen betyget Gott. Rekommenderar avvaktan minst ett år eller två och det är inte osannolikt att betyget då blir högre.

Restaurang Fond

Ikväll kvalitetskontrollerar konsulten Restaurang Fond i Göteborg tillsammans med sina kollegor. Skrev jag i fredags. Kan ju låte lite skrytigt så här kommer lite mer flödig resumé av en oförglömlig kväll
Vet inte riktigt vad som hände men lite oväntat meddelades att maten efter vårt kvartalsmöte skulle avnjutas på Restarang Fond på Götaplatsen i Göteborg.
Mat har jag ätit på många ställen men detta var premiär för Vinkelbrax på ett ställe med franska däckstjärnor! Vilken upplevelse! Hade jag inte norpat med mig menyn så tror jag inte att jag kunnat minnas allt gott som dukades fram. Det är bara ett töcken av fantstiska smaker som far runt i smakminnet. Förvisso var vinpaketet som severades till smakmenyn ganska ymningt men vilka smaker! Och vilka kombinationer.Lika osannolika som fantastiska Nu var inte köksmästaren själv i köket vad vi kunde se men hans lärjungar levererade. Jävligt bra!

Sju rätter och två extrarätter och till detta sju olika vin inklusive Champagnen vi startade med. Gratis? Nej men jämfört med en del annan medioker representationsmat jag ätit var det allt annat än dyrt med 795 SEK/ pers för smakmenyn. Jämfört med vårt avslutande restaurangbesök i Ungern är det inte samma universum. Och vilket bröd som serverades... Och vilken service!
Vinpaketet fär 600 SEK matchade bra, men var inte i weltklasse som maten, och som den beresta vinkonnäsör jag är, jag ju kräsen. Men på frågan från en kollega om det var amarone med i vinpaketet svarade sommelieren. Nej, vi har plockat ut gott vin som passar till mat...
Denna överraskande matupplevelse får fem av fem möjliga Schoolar Riktigt, riktigt bra grejor! Har ni kombon Göteborg, 4 timmar över och 1500 SEK så tveka inte. Boka bord även om det blir blodpudding och survin i en månad efter. Det är värt det!



På väg mot Ungern

Braxens framskjutna spaning har tillslut nått fram till Bernkastel am Mosel. Det gick trögt på Autobahn idag. Stopp & Stau på A1 från strax söder Hamburg till avfart Köln. Fyra timmar extra på Autobahn skojar man inte bort... Men vi är framme, hela o rena. Och kattugglorna tutar på på i skogarna runt Hotel Moselblick. Idag måndag träffar vi Willie Schäfer vid 10.00, därefter Thomas Haag på Schloss Lieser. Hoppas ni har kul på jobbet :)

Hälsningar från Dieter B und Fritz O

Tillbaka i affärer

Hej, jag tror jag satt personligt rekord i blogguppehåll sedan jag blev inbjuden för några år sedan. Ingen större förlust, men man har väl åtminstone bidragit med att hålla lite liv i ett alldeles för dåligt utnyttjat forum, där ett gäng kompetenta och flitigt vindrickande gubar har access. En förlust ändå är väl att jag sedan senaste blogg druckit mycket gott som jag gärna skulle haft en lust att förmedla, men annan fokus på fast & furious-alfor, vinkällarrenovering och andra händelser som är oundvikliga i livet har inneburit en avvaktan i nätnärvaro.
Ett riktigt charmtroll från septembersläppet, toscanska Siro, för blotta 99:-, har blivit en riktig sensommarfavorit. Skön, mjuk fruktighet, med svarta vinbär och stabil karaktär med vacker integration av krydda och tanniner. Vad är Gratena Nero? Verkar göra susen med Sangiovese och jag ger den lågprisade kompositionen det hejdlöst höga betyget "Mycket gott"!! Ikväll har vi en oöppnad flaska i köket, men med fruns tunga ögonlock i lördagssoffan ser det inte ut som att den korken går ur.

Däremot, till kvällens middag, har vi prövat en annan toscanare i samma prisklass, Le Bertille Rosso di Montepulciano, 98:-, också från septembersläppet. Med sköna Siro i minne, tänkte jag i fredags på bolaget att detta också kunde vara nåt att se fram emot. Vinet har väldigt mycket fatkrydda och är dessvärre ruffigt och opolerat. I ett blindtest hade jag aldrig aldrig kunnat ana att detta är en Montepulciano utan smakassociationerna går snarare till ett grillvin från US eller aussie i 85-kronorsklassen och inte uteslutet från box. Italienskt är ofta körsbär som finns även här, men tyvärr är de överdrivet skarpa och saknar naturlig integration i helheten. I min värld snudd på odrickbart utan mat, men frun tyckte faktiskt det var OK och hennes omdöme har visat sig mer rätt än mitt vid tidigare tillfällen. För mig är det dock hästlängder från snygga och sexiga Siro. Undermåligt är väl elakt, vinet har trots allt en hel del pondus, så "Drickbart" får bli betyget. Kanske kan det sparas till nästa sommar och få en bättre kompis i en svedd köttbit och andra grilltillbehör. Nej, det blir nog ingen Siro ikväll, men å andra sidan är det väldigt nära till UNGREN! Huf Huf
P.S. S:t Eriks Mathias Dahlgren är en riktigt frisk, fräsch och god öl liksom Dugges mörka oktoberdunkel, som förvisso inte är frisk och fräsch, men väl mustig, smakrik och riktigt god.

Nu går de till i Blekinge!