Tänk om noshörningshornen växte ut i verkligheten också...

När jag häromveckan läste att någon impotent kines eller vem det nu var sågat av hornet på en uppstoppad noshörning i Göteborg, tänkte jag osökt på blogandet om murriga och tråkiga Spinetta-noshörningar av Langhe Nebbiolotyp. Men i veckan har jag fortsatt att avverka mitt lilla lager av billigare LaSpinetta viner.
2006 Ca di Pian är inte avhornad! Ett gott och välgjort barberavin väl värt sina 180 SEK. God nu och kommer nog kunna utvecklas ytterligare ett par tre år. Kommer nog fylla på lagret med 2007 eller 2008 om jag passerar ett systembolag någon gång.

Ett annat vin som tröstat i semesterslutet är lite svårare att beskriva. 2005 Arbois Selection från Domaine Tissot i Jura. En blandning på 70% Chardonnay och resten Savagnin. Som de flesta andra Juravin finns en nötig oxiderad Sherryton i vinet, men sen blir det mer konstigt. Kanske har de lyckats få druvorna att skikta sig i buteljen... En liten sipp är ger ett ljuvligt intryck, nästa sipp ger ett oblanserat lite snipigt intryck. Nä, detta är ett utmärkt vin till en ädelostdopad trattissoppa på höstkanten men jag tror jag ska skaka om nästa flaska lite :)

Än så länge hänger det med

Till dagens stekta lax med sparrisar, potatis och hollandaise korkades en bekanting ur. De som var med i Blekinge 2008 och braxade kanske minns juravinet 2005, Les Graviers från firman Stephane Tissot. Då var det ett friskt gott vin med en inbjudande krämighet, fatrostade toner och lite citrus. Idag är vinet lite oxiderat, ger en tanke åt sherryhållet. Fortfarande gott med en något bleknad friskhet. Matchningen mot maten är perfekt. Jag har roat mig att söka efter lagringspotential för det här vinet, det allmänna omdömet är att det ska ska kunna sparas flera år ytterligare. Det har jag svårt att hålla med om och tror att vinet ska drickas inom ett år. De 222:- som vinet kostade tyckte jag var ett fynd 2008, nu devalverar jag omdömet till mycket prisvärt. Druvan är chardonnay. Vi syns mellan bergen.