Visar inlägg med etikett Altanza. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Altanza. Visa alla inlägg

lördag 13 april 2013

KF

Hej! hur är det annars? Lasan och jag har haft KF å då blir det som det blir. Lasan å Sigge har varit här och jag är allt annat än nykter. En del av mig säger gå å lägg dig, men en annan säger, du kan väl blogga lite snabbt. Finns skäl för sistnämnda då vi tagit till oss 3 riktigt bra vin ikväll. Blev lite tyst när di drog, men altandörren är öppen å kattfan springer vårrusigt lyckligt ut å in, 3:e vinet finns rikligt kvar i dekantering, ligger en tung doft av Tomme i rummet, rockklassiker ljuder i bakgrunden och av den sammantagna känslan blir jag inte så där jävla trött.
Lasan hade med sig en riktig Bierzotuffing, Villa de Corullón 2006. Extremspänst i både doft och smak och oavsett glasval en härligt uppkäftig attityd och ren tung frukt. Inte det elegantaste valet till middan, men gu´ vilken sköndjup kryddbouquet.
Vi dubbelparerade till middan med min mogna Altanza Seleccion Especial Reserva 2001, som i direkt jämförelse blev lite dov och blek, men om man bröt med lite vatten och försökte glömma Bierzon visade Altanzan upp en mycket otypisk balanserad frukt, mogen med sherrytoner, elegantare struktur, men dock i slutfasen av pikfönstret.
Sori Paitin Barbaresco 2004 annonserades vid lansering som en riktig käftsmäll, men källaråren tycker jag gjort den behagligt balanserad och trivsamt områdestypisk. Den är inte tuff nu, utan moget upphängd i stabila avstämda toner av rosor, nypon, körsbär och fräscht stram mörk frukt.
Inte så trött tomte, förra helgen tog jag en av de lagrade Josetta Saffirio Langhe Nebbilo 2008 och det är också ett riktigt fräcsht vin och i optimum av pikfönster till skillnad från kvällens Altanza. Doftar mogna, men spänstiga körsbär. Skönt mogen smak, stillsam pepprighet och kryddighet, mjuka plommon och mogna mörka körsbär, välavstämd strävhet som är linjärt anpassad i en rund fatton. Fångar man Josettas Langhevin i detta läge, är det tveksamt om man får så mycket mer av hennes Barolo, åtminstone i förhållande till priset.
Inte så trött, i påskhelgen roade jag mig med att pröva lite påskbrygd och 2 favoriter föll fram ur det. Dugges påsklager var riktigt svart och överraskande smakrik. Under Mölndalsperioden var jag en flitig Duggesbrukare, men det flata resultatet av när Gustafs Finger kom på småflaska i massproduktion fick mig att avvakta. Det här var som en flashback till gamla hederliga unika generösa Dugges. En kraftfull bira med djup och fyllig smak.
Elektriska systern smakar fantastiskt bra, men det går inte bortse från att den låga alkoholhalten gör den något tam och den skulle tjäna på en högre alkoholmässig spänst.
Piggelin, nu kan jag lägga mig. Mindre onykter.

torsdag 19 januari 2012

Portugal gjorde kvällen igen!


Svårt att komma till datorn? Sen rapport från gångna helgen. Det blev till att börja med en Alvarinho Contacto för 124:-. Ett kanonvin för denna peng. Härligt druvigt fruktig bouquet med en lätt eknyans och inslag av gräs och sommaräng med en nypa ört. I mun, lätt spritsigt, syrligt elegant i en balanserad riklig fruktighet med viss anslutande tyngd. Släpper inte taget så lätt utan hänger med en stund i eftersmak. En frisk och välsmakande njutning som jag gärna kör en repris på.
Vill tyvärr lyfta ett varningens finger för Lealtanza Gran Reserva 2001. Inte för att det var direkt dåligt, men inte alls värt sina 229:-. Innehåller klassiska doft- och smakkaraktärer och letar man med ljus och lykta går det finna drag av lite av varje, men smaken ger en kombination av någon märkligt pärlande syrlighet. Men ack så blekt det är och vilken låg profil det håller. Ljusår från den härliga fruktintensitet jag uteslutande tidigare upplevt och som gjort Altanza till en personlig Riojafavorit. T.o.m. de Altanza Crianza jag druckit har mycket mer att ge. Det här vinet blev nog inte riktigt som man tänkt sig och fick inte förutsättningarna att utveckla sig i rätt riktning. Jag blev riktigt snopen. Vad synd!
Nästa röding, Renato Ratti Barolo 2006 kom som en välkommen uppfriskande fläkt. Duktigt stram och nyanserad smak med lovande struktur. Skulle vilja låta den blomma ut lite till.

söndag 24 oktober 2010

En fransk, en spansk och en jägare


En dagenefterrapport i god Borenanda, dock inte före tuppen, snarare när tuppfan lagt sig. Låt se om intrycken är någorlunda kvar, äääh. Till middagsbordet var för kvällen planerat jägarfärsbiff, rostad mandelpotatis och mustig sås med bl.a. schalotten, rejält med grädde och messmör. Det blev riktigt gött och näringsrikt (nyttigt?). Hade tänkt ta en lov förbi bolaget för något trevligt bruksvin, men när det väl blev dags stod klockvisarna på halv 4, så det kunde jag fetglömma, aj då. Vart tog den dagen vägen? Blev hänvisad till källaren och nog borde det gå att vaska fram nåt där. Tidigare i höst hade jag tydligen tagit hem en alkoholraket (15%) från södra Rhone, Domaine du Pesquier Gigondas 2007. Dotter och pojkvän förärade oss också med ett besök till middagen, så jag plockade även upp en Le Altanza Reserva Rioja 2001 för att ha lite att välja och smaka på. Fransosen innehåller 75% Grenache, 20 % Syrah och 5 % Mourvedre. Innan den stackarn fått möjlighet att andas möttes jag av en utspädd syltighet, viol, svart vinbär och den högre alkoholhalten var i detta läge väl tydlig. När den väl kommit till sans i glaset börjar dock en mer nyanserad smak etablera sig. I doften kommer så ett lite hemtrevligt drag av sugga, alkoholen dämpar bort, övergår i fruktigare stil, bjuder upp plommon och lägger till en avrundning i kryddighet och örter. Till maten är dock ett bestående intryck att jag upplever den ha något för ung stil. Annars är den helt OK, smaken hänger med rätt länge.
Altanzan har jag druckit förr. Först på provning, där den var ganska knuten. Eftersom priset var rimligt köpte jag den ändå. Mitt förtroende för Altanza är stort med sin nyskapande Riojastil i fruktfokus. 2009 blommade den ut till överraskande god nivå och sann njutning. Bouqeten ger mörka körsbär och vanilj. Smaken är moget fruktigt balanserad, mjuk och flirtig. Vaniljkaraktär är normalt mycket begränsat, näst intill obefintligt i Altanza, men nu fanns vanilj och rotfruktssötma medan frukten backar tillbaks något mot tidigare. Det här är ett riktigt trevligt vin, men undrar om den inte pika som bäst förra året? Den dänske vinbeställning var visst också på gång, vilket jag först blev varse när jag öppna bloggen. Jag har svarat nu i alla fall.