Franska slattar i Italien

 Bolgheri är lite avigt, går sina egna vägar och håller sig inte alltid till de italienska vinreglerna. Som anger ganska noggrant vilka druvtyper man "får" använda. Om man vill pryda etiketten med DOC eller DOCG i alla fall. Man kan också strunta i det och göra riktigt bra vin oavsett. Le Macchiole har gjort sig ett namn på att göra endruvevin, varietals, och då inte på Sangiovese, utan på alla upptänkliga franska druvor, Merlot, Cabernet Franc, Syrah, you name it. Dessa vinaer är rätt dyra och de jag har provat är värda priset (om man är nörd). Med tanke på detta undrar man hur de tänkte med Le Macchiole Bolgheri rosso, som är ett hopkok av alla möjliga (franska) druvsorter, känns som om de tog vad som blev över när de hade gjort de dyraste sorterna. Resultatet? Ett ganska mjukt (mycket Merlot) mörkrött (en del Cab Sauv), men för pengarna ett väldigt gott vardagsvin! Pengar, ja, Bolaget tar 299 för årgång 2018. Atomwine har tilbud och säljer samma årgång för 119 DKK. Sedan får man lägga på 130 DKK i frakt, men man klarar sig under 200 SEK per flaska om man köper 12. Detta vin kommer att hålla länge, tror jag, så man behöver inte halsa.

Chiara från Emilia (nästan)

 

Broder Ulf tipsade om detta vin för någon vecka sedan. För ovanlighetens skull fanns det i Karlshamn men inte i Lund så det blev till att beställa och vänta några dagar. Chiara Condello är en av många "nya" framstående kvinnliga vinmakare från Italien, som t.ex. Francesca Planeta på Sicilien och skaparen av tomtevinet, Josetta Saffirio i Piemonte. Finns ju liksom ingen anledning att kvinnor skulle vara sämre på att göra vin än män, men majoriteten av vinproducenter är nog än så länge från det manliga släktet. En annan rolig grej med detta vin är att det kommer från Emilia Romagna, en region där vaggan för Lasagne, Parmaskinka, Pamesanost, Balsamvinäger, etc, etc stod. Vinmässigt har det mera varit en doldis, åtminstone för mig. Man brukar ju säga att vinerna i en region gärna matchar matkulturen (av förklarliga skäl), så då är det upp till bevis för Chiara Condello Sangiovese 2017. Det är ett robust vin ("kryddigt" kallar Bolaget det), men ändå fruktdrivet (alltså det smakar inte så mycket sågspån, snarare vindruvor), ganska tanninrikt (går nog att spara ett tag). Experterna hittar choklad, basilika, kanel och en del andra godsaker i vinet. Det kanske är i kraftigaste laget för att dricka rakt upp och ned, men med en charkplatta måste det vara en ren killer (och då inte den ungerska sorten)!

Eller varför inte testa att göra Gnocco fritto och ät tillsammans med en väl vald San Daniele-skinka. Inte dumt alls. Här ses en annan vinare som jag återkommer till senare.

Eviva España!

 

Julduken är kvar, men middagen blir italiensk, Lasagne, och drycken blir Rioja. Odd.... Vina Cubillo från Vina Tondonia 2010. En av de få som gör traditionell, långfatlagrad Rioja med massor av dill och kräftskiva i bouquet. Detta är en specialare funnen i slatthyllan på bolaget och är en vingårdsspecifik pjäs, som för den skull inte är asdyr (169 kr). Efter 10 år är den fortfarande rubinröd, kanske har den inte fått så mycket ek som en del andra flaskor från samma firma? Upplevdes som aningen tunn i starten, men utvecklades en del med lite luftning. En skön avkoppling från dagens trend med så mycket frukt i vinerna att man lika gärna kunde köpt druvsaft och Explorer. Kan rekommenderas!