söndag 28 oktober 2012

Barbarescor och Ganges rappar vidare om Oktobersläpp

.....men snart är det slut med det, för strax blir det 1/11 och då öppnas fönstret för nya godingar. Härligt! För dagens bloggade viner gäller generellt ett mindre intag/flaska för egen del, då de förekommit i större sällskap eller då jag av andra orsaker varit tvungen att begränsa mig, men det korta intrycket blev som följer.

Förra helgen var det lite fira med grannarna eftersom deras grannar (grannarnas alltså) är på väg eller har blivit 50+. Det fanns riktigt bra vin på bordet, Ca di´Pian och Soffocone mm och det är väl gott nog, men i trevliga grannars lag är det lätt att bli lite entusuiastisk och jag var nere och röjde i källaren. Ville på nåt sätt utbilda i stegrande kvalitet, men när det gäller Spinettadelen blev jag lite skeptisk. Tog upp en Vigneto Bordini 2007. Den hade förvisso en mörk körsbärsmullig bouquet, parfymiskt rosig och så även i initial smak, men det klingade snabbt bort i en vass, kantig och motsträvig karaktär, då alla mjuka, kompletteringskrävande passande perceptiva toner försvann. Av det jag smakade blev jag något besviken. Det kan vara så att vinet var väl ungt för att förbrukas, men en observerad tunn strimma av  brun russinmognad som jag fann motsäger egentligen även en framtida potential. Jag tycker faktiskt inte att vinet var speciellt bra. Det var schysst initialt, men blev sen blankt och metalliskt med bleka mognadstoner. Kan ha varit en dålig flaska???

Vidare till septembersläppet från Prunotto av deras 98-Barbaresco. Vinet har en hyfsat spänstig fruktighet och är bra mycket mer harmoniskt och coolare än Spinetta med rundare toner. Prunotton blir dock ganska snabbt dov och där Vigneto känns tufft, närvarande och områdestypiskt, känns Prunotton istället väl tam. Egentligen tycker jag båda är rätt dåliga representanter för etiketten Barbaresco, åtminstone med det priset. En kombo av deras positiva egenskaper i samma förpackning hade varit trevligt, men var för sig, nja, det finns bättre Barba.
Också från Septembersläppet har jag tagit några glas av alen Magic Hat Demo. Det var en väldigt mörk IPA må jag säga, men den är behagligt god på nåt sätt. En riktigt tjärakolig start kompletterar med kaffebeska och mörk choklad och när man vant sig vid den något tungtuggade och antialeaktiga djupet lär man sig uppskatta biran mer och mer. En charmigt udda och lite punkig ale.

Från New Zeeland tänkte jag lämna utrymme för en mousserande som omväxling ur Oktobersläppet. Cloudy Bay Pelorus BdB för 119:- är en helt OK mouss. Har en skön fruktig välkomnande bouquet och i smaken spänstar en frisk syra ihop med bröd, citrus och gröna äpple. Madame Bubbel som ägnade den lite mer volym tyckte den var riktigt bra. Det kanske mest prisvärda jag smakat ur Oktobersläppet är Poliziano Vino Nobile di Montepulciano 2009, för 189:-. En välbekant etikett där man smakat några årgångar sedan tidigare. 09:an erbjuder en överrraskande kraft och blir ett underbart matvin. Det kommer fram och det hänger med och det är tydligt körsbärsmörkt och har en botten som stödjer med kryddor i en fruktig samstämmig kakaobeska med en frisk klang. På slutet svajar även en snabbt avklingande söt tobak och stallförnimmelse, men den hinner förstärka intrycket som ett välkommet komplement. Alla hittills omnämnda viner i all ära, men de båda helgernas största vinupplevelse är förvisso kort, men väldigt bra. Las hade luftat en Cinque Stelle Sfursat 2004 inför min ankomst att beställa resa till Ane (som vi säger i Småland). Tyvärr pga bilkörning samma kväll kunde jag inte smaka så mycket, men lika djupbottnad som Las besvikelse över min planerade aktivitet för kvällen, lika djupbottnad var de mörka körsbären och röda frukten. Enastående skärpa och distinkt. En ståtlig spänst med kryddig ton. Livligt, men balanserat och snygg struktur. Och enligt utsago från Las blev det bara bättre å bättre med tilltagande luftning. Och nu är livet lite som vanligt på bloggen, men blandade bloggare, great! och intressantare.

TB Triple

När jag lade till i Rönne på Bornholm i somras passade jag på att bunkra lite öl, främst från utmärkta Svaneke bryggeri (deras porter är fin), men också från Thisted Bryghus på Jylland, som jag inte smakat förut. En av dessa sorter förtjänar lite upplyftande ord på denna blogg: Triple (Tre bryggare, tre sorters humle, jäst tre gånger), 5,1 %. Tyskstilad Pilsner med lite mer fyllighet i snygg balans. Perfekt innan-under-efter-matlagningen-öl.

lördag 27 oktober 2012

Svårt att hitta det man söker

Någon såg härfogel i går på Rossö. Har idag letat i nån timma utan att hitta. Har även letat Rådjur under dagen utan att hitta. Så det blev vegetariskt till medhavt 2007 Chateau Citran. För nog är hängmörad T-benstek med murkelsås förädlat gräs...

måndag 22 oktober 2012

Zink öppnade mina ögon

Det har runnit ner lite allehanda drycker under alla dessa veckor då ljuset har varit med oss, men nu så kommer det stora mörkret. Bland godsakerna så tycker jag att Oppigårds SMÖF-öl var en riktigt positiv upplevelse. Bland de bättre lageröl som slunkit ner på ett tag. Lite mörkare än lagerölen brukar vara och ack så mycket godare. I helgen var jag på kungliga operan och upplevde Mozarts Trollflöjten, en märklig historia var det. Tåget från Mjölby var 1,5 h sent i gammal god SJ-anda så den medhavda lilla lunchen fick intas på Mjölby central. Till de små söta lunchsmörrebröden så klämde vi i oss en gammal favorit, Graham Becks mousserande från sydafrika. Jag tycker den håller stilen väl, sen senaste gången jag hade förmånen att konsumera densamma.Friska bubblor, fräsch, lite fruktig smak inte speciellt lång, men god. Perfekt lunchdricka. Väl uppe i huvudstaden så hann vi med att käka på Zink grill. Deras blandade kallskurna som intogs innan "spädgris extreme" innehöll en helt ny bekantskap för mig. Det var fänkålssalami !!!!!!!!!!!!! Ett hiskeligt gott tilltugg. Det fanns lomo, bressola, parmaskinka m.m. men det var fänkålssalamin som stack ut så alldeles. Nu var det ju inte bara kött som skulle avhandlas utan även vad som dracks. Förutom ett antal alternativ som jag kände igen sen innan så fanns det även vin med egen etikett. Jag valde då ett av deras "nostro vino". Vinet kom från chianti och var gjort på sangiovese, cabernet och syrah. Ett mycket mörkt, nästan bläckigt utseende mötte upp i glaset då vätskan lämnade putellen. Mörka bär i nosen och en riktigt behaglig, mogen låång smak med karaktärer från de tre druvorna dvs körsbär, vinbär och viol tydligt närvarande. Gott, men krogpris (715 SEK) gör det inte speciellt prisvärt.

Lite uppdatering från en klen bloggare

Jag har nog varit dålig på bloggande under en längre tid, tänkte iallafall nämna att jag inte blivit nykterist.
I fredags så vankades det trattkantarellsoppa och krabbtaska vid borenstranden.
Till detta så öppnade jag en Cava. Elyssia Gran Cuvée Brut. Jag blev positivt överraskad av innehållet. Läcker doft av rostade nötter, citron och honung.
Smaken var harmonisk och trevlig, jag tillhör ju dom som inte ofta ger positiva omdöme om spanskt bubbel men denna Freixnetprodukt är den godaste cava jag druckit. 149 riksdaler för flaskan som är gjord på Chardonnay 40%, Macabeo 30%, Parellada 20% och till sist 10% Pinot noir

Däremot måste jag erkänna att förra helgens vinpava inte motsvarade förväntningarna. Vår vän i blekinge bloggade nyligen om en av mina röda favoriter Domaine de la Janasse. Jag öppnade en vit kåttyrån från firman, 2010 var årgången, möjligen att den blir bättre med ytterligare något år. Det är inte så att vinet är dåligt, det var bara så att jag inte tyckte om det. Lite för saftigt och alkoholstarkt. Att vinet smakade bättre mot slutet tror jag inte berodde på luften utan snarare på att mina smaklökar blev avtrubbade.
Druvblandningen består av 50% Grenache blanc, 15% Clairette, 15% Bourbolenc, 10% Viogner och 10% Roussanne.
Det tillverkas bara 8000 flaskor om året, men det är nog. 119:- kostade kalaset.

Sherry tillhör inte det jag dricker ofta,
La Janda fino för 60pix halvpavan var ändå riktigt god. Gröna äpplen, nötter och knastertorrt. Jävligt gott till en macka med den nyplockade svampen.


lördag 20 oktober 2012

Stoutfösare och Ganges rappar vidare om oktobersläpp


Hade absolut inga bloggplaner ikväll (i natt). Till freddamiddan tog jag sällskap av en Sierra Nevada PA och en Oppigårds Amarillo. Det är förvisso väldigt trevliga bira båda 2, men efter dusch och skruvande på ny duschkabin, tänkt jag bara ta en sängfösare och pusta ut efter veckan. Från ekerö C ryckte jag med mig en amerikansk stout på burk, Barney Flats Oatmeal, för 19,90:-. Jag vet inte om jag bara är lycklig när jag dricker, bara lycklig när helgen stundas eller om jag ikväll är på ovanligt gott humör, men jag tycker den var helt fantastisk. Den doftar sot, körv och charkuterier och lakrits. Smaken bottnar djupt med fruktighet, choklad och kaffe och det är riktigt trivsamt mulligt. Avslutet distanserar sig snyggt och elegant från den feta starten med en skön pricksäker beska. Det var riktigt gott och nu vill jag att de 2 sista centimetrarna i glaset aldrig ska ta slut. Vilken överraskning, en jänkare på burk. Riktigt kul med det mycket läsvärda och underhållande sällskpet på bloggen, har varit lite ensamt ett tag. Och jag vet att det finns fler tangentflinka fingrar därute, det vill bara till att få fingrarna ur, eller hur?  

fredag 19 oktober 2012

Côtes du Rhône [Kåttdöronn]

2008 Domaine du Janasse Côtes du Rhône är den 3:e Janassen ur en blandlåda jag köpte i våras.
Bra grejor för oss som gillar lite tunnare mogna viner. Blir nog inte bättre än så här så dricks inom närmsta månaderna. 50% grenache, 20% syrah, 10% mourvèdre, 15% carignan vieilles vignes och 5% cinsault  säger Finare Vinare att den består av.
mmmm Den doftar Rhône... Röda bär, kryddörter, köttgryta och lite fat. Smakar Rhòne men känns ganska smal i munnen på ett trevligt sätt. Lite hallon.Lite annat. Gott! Bra grjor för 109 SEK. Och tack! 13,5%! Skönt med ett Rhônevin under 15% eller 17% vad de nu är egentligen

Ett annat vin i lådan var den lite mer märkvärdiga 2009 Côtes du Rhône Village Terre d´Argile. I en extratjock flaska och med >15% alkohol. Den kändes i somras som lite för mycket av allt, som en Whopper med extra allt, som kladdar åt alla möjiga håll när man ska äta. Faller säkert många i smaken men jag föredrar faktiskt "lillebror" så man kan dricka två glas gott vin utan blykeps . Men kanske en grej för Charles Smiths lärjungar. CdR Villagen betingar 159 SEK på bolaget.
Tre flaskor i lådan var 2007 Terre du Bussièrie från samma odlare. Som vanligt bra grejor som bloggats tidigare har jag för mig.
Nu återstår bara 2010 Côtes du Rhône att prova ur Janasselådan. Men det får vänta till en annan dag. Och en annan helg träffas vi hos Arne. Det ska bli spännande.

 

söndag 14 oktober 2012

Ifattbloggande från Blekinge

Söndag och skrivbordsstädning...
Först ett vitt vin som borde trigga igång samtliga receptorer på spunken. Ett demeter-certifierat biodynamiskt torrt vitt vin från Loire. Trots detta är det riktigt gott och det var länge sedan jag drack torrt vitt från Loire. Ljust gröngult. I nosen en frisk och komplex mix av gula plommon, våt halm och lite brödighet. Fräsch och frisk gräsig smak med bra grapefrukt-kryddigt häng. Riktigt bra, och blir bara bättre av ett par dagar i kylen.

2010 Expression de Gneiss, Domaine de l'Ecu, Muscadet Sèvre et Maine, 100% Melon de Bourgogne, även känd som Muscadet. Bra grejor.
Då biodynamik är på stark frammarch inom vinvärlden så behöver ju vi alla förkovra oss. En bra källa till kunskap om nedgrävda kohorn som antenner för astral energi kan vara Öhmans Mat & Vin. Hans inställning till hokus-pokuset är sund i mina ögon.

Andra bra grejor som prövats är 2001 Prunotto Costamiòle, 100% Barbera d'Asti. Trots sin ålder är detta vin kraftigt tjockrött även om kanterna börjar dra sig mot det bruna hållet, Doften skulle utan problem lura in mig på Nebbiolospåret till att börja med en fruktig plommondoft med drag av lite violer och nyponsoppa(!)
Smakmässigt ett välbalanserat avrundat fruktrikt Barberavin. Plommon. körsbär och en alldeles lagom drag av vanilj. Avrundande men fortfarande vitala tanniner. Hänger i länge. Riktigt bra grejor!

lördag 13 oktober 2012

Isis och Bast eller sicka goa lammlägg.

Ikväll  är helgen efter den årliga öland och tänkt som den stora äppelhelgen, då äpplena skulle ner och pressas på fabriken. Tja must är poppis och ledigt är det inte förrän om sådär tre veckor. Här står jag med min nyinköpta äppelhåv och drar några besvikna tag genom atmosfären. Kanske blir dessa små vinteräpplen mer mogna och skaffar mer karraktär. Idag togs beslut om avfrostning av den Månsoniska frysen och vad dök upp om inte sexton styckfrusna lammlägg.Jag och son funderade på hur många lamm det rörde sig om(matematiskt mellan 4 och sexton) och vi tog ett beslut om att det var nog 8. Dessa skulle kokas i ymnigt av nebbiolo och jag hällde efter vissa måndor i en pavaaaaaa le tense och efter provsmak dök även 7 synder i( Zinfandel), detta vandringsvin Ögöttland och besvisligen även i Tjockhult får väl nämnas som odrickbart och försvann snabbt ner i grytan. Lite kokade steklökar röda och gula i 10 minuter skalades och diverse örter dök ner i lammkoket. Därefter kokades ett halvt kilo gröna bönor och bandpasta, rätten monterades och Azelias nebbiolo öppnades. Vad säger man det gick ner eller smakade skit redan i munnen. Jag är nöjd och dessa små lammtassar har ej traskat  i onödan. Ikväll har det druckits Lagunitas pale ale vilken är en fantastisk dryck, jag drog även Broder bondorlundas mjöd från Ryssland som jag var för nyfiken på för att lämna på Öland( äppeldricka). Vad ska jag säga Le tense är gott och Azelias langhe är gott gott. Musiken varierar och som rubriken nämner tänker jag på systrarna som förmanade J Berg och även kanske oss bröder. Vad ska man säga, nebbiolo är gott och Sheena is a punkrocker. Det finns fortfarande hopp och nog ska väl Bilbo klara resan

Broder bakom kupan. 

Ganges rappar vidare om oktobersläpp


Arne, din rackare, men dessbättre en rätt oskyldig sekvens, nytt grepp, liveinlägg, he he. Mycket uppskattat av frun, hon tyckte vi diggade i takt så rart.
Helgens nyhet i Grassacker är mousserande Boschendal Brut Chardonnay Pinot Noir från Sydafrika och Western Cape. Vinet erbjuder en generös och bred repertoar i både doft och smak. Man möts av lite av varje i en utgångspunkt av påtaglig fruktighet och angenäm syra. Det sveper tropikvindar och svala höstdagar. Det är sött i frukten och det är citrussurt. Äpplena är moget röda och kexet sprött. Trots detta känner jag mig oberörd och det tror jag beror på att jag finner det något ostrukturerat. Jag saknar en ryggrad i vinet att hänga upp karaktärerna på och jag får mer en upplevelse av att det är sörjigt. Om man jämför med en ständigt omtjatad konkurrent i landet i form av Kaapse Vonkel, så är det vinet fattigare i smaken, men har en mer uppstyrd champagnelik balans. 98:- är ändå ett skapligt pris om man gillar att få rätt mycket, men kan acceptera en rörig förpackning. 
Till kvällen blev det Ejmunds höstgryta med gotländsk högrev och till det Esse Syrah 2005. Det satt som en smäck kan jag säga. Essen är väl känd i sällskapet och tidigare bloggad, men det är riktigt tacksamt för höstmörkret och mustiga grytor med denna skjutjärnsfrukt mot utvecklad fatig bakgrund. Ett riktigt trevligt och bra vin det där.

Höstutflykten till Öland

Sigge dokumenterar de smörslungade brysselkålisarna
Se mera: Filosofiska diskussioner efter 2 Gajor m.m.

torsdag 11 oktober 2012

Ner mot klacken till


Tack för senast. Helgen då ög drog till sig rariteterna, hade vi åtminstone tur med vädret och man var i goa gubbars sällskap. Efter ärtsoppa till lunch blev det dubbeltorsdag i soppans tecken. Lite svampkonserver hos Borgens på hemvägen, gav tillfälle för en kantarellsoppa med härlig Roquefort. Till det ett glas Vigna Pedale Castel Monte Riserva 2006 från Torrevento i Apulien. Enbart Nero di Troia i den och jag tycker det var rätt smarrigt ihop med soppan. Några Nordliga karminbiätare blev det inte för oss. Golfbanan låg grå, tyst och fuktig, men en lunch på Mejeriet vid Emåns brusande vatten gav en ljusglimt åt den långa sega hemresan. Mysigt ställe där man hellre skulle tillbringa en fredagkväll. Åter till vinet. Mörk, blåröd färg var beskrivningen. Ja, inte i mitt glas i alla fall. Röd heter den färgen, med begynnande tegelnyanser. En skön aptitretande doft av mjuka, mörka, mogna körsbär och ett bakgrundsslag av sågspån. Kanske en del pedalsvett, men framförallt i smaken slår först an en kakaobeklädd strävhet, som snabbt ansluter i mogen röd frukt och dold peppar. Vinet är inte sydligt varmfruktigt, utan snarare något strikt på ett moget och balanserat sätt. Det är inte bedårande rikligt och stort, men det är snyggt välvårdat och charmigt i sin enkelhet. Ett rent vin som en frisk klar höstvind och priset 119:- är med marginal motiverat.